Strv m/31

[JohnT]

Verkligen tur för oss, och pansarvapnet i synnerlighet, att kriget alldrig kom till Sverige. Jag har alltid förvånats över Sveriges efterblivenhet gällande stridsvagnsutvecklingen under VK2. Infanteriet och flygvapnet verkar ha hållit hyffsat jämna steg med hotbilden. Men våra pansarförband förblir en gåta. Att se Strv.M38/39 el M/40 vs T-34-76/85, Panher (våra mest sannorlika fiender) eller ens Sherman hade inte varit en vacker syn för svenska ögon. I början av kriget kan jag mycket väl förstå detta teknologiska/prestandamässiga eftersläp, -men att de svenska konstruktioner som kom under senare delar av kriget fortfarande var så fatalt underlägsna sina utländska motsvarigheter tycker jag är mycket märkligt...

Jag vill säga att det var tvärt om - Att Sverige var närmare världstoppen kvalititativt när kriget började för att sedan komma allt längre efter ju längre kriget gick. Trots allt snack om enorma svenska uppoffringar så satsade man i sverige mer på att lösa våra vardagliga försörningsproblem än att utveckla våra vapen.
Infanteriet saknade rimligt pansarvärn mot stridvagnar, men pvg m/42 var ett mycket bra pansarvärnsgevär, bra på att penetrera lätta pansarforden men helt verkningslöst mot stridvagnar.
Vad det gäller flygvapnet så var perioden 1941-1950 en ren utförsbacke, tunnan var det första svenskbyggda flygplanet i världsklass.

Mvh
/John T.

[Hans]

Av förståeliga anledningar drivs tempot på vapenutvecklingen upp då man är i krig. Det underlättar ju dessutom om man har en rejäl industibas och mycket resurser på FoU. Finnarna saknade kanske i mångt och mycket de två sistnämnda och Sverige var aldrig i krig.

Jag inser att jag har en rejäl kunskapslucka vad avser Schweiz förmåga att producera tånks och andra mer kvalificerade krigsmaskiner under kriget - någon?

MVH

Hans

[CvD]

Jag inser att jag har en rejäl kunskapslucka vad avser Schweiz förmåga att producera tånks och andra mer kvalificerade krigsmaskiner under kriget - någon?

MVH

Hans

Enligt sidan som du länkade till förut, så verkar inte deras pansarförband vara i mycket bättre form än de svenska. Enstaka Carden-Loyd, 12 beslagtagna franska R35 och 24 tjeckiska vagnar som dom lyckades få innan tyskarna tog över Tjeckoslovakien.

/CvD

[FNP]

Det är ett enligt min uppfattning helt felaktigt att döma ut eller ens försöka förklara eller förstå svensk stridsvagnsanskaffning enbart på grundval av komparativ studie av "optimal" militärteknisk utveckling.

Alla tekniska konstruktioner är ju kompromisser, militära kanske mest så, då militära konstruktioner måste ta hänsyn till ett så stort antal helt olika och väsenskilda faktor.(inte minst ekonomiska, fram för allt för en fattig nation)

I det svenska fallet var militärgeografin en särskilt betydelsefull avvägningsfaktor i ALLA lantmilitära frågor, faktiskt den mest avgörande.

Den svenska militärgeografin domineras av MÅNGA vattendrag.
Över vattdrag tar man sig normalt på civilabroar vilka de allra flesta (VK 2) var byggda för häst och vagn.
Bärigheten på våra landvsägsbroar var såvitt jag minns bl a styrande vad avser utvecklingen av strv M/42 (den blev för tung ändå..).
Det andra alternativet till övergång av vattendrag är färja, vilka i allt väsentligt hade en förmåga motsvarande broarna.
Det tredje alternativet är vadning på botten/amfibisk förmåga vilket kräver ganska dyr utveckling (och och dessutom gynsamma botten- och slänt förhållanden i vattendragen) i förhållande till hur sv strv var tänkta att nå sina stridsområden -Dvs med järnväg.
Järnvägsvagnar, tunnlar, broar, perronger, spescialutrustning för på och avlastning satte mao också sina begränsningar. (Det svenska vägnätet var nämligen i huvudsak smala slingrande grusvägar i många fall anlagda under stormaktstiden. - Jmf Sovjetunionen under vår och höst)

Millitärgeografin var därför en mycket viktig orsak till satsningen på relativt "lätta vagnar".

Vad man på svensk sida möjligen underskattade var förmågan hos en eventuell angripare att på svenskt territoritorium "landa" tillräckligt många stridsteknskt/stridsmässigt överlägsna stridsvagnar.

Men, den förmågan har/kan med fördel diskuteras i en annan träd.

[FNP]

Ett utförligare resonemang kring de svenska förhållanden återfinns bl.a. här.

viewtopic.php?t=21101&postdays=0&postor ... e&start=15

[JohnT]

Det är ett enligt min uppfattning helt felaktigt att döma ut eller ens försöka förklara eller förstå svensk stridsvagnsanskaffning enbart på grundval av komparativ studie av "optimal" militärteknisk utveckling.

Alla tekniska konstruktioner är ju kompromisser, militära kanske mest så, då militära konstruktioner måste ta hänsyn till ett så stort antal helt olika och väsenskilda faktor.(inte minst ekonomiska, fram för allt för en fattig nation)

I det svenska fallet var militärgeografin en särskilt betydelsefull avvägningsfaktor i ALLA lantmilitära frågor, faktiskt den mest avgörande.
...
Millitärgeografin var därför en mycket viktig orsak till satsningen på relativt "lätta vagnar".

Jag ser inte problemet med att jämföra svensk utrustning med omvärldens?
Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i att säga emot den konventionella historieskrivningen att svenska försvaret blev så mycket starkare under kriget. Då de flesta som har gjort dessa jämförelser inte har tittat på omvärlden utan hållt sig till en svensk horisont. Som världens bäst övade armé, flygplan i världsklass osv. Dessa uttalanden brukar sällan hållla strecket om man synar dom noggrannare.
Naturligtvis finns det flera orsaker och bevekelsegrunder för de beslut som gjordes, och inte minst så kan man se hur vissa argument skjuts i förgrunden framför andra lika giltiga men mindre "passande" argument.

Jag vidhåller att produktionsförmågan och bristen på utvecklingskapacitet var viktigare än geografiska förhållanden för pansar produktionen samtidigt som man lät de geografiska argumenten få stor del i förklaringsmodellen.
Det blir ju snyggare att säga vi behöver inte istället för att säga vi klarar inte av att utveckla/tillverka.

Det lilla jag har sett om pansaranskaffningen under kriget har koncentrerat sig till bristande leveransförmåga, förseningar och kvantitet, mycket lite om förbättringar och utveckling. När man inte fick de vagnar man beställde under vinterkriget (m/41) utan åren gick så var naturligtvis kvaliteten sekundär när kvantiteten var nära noll.

Mvh
/John T.

[FNP]

Jag ser inte problemet med att jämföra svensk utrustning med omvärldens?
Jag måste erkänna att jag är ganska förtjust i att säga emot den konventionella historieskrivningen att svenska försvaret blev så mycket starkare under kriget. Då de flesta som har gjort dessa jämförelser inte har tittat på omvärlden utan hållt sig till en svensk horisont. Som världens bäst övade armé, flygplan i världsklass osv. Dessa uttalanden brukar sällan hållla strecket om man synar dom noggrannare.
Naturligtvis finns det flera orsaker och bevekelsegrunder för de beslut som gjordes, och inte minst så kan man se hur vissa argument skjuts i förgrunden framför andra lika giltiga men mindre "passande" argument.

Jag vidhåller att produktionsförmågan och bristen på utvecklingskapacitet var viktigare än geografiska förhållanden för pansar produktionen samtidigt som man lät de geografiska argumenten få stor del i förklaringsmodellen.
Det blir ju snyggare att säga vi behöver inte istället för att säga vi klarar inte av att utveckla/tillverka.

Det lilla jag har sett om pansaranskaffningen under kriget har koncentrerat sig till bristande leveransförmåga, förseningar och kvantitet, mycket lite om förbättringar och utveckling. När man inte fick de vagnar man beställde under vinterkriget (m/41) utan åren gick så var naturligtvis kvaliteten sekundär när kvantiteten var nära noll.

Mvh
/John T.

Du vill förenkla jag vill problematisera.

Sanningen ligger i betraktarens ögon.