Ett exempel, du säger att Wikipedia hävdar att de flesta utvecklade länder är kapitalistiska men nämner inget om utvecklingsländer, ändå hittar jág detta:
Du har accepterat min sammanfattning av kapitalism som jag gjorde den 26:e mars. Utifrån de kriterierna tänker jag nu gå genom några av de mest betydelsefulla länderna. All fakta är hämtad från svenska exportrådets landfakta, jag skriver inte ner enskilda sidhänvisningar då det lätt skulle bli rörigt med så många citat. Finns det tvivel ska jag givetvis komplettera med hänvisningar. Tyvärr så är exportrådet inte utformat för att bara stödja mig och mina åsikter så det står ingenstans att detta land är kapitalistiskt utan istället får man tolka texten. Däremot så används det närbesläktade marknadsekonomi relativt flitigt.Most developed countries are usually regarded as capitalist, but some are also often called mixed economies[11
Följande skriver exportrådet om Sydafrika:
Bara en sådan sak som att de jämför med Västeuropa är väl talande nog. Som alltid är allt inte positivt. Afrika har precis som Europa står problem och det är ju en anledning till varför länder, även Sverige, gör översyn över sin ekonomi och ständigt reformerar den. I Afrikas fall är problemen så mycket större då man under lång tid följt en felaktig utvecklingsväg. Allt finns inte på plats men det är på väg.Då Sydafrika till stora delar är ett modernt industriland som kan jämföras med Västeuropa, har landet blivit något av en motor i södra Afrika. Många svenska företag använder därför landet som en språngbräda in på de afrikanska marknaderna i söder.
Egypten:Fortfarande finns påtagliga inslag av statskapitalism, men successiva privatiseringar av statligt ägda företag, såsom Telkom, Transnet och Eskom har delvis genomförts. Regeringen har dock för avsikt att behålla majoritetsägandet i statliga företag som hanterar nyckelverksamheter som transport, energi och försvar.
Som sagt, allt är inte just men det visar än en gång att mycket av det som behövs redan finns och att utvecklingen går åt rätt håll.Den nya regeringen från 2004 har vidtagit en rad åtgärder som varit ägnade att liberalisera ekonomin och skapa tillfälle för ökad handel och ökade utländska investeringar samt även för att stärka den viktiga intäktskällan som turismen utgör. Samtidigt har gasutvinningen ökat och ökade gas- och oljepriser har snabbt förstärkt intäkterna från denna sektor.
Mycket återstår dock fortfarande att göra för att få en bra fungerande marknadsekonomi. Byråkrati och krånglig administration utgör stora problem för utländska investerare och subventioner och statliga företag hämmar statens intäkter. Det finns ändå en genomgående optimism i den egyptiska marknaden idag, och affärsmän tycks i allmänhet ha stor tillit till regeringen och dess förmåga och vilja att liberalisera och ta itu med kvarvarande problem i ekonomin. IMFs rapport från dess reguljära undersökning i juni i år fastslår också att Egyptens makroekonomi för närvarande gör avsevärda framsteg och att dessa sannolikt kommer att fortsätta.
Algeriet:
Tycker det är rätt talande. Man har anpassat lagar (institutioner), marknadsekonomi finns (även om den kanske inte är felfri), fritt ägande och vinst är en viktig motor.Efter nästan tre decennier av planekonomi och ett decennium med interna våldsamheter har Algeriet hamnat på efterkälken internationellt sett. Beslutet att gå över till marknadsekonomi togs i slutet av 1980-talet, i samband med det demokratiska genombrottet. Sedan dess har Algeriet, långsamt men säkert, styrt i den nya riktningen och successivt anpassat lagar och bestämmelser. Strävandena att öppna sig för världsmarknaden, med en tydlig orientering mot EU och WTO-medlemskap, har lett till åtgärder för att underlätta inhemska och utländska investeringar och, särskilt, sanera de trassliga tullbestämmelserna. Genom associationsavtalet med EU, som trädde i kraft 2005-09-01, kommer det inhemska näringslivet att bli betydligt mer konkurrensutsatt under de närmaste åren, något som är under livlig debatt inrikespolitiskt.
Nigeria:
Återigen, rättstat, privatisering, investeringar och tillväxtorienterad.Åtgärder för att liberalisera oljeekonomin har också vidtagits under den senaste tiden, i linje med fondens rekommendationer. Härigenom har inhemska subsidier inom oljesektorn fasats ut. Utländska aktörer inkl. EU och IMF har givit starkt stöd till reformprogrammet NEEDS. Samtidigt har den tidigare finansministern Okonjo-Iwealas frånträde naggat den tillit Nigeria uppnått internationellt och som hon personligen skall ha mycket av äran för. Efterträdaren som finansminister, Nenadi Usman, fd statssekreterare, bedöms mer gå i presidentens ledband än sin företrädare. Regeringen arbetar nu med att utarbeta en fortsättning på NEEDS med fokus på perioden 2007-2011.
Privatisering ochäven om korruptionen fortfarande är hög så är det inget hinder som gör att Nigeria inte kvalar in som ett kapitalistiskt land, lagarna finns men åsidosätts ibland.
TunisienGenom marknadsorienterade reformer och en försiktig makroekonomisk politik har Tunisien, särskilt under det senaste decenniet, placerat sig bland de mest framgångsrika länderna i Afrika.
Med en BNP per capita på USD 3000 överträffas Tunisien i Nordafrika endast av Libyen. Nyckeln till den tunisiska utvecklingen har framförallt varit att öppna upp landet mot omvärlden. Som första Medelhavspartner undertecknade Tunisien 1995 EUs associationsavtal. Gradvisa strukturella reformer i kombination med en flexibel växelkurspolitik har bidragit till ökad konkurrenskraft och stigande export. Den reella ekonomiska tillväxten beräknas, trots ogynnsamma villkor för jordbruket och MFA-avtalets upphörande, ha uppgått till 4,2 procent 2005 (2004: 6%) och har sålunda varit relativt stark. Över den senaste tioårsperioden har ekonomin i reella termer i genomsnitt ökat med 5 procent per år. IMF beräknar att tillväxten innevarande år kommer att öka med 5,8 procent tack vare en återhämtning inom jordbruket och en fortsatt stark utveckling inom tjänste- och industrisektorerna.Också rätt talande, markandekonomi, privata aktörer anser att det är säkert att investera i landet liberalisering och tillväxtfrämjande.Den utländska privata sektorn ser ett bättre affärs- och investeringsklimat i Tunisien.
Ghana:Privata aktörer väljer att investera, hög trovärdighet.Ghana har under senare år med framgång arbetat för att uppnå makroekonomisk stabilitet och lyckades komma ur valåret 2004 utan stora ekonomiska obalanser, vilket annars har karakteriserat tidigare ghananska valår. Standard & Poor ger Ghana B+ i kreditvärdighet vilket är i nivå med Turkiet och Brasilien. Den ekonomiska stabiliteten har under de senaste åren medfört ökade investeringar. Inflationen för 2006 beräknas uppgå till 10 %.
Marocko:Ansträngningarna att bygga upp en rättsstat och att säkerställa mänskliga rättigheter har nått långt i Marocko jämfört med andra länder i regioner.Regeringen har aktivt och inte utan framgång genomdrivit en rad ekonomiska reformer, bl.a. avseende privatisering av statliga företag. Man har också varit framgångsrik genom att med olika incitament locka utländska företag till Marocko. Regeringens prioriteringar på det ekonomiska området är tillväxt och sysselsättning, diversifiering av inkomstkällor, förbättrat företags- och investeringsklimat, förbättring av de statliga finanserna, samt stärkande av jordbruksektorn.
/Martin
)
