Släktingar i wwII

[Lars Gyllenhaal]

Hej igen,

Ja, det fanns många tyskvänliga som inte var nazister. Och visst har efterkrigsdebatten om Tyskland till stor del kretsat kring Förintelsen. Emellertid var den - alltså NS-regimens industriella dödande av civilpersoner - långt ifrån okänd i Sverige under kriget. Det var ändå häpnadsväckande många svenska tidningar som rapporterade om delar av de handlingar vi idag känner som Förintelsen medan den pågick. Jag vill starkt rekommendera boken "Sverige och Förintelsen" som med många exempel ur svensk dagspress 1933-45 tydligt visar att svenska media speglade mer av den tyska raspolitiken än vad som de flesta antar. Den 13 oktober 1942 kunde man läsa en stor artikel med rubriken "utrotningskriget mot judarna" i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning.

Jag kanske låter schizofren men jag förstår samtidigt att Förintelsen för många svenskar ä n d å kom som en nyhet när facit av den tyska raspolitiken kom i fokus i alla media efter kriget.


Mvh,

Lars

[Daniel L]

Det torde dock vara allmänt känt att Segerstedt och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning intog en särställning vad gäller kritik av Tyskland och nationalsocialismen likväl som den svenska samlingsregeringen och dess politik. Deras inställning var ingalunda representativ för svensk media under kriget, snarare utgjorde den ett undantag. Tidningen blev flera gånger konfiskerad för dess skriverier.

mvh/ Daniel

[Lars Gyllenhaal]

Hej!

Jag kan min GHT. Visst stack den ut. Men efter att ha skaffat mig boken "Sverige och Förintelsen" (1997) har jag omvärderat min syn på svenska media 1933-45. Boken har så pass många exempel på artiklar i en mängd olika tidningar att den överraskat mig stort. Den återger även flera artiklar fotografiskt.

Här några fler exempel på rubriker under kriget:

* "JUDEPOGROMER I BERLIN" (största rubriken på förstasidan av tidningen Social-Demokraten 1935-07-16)

* "ENGELSK DEMARCHÉ I BERLIN - Tusentals häktade judar i koncentrationsläger" (största rubriken på förstasidan av Dagens Nyheter 1938-11-12)

* "BÅTEN MED JUDAR FRÅN NORGE ÅRETS HÄNDELSE FÖR DE FLESTA" (DN:s förstasida 1942-12-31 som med stapeldiagram visade att 39% av de tillfrågade mindes båten med judar från Norge som den största nyheten under 1942)

* "Judeförföljelserna. Ren utrotning är nu målet" (artikel i liberala veckotidskriften NU 1943:11)

* "HITLER SJÄLV GAV JUDEORDEN - FORTSATT MASSFLYKT - STARK AVSKY ÄVEN I FINLAND" (Stockholms-Tidningens löpsedel 1943-10-05 ang. angreppen mot Danmarks judar)

Jag kan tillägga att jag själv sökt upp en stor mängd krigstida svenska tidningar i original och på mikrofilm som bekräftat bilden som boken ger. Man behövde inte läsa GHT för att "vakna" före 1945.

Mvh,

Lars

[Daniel L]

Okej.

mvh/ Daniel

[Sune]

Det är klart att man nu med facit i hand kan påpeka att 'visst fanns det information om judeutrotningen' redan innan 1945. Men under ett krig, där det går inflation i våldsamma händelser blir man immun mot 'nyheter'. Det förekommer även många felaktiga rykten, ibland ren propaganda. Obs! På den tiden kunde SVT INTE sända reportage-team med kamera och mikrofon för att utreda förhållandena. Informationen var alltså mycket 'vag' och otydlig. Tänk Er Vietnam eller Irak, utan TV! Då hade vi lätt kunnat ignorera händelserna där också. Dessutom tror jag att de flesta svenskar var en aning mer rasistiska på den tiden, och alltså inte blev speciellt upprörda över vad som hände i Tyskland. Med glädje avvisade tullen i Trelleborg judar som försökte undkomma till Sverige. Sverige t.o.m. bad tyska myndigheter att sätta en jättestämpel "J" i judiska pass för att de lättare skulle kunna identifieras.

Ursäkta. Jag har tappat tråden. Varför diskuterar vi överhuvudtaget detta? Hade vi kunna ingripa, eller vad? Vi ingrep ju t.ex. INTE på Balkan för 10 år sedan, trots att vi mycket väl 'visste'.

[Lars Gyllenhaal]

Hej igen Sune,

Jag håller i stort sett med dig om hur det ändå var möjligt att missa/ignorera/filtrera bort Nazitysklands mörka sidor. Frånvaron av teve är nog, som du påpekar, en rätt viktig del av förklaringen (ja, jag vet att TV fanns redan under olympiaden 1936 i Tyskland - nu menar jag frånvaron av SVT o CNN etc).

För att återvända till din släkting som var på malmbåt - kan/vill du fråga honom om hur han såg på sin egen insats då och idag. Om han då/idag främst ansåg sig gynna Tyskland eller Sverige. Och fraktade han även malm till Storbritannien i början av kriget?

Mvh,

Lars

[Yakima]

Intressant läsning. Kan ni inte berätta lite om hur era släktingar kom att hamna i Sverige efter kriget?

[Österbottning]

Släktingar som var med (i Finland):

Morfar (soldat, deltog i vinterkriget, JR9 tror jag)
Mormors bror (soldat, deltog i fortsättningskriget JR61)
Den sistnämnde har jag lite fylligare info om:
- han deltog i striderna i Shemenski, Jandeba och Bulajeva (enligt hans militärpass vilket vi har kvar)
- han blev tillfångatagen av ryssarna och placerad på ett fångtransport-tåg med rikting österut. Dock lyckades han fly och tog sig tillbaka (efter att ha saknats flera dagar) till eget frontavsnitt varvid han med knapp nöd undgick att bli skjuten av de egna. Som en liten anekdot kan jag återge vad han påståtts ha sagt när han dök upp, på frågan "var kommer du ifrån?" svarade han "därbortifrån" och pekade österut. På följdfrågan "hur var det där borta då?" svarade han "spännande och intressant".

Han levde till 80-talet men ville aldrig själv berätta om sina upplevelser, ovanstående har jag hört från andra bekanta/släktingar som var med vid hans fronavsnitt.

[Niedzwiadek]

Tar upp en gammal tråd här men men. Morfar stred först under Septemberkampanjen mot tyskarna och senare även i Frankrike. Mormor brukade följa med gammelmormor till olika fält på natten för att fånga upp nersläppt ammonution,pengar,vapen osv ämnat för AK. Angående AK medlemsskap är jag inte säker men motståndskämpe på något sätt. Gammelmorfar var med i ryskjapanska kriget.

[Artur Szulc]

Niedzwiadek,

I vilket förband stred din morfar under september 1939? Har han berättat eller skrivit ner något om sina upplevelser under kriget?

Artur

[Niedzwiadek]

I Septemberkampanjen vet jag tyvärr inte. Däremot i Frankrike stred han i "andra skyttedivisionen" (blir väll så på svenska). Tyvärr dog både han och mormor för inte allt så länge sedan och min kära mor har inget intresse als för historia. Så tyvärr vet jag inte. Dock så har ja för mig att det var nånstans i närheten av Warszawa han stred.
Han har så vitt jag vet inte skrivit ner något men berättelser har man hört i massor. T.ex. om fransmännens dåliga moral eller kreaterhoppande som han kallade det. Det ska ha varit att när man stötte på artelleri så skulle man hoppa ner i kreatern efter den senaste "träffen" och efter nästa smäll hoppa in i nästa nybildade kreater för att artelleriet ska ha varigt för oprecisist för att träffa på samma plats två gånger i rad. Nån som har hört om detta tidagare kanske?

[Andreas K]

Nån som har hört om detta tidagare kanske?

Jag har också hört det. Den taktiken användes även med fördel under det första världskriget.

[Anna L]

Min mormor är från Antwerpen i Belgien. Hon var ett litet barn under andra världskriget och hon pratar inte så mycket om vad som hände men några saker har jag hört från min mor och hennes syster. Mormors far jobbade som polis och var aktiv inom någon antinazist-rörelse. En natt vaknade mormor av att det sprang runt en massa män i deras hus och efter det såg hon inte sina föräldrar igen. Hon blev skickad till Sverige där hon växte upp och senare träffade min morfar. Det hon har fått veta är att hennes far troligtvis inte levde länge efter den där natten och att hennes mor dog i en lungsjukdom. Den rest hon har kvar från kriget är att hon i hela sitt liv och nu fortfarande när hon nästan är sjuttio år vaknar upp mitt i natten för att hon hör fotsteg och skrik i huset.

Troligtvis en rätt vanlig historia från familjer under den tiden.

[Lars Gyllenhaal]

Kanske vanligt men vi behöver nog läsa sådana här historier för att påminnas om hur en "liten obetydlig episod" under det enorma IIVK i viss mån kan "vara kvar" decennier efteråt...

Så, tack!

Vänliga hälsningar,

Lars

[Morgan]

Sist men inte minst så tror jag att vi skall vara lite ödmjuka inför våra gamla släktingar. Det var andra vindar som blåste då. Det är väldigt lätt att med facit på hand betrakta de som slogs för Tyskland och SS som förädare och fasciter. Men med den tidens preferenser var det kanske inte så konstigt eftersom Hitler fått Tyskland på fötter och rätt många delade i alla fall vissa av nazisternas idéer, om än inte Hitlers sjuka tankar om utrotning av vissa grupper i samhället. Även de som till viss del deltog i krigsförbrytelser bör man vara ödmjuk inför då de i många fall också var offer. Eller kunde bli. De var små människor som deltog i något de inte kunde påverka ensama trots att det som hände var oerhört fel.

Krigslyckan vände för Tyskland vid årsskiftet 1942/43 och med det fruktan att hamna vid Östfronten. Där upplevde alla soldater den stränga ryska vintern, det ständiga utnötningskriget mot Ivan, allt fler nyheter om soldater inom det egna kompaniet som fått besked om i bombräder där hemma dödade och utbombade familjemedlemmar - och ovanpå allt detta den överväldigande oddsen att dödas i Ryssland (totalt led Tyskland 86% av sina förluster på just Östfronten).

Somliga soldater erbjöds att tjänstgöra som vakter i fångläger i framför allt Polen med löften om regelbundna arbetsuppgifter, tre dagars permission om de sköt en fånge som försökte fly och varma, regelbundna måltider. Sedan att de tvingas döda fångar och ta hand om deras kroppar emellanåt är ju något de har vant sig vid under sin fronttjänstgöring.

Så varför skulle dessa soldater inte godta en sådan tjänstgöring? Vem skulle inte göra det, om man - så som dessa människor de facto var - var uppväxta med den propagande som Hitlers partiapparat hade utsatt dem för under 10+ års tid?

Lite OT, men precis som real parakeet skriver ska vi inte vara så snara att döma de släktingar som stred för de onda under andra världskriget.

Om man läser genom mitt citat från tråden om Män och kvinnor som lägervakter under andra världskriget och tänker efter, skulle vi själva egentligen ha handlat annorlunda? Okej, det handlar om människor som frivilligt gick med i organisationer som Waffen-SS, men det var andra tider under 1940-talet, och idag vet vi bättre. Jag tror att en inte obetydlig andel under omständigheterna skulle ha hade antagit erbjudande, inte särskilt när man tänker sig in i den moraliska avtrubbning som borde bli under en fronttjänstgöring.

Morgan