Jag vet inte varför det heter "i fjälls" men under fornsvenskan styrde prepositionen på genitiv, därav uttrycken till skogs, till livs och så vidare. Kanske är det nåt liknande med prepositionen i?
Skulle snarare tro att "i" styrde ackusativ och dativ där dativ betäcknade befintlighet och ackusativ rörelse. Jag kan tänka mig att "snöa" uttrycker befintlighet. Då borde det heta *"det snöar i fjällum" eller något liknande om man ska tro att frasen är någon gamal kvarleva sedan fornsvensk tid.
