Fast det finns ju i realiteten inte några spår av egna forskningar i danska arkiv i "Sanningen om snapphanelögnen". Ja, förvisso har Svensson använt Fabricius, Jensen, en del tryckta danska källor etc. - men några danska arkiv nämns vare sig i källförteckning eller i det avslutande tacket till dem som assisterat.Under arbetet med boken om snapphanelögnen har Sixten Svensson arbetat med utgångspunkt från danska arkiv eftersom han menar att danskarna har en annan historieskrivning än den svenska
Snapphanars efterdyningar
http://gamla.hd.se/perstorp/2007/02/28/ ... rie-igaang
Sixten S. skildring av vad Peder Pedersson d.ä. och Peder Pedersson d.y. hade för sig under krigsåren är ganska märklig. På sidan 95 skriver han:
Sixten S. säger på ett annat ställe i "Sanningen om snapphanelögnen" (s. 99) att Peder Pederssøn d.y. deltog i stormningen av Kristianstad. Han har nog inte observerat att den ägde rum natten mellan den 14 och 15 augusti och att Peder d.y. därför svårligen kan ha befunnit sig i Hönjarum samma dag och kvitterat ut brandskatt från Smålandsbönder.
Jag har en idé om hur allt detta i verkligheten hänger ihop, men hypotesen är så pass "vild" att den nog får stå på tillväxt ett tag.
De kvitton han hänvisar till återges efter rannsakningshandlingarna från 1684 av Vigo Edvardsson i "Loshultskuppen 1676" s. 147. De är mycket riktigt daterade "Hönjarum den 15 augusti". Dock är det så att det på två andra ställen i Edvardssons bok (s. 16 o 42) sägs att den som fordrat brandskatt var Peder P. d.ä.Redan den 15 augusti kvitterade Peder Pedersøn den yngre 50 riksdaler från Stenbrohults socken och 150 riksdaler från Virestad
Sixten S. säger på ett annat ställe i "Sanningen om snapphanelögnen" (s. 99) att Peder Pederssøn d.y. deltog i stormningen av Kristianstad. Han har nog inte observerat att den ägde rum natten mellan den 14 och 15 augusti och att Peder d.y. därför svårligen kan ha befunnit sig i Hönjarum samma dag och kvitterat ut brandskatt från Smålandsbönder.
Jag har en idé om hur allt detta i verkligheten hänger ihop, men hypotesen är så pass "vild" att den nog får stå på tillväxt ett tag.
Och för att ytterligare komplicera saken: enligt C. G. Liljenberg ("Ett blad...", s. 118) deltog en tredje Peder Pederssön, avrättad vid Broby den 10 oktober 1679, i stormningen av Kristianstad. Så var kanske Peder d.y. inte alls vid Kristianstad?
Vigo Edvardsson nämner "Kristianstads-Peder" i Snapphanekriget 1675-1679", del 1, s. 48. Enligt de uppgifter som där redovisas var denne P.P. en fiskare född i Araslöv, som före stormningen av Kristianstad hade varit ute och fiskat åt hertigen av Plön och sedan tvingats forsla trupper i sin båt. Sedan hade P. P. "nallat" fiskeredskap av Ebbe Ulfeldt, knyckt en vagn tillhörig Erik Dahlbergh och hittat på en del andra "hyss".
Tydligen nämner inte handlingarna hur det gick för denne P. P., men han tycks ha samlat ihop en diger meritlista. Måhända blev han till sist ett huvud kortare.
Är det kanske så Peder d.y. inte alls var med vid Kristianstad? Måhända har den gode Sixten S. önsketänkt - av fiskaren från Araslöv har det blivit "upprorsledarens" son?
Vigo Edvardsson nämner "Kristianstads-Peder" i Snapphanekriget 1675-1679", del 1, s. 48. Enligt de uppgifter som där redovisas var denne P.P. en fiskare född i Araslöv, som före stormningen av Kristianstad hade varit ute och fiskat åt hertigen av Plön och sedan tvingats forsla trupper i sin båt. Sedan hade P. P. "nallat" fiskeredskap av Ebbe Ulfeldt, knyckt en vagn tillhörig Erik Dahlbergh och hittat på en del andra "hyss".
Tydligen nämner inte handlingarna hur det gick för denne P. P., men han tycks ha samlat ihop en diger meritlista. Måhända blev han till sist ett huvud kortare.
Är det kanske så Peder d.y. inte alls var med vid Kristianstad? Måhända har den gode Sixten S. önsketänkt - av fiskaren från Araslöv har det blivit "upprorsledarens" son?
Ett par detaljer:
Jag blir mer och mer övertygad om att de danskar som assisterade vid Loshult tillhörde den styrka under generalmajor Sandberg som av den danske kungen hade sänts i förväg mot Kristianstad. Sandberg hade i varje fall den 1 augusti en bevakningsstyrka vid Torsebro, en tänkbar plats för övergång av Helgeå.
Från Torsebro till Knislinge, där danskarna en tisdagsmorgon (rimligen den 25) ska ha passerat ("Loshultskuppen 1676", s. 131) är det bara ett par mil. I danskarnas följe var då Per Christensson från Knislinge och Sven Nilsson från Östra Genastorp.
Nästa vittnesmål är från Broby. Sven Månsson (s. 69) berättar att Sven Nilsson i Östra Genastorp anlände ensam tidigt en morgon och budade skjuts för det danska partiet.
Därefter passerades Osby. Pehr Björnsson i Hönjarum berättar exempelvis (s. 41) att han kvällen innan hade fått bud av den danske kvartermästaren att möta partiet vid Hönjarum.
Knislinge-Broby-Osby-Loshult. Nog bör den sträckningen innebära att startpunkten låg i Kristianstadstrakten, precis som Per Svensson i Benarp gör gällande i sin inlaga från 6/9 1676. Kanske startade man rentav från Vä. Ett hästbyte i Broby, ungefär halvvägs till Loshult, vore onekligen rimligt.
Landskrona nämns förvisso både här och var, men kanske är det så att detta med delegationen tillhör ett senare skede. Kanske är det så att den begav till Landskrona efter kuppen, tillsammans med de danska soldaterna och de vagnar som dessa lade beslag på för egen del. Det skulle onekligen förklara varför Kristian V den 29 juli, först fyra dagar efter kuppen, utfärdade en order om militär hjälp till Peder P. i Hönjarum.
Jag blir mer och mer övertygad om att de danskar som assisterade vid Loshult tillhörde den styrka under generalmajor Sandberg som av den danske kungen hade sänts i förväg mot Kristianstad. Sandberg hade i varje fall den 1 augusti en bevakningsstyrka vid Torsebro, en tänkbar plats för övergång av Helgeå.
Från Torsebro till Knislinge, där danskarna en tisdagsmorgon (rimligen den 25) ska ha passerat ("Loshultskuppen 1676", s. 131) är det bara ett par mil. I danskarnas följe var då Per Christensson från Knislinge och Sven Nilsson från Östra Genastorp.
Nästa vittnesmål är från Broby. Sven Månsson (s. 69) berättar att Sven Nilsson i Östra Genastorp anlände ensam tidigt en morgon och budade skjuts för det danska partiet.
Därefter passerades Osby. Pehr Björnsson i Hönjarum berättar exempelvis (s. 41) att han kvällen innan hade fått bud av den danske kvartermästaren att möta partiet vid Hönjarum.
Knislinge-Broby-Osby-Loshult. Nog bör den sträckningen innebära att startpunkten låg i Kristianstadstrakten, precis som Per Svensson i Benarp gör gällande i sin inlaga från 6/9 1676. Kanske startade man rentav från Vä. Ett hästbyte i Broby, ungefär halvvägs till Loshult, vore onekligen rimligt.
Landskrona nämns förvisso både här och var, men kanske är det så att detta med delegationen tillhör ett senare skede. Kanske är det så att den begav till Landskrona efter kuppen, tillsammans med de danska soldaterna och de vagnar som dessa lade beslag på för egen del. Det skulle onekligen förklara varför Kristian V den 29 juli, först fyra dagar efter kuppen, utfärdade en order om militär hjälp till Peder P. i Hönjarum.
Den danske majoren Trolle som sändes till Göinge bör ha varit den här mannen:
http://www.gravstenogepitafier.dk/rye.htm
http://www.gravstenogepitafier.dk/rye.htm
En väldigt betecknande detalj är följande, när Sixten S. berättar om rättegången mot Peder d.y. i december 1681 vid Allbo häradsrätt (s. 195):
Sixten S. fortsätter:
Skillnaden mellan detta och vad som hände i samband med undersökningen 1684 är hårfin. Första hänvisning till att Peder d.ä. och d.y. hade skaffat sig pardonsbrev och all granskning av deras verksamhet under krigsåren stoppas.
Jag beställde protokollen från häradsrätten (SVAR-nr D41830). I själva verket kallas den åtalade konsekvent "Peder Pederson" (möjligen finns något undantag).Per Persson, som han kallas i den svenska rättegången, frikändes på alla punkter
Sixten S. fortsätter:
Det som hände vid rättegången i Allbo häradsrätt var att Peder P:s ombud slutligen hänvisade till det pardonsbrev som Johan Gyllenstierna hade utfärdat för den åtalade och till Karl XI:s allmänna pardonsplakat. Då ansåg sig rätten inte kunna fortsätta med ärendet utan avslutade målet och meddelade landshövding Mörner, på vars initiativ det extra tinget hölls, orsaken till beslutet.Det småländska rättsmaskineriet var fritt från jäviga och partiska nämndemän. Samma rättegång hade avlöpt på ett helt annat sätt i Skåne.
Skillnaden mellan detta och vad som hände i samband med undersökningen 1684 är hårfin. Första hänvisning till att Peder d.ä. och d.y. hade skaffat sig pardonsbrev och all granskning av deras verksamhet under krigsåren stoppas.
En märklig sak när det gäller Peder d.ä. och d.y. är detta med brandskattskvittenserna. I rättegången mot Peder d.y. 1681 uppges att det är han som skrivit under, men när kommissionen 1684 kommer in på samma sak sägs det att Peder d.ä. skrivit kvittona. I rättegången mot Peder d.y. hänvisas till ett av Johan Gyllenstierna den 10 januari 1678 utfärdat pardonsbrev. I handlingarna från 1684 finns ett pardonsbrev för Peder d.ä., utfärdat samma dag.
En annan intressant sak är att Peder d.y. företräddes av landsprokuratorn Petter Liungason från Ströö, säkert samme man som Fabricius (Skaanes overgang..., II, s. 62) nämner som fogde på Georg Henrik Lybeckers gård Strö. En av de främsta snapphanejägarnas f.d. fogde försvarar en misstänkt snapphane...
En annan intressant sak är att Peder d.y. företräddes av landsprokuratorn Petter Liungason från Ströö, säkert samme man som Fabricius (Skaanes overgang..., II, s. 62) nämner som fogde på Georg Henrik Lybeckers gård Strö. En av de främsta snapphanejägarnas f.d. fogde försvarar en misstänkt snapphane...
Ett par Liljenbergare till
Liljenberg beskriver hur ”bondehövdingen Peder Pedersön” den 27 juli 1676 får audiens hos Kristian V. Peder ber enträget om att få återuppsätta bondehemvärnet. Två dagar senare begär P. omedelbart beskydd mot svenskarna. Samma dag beordrar kungen major Trolle att med 100 ryttare omedelbart bege sig till Göinge. (CGL s. 107-108 och hänvisar till Fabricius del III s. 37)
Vad skriver Fabricius? Jo, att Trolle skall stå redo och ila till hjälp ifall det skulle behövas.
Vad skriver Fabricius? Jo, att Trolle skall stå redo och ila till hjälp ifall det skulle behövas.
Liljenberg om invandring från Sverige till Osby och Loshult
CGL har hämtat detta från Fabricius, som emellertid skriver (jag översätter):Efter 1660 började strömmen av hästgillare, rackare och lösekvinnor från Sverige. Det var särskilt Osby-Loshult som hemsöktes av denna svenska invandring av samhällets olycksbarn. De sällade sig stundom till skogarnas hemlösa. (...) Under 1660-talet och 1670-talet kom det asociala elementet i Osby-Loshults gränsområden att öka oroande och därmed var den fredliga befolkningen hotad. (CGL s. 111)
Ganska speciella förhållanden ser vi i gränssocknarna i Göinge härad, speciellt i Osby och Loshult. Här fanns det en mängd lösa element som strök omkring i landet från norr på sina vandringar till de skånska städerna. (hästgillare och gångekvinnor högt uppe ifrån Sverige) (…) Dessa hade dock i liten utsträckning någon betydelse för befolkningen. (Fabnicius II s. 203)
En Liljenbergare till
Major Trolle skulle enligt Liljenberg (s. 107-108) hjälpa Peder Pedersen med att upprätta bondevakt vid gränsen. Utöver att avvärja svenska anfall skulle man gruppera sig strategiskt vid gränsen
* Erkänner att jag inte vet exakt vad inkommodere betyder på svenska
Enligt Fabricius (III s. 37) som citerar originalet så skulle truppensåsom ett hot mot den svenska gränsbygden som vid behov skulle utsättas för aktioner.
- 1. Hålla ordning och justis
2. Om möjligt inkommodere fienden*
3. Hota (true) de närmast boende svenskarna vid gränsen med brandskatt
* Erkänner att jag inte vet exakt vad inkommodere betyder på svenska
Re: En Liljenbergare till
"Inkommodere" är säkert "besvära", "oroa".Roback skrev:Major Trolle skulle enligt Liljenberg (s. 107-108) hjälpa Peder Pedersen med att upprätta bondevakt vid gränsen. Utöver att avvärja svenska anfall skulle man gruppera sig strategiskt vid gränsen
Enligt Fabricius (III s. 37) som citerar originalet så skulle truppensåsom ett hot mot den svenska gränsbygden som vid behov skulle utsättas för aktioner.
Undrar varför Liljenberg inte nämner den tredje punkten i klartext? Möjligen, men kanske bara möjligen, för att den inte riktigt passar in i hans svart-vita syn på svenskar som onda och göingar som goda.
- 1. Hålla ordning och justis
2. Om möjligt inkommodere fienden*
3. Hota (true) de närmast boende svenskarna vid gränsen med brandskatt
* Erkänner att jag inte vet exakt vad inkommodere betyder på svenska
Trolle torde ha dykt upp i Göinge relativt snabbt. Enligt protokollet från Allbo häradsrätt fördes det diskussioner mellan bönderna i de brandskattade socknarna, Peder P. d.y. och major Trolle. Ska man tro protokollet ville Trolle göra ett infall i Småland, men Peder P. d.y. hade då invänt och sagt att eftersom smålänningarna hade betalt brandskatten borde de vara förskonade från vidare aktioner.
På sidan 88 skriver Sixten S:
Som framgår av "Loshultskuppen 1676" s. 16, 29 m.fl. ställen så var postbonden Jöns Månsson en av dem som utpekades som upphovsmännen till Loshultskuppen. Lille Tufve var son till postbonden, se s. 31.I Marklunda fanns en postbonde, ägare till mössa och posthorn. Hans broder Lille Tufve "lånade" horn och mössa.
Sixten S. har överhuvudtaget en märklig inställning till svenska källor när man går ner på djupet, förbi hans retorik om detta svenska materials opålitlighet och "anti-friskyttetendens". På sidan 89 skriver han:
Sixten menar alltså tydligen att Lars N. ljög inför rätten och den ende verkligt pålitlige i det här fallet var den svenske häradshövdingen Johan Anckar och länsmannen. Ett liknande fall har jag tagit upp tidigare, frälsebonden Måns Svensson nekar 1684 till att ha sagt att han skulle klä bron vid Hönjarum med plåtar. Likväl tror Sixten S. på anklagelserna och, får man förmoda, anser följaktligen att de straff de båda fick var alldeles för låga (Nicklasson fick betala 40 daler smt, precis som Måns - se Edvardssons "Snapphanekriget 1675-1679", del I, s. 159 ff.).
Förklaringen till detta är givetvis att Sixten S. uppfattar Loshultskuppen som ett hjältedåd och då är det förstås bara bra ju mer pengar de inblandade lyckades få med sig. Ju häftigare anklagelser från svenska häradshövdingar och lokala länsmän - desto bättre.
En helt annan sak blir det förstås i fallet med Peder Pedersson d.y. Han anklagades för en rad olika brott inför häradsrätten i Allbo den 9-10 december 1681. Förutom rent krigsrelaterade dåd påstods han ha vållat en pigas död, ha plundrat gårdar etc. I det fallet konstaterar Sixten att Peder via sitt ombud nekade, att vittnen skulle ha varit jäviga och att den friande domen var rättvis. Förklaringen är möjligen att Peders aktioner inte ter sig lika heroiska, det ligger inget positivt i att hävda att Peder faktiskt hade vållat en pigas död, stulit grisar, skjutit ihjäl några småländska bönder etc.
Vem säger då detta? Jo, i Edvardssons "Loshultskuppen 1676" redovisas på s. 71 anklagelserna mot Lars Nicklasson. Vid förhöret 1684 nekar Lars N. helt till att ha tagit några plåtar. Hans bror säger att Lars tagit plåtar, men kan inte säga hur många. Häradshövdingen Johan Anckar uppger att han hört sägas att Nicklasson ska ha lastat hästen så hårt att den lagt sig ner på vägen i Broby och inte mäktat fortsätta. Länsmannen Nils Sonasson besannar denna utsaga.Lars Nicklasson i Broby lastade sin häst så hårt att den gick på knäna
Sixten menar alltså tydligen att Lars N. ljög inför rätten och den ende verkligt pålitlige i det här fallet var den svenske häradshövdingen Johan Anckar och länsmannen. Ett liknande fall har jag tagit upp tidigare, frälsebonden Måns Svensson nekar 1684 till att ha sagt att han skulle klä bron vid Hönjarum med plåtar. Likväl tror Sixten S. på anklagelserna och, får man förmoda, anser följaktligen att de straff de båda fick var alldeles för låga (Nicklasson fick betala 40 daler smt, precis som Måns - se Edvardssons "Snapphanekriget 1675-1679", del I, s. 159 ff.).
Förklaringen till detta är givetvis att Sixten S. uppfattar Loshultskuppen som ett hjältedåd och då är det förstås bara bra ju mer pengar de inblandade lyckades få med sig. Ju häftigare anklagelser från svenska häradshövdingar och lokala länsmän - desto bättre.
En helt annan sak blir det förstås i fallet med Peder Pedersson d.y. Han anklagades för en rad olika brott inför häradsrätten i Allbo den 9-10 december 1681. Förutom rent krigsrelaterade dåd påstods han ha vållat en pigas död, ha plundrat gårdar etc. I det fallet konstaterar Sixten att Peder via sitt ombud nekade, att vittnen skulle ha varit jäviga och att den friande domen var rättvis. Förklaringen är möjligen att Peders aktioner inte ter sig lika heroiska, det ligger inget positivt i att hävda att Peder faktiskt hade vållat en pigas död, stulit grisar, skjutit ihjäl några småländska bönder etc.