Psilander skrev:
Jag tror mer på den gamla ryska modellen med hkp som Mi-24 HIND, där man lyfte in personalen med en tungt utrustad hkp som sedan själv kunde ge eldunderstöd, både för och efter, ungefär som en flygande CV-90. Den bästa väst varianten är därvidlag en Blackhawk (motsv) med rejäl vapenlast som både kan trycka ner fi i landningszonen och stötta det framryckande inanteriet. Helikoptrar som Apache och Tiger är mest pr värde som en försvarets egna sportbil med akan.
Problemet är att man då får en dålig attackhelikopter
och en dålig transporthelikopter i samma paket.
(jämför Hind med Havoc i Ahkp-rollen eller Hind med Mi-17 i transportrollen)
Det vore som att avveckla ytattacken och amfbats stridsbåtar och försöka klämma in
båda dessa funktioner i samma båt.
Man vill inte heller alltid ha ahkp på samma plats som "kakan"
av samma anledning som att ytattacken ofta befinner sig på avstånd från de fartyg de ska eskortera.
sta skrev:Att säga att ahkp mest är tröjor och dekaler är väl att ta i. Under första gulfkriget bekämpade AH 64 minst 500 irakiska strv och strf, har inga siffror för det andra. Som eldunderstöd i Irak har de i jämförelse med UH 60 visat sig mer lämpade bland annat tack vare bättre manöverförmåga och större vapenlast.
AH-64 var knappast den framgång i pv-rollen som man hade hoppats på.
De siffror som jag har sett är att hkp och flygplan på 1&1/2 månad stod
för c:a 10% av det bekämpade irakiska pansaret.
De återstående 90% nedämpades av markförbanden inom 4 dygn.
Under OIF/Telic, så misslyckades AH-64 kapitalt i pv-rollen,
sedan 30-talet AH-64:or nattetid flög över irakiskt infanteri
(som saknade lv med mörkerförmåga) i bebyggelse och kom tillbaka
med enbart en hkp intakt och en som tvingades nödlanda.
I det fallet verkar irakierna ha använt sig av spärreld med finkalibriga eldrörsvapen,
och tänt eldar på plåttak för att förvirra ut AH-64:ornas värmesikten.
Hade de haft modernt låghöjdsluftvärn och varit utrustade med moderna stridsfordon
så hade det inte blivit en knäpp på näsan för AH-64:orna
utan ett spektakulärt nederlag.
Ahkp är helt enkelt alltför svagt skyddade och inte tillräckligt snabba
för att på ett ekonomiskt sätt kunna anfalla
någorlunda kompetenta mekaniserade förband
annat än under optimala omständigheter.
Att fördröja en mekaniserad fiende i samarbete med andra förband
är självfallet en helt annan femma.