Johannes Bureus, Gustav II Adolfs personlige lärare

[Kapten_Gars]

Vad gäller påstående nr 1 så har jag lite svårt att se hur mitt "svar" på den frågan hänger ihop med mina svar i övrigt. Men låt gå. Jag är först och främst militärhistoriker alltså är min forskning fokuserad på GIIA militära gärning, han ungdomstid och skolning har jag inte studerat mer än att den nämns i de generella verk som behandlar Gustav II Adolf, dessa är eniga om att konungen var mycket väl skolad och bildad, troligen en av de mest lärda konungar som suttit på Sveriges tron. Gustav II Adofl var som jag sagt tidigare en skicklig artillerist och dessutom en kunnig fortifikationsingenjör, områden som kräver goda kunskaper i matematik och geometri. Han talade svenska, tyska,franska,latin, italienska och holländska, ofta flytande. Han förstod spanska och engelska väl men talade de språka endast i begränsad omfattning. Till sist så hade han en begränsad förståelse av polska, ryska och finska. Inget av detta passar in i bilden av en person som fullstädigt struntade i sina lärare och studier. Hittils så har du bara fört fram ett citat från ett tillfälle som visar på att prinsen struntade i studierna. Det behövs i mitt tycke mer för att påvisa ett mönster. Att han vid ett tilfälle missköte sina är både möjligt och troligt men det säger ingenting om att så alltid var fallet. Slutresultatet visar i mitt tycket på motsatsen

Vad gäller grundbulten i den svenska stormaktstiden så kan jag inte uttala mig om Bureus och Skyttes påverkan på resultatet men att samverkan mellan Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna var en av de gunrdläggande orsakerna till att det öht var möjligt att bygga stormaktsväldet är i mitt tycke ställt utom all tvekan. Dessa två herrar kompletterade varandra på ett snudd på otroligt sätt, det som var den ens svaghet var den andres styrka.

[Ben]

När det gäller Gustav Adolfs studier var hans huvudlärare Johan Skytte som tillträdde 1602. Bureus var ett slags biträde, tydligen mest i skrivning. I Tor Bergs biografi över Skytte redovisas den imponerande mängd ämnen man avhandlade. Mörners uttalande är från 1610, alltså från en väsentligt senare tid. Med tanke på när senare kungars studier började får man väl förmoda att någon slags studier inletts redan när Gustav Adolf var 5-6 år gammal och 1610 hade han alltså först och främst helt säkert studerat i 8 år och förmodligen ännu längre. Karl IX var heller ingen mjukis, sattes det upp en undervisningsplan lär han ha sett till att det inte slarvades. Man lär alltså få anstränga sig högst betydligt för att få det till att Gustav Adolf var obildad.

Våren 1610 sändes Skytte på diplomatiskt uppdrag till Amsterdam. Uppenbart är att man då ansåg undervisningen så gott som avslutad. Det var också prinsen som i faderns ställe hade skrivit under kreditiv och andra handlingar som sändebuden skulle ha med sig.

[Widsith]

Låt mig då för nu fortsätta ifrågasätta vilken roll GIIA:s privatlärare spelade.

Hittils så har du bara fört fram ett citat från ett tillfälle som visar på att prinsen struntade i studierna. Det behövs i mitt tycke mer för att påvisa ett mönster. Att han vid ett tilfälle missköte sina är både möjligt och troligt men det säger ingenting om att så alltid var fallet. Slutresultatet visar i mitt tycket på motsatsen.

Jag skall utöka antalet citat. Följande skriver Johan Skytte till GIIA år 1610. Johan befinner sig för ögonblicket i Holland.

Frånvarande liksom närvarande besvär jag eders höghet vid alla de förra årens mödor, vid ryktet af dess eget namn och vid fosterlandets blifvande sällhet att icke af tomma och fåfänga nöjen låta locka sig från fortsättningen af den påbegynta banan. Besinna, huru stor skada och huru många menniskors förakt eders höghet skulle ådraga sig, om han lägger afsides dygd och kunskap, det enda varaktiga i detta lifvet, och öfverlemnar sig åt veklighet och fåfängliga nöjen! Då vore jag olycklig och allt mitt arbete förgäfves!

Det var alltså fler än von Mörner som oroade sig för GIIA:s likgiltighet inför studierna.

[Kapten_Gars]

Skytte skriver ju under samma tidersperiod som Mörners dvs 1610, det är värt att notera att Skytte även talar om de föregångna årens mödor och den begynnat banan vilket i mina ögon antyder att GIIA före 1610 ägnade sig åt sina studier på ett helt annat sätt en det som föranledde brevet. Och även om den unge prins Gustav övergav skolbänken under 1610 för att jaga hovdamer så verkar detta inte haft någon märkbara verkan på slutresultatet.

Anser/hävdar du forfarande att GIIA knappt hade ledsyn? Jag ser fram emot svaret på den frågan och de övriga jag ställt till dig tidigare

Vad gäller konungens närsynthet så har du inte besvarat eller förklarat följande problematik:
Om kungen var så närsynt att han behövde glasögon för att läsa och skriva hur kom det sig
Att han var en erkänt skicklig fäktare
Att han var en skolad artillerist och skicklig kanonskytt
Att så få ögonvittnen beskriver användning av glasögon.

och

Och vilka militärafaktorer var det som omvandlade den svenska armen från en av Europas absolut sämsta som förlorade i stort sett varje drabbning den var inblandad i med några få undantag under 13 års tid till en armen som kunde besegra den skicklige Tilly och hans veteraner vid Breitenfeld?
Hur kunde den svenska armen som aldrig vunnit ett slag mot polackerna bli deras jämlikar i krigskonsten på några få år?

[Ben]

Låt mig då för nu fortsätta ifrågasätta vilken roll GIIA:s privatlärare spelade.

Hittils så har du bara fört fram ett citat från ett tillfälle som visar på att prinsen struntade i studierna. Det behövs i mitt tycke mer för att påvisa ett mönster. Att han vid ett tilfälle missköte sina är både möjligt och troligt men det säger ingenting om att så alltid var fallet. Slutresultatet visar i mitt tycket på motsatsen.

Jag skall utöka antalet citat. Följande skriver Johan Skytte till GIIA år 1610. Johan befinner sig för ögonblicket i Holland.

Frånvarande liksom närvarande besvär jag eders höghet vid alla de förra årens mödor, vid ryktet af dess eget namn och vid fosterlandets blifvande sällhet att icke af tomma och fåfänga nöjen låta locka sig från fortsättningen af den påbegynta banan. Besinna, huru stor skada och huru många menniskors förakt eders höghet skulle ådraga sig, om han lägger afsides dygd och kunskap, det enda varaktiga i detta lifvet, och öfverlemnar sig åt veklighet och fåfängliga nöjen! Då vore jag olycklig och allt mitt arbete förgäfves!

Det var alltså fler än von Mörner som oroade sig för GIIA:s likgiltighet inför studierna.

Det citatet antyder väl snarast att prinsen först efter Skyttes avfärd har upptäckt kvinnorna. "Förra årens mödor", står det ju. Och som sagt, i och med att man skickade Skytte på diplomatiskt uppdrag utomlands får man väl anta att undervisningen i huvudsak ansågs avslutad. Och som sagt, citatet avser precis samma tid som Mörners uttalande, d.vs. 1610.

Men om det är så att det finns uppgifter om att den 8-årige eller 10-årige Gustav II Adolf jagade fruntimmer 1602 eller 1604 så vore de förstås intressanta att se.

[Widsith]

Det var intressanta sätt att läsa Skytte.

Jag läser Skyttes brev såhär:
"Frånvarande liksom närvarande" - Skytte har förmanat GIIA tidigare. Detta är inte fråga om något enskilt tillfälle.
"den påbegynta banan" - Studierna ansågs inte alls som avslutade utan man befann sig fortfarande i begynnelsestadiet.

Skytte är här allvarligt bekymrad över att allt hans arbete kan vara förgäves! Varför är han det? Kan inte någon enstaka excess tillåtas för den unge studenten? Vad vi måste tolka in i detta brev är att excesserna är många, grava samt har försiggått under lång tid. Skyttes lärartjänst har pågått sedan 1602, men nu, 8 år senare, är han orolig för att allt hans arbete skall ha varit förgäves. Finns det verkligen ingen kvarstående kunskap efter denna långa tid som kan överleva någon enstaka adlig flickstackare? Och om kunskapen är så grund, hur har det varit med studierna under de gångna 8 åren? Detta måste vi fråga efter att ha hört von Mörners ord och läst Skyttes brev.

Gars:
En sak i sänder. Och vem är det egentligen som sagt att GIIA kunde fäktas, skjuta och bombardera?

[Kapten_Gars]

Gars:
En sak i sänder. Och vem är det egentligen som sagt att GIIA kunde fäktas, skjuta och bombardera?

Den samlade literaturen i ämnet, eempelvis Roberts, Junkelmann, Harte, Dodge, Monro, Englund mfl. Påstår du att så inte är fallet så är det upp till dig att bevis det.

Jag har besvarat i stort sett samtliga av dina frågor och påståeden, nu är det din tur att besvara mina. Eller anser du dig överbevisad vad gäller punkterna 2-4, armens sammansättnig under Kalmar kriget, de olika provinsernas betydelse mm?

[Ben]

Studierna hade åtminstone inletts 1602 och sannolikt ännu tidigare. 1610 var Gustav Adolf 16 år fyllda, hur kan du få det till att studierna skulle vara i "begynnelsestadiet"? Vid sin avresa höll Skytte ett tal till drottningen där han bad henne att "ännu någon tid" hålla sina båda äldsta barn till studier, skriver Berg. Om 8 år ska vara "begynnelsestadiet" kan man undra vad "ännu någon tid är".

Och det är riktigt att Skytte hade förmanat Gustav Adolf tidigare. Han höll ett tal även för denne inför sin avresa. Inget konstigt med det, Skytte skulle ju resa bort.

Sedan har vi då hela problemet med att Gustav Adolf bevisligen var mycket kunnig inom en rad områden. Om han då hade slarvat med studierna och var så närsynt att han knappt kunde klara sig är det tydligt att han måste ha varit en mycket stor begåvning. Lära sig latin utan att kunna se ordentligt och sedan dessutom strunta i lektionerna - det är imponerande.

[Widsith]

Utifrån mitt perspektiv verkar det som om också GIIA:s privatlärare Johan Skytte erkänner att 8 års studier inte varit tillräckliga. Utifrån Skyttes perspekiv är studierna ännu bara i begynnelsestadiet.

Därmed står vi kvar vid min punkt 1: GIIA struntade i utbildning och lärare. Detta vittnar von Mörner såväl som Skytte om.

Punkt 2, 3 och 4 berör GIIA:s möjligheter att omsätta sina eventuellt inhämtade kunskaper i praktiken. Det kan vara intressant att titta närmare på detta, men det säger inte i sig självt något om kungens privatlärares betydelse. Angående de omvittnade stora färdigheterna i språk, fäktning, kanoner och skytte kan det helt enkelt vara hövliga omtolkningar av en annan verklighet. Det är väl självklart så att man säger att en kung fäktas bra samt har stora färdigheter i än det ena, än det andra? Hjältekonungar har alltid sagts vara litterära giganter, väl förfarna i stridskonst, ha en bra sångröst, ett vackert ansikte m.m. m.m. Naturligtvis sade allt detta inget om hur det i verkligheten förhöll sig.

Här är en artikel om närsyntheten förresten:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/s ... 00,00.html
Till och med i Fältskärns berättelser berättas att kungen hade svårt att känna igen människor pga närsyntheten:
http://www.sipoo.fi/topelius/alster/fbe.html
Här ur "Berättelser ur svenska historien" 1885, fjärde bandet, sid 307:

Svenskarne hade nalkats staden och mottagit några utfall derifrån. Konungen (GIIA) råkade dervid sjelf i lifsfara. Han var ytterst noggrann i afseende på inhemtandet af kännedom om orten, der en strid utkämpades, ville ock sjelf gerna lägga hand vid verket och Utsatte sig dervid för mången fara, helst som han var mycket närsynt. Vid detta tillfälle gick han med kikaren i handen längst utefter stadens vallar. De staden omgifvande träsken, som nu vore frusna ,underlättade väsentligen svenskarnes rörelser, men der konungen gick fram, var isen på ett ställe så svag, att den brast under honom och han föll ned till midjan; Den närmast vakthafvande officeren, en skotte; kapten Dumaine, ville skynda till hjelp, men konungen vinkade åt honom med hatten att blifva stilla för att ej draga fiendens uppmärksamhet dit. Det var emellertid för sent En liflig eld riktades åt detta håll.

Hur kan en människa med en svårighet att känna igen människor som står rakt framför honom vara väl förfaren i fäktning och skytte? Det är något som inte stämmer här, Ben och Kapten Gars!

[Widsith]

Jag hittade följande på Historiska Världars forum, ett inlägg av Björn Hellqvist angående "Glasögon och medeltida synfel":

För övrigt kunde man korrigera närsynthet i början av 1500-talet (möjligen slutet av 1400-talet), och Gustav II Adolf var närsynt med -6 (egen portabel Lützendimma hela tiden).

Eftersom detta exakt motsvarar mitt eget synfel kan jag intyga att Gustav II Adolf inte hade kunnat träffa en ladugårdsvägg med kanon på 100 stegs avstånd. Han hade om han fäktats med större sannolikhet skadat sig själv än någon annan. Han hade varit livsfarlig för såväl fienden som de svenske om han tillåtits avlossa skott i strid.

Vad gäller konungens närsynthet så har du inte besvarat eller förklarat följande problematik:
Om kungen var så närsynt att han behövde glasögon för att läsa och skriva hur kom det sig
Att han var en erkänt skicklig fäktare
Att han var en skolad artillerist och skicklig kanonskytt
Att så få ögonvittnen beskriver användning av glasögon.

Det vill jag förklara med att han fick den beskrivning som anstår en hjältekonung, och de litteratörer du anförde, Roberts, Junkelmann, Harte, Dodge, Monro, Englund, om det verkligen är så att de hävdar att GIIA var en mästerskytt och en mästerfäktare, så pratar de strunt.

[Ben]

1. Det var en mycket intressant tolkning. Gustav Adolf var 16 år gammal och studierna var ännu i begynnelsestadiet... Eftersom han hade studerat i minst 8 år bör detta rimligen då betyda att man hade tänkt sig att hålla på med undervisningen minst lika länge till. Nu har jag visserligen inte studerat hur det gick till i övriga fall, men jag är övertygad om att du inte kan hitta en enda svensk kung som gått i skola till långt över 20 års ålder, om du undantar de allra senaste. Och som sagt, om Gustav Adolf såg mycket illa, struntade i utbildning och lärare så måste han ha varit en alldeles exceptionell begåvning. Jag har läst latin en gång i tiden och det är verkligen ingenting man normalt lär sig på en kvart, helt på egen hand. Mörners och Bureus uttalande rör 1610, då Gustav Adolf var 16 år gammal och redan hade börjat vikariera för fadern i en del officiella sammanhang. Till dess att du presterar mer handfasta bevis kommer jag att fortsätta tvivla på att den 8- eller 10-årige Gustav Adolf jagade fruntimmer, vilket ju är vad Mörners uttalande handlar om.

Dessvärre tror jag kanske inte att Zacharias Topelius och Anders Fryxell är de bästa källorna för Gustav Adolfs ev. synproblem. Fryxell var mycket förtjust i olika anekdoter, men var inte alltid lika noga med att kontrollera deras sanningshalt.

[Ben]

Jag hittade följande på Historiska Världars forum, ett inlägg av Björn Hellqvist angående "Glasögon och medeltida synfel":

För övrigt kunde man korrigera närsynthet i början av 1500-talet (möjligen slutet av 1400-talet), och Gustav II Adolf var närsynt med -6 (egen portabel Lützendimma hela tiden).

Eftersom detta exakt motsvarar mitt eget synfel kan jag intyga att Gustav II Adolf inte hade kunnat träffa en ladugårdsvägg med kanon på 100 stegs avstånd. Han hade om han fäktats med större sannolikhet skadat sig själv än någon annan. Han hade varit livsfarlig för såväl fienden som de svenske om han tillåtits avlossa skott i strid.

Vad gäller konungens närsynthet så har du inte besvarat eller förklarat följande problematik:
Om kungen var så närsynt att han behövde glasögon för att läsa och skriva hur kom det sig
Att han var en erkänt skicklig fäktare
Att han var en skolad artillerist och skicklig kanonskytt
Att så få ögonvittnen beskriver användning av glasögon.

Det vill jag förklara med att han fick den beskrivning som anstår en hjältekonung, och de litteratörer du anförde, Roberts, Junkelmann, Harte, Dodge, Monro, Englund, om det verkligen är så att de hävdar att GIIA var en mästerskytt och en mästerfäktare, så pratar de strunt.

Och graden av synfel har utretts hur? Och det har konstaterats att Gustav Adolf led av detta synfel ända sedan han var liten?

[Widsith]

Och det har konstaterats att Gustav Adolf led av detta synfel ända sedan han var liten?

Han var bara 37 år när han dog, så förmodligen var detta ett synfel han hade hela livet. Det brukar vara så med närsynthet.

Det var en mycket intressant tolkning. Gustav Adolf var 16 år gammal och studierna var ännu i begynnelsestadiet...

Just det, Ben. Det var den tolkning Skytte gjorde. GIIA hade förmodligen inget läshuvud. Han fick alltså gå om årskurserna om och om igen.

Till dess att du presterar mer handfasta bevis kommer jag att fortsätta tvivla på att den 8- eller 10-årige Gustav Adolf jagade fruntimmer, vilket ju är vad Mörners uttalande handlar om.

Den tolkningen är du ensam om.

[Ben]

Och det har konstaterats att Gustav Adolf led av detta synfel ända sedan han var liten?

Han var bara 37 år när han dog, så förmodligen var detta ett synfel han hade hela livet. Det brukar vara så med närsynthet.

Det var en mycket intressant tolkning. Gustav Adolf var 16 år gammal och studierna var ännu i begynnelsestadiet...

Just det, Ben. Det var den tolkning Skytte gjorde. GIIA hade förmodligen inget läshuvud. Han fick alltså gå om årskurserna om och om igen.

Till dess att du presterar mer handfasta bevis kommer jag att fortsätta tvivla på att den 8- eller 10-årige Gustav Adolf jagade fruntimmer, vilket ju är vad Mörners uttalande handlar om.

Den tolkningen är du ensam om.

Min närsynthet var i alla fall inte alls av den typen. Den märkte jag väldigt plötsligt när jag var 11 år, plötsligt kunde jag inte läsa vad som stod på tavlan vilket jag alltid hade kunnat tidigare.

Han fick gå om årskurserna om och om igen? OK, nu förstår jag att du inte menar allvar med det här.

Säger inte Mörner att Gustav Adolf hellre umgicks med unga damer vid hovet? Ska det uttalandet ha någon slags allmän giltighet, vilket du hävdar, så måste det väl då gälla även när han var 8 år eller 10 år? Det är ju tydligen bara damer Mörner talar om, inte jakt eller fiske eller annat dylikt.

Men jag förstår ju att du bara försöker vara lustig, så jag låter det här vara.

[Widsith]

Jag gör inte minsta försök att vara lustig, Ben, däremot tycker jag att det är tämligen klart att när Skytte talar om den påbegynta banan så är det här inte tal om någon avslutad utbildning. Den är kanske genomgången, men enligt Skytte inte avslutad. Tvärtom är den påbegynt, dvs GIIA behöver enligt Skytte mer studier. Annars hade väl Skytte snarare talat om att nu använda den förvärvade kunskapen väl. Men det gör han inte.

En annan formulering av Skyttes brev hade kunnat vara: Du har under de gångna 8 åren ej lyckats förvärva den kunskap jag försökt förmedla, jag ger dig nu för bådas skull en chans att ta igen förlorad studietid.

Jag har inte hävdat, inte heller von Mörner har hävdat, och absolut heller inte Skytte, att GIIA sprungit efter flickor när han varit 8 eller 10 år gammal. Jag förstår att du försöker provocera mig genom att låtsas missförstå vad jag säger, men den debattekniken biter inte här.
GIIA har försummat sina studier, von Mörners rapport är från 1610 då det mycket väl kan ha handlat om flickor, men Skyttes brev handlar om långvariga försummelser och specificerar dem endast som veklighet och fåfängliga nöjen.