Detta låter mycket märkligt. Vad skulle pengarna ha gjort i Syllinge (norr om Varberg) ?I Räntekammarens bokföring finns en post på 25 000 daler silvermynt som utbetalats och förts vidare söderut tillsammans med upplånade kontanter, säkrade i subsidieväxlar, lån som skulle återbetalas när fransmännen började betala sin krigsersättning. Dessutom fanns riksbankens pengar som lånats ut mot säkerhet i sjötull och kopparränta. Pengarna lastades om i Ljungby...
Snapphanars efterdyningar
Sixten S. säger (s. 85 f.) att pengarna som togs i Loshult hade skickats från Stockholm till Syllinge i Halland och därifrån gått söderut på vagnar. Han skriver:
Grunden för detta tycks vara en passus i Berndt Fredrikssons "Försvarets finansiering" (s. 66). Där talas om ett akut läge hösten 1676 och pengar som forslats ner till armén av Erik Lindschöld och av kapten Alfvendal. De referenser som ges antyder en utbetalning under senare delen av juni eller första halvan av juli. Jag kan dock inte se att Fredriksson kopplar de här pengarna till Loshult.
... vilket det förmodligen inte heller gör eftersom vissa saker pekar på att varken Peder den äldre eller den yngre deltog i själva kuppen.Ben skrev:Nu har jag visserligen ännu inte granskat protokollet med lupp, men jag kan inte se att Loshultskuppen överhuvudtaget tas upp.
Att ha skaffat sig pardonsplakat innebar inte att man slapp att återbetala det man tagit. Det framgår av åtminstone två notiser i protokollet. (Loshultsprotokollet s. 21, 22)
Lars Jönsson Skiött och Truls Bengtsson erkände att de tagit pengar vid Loshult. Det framgår också att de skaffat pardon. Båda två står trots det förtecknade i en lista från 1685 över återbetalningsskyldiga. (Snapphanekriget I s. 160-161)
Nej, när Edvardsson i sitt referat av kommissionens protokoll kommer till Hönjarum (s. 42) tas stämplingen att få dit danskarna, brandskatten och fröjdeskottet upp i avseende på Peder d.ä. För Peder d.y. sägs att han varit snapphane och involverad i ett dråp. Men inte ett ljud om några plåtar i något av fallen.
En dom som, bara för att ytterligare understryka vad Ben redan sagt, inte var friande i den mening som Sixten S. försöker krumbukta det till, utan istället handlade om att det inte gick att döma Peder den yngre därför att han fått amnesti av inga mindre än "folkmördarna" Johan Gyllenstierna och Karl XI personligen.Ben skrev: En helt annan sak blir det förstås i fallet med Peder Pedersson d.y. Han anklagades för en rad olika brott inför häradsrätten i Allbo den 9-10 december 1681. Förutom rent krigsrelaterade dåd påstods han ha vållat en pigas död, ha plundrat gårdar etc. I det fallet konstaterar Sixten att Peder via sitt ombud nekade, att vittnen skulle ha varit jäviga och att den friande domen var rättvis.
Sixten är åtminstone konsekvent i sina vinklingar av svenskarnas ondska och göingarnas godhet. Dår han kan, i stort och smått, tänjer han på fakta så att det svenska agerande skall framstå som mer utstuderat än det i verkligheten var.
Ett exempel. Sixten skriver ang. efterspelet till kuppen:
Domen om tärningskastningen utfärdades i själva verket efter rannsakningen 1684 och före februari 1685 då den omnämns i ett brev till Generalguvernör Ascheberg. Möjligen har domen kommit i december 1684. Den 3 april 1685 benådades bönderna av Karl XI. Ingen avrättades. (Snapphanekriget del I s. 153-154, 158)
Ett exempel. Sixten skriver ang. efterspelet till kuppen:
Här påstår Sixten att deltagarna "efter kuppen" spelat tärning om sina liv och att de 1690 (alltså fjorton år senare!!) benådats.Efter kuppen skulle deltagande socknar spela tärning, var tionde mista livet, både i Småland och i Skåne. Den som tjallade skulle få 1/3 som belöning. År 1690, pardonerades alla, de "restituerades" till heder och ära och deras barn och efterkommande "utan fruktan för en sådan grov och straffbar gärning ..." (Snapphanelögnen 1:a uppl. s. 94)
Domen om tärningskastningen utfärdades i själva verket efter rannsakningen 1684 och före februari 1685 då den omnämns i ett brev till Generalguvernör Ascheberg. Möjligen har domen kommit i december 1684. Den 3 april 1685 benådades bönderna av Karl XI. Ingen avrättades. (Snapphanekriget del I s. 153-154, 158)
Det är intressant att titta på de ändringar som gjorts i 2. uppl. av "Sanningen om snapphanelögnen". I första upplagan heter det på s. 195:
I andra upplagan har detta ändrats till (s. 209):Friskytteledaren från Hönjarum fick märkligt nog en mera rättvis dom och en fristad i det gamla fiendelandet. Peder d.y. fick senare tjänst som fogde på en annan stor gård i Småland.
Det står också Carl Rosenhane i Allbo häradsrätts protokoll, men det ska i själva verket vara Axel Rosenhane. Någon "Carl Rosenhane" fanns inte vid den aktuella tiden, se t.ex. Riddarhusets stamtavlor.Friskytteledaren från Hönjarum fick märkligt nog en mera rättvis dom och en fristad i det gamla fiendelandet. Senare fick Peder anställning som landbofogde hos Carl Rosenhane
Ett annat ställe som reviderats är s. 155 ff. i första upplagan. Där nämns helt kort att svenska armén 1677-78 gick i vinterkvarter i närheten av Kristianstad, med högkvarteret i Trolle-Ljungby. I andra upplagan har det tillkommit en något moraliserande utgjutelse över att den sedan 1674 med Ulrika Eleonora förlovade Karl XI under den här tiden hade två prästdöttrar till älskarinnor, dels Öllegård Nissenia i Trolle-Ljungby, dels en namnlös prästdotter i Åhus. Prästen i Åhus ska som tack ha fått "fideikommiss" på prästämbetet, d.v.s. det ska ha gjorts ärftligt inom hans familj.
Det moderna herdaminnet tar upp historierna om Karl XI och Öllegård till behandling och konstaterar att berättelserna om deras förhållande är gamla, men att det helt saknas skriftliga bevis.
När det gäller Åhus är vi bättre underrättade. Prästen, som hette Casten Rönnow, hade flera döttrar. Som han var född ca 1638 är det dock högst tvivelaktigt om någon av dem kunde vara tillräckligt gamla. Det moderna herdaminnet vill göra gällande att sonen Magnus var äldst av barnen (född ca 1665) och i så fall är historien förstås helt omöjlig. Jag tror att Sixten här har fått historien om bakfoten, den som har utpekats är väl snarast prästens fru (som ju f.ö. rimligen var betydligt äldre än Karl XI).
Fideikommisshistorien är ett gammalt falsarium. Den berörs utförligt i "Lunds stifts herdaminne", Ser. II:8, s. 166. Bakgrunden var en tvist 1767-68, då en av de sökande till prästtjänsten gjorde gällande att det inom hans släkt hade funnits ett sådant donationsbrev från Karl XI. 1777 förnyade Gustav III den påstådda donationen, sedan segraren från 1767-68 Sven Aulin hade åstadkommit ett intyg från de äldsta medlemmarna i pastoratet. I detta sades att orsaken skulle ha varit att Casten Rönnow räddat Karl XI ur en stor fara genom att gömma honom i skorstenen. Man poängterade också att Aulin ömt vårdade denna märkliga skorsten, något som antagligen påverkade den starkt historiskt intresserade Gustav III.
Det moderna herdaminnet tar upp historierna om Karl XI och Öllegård till behandling och konstaterar att berättelserna om deras förhållande är gamla, men att det helt saknas skriftliga bevis.
När det gäller Åhus är vi bättre underrättade. Prästen, som hette Casten Rönnow, hade flera döttrar. Som han var född ca 1638 är det dock högst tvivelaktigt om någon av dem kunde vara tillräckligt gamla. Det moderna herdaminnet vill göra gällande att sonen Magnus var äldst av barnen (född ca 1665) och i så fall är historien förstås helt omöjlig. Jag tror att Sixten här har fått historien om bakfoten, den som har utpekats är väl snarast prästens fru (som ju f.ö. rimligen var betydligt äldre än Karl XI).
Fideikommisshistorien är ett gammalt falsarium. Den berörs utförligt i "Lunds stifts herdaminne", Ser. II:8, s. 166. Bakgrunden var en tvist 1767-68, då en av de sökande till prästtjänsten gjorde gällande att det inom hans släkt hade funnits ett sådant donationsbrev från Karl XI. 1777 förnyade Gustav III den påstådda donationen, sedan segraren från 1767-68 Sven Aulin hade åstadkommit ett intyg från de äldsta medlemmarna i pastoratet. I detta sades att orsaken skulle ha varit att Casten Rönnow räddat Karl XI ur en stor fara genom att gömma honom i skorstenen. Man poängterade också att Aulin ömt vårdade denna märkliga skorsten, något som antagligen påverkade den starkt historiskt intresserade Gustav III.
En annan märklighet är att Sixten S. nästan har avskaffat generalguvernören Fabian v. Fersen. På sidan 75 är det "generalguvernören i Skåne" Jöran Sperling som 1675/76 skriver om det eländiga tillståndet inom garnisonerna i Malmö, Landskrona och Helsingborg och på sidan 100 sitter samme Sperling bakom Malmös murar sensommaren 1676. Först efter döden får Fersen (s. 151) träda in i handlingen.
På sidan 83 gör Sixten S. en uppräkning av Karl XI:s fiaskon under krigets början. Bland dessa nämns:
Duncan igångsatte förvisso en belägring av Halmstad, men efter slaget vid Fyllebro den 17 augusti tog den raskt slut. En ny påbörjades av Kristian V i slutet av samma månad, men den upphävdes i slutet av september.Halmstad hade tagits av Duncan
Sidan 43 i "Sanningen om snapphanelögnen":
Ett för mig helt obegripligt påstående. Menar Sixten S. att Jacobsen skrev reportage som sedan publicerades i danska nyhetsblad? I så fall torde han ha fått det mesta om bakfoten, Jacobsen hämtade närmast en del av sitt stoff från officiellt material och hans arbete utkom ju f.ö. först i slutet av 1800-talet. Och "historiens förste krigskorrespondent" - Jacobsen åkte ju inte runt i Skåne, Blekinge och Halland och skildrade det han såg. Vad skulle han ha gjort som meriterar epitetet "historiens förste"?På vallarna, i försvarslinjen, fanns en ung teologistudent, Sthen Jacobsen, sedermera präst i Skåne. Han skulle bli historiens förste krigskorrespondent, och hans bas blev Kågeröd
Jag tänkte det kunde vara lite intressant att se vad dåtida dansk press hade att säga om Loshultskuppen och andra händelser under det skånska kriget. Så här hette det i "Extraordinaire Maanedlige Relationer" (s. 415):
Det förefaller väl av detta som även danska källor kan innehålla en del sakliga felaktigheter, överdrifter m.m. - men annat var väl inte att förvänta, trots Sixten S. höga tankar om danskt material...Och den 27 julii / hafwer et Partie aff Hans Majestaets Dragoner wed Marckeröd opsnappet 14. Suenske Standarter /Majestaetens af Suerig Sölff-Taffel / Tiaelt / Kappe og andet desslige / sampt 60000. Rigsdaler i Penge / huilcket altsammen paa 19. Vogne er fört til den Kongelige Danske Leyr / och ere Gyngerne / som gafve de Danske Kundskab om dette / aff Majestaeten rigeligen belönnede.
Särskilt mycket om "friskyttar" eller "snapphanar" har jag inte lyckats hitta vid en första genomläsning. I samband med erövringen av Karlshamns skans talas det om "Gynger", men våren 1678 hittade jag följande exempel:
Den Svenske Ritmester Anckerspitz / som wilde med et Parti hen ad den Swenske Leyer / er icke lange fra Haslebro aff Snaphanerne ofverfalden / hvor hand maatte lade sin Pagage eller Föring i Löbet / redde sig selff med Flucten / oc undrende ad Erichsholm.
Jag har tidigare berört hur en uppgift kan förvanskas och sedan vandra runt i litteraturen i sin nya form. I "Skaanes overgang..." berör Knud Fabricius förhållandet mellan svenska ryttare och den lokala befolkningen (del II, s. 203):
Det är lätt att se var Liljenberg har hämtat sina uppgifter. "20-talet ryttare" kommer från Alf Åberg och det fallet har Roback tidigare behandlat - den verkliga bilden var något annan än vad man i förstone kan tro. I jämförelse med Fabricius ses också hur Liljenberg skärpt beskrivningen till att innefatta en våldtäktsepidemi.
Blom & Moens "Snapphaneboken" upptar Liljenbergs arbete i litteraturförteckningen. I deras version heter det så här (s. 74):
SMB har nyligen publicerat serien "Svenska uppror", där del 2 behandlar bl.a. snapphanetiden. Det heter där (s. 262):
Ingen av författarna (Fabricius undantagen) har tittat i kyrkböckerna eller på annat sätt försökt undersöka hur vanliga oäkta barn faktiskt var, hur ofta svenska ryttare anges som fäder och hur ofta som det i någon källa hävdas att det faktiskt handlade om våldtäkt. Sedan är det förstås rätt intressant att det inte är Fabricius originalversion som lever vidare. Nej, det är den starkt skånsknationalistiske Liljenbergs generaliserande tolkning som fått bilda skola - detta trots att han inte bedrivit någon egen forskning.
I ett annat avsnitt berör han en konkret händelse (del II, s. 83):De uaegte Børn spille i det Hele en maerkelig Rolle i national Henseende i denne Tid; det synes, som om de svenske Ryttere vare ganske uimodstaaelige, og hvert Øjeblik indeholde Kirkebøgerne en Notis om, at en Bondepige blev impregneret af en Rytter, der kom ridende forbi, mens hun gik paa Marken og høstede.
Carl Gustaf Liljenberg behandlar samma sak i "Ett blad ur Skånelands..." (s. 101)'Tree Ryttare hafva under yppin himmel i folketz närwaro våldtaget enn pijga'
De svenska soldaternas ständiga våldtäkt mot kvinnorna, var en annan orsak till osämja. Enbart 1674 stod ett 20-tal ryttare i Ö. Göinge, alla givetvis svenskar, åtalade för övervåld mot bondflickor. Icke minst i Göinge föddes en mängd utomäktenskapliga ryttarbarn. Det var vanligt att ensamma kvinnor på åker och äng utmed vägarna våldtogs av förbipasserande knektar. Studom (sic) skedde denna s.k. "impregnation" mitt på ljusa dagen inför folksamlingar.
Det är lätt att se var Liljenberg har hämtat sina uppgifter. "20-talet ryttare" kommer från Alf Åberg och det fallet har Roback tidigare behandlat - den verkliga bilden var något annan än vad man i förstone kan tro. I jämförelse med Fabricius ses också hur Liljenberg skärpt beskrivningen till att innefatta en våldtäktsepidemi.
Blom & Moens "Snapphaneboken" upptar Liljenbergs arbete i litteraturförteckningen. I deras version heter det så här (s. 74):
Man ser hur Liljenbergs beskrivning vunnit insteg. Istället för Fabricius oemotståndliga svenska soldater är det här givet att det handlade om "sexuellt övervåld." Fabricius exempel på ett övergrepp mitt på ljusan dag, i folks närvaro, som generaliserades av Liljenberg har av Blom och Moen anammats i Liljenbergs form. Bilden som ges är alltså av en slags våldtäktsepidemi där övergreppen skedde helt ohämmat, till och med inför verkliga åskådarmassor.Det föddes extremt många utomäktenskapliga barn under 1660- och 1670-talen i de skåneländska provinserna. Mödrarna var bondflickor och pigor, fäderna till stor del svenska soldater, främst ryttare. Det har talats om 'de svenska soldaternas ständiga våldtäkt mot kvinnorna', men i dokumenten är det ganska ont om konkreta uppgifter om sådana övergrepp. 1674 stod dock ett tjugotal ryttare i Östra Göinge åtalade för sexuellt övervåld mot bondflickor. Det uppges att ensamma kvinnor som arbetade på åkrar och ängar löpte stor risk att bli överfallna av förbipasserande knektar. Sådan 'impregnation' lär inte ha heller ha varit alldeles ovanlig inför folksamlingar mitt på ljusa dagen.
SMB har nyligen publicerat serien "Svenska uppror", där del 2 behandlar bl.a. snapphanetiden. Det heter där (s. 262):
I "Svenska upprors" litteraturlista ingår "Snapphaneboken".Soldaterna i svensk tjänst, svenskar såväl som utländska legotrupper, begick även i fortsättningen en hel del illdåd mot befolkningen, brott som inte alltid utreddes efteråt. Våldtäkter mot ensamma kvinnor var exempelvis förhållandevis vanligt.
Ingen av författarna (Fabricius undantagen) har tittat i kyrkböckerna eller på annat sätt försökt undersöka hur vanliga oäkta barn faktiskt var, hur ofta svenska ryttare anges som fäder och hur ofta som det i någon källa hävdas att det faktiskt handlade om våldtäkt. Sedan är det förstås rätt intressant att det inte är Fabricius originalversion som lever vidare. Nej, det är den starkt skånsknationalistiske Liljenbergs generaliserande tolkning som fått bilda skola - detta trots att han inte bedrivit någon egen forskning.
Lite mer ur "Extraordinaire Maanedlige Relationer". Snapphanar/friskyttar nämns mycket sparsamt, ca ett halvt dussin gånger under halvannat år (juni 1676-december 1677). Vid något tillfälle nämns också "gynger".
I februari 1677 heter det så här:
I februari 1677 heter det så här:
Strax därefter heter det:Den 3 Februarii indførdte Snaphanerne i Lands-Crone den Suenske Dragoner-Øfverst Cron-hiort / Major Olde-Green och Leutenant Creutz / huilcke den 8 Februarii hid till Byen blefve forskickede.
Den 14 februari:Ved denne Tid ginge Skytterne udaff Lands-Crone och indførdte en Suensk Regiments Quarteermester / en Faeldtskiaerer med hans Lade / 6. Gemeene och nogle vogne.
I oktobernumret heter det däremot:Den 14. kom tre Swenske Leutenanter och en Faendrich fra Lands-Crone hid / hvilke Snaphanerne hafde fanget.
I december sägs:Den 14 September om Natten har mand til Lands-Crone / for den Norske Armades lykkelig Progresser / skudt mange Fryde-Skud. Friskytterne giøre Fienden continuerlig stoer Afbraek / eftersom de (1.) ved Malmøe har skudt 2. Svenske Fogder / hos hvilke de har fundet trøkte Order / at Bønderne under Militariske Execution skulle gifve aff to heele Gaarde en Stud / eller tolf Faar / och aff hver eenlig Gaard udi rede Penge 8. Mark Danske / en Skeppe Gryn 10 tønder Rug / to tønder Havre / 10 laess Braende och een Kaede paa 12. Potter / etc (2.) Har de caputeret 200 Svenske / som fra Malmø vare commanderede till Ydstaed (3.) Har de atter ved Laholm ihielslaget 45. Svenske / och den 29 Septemb. indført 6. fangne i Lands-Crone
I hans Fravaerelse har General Gyldenstiern Commando ofver Armeen / hand hafver i Kongens af Sverrig Nafn tilsagt alle Fri-Skytter en General Pardon om de sig godvilligen ville indstille.