Inlägg
av hitpil » 10 mars 2006, 23:03
Det källmaterial Carlo Ginzburg använt sig av för sin bok Osten och maskarna. En 1500-talsmjölnares tankar om skapelsen utgörs av rättegångsakter och ett antal andra dokument som rör Menocchio eller hans barn, samt några texter av Menocchio själv (inkluderande en ofullständig förteckning över den litteratur han läst). Någon dagbok av Menocchio har man inte funnit.
Menocchio (1532 - 1599) har beskrivits som en originell företrädare för 1500-talets bondekultur - läskunnig, debattsugen och oppositionell mot kyrka och världslig överhet.
1584 hamnade Menocchio inför inkvisitionsdomstolen. Han dömdes till livstids fängelse för kätteri, men släpptes efter två år med det uttryckliga förbudet att i fortsättningen framföra hädiska åsikter (sedan han inlämnat en nådeansökan förebärande att han genomgått en sinnesändring).
Men Menocchio iakttog inte detta förbud och ställdes på nytt inför inkvisitionsdomstolen 1599. Efter tortyr (som dock inte knäckte honom) dömdes han till döden och brändes på bål samma år.
Ginzburg skriver i sin bok:
Den berättelse som Menocchio, mjölnaren från Friuli och huvudpersonen i denna bok, avgav inför inkvisitionsdomstolen är i vissa delar likartad dem som benandanti lämnade. En del av Menocchios uttalanden låter sig inte heller infogas i kända mönster utan ger oss en aning om förekomsten av hittills inte närmare undersökta folkliga trosföreställningar, av dunkla bondemytologier. Men det som gör fallet Menocchio än mer komplicerat är att dessa dunkla folkliga element finns infogade i ett mycket klart och konsekvent komplex av idéer, vilka hör hemma i den religiösa radikalismen, en vetenskapligt orienterad naturalism och utopistiska strävanden efter en förnyelse av samhället. Det är slående hur en okänd friulansk mjölnares åsikter sammanfaller med dem som hans tids mest förfinade och medvetna intellektuella företrädde, och detta förhållande reser på nytt det av Bakhtin formulerade problemet med det kulturella kretsloppet.
Om Menocchios tankar om skapelsen:
Menocchio använde sig av den vardagliga bilden med maskar som föds i en ruttnande ost för att förklara hur levande varelser - de första, de mest fullkomliga, änglarna - föddes ur kaos, denna "väldiga och obearbetade materia", utan att ta sin tillflykt till något gudomligt ingripande. Kaos föregick det "allraheligaste majestätet", som inte förklarades närmare. Ur kaos föddes de första levande varelserna, nämligen änglarna och Gud själv var den störste bland dem, genom självalstring "skapades de av naturen". Menocchios kosmogoni var i grunden materialistisk med en dragning åt det vetenskapliga hållet. Läran om det levandes självalstring ur livlös materia, som omfattades av alla bildade vid den här tiden (och ända fram till dess Francesco Redi mer än hundra år senare genomförde sina experiment), var i själva verket klart mera vetenskaplig än kyrkans skapelselära, som byggde på Första Mosebok. En man som Walter Raleigh likställde, på tal om "vanlig erfarenhet", kvinnan som gör ost (ost!) med naturfilosofen: båda vet att löpet får mjölken att ysta sig i ostkaret, även om de inte kan förklara hur det går till.
Men denna hänvisning till Menocchios vardagliga erfarenhet förklarar ändå inte allt, ja den kanske rentav inte förklarar någonting alls. Att likna förtätningen av den nebulosa som är bestämd att bilda jordklotet vid mjölk som ystar sig kan ligga nära till hands för oss, men var det säkert inte för Menocchio. Men inte nog med detta. Genom att framkasta denna liknelse gav han omedvetet genljud åt mycket gamla och avlägsna myter. I en indisk myt, omnämnd redan i Veda, förklaras kosmos tillblivelse som en koagulering - liknande mjölkens - av vattnet i ett urhav som piskats av skapelsens gudar. Enligt kalmuckerna bildades i tidernas begynnelse över havet ett sammanhängande skikt, likt det som bildas på mjölken, ur vilket växter, djur, människor och gudar sköt upp. "I början var den här världen ingenting, och ... av havets vatten slogs det som ett skum och det stelnade som en ost och ur den föddes senare en stor mängd maskar och dessa maskar blev till människor av vilka den mäktigaste och visaste var Gud." I stort sett så (med undantag av de eventuella förenklingar som förut nämnts) hade Menocchio uttalat sig.
Det är ett förbluffande för att inte säga oroande sammanträffande, om man inte vill tillgripa omöjliga förklaringar som det kollektiva undermedvetandet eller alltför enkla som slumpen. Menocchio talade förvisso om en högst verklig ost, och alls inte mytisk, nämligen den ost som han sett tillverkas (eller kanske själv tillverkat) otaliga gånger. Herdarna i Altaj däremot hade översatt samma erfarenhet i en skapelsemyt. Men trots denna olikhet, som inte skall underskattas, kvarstår överensstämmelsen. Man kan inte utesluta att den är ett bevis, låt vara fragmentariskt och delvis utplånat, för att det funnits en tusenårig tradition kring skapelsen, som trots olikheten i fråga om språk förenade myt och vetenskap. Det är märkligt att bilden med den snurrande osten dyker upp på nytt, ett århundrade efter rättegången mot Menocchio, i en bok som skulle komma att väcka livlig polemik. Det var den engelske teologen Thomas Burnet som försökte åstadkomma harmoni mellan bibeln och sin egen tids vetenskap. Det är möjligt att det var fråga om ett eko, måhända omedvetet, av den gamla indiska kosmogoni som Burnet ägnade några sidor i sitt verk. Men i Menocchios fall kan man inte låta bli att tänka på en direkt överföring - en muntlig tradition från generation till generation. Denna hypotes förefaller mindre osannolik, när man tänker på vilken spridning som en i grunden schamanisk kult hade vid denna tid och just i Friuli, nämligen den som utövades av benandanti. Det är i detta föga utforskade sammanhang av kulturella förbindelser och överföringar som Menocchios kosmogoni låter infoga sig.
En mycket intressant bok!
mvh/hitpil
