Skulle man kunnat prata med kung Gustav?

mlindblom · Inlägg av **mlindblom** » 16 mars 2006, 23:38

Hallöj, inte hittat denna fråga på gamla trådar...

Har en liten fundering. Om man tänker sig att man hoppar in i en tidsmaskin och åker tillbaka genom århundradena. Hur långt tillbaka tror ni man skulle kunna åka och ändå kunna göra sig något sånär förstådd i enkel konversation med sin 2000-tals svenska?

Skulle man kunna prata obehindrat med Gustav Vasa, eller Birger Jarl?

Ok, enkel konversation kan definieras på massa sätt osv...men ändå vad tror ni?

Giancarlo · Inlägg av **Giancarlo** » 17 mars 2006, 00:10

Well... åk till nordvästra Dalarna eller någonstans i Österbotten där många av de flesta utdödda riksvenska språkegenskaperna har överlevt och börja tala med någon gammal människa, så ska du se att du inte förstår allting, men en del fragment!

Hexmaster · Inlägg av **Hexmaster** » 17 mars 2006, 08:30

När man skall räkna ut hur folk talade så är den viktigaste källan (om än inte den enda) hur de skrev. På Göstas tid stavade man, såvitt jag förstått, mer ljudhärmande än idag, vilket man naturligtvis har stor nytta av. Från Birgers tid är beläggen väldigt mycket färre, det har inte hindrat språkvetare att med nästan övernaturlig precision räkna ut hur ord och stavelser och delar därav uttalats.

Hade gärna dragit till med något utförligt exempel, det enda jag hittar av Gustav Vasas bibel är själva titeln: "Biblia, Thet är: All then Helgha Scrifft, På Swensko". Fullt begripligt, eller hur? Det är inte alls säkert att man uttalade det så som vi gör om vi försöker, känner inte till just dessa exempel men ex.vis "scrifft" skulle mycket väl kunna uttalas exakt som vi uttalar "skrift". Ibland ser äldre svenska mer avskräckande ut än den är - ibland är det tvärtom.

Lindströms sista dialekt-program om finlandssvenska o relaterat berörde äldre talad svenska; en kombination av finlandssvenska och gotländska ger en aning om hur det kan ha låtit. Ljusår från Raptuellt-svenskan, under alla förhållanden.

lovikavantaR · Inlägg av **lovikavantaR** » 17 mars 2006, 08:39

Svenskan "utvecklades" väldigt snabbt under 1400- och 1500-talet, så att de flesta kasusen försvann i de flesta dialekterna.
Så om Gustav Vasa talade som han skrev så tror jag att du skulle kunna förstå honom.

Ur hans bibel:
”Thet begaff sigh i then tijdhen, at aff Keysar August vthgick itt bodh, at all werlden skulle beskattas”

Det man kanske skulle ha problem med är nog grötigt uttal och att de kallade saker för han, hon eller det.
"Stäng han!(dörren)"

Dock så skulle du nog inte kunnna förstå vad man sade någon eller några generationer före Vasa, då de fortfarande pratade fornsvenska...men med lite övning så skulle det nog gå också.

mlindblom · Inlägg av **mlindblom** » 17 mars 2006, 14:34

Så språket utvecklades snabbt på några generationer från något som kanske var mer likt isländska (?) till något som kanske var något mer lik dagens svenska? Vad låg bakom denna utveckling? Att biblen och liknande verk översattes till nån form av nykonstruerad svenska?

Giancarlo · Inlägg av **Giancarlo** » 17 mars 2006, 14:45

Sen kommer kruxet att man inte uttalade orden som de stavades till mycket större grad då än nu.

Att uttala svenskan som den stavades är en grej som uppkom hos borgarklassen på 1800-talet.

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 17 mars 2006, 15:43

mlindblom skrev:Vad låg bakom denna utveckling?

Främst plattyskan, tror jag.

/ Probstner

Andreas K · Inlägg av **Andreas K** » 17 mars 2006, 16:35

Det man kanske skulle ha problem med är nog grötigt uttal och att de kallade saker för han, hon eller det.
"Stäng han!(dörren)"

Det låter precis som min vardagliga småländska.

Schwalbe · Inlägg av **Schwalbe** » 17 mars 2006, 19:29

Andreas K skrev:
Det man kanske skulle ha problem med är nog grötigt uttal och att de kallade saker för han, hon eller det.
"Stäng han!(dörren)"
Det låter precis som min vardagliga småländska.

Eller vår norrländska.

Den stegrande kamelen · Inlägg av **Den stegrande kamelen** » 17 mars 2006, 21:34

Giancarlo skrev:Sen kommer kruxet att man inte uttalade orden som de stavades till mycket större grad då än nu.

Att uttala svenskan som den stavades är en grej som uppkom hos borgarklassen på 1800-talet.

Men man stavade väl tvärtom mer som det uttalades? Det fanns väl ingen riktig standardisering av det skrivna språket än.

Giancarlo · Inlägg av **Giancarlo** » 17 mars 2006, 23:28

Den stegrande kamelen skrev:
Giancarlo skrev:Sen kommer kruxet att man inte uttalade orden som de stavades till mycket större grad då än nu.

Att uttala svenskan som den stavades är en grej som uppkom hos borgarklassen på 1800-talet.
Men man stavade väl tvärtom mer som det uttalades? Det fanns väl ingen riktig standardisering av det skrivna språket än.

Kom ihåg att i Sverige på 1700-talet var det högstatus att vara så långt från stavningen som möjligt (något som inspirerades från det franska språket som var högstatus bland adeln i sverige)

Man kan säga att det som hände på 1800-talet var ett mellanting mellan att både börja uttala saker som de stavades och att stava saker som de uttalades.
När man började uttala "t" islutet av "det" t.ex så var man tvungen att standarisera bort vissa stavelser t.ex "hw" och "wf" till "v" etcetra. annars hade det blivit underligt uttal för oss som är vana vid svenskan. Det är dock en viss skillnad mot t.ex Norge där man i språkstandariseringen gjorde den mesta stavningen ampassat till uttalet.

Den stegrande kamelen · Inlägg av **Den stegrande kamelen** » 17 mars 2006, 23:43

Otydligt formulerat av mig. Jag syftade på Gustav Vasas tid, som ju du också gjorde i första halvan av det jag citerade.

Carolus · Inlägg av **Carolus** » 18 mars 2006, 19:36

Ett tips är väl att flytta till Lübeck några år, anta en tysksvensk dialekt och därefter åka tillbaka.

Drottning Silvia skulle säkert kunna tala med sina föregångare.

a81 · Inlägg av **a81** » 27 mars 2006, 15:02

På Vasamuséet kunde man när jag var där för ett år sedan lyssna på hur människor i Stockholm pratade på 1620-talet. Kanske finns den delen av utställningen fortfarande kvar? I alla fall var 1620-talssvenskan extremt lättförståelig. Det skulle inte vara några som helst problem att förstå en människa från den tiden. Det är inte heller särskilt svårt att förstå text från 1400-, 1500-, eller 1600-talet. Detta trots den i våra ögon konstiga stavningen. (Problemet är bara att själva texten är så svår att läsa.) Här kommer ett utdrag ur Olaus Petris krönika från 1500-talet:

ThÅ nw konung Eric hade sÅ offuerwunnet sina fiender, kom han til roligheet i gen, och gaff sÅ then tridhie sina syster, [som heet Ingeborgh.] enom som heet Birger aff Bielbo, then man pläghar kalla Birger Jerl, ty han bleeff sedhen hertoge i Swerige, [Hans fadher heet Magnus Minneskiold, och hans modher] Ingrid ylffwa, [som för berördt är.]

Med lite modernare stavning blir detta:

Då nu konung Erik hade så overvunnet sina fiender, kom han till rolighet igen, och gav så den tride sina syster, [som het Ingeborg.] enom som het Birger av Bjälbo, den man plägar kalla Birger Jerl, ty han blev seden hertoge i Sverige, [Hans fader het Magnus Minneskiold, och hans moder] Ingrid ylva, [som förr berört är.]

Inte så svårt att förstå...

/a81