Den verkar dessvärre inte vara utgiven någonstans överhuvudtaget.Sgt 83 Pluton skrev:Någon nämnde den gamla godingen "Kampen om Colorado". Är det någon som vet om den finns tillgänglig på DVD inom rikets gränser?
Lonesome Dove
- Graf Zeppelin
- Medlem
- Inlägg: 465
- Blev medlem: 10 juli 2005, 15:21
- Ort: Skåne
- Kontakt:
Jodå.Graf Zeppelin skrev:Den verkar dessvärre inte vara utgiven någonstans överhuvudtaget.Sgt 83 Pluton skrev:Någon nämnde den gamla godingen "Kampen om Colorado". Är det någon som vet om den finns tillgänglig på DVD inom rikets gränser?
http://www.amazon.com/Centennial-Vols-1 ... 0783215126
Tilläggas bör att de fyra böckerna om Woodrow Call och Augustus McCrae är mycket läsvärda. Tyvärr är bara Lonesome Dove tillgänglig på svenska, under titeln Den Långa Färden. Även om en purist som jag kan bli vansinnig på översättarens bristande kunskaper i västernterminologi - översätter bl a "drummer" till trumslagare istället för handelsresande! - finns tillräckligt mycket av McMurtrys berättarglädje kvar för att sträckläsning ska rekommenderas.
I kronologisk ordning bör man läsa Dead Man Walking, Comanche Moon, Den Långa Färden (Lonesome Dove) och sist Streets of Laredo, även om McMurtry inte skrivit dem i den ordningen.
Åtskilliga klassiska västernscenarios återberättas här, och ett flertal verkliga personer får plats, som Charlie Goodnight och John Wesley Hardin. Annars leker McMurtry rätt friskt med anakronismer och pastischer.
TV-serien finns som sagt att köpa via Amazon. Där kan man också hitta de "prequels" som gjorts baserade på de andra böckerna, men då utan den berättarmässiga stringens man finner i Lonesome Dove, Och har ni möjlighet att få tag i den "långa versionen" ska ni ta den - åtskilliga underhistorier försvinner i femtimmarsversionen (!)
I kronologisk ordning bör man läsa Dead Man Walking, Comanche Moon, Den Långa Färden (Lonesome Dove) och sist Streets of Laredo, även om McMurtry inte skrivit dem i den ordningen.
Åtskilliga klassiska västernscenarios återberättas här, och ett flertal verkliga personer får plats, som Charlie Goodnight och John Wesley Hardin. Annars leker McMurtry rätt friskt med anakronismer och pastischer.
TV-serien finns som sagt att köpa via Amazon. Där kan man också hitta de "prequels" som gjorts baserade på de andra böckerna, men då utan den berättarmässiga stringens man finner i Lonesome Dove, Och har ni möjlighet att få tag i den "långa versionen" ska ni ta den - åtskilliga underhistorier försvinner i femtimmarsversionen (!)
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Open Range och De skoningslösa är utmärkta filmer. Speciellt fotot i Open Range, liksom personinstruktionen i De Skoningslösa. Balladen om Cable Hogue är ett bra exempel på den "alternativa" Västernfilm som kom under 70-talet, med ett episkt berättarsätt. Om du med Wyatt Earp menar Costners film är den ett gott exempel på hur man vidmakthåller den traditionella hjälteglorian på Earp, vilket Costner villigt erkände. Vill man se en film som mer går i takt med nutida uppfattningar om klanen Earp är Tombstone med Kurt Russell ett bättre val.
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Usch nej Tombstone klarar jag inte av
Ja Wyatt Earp är inte korrekt men ser den dock som mer korrekt än Tombstone. Tombstone och Rädda menlöse Ryan är två filmer jag har enormt svårt att ta mig igenom trots ämnet. Wyatt earp är verkligen en episk film, jag ser inga större överdrifter i hjältebravader. Jag tycker folk är hårda på costner han gör väl knappast sämre aktion än någon annan. Russel är dock väldigt lik Earp på foto det kan jag hålla med om. En lustig detalj är dock att flertalet Earps var blonda, något de aldrig får vara på film. att de verkar mörka på foto ska ha något med kamerorna att göra. "Hours of the guns" som skildrar händelserna efter OK Corall ska vara rätt realistisk har jag hört.
Något som jag gillade med open range och de skoningslösa var den realistiska känslan i eldstriderna (aningen antiklimaxslut i de skoningslösa), detta saknas totalt i Tombstone. Jag har väldigt svårt för Gatlin-effekten i eldstrider, jag stör mig verkligen på en sån sak. Eldstriderna får hellre vara lite torra istället för som i Tomstone och flertalet Eastwood-filmer.
Något som jag gillade med open range och de skoningslösa var den realistiska känslan i eldstriderna (aningen antiklimaxslut i de skoningslösa), detta saknas totalt i Tombstone. Jag har väldigt svårt för Gatlin-effekten i eldstrider, jag stör mig verkligen på en sån sak. Eldstriderna får hellre vara lite torra istället för som i Tomstone och flertalet Eastwood-filmer.
-
Torbjörn J
- Medlem
- Inlägg: 968
- Blev medlem: 10 november 2005, 20:48
- Ort: Göteborg
Jag lovade ju att skriva lite om den box jag fick i julas. I denna ingår Return to Lonsome Dove, Streets of Laredo och Dead man walking. Lite kort om varje:
Return to Lonsome Dove är mycket lik föregångaren. Endast ett fåtal skådespelare är utbytta och handlingen står sig väl genom filmen. Den var mycket bra!
Streets of Laredo, ska utspela sig någongång efter ovanstående. Helt nya skådespelare och alla är tillbaka i Texas. Handlingen är tunn och väldigt mycket lämnas oförklarat. Den får ett knappt godkänt.
Dead man walking, en så kallad prequel. Utspelar sig i Texas på 1840-tal och det är ett par väldigt unga Texas Rangers vid namn Woodrow Call och Augustus McRae vi får följa. Deras karaktärsdrag ligger fast redan här och flera personer som återkommer i de andra filmerna dyker upp här, Clara Allen, Maggie Dobbs och Charlie Goodnight t ex. Bra skådespelarinsatser och handlingen håller bra. Den får ett bra betyg!
Mvh
Torbjörn
Return to Lonsome Dove är mycket lik föregångaren. Endast ett fåtal skådespelare är utbytta och handlingen står sig väl genom filmen. Den var mycket bra!
Streets of Laredo, ska utspela sig någongång efter ovanstående. Helt nya skådespelare och alla är tillbaka i Texas. Handlingen är tunn och väldigt mycket lämnas oförklarat. Den får ett knappt godkänt.
Dead man walking, en så kallad prequel. Utspelar sig i Texas på 1840-tal och det är ett par väldigt unga Texas Rangers vid namn Woodrow Call och Augustus McRae vi får följa. Deras karaktärsdrag ligger fast redan här och flera personer som återkommer i de andra filmerna dyker upp här, Clara Allen, Maggie Dobbs och Charlie Goodnight t ex. Bra skådespelarinsatser och handlingen håller bra. Den får ett bra betyg!
Mvh
Torbjörn
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Jag har nu beställt filmerna tillsammans med Wyatt. På framtida listan finns Long Riders, Wild Bill och When the Daltons rode.
Man kan reta sig på Clintanaktioner i filmer, som att han skjuter 3 personer innan de ens hinner reagera. Men saken är att det kan ju faktiskt hända. Men nu när det är lite på modet at hjältarna ska ladda om i var och varannan scen så varför envisas de med att en revolver har ca 12 patroner. Ja någon kan ha skjutit 3 man utn att få en skråma men nej han kan inte skjuta 12 skott med en colt peacemaker. Nu frågar jag: Är detta häftigt? Eftersom min smak i filmer verkar skilja sig från de flesta så misstänker jag att det är häftigt när kurtan russel skjuter 15 skott i rad. För mig förstör en sån sak resten av filmen oseriös. Open Range är ett bra exmpel. Eldstriden känns så förvirrad torr och realistisk. Men varför ska Costner mata på 12-15 skott då? Ännu konstigare är det eftersom Costner realistisk ska ladda om sin revolver vid varje avbrott i stridigheterna. Är det lika häftigt om någon med en dubbelpipig hagelbössa skjuter 5 skott? Jag ser det som lika onödigt. När Costner skjuter Stillwell i Wyatt Earp så var det intressant att se att han faktiskt skjuter 2 hagelskott följt av 6 skott med revolvern.
Man kan reta sig på Clintanaktioner i filmer, som att han skjuter 3 personer innan de ens hinner reagera. Men saken är att det kan ju faktiskt hända. Men nu när det är lite på modet at hjältarna ska ladda om i var och varannan scen så varför envisas de med att en revolver har ca 12 patroner. Ja någon kan ha skjutit 3 man utn att få en skråma men nej han kan inte skjuta 12 skott med en colt peacemaker. Nu frågar jag: Är detta häftigt? Eftersom min smak i filmer verkar skilja sig från de flesta så misstänker jag att det är häftigt när kurtan russel skjuter 15 skott i rad. För mig förstör en sån sak resten av filmen oseriös. Open Range är ett bra exmpel. Eldstriden känns så förvirrad torr och realistisk. Men varför ska Costner mata på 12-15 skott då? Ännu konstigare är det eftersom Costner realistisk ska ladda om sin revolver vid varje avbrott i stridigheterna. Är det lika häftigt om någon med en dubbelpipig hagelbössa skjuter 5 skott? Jag ser det som lika onödigt. När Costner skjuter Stillwell i Wyatt Earp så var det intressant att se att han faktiskt skjuter 2 hagelskott följt av 6 skott med revolvern.
-
Magnus Lindström
- Medlem
- Inlägg: 672
- Blev medlem: 1 juli 2004, 20:33
- Ort: Gävle
Jag måste hålla med om return, den påminner om originalet och är helt klart sevärd. Dead mans walk känns som en b-rulle. Jag tycker faktiskt att insatserna är dåliga, känns som en matiné full av karikatyrer. Ok Gus ska vara lite rolig men inte en clown som här. De två veteranerna känns även de mer som clowner än härdade vildmarksmän. Klart sämst hittills men då har jag inte sett laredo 
Larry McMurtry har fyllt sina böcker med anakronismer och blandar friskt in verkliga händelser. I stort sett alla förekommande namn i Lonesome Dove-serien har bakgrund i framförallt den västerromantik som frodades på de södra slätterna. Goodnight, Buffalo Hump, Kicking Wolf, Bigfoot Wallace, Shadrach, Hardin, Blue Duck, MoxMox, Wilbarger och många många andra har alla verkliga förebilder. Olika händelser som Gus och Call råkar ut för är kalkerade efter verkliga förlagor, liksom t ex Deets död, kidnappningen av Laurie, striden vid buffelgropen, Gus död, hur den yngste skotten attackeras av vattenmockasiner etc. För inbitna västernälskare de fyra böckerna en sannskyldig guldgruva, eftersom många av de här händelserna inte fått så mycket uppmärksamhet i de populärhistoriska böckerna