"Åldrande" av ammunition och sprängämnen
"Åldrande" av ammunition och sprängämnen
Har funderat kring lite kring åldrandet av ammunition och sprängämnen och dess inverkan på utrustning och operationell planering.
"Kulor och krut" åldras ju vad jag (inte-)vet och jag tror, genom att kemiska reaktioner, som fäller ut kristallers m.m. som gör krutet instabilt eller "kraftlöst" över tiden. Någon på forumet som kan berätta mer alternativt vet var jag kan läsa mer?
Det leder nämligen till funderingar om när de stora am-mängder som togs fram under VKII (t.ex. 10.5 cm och 15 cm art.am. och 7.5 cm LV-am m.m.) föll för åldersstrecket och vad detta hade för inverkan på hur vapnen omsattes/togs ur tjänst eller överfördes till lokalförsvar.
.
Även de projektiler som togs fram under VK1 till Pansarskeppen. Det måste ju styrt mycket av vapnens användning efter att t.ex. skeppen skrotats.
Hur långe kan en strv-mina och finkalibrig am. lagras utan fara vid transport eller att den inte går att avfyra (=blind)??
Någon som vet vad/var det skrivits om detta? Eller har någon egen kundskap att dela?
"Kulor och krut" åldras ju vad jag (inte-)vet och jag tror, genom att kemiska reaktioner, som fäller ut kristallers m.m. som gör krutet instabilt eller "kraftlöst" över tiden. Någon på forumet som kan berätta mer alternativt vet var jag kan läsa mer?
Det leder nämligen till funderingar om när de stora am-mängder som togs fram under VKII (t.ex. 10.5 cm och 15 cm art.am. och 7.5 cm LV-am m.m.) föll för åldersstrecket och vad detta hade för inverkan på hur vapnen omsattes/togs ur tjänst eller överfördes till lokalförsvar.
.
Även de projektiler som togs fram under VK1 till Pansarskeppen. Det måste ju styrt mycket av vapnens användning efter att t.ex. skeppen skrotats.
Hur långe kan en strv-mina och finkalibrig am. lagras utan fara vid transport eller att den inte går att avfyra (=blind)??
Någon som vet vad/var det skrivits om detta? Eller har någon egen kundskap att dela?
Re: "Åldrande" av ammunition och språngämnen
Efter den miserabla uppvisningen utanför Libanon (1981?) med ett av de amerikanska Iowa-klass slagskeppen så undersökte man vad den dåliga precisionen med huvudartilleriet kunde bero på, och man fann att i ytskiktet så hade krutet i bomullkrutsbalarna förändrats så att förbränningen skedde mer okontrollerat och med skillnad mellan de olika balarna. Lösningen blev att skära upp de gamla krutbalarna och blanda om krutet i dessa och därefter göra "nya" balar. Efter detta så hade Iowa-klassen väsentligt förbättrad precisonen i huvudartilleriet, vilket inte minst framgick av Missouri's och New Jersey's insats under det första Gulfkriget i början av 90-talet.
/Per
/Per
Gäller detta även projektiler till art som t.ex de fartygskanoner som man ställde i ÖN som fast lokalförsvar? Sverigeskeppen byggdes ca. 1920. Projektilerna omsattes alltså ca. 1945 och sedan ca. 1970 och 1995??MD650 skrev:Normalt brukar man störta (d.v.s. förstöra) ammunition som är äldre än 25 år.
Det händer att det kommer in ampartier som har blivit äldre än 25 år och då är den "gratis" på förrådet.
Bodens Fästning med sina pjäser togs i tjänst ca. 1910. Omsattes alltså ca. 1935 och 1960 och 1985. Togs ur tjänst ca. 2000. Kan stämma.
Vem/på vilken nivå gjordes avvägningen - taktisk nytta av systemen kontra kostnad för att omsätta ammunitionen till de gamla systemen? Hur såg den beslutsprocessen ut? Vi hade ju i vårt lokalförsvar många och mycket av gamla system kvar i långa tider.
Jag kan tänka mig att just ammunitionen till det fasta artilleriet togs in för kontroller vid jämna mellanrum. Det var ju inga stora mängder som varje anläggning hade. Viss omsättning var det nog.bobben skrev:
Gäller detta även projektiler till art som t.ex de fartygskanoner som man ställde i ÖN som fast lokalförsvar? Sverigeskeppen byggdes ca. 1920. Projektilerna omsattes alltså ca. 1945 och sedan ca. 1970 och 1995??
Bodens Fästning med sina pjäser togs i tjänst ca. 1910. Omsattes alltså ca. 1935 och 1960 och 1985. Togs ur tjänst ca. 2000. Kan stämma.
Vem/på vilken nivå gjordes avvägningen - taktisk nytta av systemen kontra kostnad för att omsätta ammunitionen till de gamla systemen? Hur såg den beslutsprocessen ut? Vi hade ju i vårt lokalförsvar många och mycket av gamla system kvar i långa tider.
Re: "Åldrande" av ammunition och språngämnen
Intressant. Vad var det för förändringar? Var kan jag läsa mer?Perman skrev:i ytskiktet så hade krutet i bomullkrutsbalarna förändrats så att förbränningen skedde mer okontrollerat och med skillnad mellan de olika balarna
Åtminstone ännu på 90-talet övade det finska fältartilleriet med överskottsammunition från kriget, men jag vet inte, om ammunitionen var att betrakta som "operativ", eller om den hade blivit så dålig, att man bara övade själva avfyrningsmomentet med den. Har ett minne av att 50 år nämndes som något slag av max ålder.
- Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
En sjömina kan vara funktionsduglig åtminstone i tiotals år. Men efter 90 år har den väl nästan säkert rostat sönder på något ställe, och tändsatserna fungerar knappast heller. Men 100% säker kan man ju inte vara. Så länge minan är ankrad och ligger under vattenytan håller den bättre.Belisarius skrev:Hur är det med minor? Tänker närmast på ex. den minan som fiskades upp utanför Göteborg förra året som betraktades som "skarp" trots närmare 90 år i sjön. Vanliga säkerhetsföreskrifter eller var det en reell risk att sprängämnet fortfarande var i gott skick?
Man tar det säkra före det osäkra och betraktar den som skarp och därigenom farlig.Belisarius skrev:Hur är det med minor? Tänker närmast på ex. den minan som fiskades upp utanför Göteborg förra året som betraktades som "skarp" trots närmare 90 år i sjön. Vanliga säkerhetsföreskrifter eller var det en reell risk att sprängämnet fortfarande var i gott skick?