Johannes Bureus, Gustav II Adolfs personlige lärare

[Ben]

Nu får du väl bestämma dig. Först förklarar du i ett långt resonemang att närsynthet kan utvecklas genom intensiv läsning, sedan säger du att Gustav Adolf var gravt närsynt och till sist avslutar du med att han inte brydde sig om sina studier.

[Widsith]

Så då kanske närsyntheten utvecklades för att han studerade alltför intensivt? Så i tonåren började han istället springa efter fruntimmer.

Du anser alltså att romanen "Fältskärens berättelser" är en historisk källa?! Anser du att Walter Scott's "Ivanhoe", James Clavells "Shogun" och Ellis Peters böcker om broder Cadfael också är historiska källor?

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att herrarna försöker göra sig lustiga på min bekostnad. Vad jag anser, Kapten Gars, är att trots att "Fältskärns berättelser" är en sagosamling och inget mer, så förekommer denna komprometterande uppgift i den. I övrigt lämnar jag den därhän, och plockar hellre fram GIIA:s glasögon och hans kikare för att visa att jag har rätt och att du hade fel i ditt påstående att det inget fanns som visade att kungen var gravt närsynt.

Nu får du väl bestämma dig. Först förklarar du i ett långt resonemang att närsynthet kan utvecklas genom intensiv läsning, sedan säger du att Gustav Adolf var gravt närsynt och till sist avslutar du med att han inte brydde sig om sina studier.

Detta är mindre märkligt än det kan tyckas. Låt mig säga såhär, i ett rent spekulativt resonemang: från 1602 till 1606 studerar den blivande kungen intensivt. Ett tilltagande synfel gör dock att han får koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Under perioden 1606 till 1610 är studierna sporadiska, GIIA ägnar sig hellre åt vekheter och fåfänglighet, dock ej nödvändigtvis inkluderande flicksnärtor. Skytte uppmanar sin elev att återuppta studierna. År 1610 gör von Mörner iakttagelsen att GIIA:s studier nu definitivt ligger i träda. Hovdamer intresserar honom mer. Samma år måste Skytte resa iväg till Holland, och uppmanar återigen inför resan sin student att återuppta studierna. Väl i Holland skickar Skytte ett brev som andas desperation, hans ansträngningar under 8 år verkar nu vara helt fruktlösa. Han vädjar till sin student att återuppta studierna, vilka GIIA verkar ha gett upp helt.

[Kapten_Gars]

Att Gustav II Adolf var närsynt är välkänt, att han skulle varit så gravt närsynt att han saknade ledsyn är din tolking av det hela som inte finner något stöd i källorna.

Som jag visat är detta fel. Glasögonen och kikaren finns. Kungen var gravt närsynt. När han blivit detta kan man ju spekulera om. Men jag tror att vi kan vara överens om att det grava synfelet var en realitet.

Enda problemt är att konungnes glasögonmakare missbedömde hans synfel och överkompenserade felet, detta fick till följd att glasögonen inte passade GIIA varför han inte gjorde bruk av dem särskilt ofta. (Vilket framgår av källorna, tex Göte Göransson)
Dåtidens kikare hade en fast förstoring och hur man kunde avgöra konugnes synfel utifrån detta har jag svårt att se. Som närsytn så använder jag oilka förstoring på olika avstånd för att få den önskade skärpan. Utan att veta avståndet kan man inte bedöma vilket synfel som skall korrigeras, konungen ägde flera kikare tex en kort som sågs av ögonvittnen bla vid Breitenfeld och en lång bambukikare med 10 gångers förstoring som importerats från Holland. Alltså kan man inte dedöma konugnens synfel utifrån hans kikare.

[Widsith]

Enda problemt är att konungnes glasögonmakare missbedömde hans synfel och överkompenserade felet, detta fick till följd att glasögonen inte passade GIIA varför han inte gjorde bruk av dem särskilt ofta. (Vilket framgår av källorna, tex Göte Göransson)

Nu var det ju så att de glasögon vi pratat om här inte kom från konungens glasögonmakare.

två par glasögon av styrka -6 bevarade i Uppsala, som G2A fick av borgarna i en tysk stad

[Kapten_Gars]

Du anser alltså att romanen "Fältskärens berättelser" är en historisk källa?! Anser du att Walter Scott's "Ivanhoe", James Clavells "Shogun" och Ellis Peters böcker om broder Cadfael också är historiska källor?

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att herrarna försöker göra sig lustiga på min bekostnad. Vad jag anser, Kapten Gars, är att trots att "Fältskärns berättelser" är en sagosamling och inget mer, så förekommer denna komprometterande uppgift i den. I övrigt lämnar jag den därhän, och plockar hellre fram GIIA:s glasögon och hans kikare för att visa att jag har rätt och att du hade fel i ditt påstående att det inget fanns som visade att kungen var gravt närsynt.

Så trots att du anser att boken innehåller sagor så anser du att den lämnar trovädiga historiska uppgifter som är mer värda en faktiska ögonvittnens iaktagelser? Detta trots att det är omöjligt att säga vad som är baserat på fakta och vad som Topelius påhitt. Att källorna motsäger din uttolkning av effekterna av konungens välkända närsynthet skyller du på en omfattande konspiration som inkluderar svenskar, skottar, engelsmän, tyskar polacker mfl.
Dessutom så har jag redan visat att styrkan på konugnes glasögon intet säger om hans faktiska synfel och hur det påverkade hans förmåga i fält.
Väntar fortfarande på en uppräkning av de militära faktor som helt frikopplade från Gustav II Adolf låg till grund för den militära delen av stormaktsväldet.

[Kapten_Gars]

Enda problemt är att konungnes glasögonmakare missbedömde hans synfel och överkompenserade felet, detta fick till följd att glasögonen inte passade GIIA varför han inte gjorde bruk av dem särskilt ofta. (Vilket framgår av källorna, tex Göte Göransson)

Nu var det ju så att de glasögon vi pratat om här inte kom från konungens glasögonmakare.

två par glasögon av styrka -6 bevarade i Uppsala, som G2A fick av borgarna i en tysk stad

Jag avsåg just de glasögonen, gjorda av "optikerna" i Augsburg. Glasögonen ingick som en del av en gåva av ett sk "konstskåp" som innehöll en rad olika föremål. Någon möjlighet att pröva ut sagda glasögon fanns inte varför de har fel styrka för konungens ögon vilket i sig ledde till att han inte gjorde bruk av dem särskilt ofta. Det finns inte ens bevis för att glasögon gjordes just för GIIA, de kan mycket väl ha varit sådan som fanns tillhand och som det var känt kompenserade för närsynhet vilket borgarna fann vara en utmärkt gåva till den närsynte konungen.

[Widsith]

Så trots att du anser att boken innehåller sagor så anser du att den lämnar trovädiga historiska uppgifter som är mer värda en faktiska ögonvittnens iaktagelser? Detta trots att det är omöjligt att säga vad som är baserat på fakta och vad som Topelius påhitt. Att källorna motsäger din uttolkning av effekterna av konungens välkända närsynthet skyller du på en omfattande konspiration som inkluderar svenskar, skottar, engelsmän, tyskar polacker mfl.
Dessutom så har jag redan visat att styrkan på konugnes glasögon intet säger om hans faktiska synfel och hur det påverkade hans förmåga i fält.
Väntar fortfarande på en uppräkning av de militära faktor som helt frikopplade från Gustav II Adolf låg till grund för den militära delen av stormaktsväldet.

Jag ger upp. Den här diskussionen lämnar alltmer möblerade rum. Ni skall få prata om Bureus och Skytte i fred.

[Ben]

Så då kanske närsyntheten utvecklades för att han studerade alltför intensivt? Så i tonåren började han istället springa efter fruntimmer.

Du anser alltså att romanen "Fältskärens berättelser" är en historisk källa?! Anser du att Walter Scott's "Ivanhoe", James Clavells "Shogun" och Ellis Peters böcker om broder Cadfael också är historiska källor?

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att herrarna försöker göra sig lustiga på min bekostnad. Vad jag anser, Kapten Gars, är att trots att "Fältskärns berättelser" är en sagosamling och inget mer, så förekommer denna komprometterande uppgift i den. I övrigt lämnar jag den därhän, och plockar hellre fram GIIA:s glasögon och hans kikare för att visa att jag har rätt och att du hade fel i ditt påstående att det inget fanns som visade att kungen var gravt närsynt.

Nu får du väl bestämma dig. Först förklarar du i ett långt resonemang att närsynthet kan utvecklas genom intensiv läsning, sedan säger du att Gustav Adolf var gravt närsynt och till sist avslutar du med att han inte brydde sig om sina studier.

Detta är mindre märkligt än det kan tyckas. Låt mig säga såhär, i ett rent spekulativt resonemang: från 1602 till 1606 studerar den blivande kungen intensivt. Ett tilltagande synfel gör dock att han får koncentrationssvårigheter och huvudvärk. Under perioden 1606 till 1610 är studierna sporadiska, GIIA ägnar sig hellre åt vekheter och fåfänglighet, dock ej nödvändigtvis inkluderande flicksnärtor. Skytte uppmanar sin elev att återuppta studierna. År 1610 gör von Mörner iakttagelsen att GIIA:s studier nu definitivt ligger i träda. Hovdamer intresserar honom mer. Samma år måste Skytte resa iväg till Holland, och uppmanar återigen inför resan sin student att återuppta studierna. Väl i Holland skickar Skytte ett brev som andas desperation, hans ansträngningar under 8 år verkar nu vara helt fruktlösa. Han vädjar till sin student att återuppta studierna, vilka GIIA verkar ha gett upp helt.

En vacker konstruktion, som dock inte håller när den jämförs med Skyttes ord till drottningen från 1610. Där handlar det om att fortsätta studierna ännu någon tid. En vida sannolikare konstruktion är att studierna upphörde i samma veva som prinsens lärare reste utomlands, enligt din konstruktion skulle ju t.ex. Karl IX och Skytte under en längre tid ha tolererat att prinsen inte brydde sig om studierna. Det låter inte som Karl IX.

[B Hellqvist]

Lite fakta om närsynthet: en myopi (närsynthet) på -6,00 dioptrier innebär att man inte ser med skärpa bortom ca 16 cm. På större avstånd blir allt suddigt; den som vill exprimentera kan ta ett par tre läsglasögon utanpå varandra (så att den sammalagda styrkan blir +6), och se hur suddigt det blir. Detta innebär inte att 1) GIIA sett lika dåligt hela sitt liv (troligen utvecklades myopin i tidiga tonåren, och nådde -6 vid 20-25 års ålder, och 2) han skulle haft svårt att orientera sig i vardagen, känna igen folk (som okorrigerad lär man sig känna igen rörelsemönster, former, m.m; skärpa är inte allt) eller lära sig fäktas. Visst, allt blir lite svårare, men om vi utgår från att han använde sin korrektion vid behov, bör han knappast ha sett mycket sämre än sina motståndare (vem vet, kanske Tilly var närsynt han med). Till viss del kan man även bättra på skärpan genom att kisa, även om det är ansträngande i längden. Då jag själv har en myopi på -5,00 på bästa ögat, känner jag att jag utöver min yrkeskunskap (jag är legitimerad optiker) även personligen är förmögen att avgöra vad man som närsynt är kapabel till. T.ex. så skulle jag kunna köra bil utan att anställa alltför stor förödelse, trots att min okorrigerade synskärpa är en tiondel av minimikravet. Det är detaljer som vägskyltar och ögonkontakt med medtrafikanter (för att avgöra avsikten hos t.ex. korsande) som inte funkar. Med andra ord gjorde GIIA:s myopi livet lite besvärligare, men knappast i sådan grad att det var direkt handikappande.

[Kapten_Gars]

Tack för det utmärkta expertinlägget Björn!
Är det korrekt att anta att Gustav II Adofl kan ha lagt grunde till många av sina färdigheter i unga år medans han såg någorlunda bra och sedan genom övning lärt sig kompensera för de effekter närsyntheten hade tex på fäktkonsten?

Med utgång från ditt inlägg och vad som sagt tidigare i diskusionen så har jag letat en del i källorna efter märkbara effekter av konungens med tiden allt mer nedsatta syn.

Beskrivningar avGIIA skytte med handelvapen tex vid jakt och dyl verkar helt höra hemma i ungdomsåren, i vuxen ålder är det helt tyst om det. Pistoler är i det här fallet att anse som närstridsvapen då de sällan brukade på längre avstånd än 5 meter

GIIA skicklighet som artillerist är dokumenterad vid skjutning mot fasta mål, dvs ett skytte där det finns goda möjligheter att använda kikare och där andra kunskaper och förmågor än skarp syn spelar in. Notera att med dåtiden sslätborrade vapen så var det igne dans på rosor att skjuta effektivt ens på fasta mål.

GIIA var ökänd för de risker han tog när han rekognoserade fientliga ställningar. En del historiker har hävdat att detta tydde på en överdriven djärvhet och ett onödigt risktagande men även med kikare så hade GIIa ett behov av att komma närmare fienden än andra för att effektivt kunna skapa sig en bild av läget.

Vad gällde motståndarnas syn så borde Tilly med sina 72 år ha känt av åtminstonne några åldersproblem med synen men oavsett närsynthet, långsynthet och ev starr så drabbades de flesta fältherrar av synproblem pga av krutrök och det damm som armerna rev upp när de marscherade och stred. Lägger man till dimma som vid Lützen så blir det smått otroligt att man öht kunde utkämpa några slag .

[Widsith]

Är det korrekt att ant att Gustav II Adofl kan ha lagt grudne till många av sina färdigheter i unga år medans han såg någrolunda bra och sedan genom övning lärt sig kompensera för de effekter närsyntheten hade tex på fäktkonsten?

Jag backar gärna och kan hålla med i detta. Så blev det till slut av all kalabalik ett litet bidrag till ökad förståelse av GIIA. Även det övriga du skriver Gars, verkar vettigt.

[B Hellqvist]

Kapten, dina antaganden är fullt rimliga.