Johannes Bureus, Gustav II Adolfs personlige lärare

[Hyde]

Hej,

Såg just att doktoranden i religionshistoria Thomas Karlsson har skrivit en bok om renässanstänkaren Johannes Bureus. Bureus är kanske mest känd som den svenska grammatikens fader men var också personlig lärare till Gustav II Adolf och drottning Kristina.

Thomas Karlssons bok behandlar dock Johannes Bureus tankar kring mystik och esoterik vilket han sammanfattade i ett system kallat Adulruna eller den götiska kabbalan. Boken sammanfattar även den svenska göticismen och dess tänkare, däribland Olof Rudbeck.

Boken heter "Adulrunan och den götiska kabbalan" och är inbunden. Vad jag vet så finns den tillgänglig hos de flesta etablerade nätbokhandlare, som t ex http://www.adlibris.com.

Har inte läst den själv ännu men jag tror verkligen den kan vara intressant. Jag var på ett föredrag där författaren berättade om sin forskning kring detta och han verkar väldigt kunnig.

[Christer Samuelsson]

Hej,

Såg just att doktoranden i religionshistoria Thomas Karlsson har skrivit en bok om renässanstänkaren Johannes Bureus. Bureus är kanske mest känd som den svenska grammatikens fader men var också personlig lärare till Gustav II Adolf och drottning Kristina.

Thomas Karlssons bok behandlar dock Johannes Bureus tankar kring mystik och esoterik vilket han sammanfattade i ett system kallat Adulruna eller den götiska kabbalan. Boken sammanfattar även den svenska göticismen och dess tänkare, däribland Olof Rudbeck.

Boken heter "Adulrunan och den götiska kabbalan" och är inbunden. Vad jag vet så finns den tillgänglig hos de flesta etablerade nätbokhandlare, som t ex http://www.adlibris.com.

Har inte läst den själv ännu men jag tror verkligen den kan vara intressant. Jag var på ett föredrag där författaren berättade om sin forskning kring detta och han verkar väldigt kunnig.

Farbror Bureus är en, än i våra dagar fascinerande herre. Vid sin död anser han sej gjort sina största vetenskapliga bedrifter på mystisismens områden. Vilket ju idag, inte ens är vetenskapligt. Denna mystik och esotorik, har fram till idag utvecklat sig till, eller inspirerat till - vad vi idag kallar antroposofernas livsstil.
Johannes Bureus är en sällsamt flitig och passionerad herre, och en historiskt insatt författare, skulle kunna göra den mest fabulösa tv den saken.

Jag tillhör förvisso Bureus fanclub, det är en mäkta intressant herre. Själv tycker jag dock han misstar sej, när han beskriver sitt eget eftermäle.

Tillsammans med Johan Skytte blir han Gustav II Adolfs lärare. Här uppvisar Gustav II Adolfs pappa, Hertig Karl upp sin mycket pragmatiska inställning till livet. Således blir en skomakarson från Nyköping (Johan Skytte ) och en prästson från Uppland ( Johannes Bureus) den blivande kungens lärare. Dessa båda gossar utnäms till detta vid Uppsala möte 1593.

Johan Skytte är en av våra svenska lärdomsgiganter, Bureus är innovatören: Strax stiger organisationssnillet Oxenstierna in i bilden, så har vi då den karismatiska ledaren Kung Gustav II Adolf. Det är sannolikt så, att denna kvartett, är själva grundbulten till den svenska stormaktstiden. Det är ju högst märkligt att ett litet folk i norra Europas utkant gör vad dom gör.

Så till sist vill jag påstå:
Trots diverse förvillelser och galenskaper, är Johannes Bureus är väl värd att lyfta på hatten för. Han lär gå till historien som en frejdad man, den götiska kabbalan vill jag nog inte ta ställning till.

Med de bästa hälsningar
Christer Samuelsson.

[Widsith]

Så vem hade då ansvaret för massakern i Skåne 1612? Gustav II Adolf var ju i kungaförsäkrans våld och därför i praktiken i förmyndares våld fram till 24-årsdagen, så det torde vara "organisationssnillet" Oxenstierna eller lärofäderna Bureus och Skytte vi skall tacka för nedmejandet av kvinnor och barn...

Grundbulten till den svenska stormaktstiden var att till stor utsträckning anlita utländska legoknektar, samt att ge legoknektarnas hemländer stora förmåner vad gällde handeln med Sverige. Det var sannerligen inte tack vare någon "karismatisk ledare"!

När skall vi få slippa detta urmodiga "Sveriges historia är dess konungars"? När?



Publiceringen av Tomas Karlssons bok har jag längtat efter länge. Den skall jag köpa omgående.

[Christer Samuelsson]

Så vem hade då ansvaret för massakern i Skåne 1612? Gustav II Adolf var ju i kungaförsäkrans våld och därför i praktiken i förmyndares våld fram till 24-årsdagen, så det torde vara "organisationssnillet" Oxenstierna eller lärofäderna Bureus och Skytte vi skall tacka för nedmejandet av kvinnor och barn...

Grundbulten till den svenska stormaktstiden var att till stor utsträckning anlita utländska legoknektar, samt att ge legoknektarnas hemländer stora förmåner vad gällde handeln med Sverige. Det var sannerligen inte tack vare någon "karismatisk ledare"!

När skall vi få slippa detta urmodiga "Sveriges historia är dess konungars"? När?



Publiceringen av Tomas Karlssons bok har jag längtat efter länge. Den skall jag köpa omgående.

Det här skall handla om Johannes Bureus Gustav II Adolfs lärare. Massakern i Skåne eller huruvida "Sveriges historia är dess konungars" får du disskutera någon annanstans. Håll dej m.a.o till ämnet.
Christer Samuelsson.

[Widsith]

Johan Skytte är en av våra svenska lärdomsgiganter, Bureus är innovatören: Strax stiger organisationssnillet Oxenstierna in i bilden, så har vi då den karismatiska ledaren Kung Gustav II Adolf. Det är sannolikt så, att denna kvartett, är själva grundbulten till den svenska stormaktstiden. Det är ju högst märkligt att ett litet folk i norra Europas utkant gör vad dom gör.

Håll dej m.a.o till ämnet.

Den regeln skall väl gälla för oss båda, antar jag. Jag kritiserade helt enkelt stycket ovan, och då drämde du till med moderatorsläggan.

Bureus ledde undervisningen i historia, för övrigt. I fält hade dock inte Gustav II Adolf så stor nytta av sin förstklassiga utbildning, han var nämligen gravt närsynt och fick för att kunna läsa och skriva bära tjocka glasögon. Dessutom är det omtalat att den unge Gustav redan vid 16 års ålder fullständigt tappat intresset för studier och istället ägnade sig åt vackra damer, fester, krigövningar etc, bland annat av hovmarskalken Otto Helmer von Mörner som sade att Gustav Adolf "var synnerligen svår att hålla till studier, emedan han hellre sällskapade med de unga damerna i hovet".

[Christer Samuelsson]

Johan Skytte är en av våra svenska lärdomsgiganter, Bureus är innovatören: Strax stiger organisationssnillet Oxenstierna in i bilden, så har vi då den karismatiska ledaren Kung Gustav II Adolf. Det är sannolikt så, att denna kvartett, är själva grundbulten till den svenska stormaktstiden. Det är ju högst märkligt att ett litet folk i norra Europas utkant gör vad dom gör.

Håll dej m.a.o till ämnet.

Den regeln skall väl gälla för oss båda, antar jag. Jag kritiserade helt enkelt stycket ovan, och då drämde du till med moderatorsläggan.

Bureus ledde undervisningen i historia, för övrigt. I fält hade dock inte Gustav II Adolf så stor nytta av sin förstklassiga utbildning, han var nämligen gravt närsynt och fick för att kunna läsa och skriva bära tjocka glasögon. Dessutom är det omtalat att den unge Gustav redan vid 16 års ålder fullständigt tappat intresset för studier och istället ägnade sig åt vackra damer, fester, krigövningar etc, bland annat av hovmarskalken Otto Helmer von Mörner som sade att Gustav Adolf "var synnerligen svår att hålla till studier, emedan han hellre sällskapade med de unga damerna i hovet".

Jo att Skytte förvisso en av Gustav II adolfs lärare är alldeles sannt. Även Oxenstierna som är en person som i hög grad påverkar majestätets person skulle väl kunna räknas dit, men är måhända tveksamt.

Skånska massakrer är självfallet beklagliga men har då rakt inte med ämnet att göra. Likaså söker du tvivelsförutan diskutera detta ur perspektivet Sveriges historia Icke är deras Konungars.
Gör det då i en annan tråd, du har alla rättigheter i världen därtill. Dock inte under denna tråd som skall handla om Bureus och hans lärargärning vad GustavII Adolf beträffar.
Christer Samuelsson.

[Kapten_Gars]

Grundbulten till den svenska stormaktstiden var att till stor utsträckning anlita utländska legoknektar, samt att ge legoknektarnas hemländer stora förmåner vad gällde handeln med Sverige. Det var sannerligen inte tack vare någon "karismatisk ledare"!

Vilket inte alls stämmer, legosoldaterna värvades antingen direkt av svenska kronans representanter eller via privata entrepenörer. Några som helst förmåner för de enskilad knektarnas mångskiftande ursprungsländer hörde öht inte till ekvationen. I en rad fall så var den tidiagre arbetsgivaren enbart glad över att någon tog över förbanden då det befriade honom från det gissel som utgjordes av arbetslösa knektar. Så var fallet med Danmark som tillförde Sverige stora förstärknngar då de slöt fred med Kejsaren 1628.

Inte heller var legoknektarna grundbulten i skapandet av det svenska stormaktsväldet, en titt i armens rullor visar att det främst var svenskar och finnar som kämpade och dog under krigen i Ryssland, Livland och preussen 1611-1629 i vilka stormaktens grund lades.

Vad gäller massakrer i fiendelandet Skåne så är det påfallande ofta de kommer upp samtidigt som danskarnas nedlskating av västgötar och småländiningar förtigs. Notera att Christian IV bla lät hela Kalmars befolkning sprigna över klingan vilket får Gustav II Adolf att framstå som en klåpare i massaker branschen. Brutalitet mot civilbefolkning var regel snare än undantag både hos svenskar och danskar under kalmarkriget. Vad som är värt att notera är att GIIA senare reagerade och med tillbuds stående medel försökte stävja övergreppen mot civilbefolkningen. Mot ynglingen som skrävlade hur man bränt och slagit ihjäl skall ställas manen som skrev att kriget var "icke en ström eller en sjö utan ett hav med allt ont".

[Kapten_Gars]

Bureus ledde undervisningen i historia, för övrigt. I fält hade dock inte Gustav II Adolf så stor nytta av sin förstklassiga utbildning, han var nämligen gravt närsynt och fick för att kunna läsa och skriva bära tjocka glasögon. Dessutom är det omtalat att den unge Gustav redan vid 16 års ålder fullständigt tappat intresset för studier och istället ägnade sig åt vackra damer, fester, krigövningar etc, bland annat av hovmarskalken Otto Helmer von Mörner som sade att Gustav Adolf "var synnerligen svår att hålla till studier, emedan han hellre sällskapade med de unga damerna i hovet".

Det enda som är gravt i inlägget ovan är din överdrift av Gustav II Adolfs synproblem, visst var han närsynt men inte värre än att han var en erkänt skickligt fäktare och artillerist något som vore omöjligt om han varit så närsynt som du gör gällande. Vidare är det belagt att GIIA inte använde de glasögon han ägde särskilt ofta, något tvång att använda dessa förelåg alltså inte.

Att en 16-åring föredrog damernas sällskap framför studier är väl inte precis underligt, i valet och kvalet så lär de flesta unga men göra en likande prioritering i den åldern. Oaktat detta så gav den utbildning han fick resultat som en mångbevittnad språkkunnighet mm.

[Widsith]

Vad som är värt att notera är att GIIA senare reagerade och med tillbuds stående medel försökte stävja övergreppen mot civilbefolkningen. Mot ynglingen som skrävlade hur man bränt och slagit ihjäl skall ställas manen som skrev att kriget var "icke en ström eller en sjö utan ett hav med allt ont".

Så då riktades följdaktligen allt hämndbegär mot dem på andra sidan gränsen? Så står det inte i källlorna, mon capitaine. GIIA brände och slog ihjäl med samma friska tag även på den svenska sidan. Vad gäller sammansättningen på styrkorna är det belagt att befälen var svenska, allt övrigt manskap utländska legoknektar. Den danska styrkan var sammansatt på ett liknande sätt.

Det enda som är gravt i inlägget ovan är din överdrift av Gustav II Adolfs synproblem, visst var han närsynt men inte värre än att han var en erkänt skickligt fäktare och artillerist något som vore omöjligt om han varit så närsynt som du gör gällande. Vidare är det belagt att GIIA inte använde de glasögon han ägde särskilt ofta, något tvång att använda dessa förelåg alltså inte.

Då är det lite märkligt att historiker som Tore Berg och Göte Göransson spekulerar i att orsaken till kungens död vid Lützen var att han helt enkelt red vilse, och utan beskydd var han helt enkelt en "sitting duck", lätt att putta ned från hästen. GIIA var närsynt, och han var så närsynt att han fick använda glasögon till och med för att läsa och skriva.

Det är intressant att se vilka språk GIIA fick lära sig, eftersom det ger en bild av vilka länder man under denna tid förväntade sig ha flest kontakter med:
tyska, holländska, latin, franska, spanska och italienska. Han lärde sig aldrig finska.

För övrigt hittar man inte stormaktstidens grundbult i slagen i Ryssland, Livland och Preussen. Det utan tvekan mest bestämmande för Sveriges utveckling till stormakt var Kalmarkriget om handelsrättigheter, med i förgrunden Sverige på ena sidan och Danmark på den andra, och i bakgrunden England, Skottland, Holland, Tyskland m.fl. Hade inte Sverige köpt sig väg till västerhavets handelscentrum genom Älvsborgs lösen, så hade Sveariket varit ett litet, rumphugget bakvatten, ständigt beroende av sina grannar för sin ekonomiska utveckling. Det hade inte GIIA kunnat rå på, även om han varit aldrig så gudasänd.

Jag vill, helt i enlighet med denna tråds rubrik, ifrågasätta om Bureus och Skyttes lärarskap haft någon praktisk betydelse, särskilt eftersom Christer Samuelsson hävdat att deras lärarskap sannolikt utgjort en del av grundbulten i skapandet av Sveriges stormaktstid. Jag hävdar att
1. Gustav II Adolf bevisligen struntat i sina lärare och sina studier.
2. Han inte haft någon möjlighet i fält att dra någon nytta av sina studier i vilket fall som helst, då han knappt hade ledsyn.
3. Han i det första krigsföretag han basade över, i Skåne, inte gett intryck av att besitta några kunskaper i krigsföring, snarare tvärtom. Här tänker jag kanske särskilt på det tillfälle, då kungen plötsligt gick ned sig i en vak alldeles intill motståndarsoldaterna och med nöd och näppe undkom med livet i behåll.
4. Samt att vad vi vet om orsakerna till den svenska stormaktstiden snarare talar om ekonomiska och militära faktorer oavhängiga kungens kunskaper eller dennes lärare.

Jag hävdar vidare att vi visst kan konstatera att Bureus och Skytte var kungens privatlärare men vad vi vet hade detta inte några praktiska konsekvenser.


Nu hoppas jag att mitt inlägg får stå kvar denna gång.

[Kapten_Gars]

Vad som är värt att notera är att GIIA senare reagerade och med tillbuds stående medel försökte stävja övergreppen mot civilbefolkningen. Mot ynglingen som skrävlade hur man bränt och slagit ihjäl skall ställas manen som skrev att kriget var "icke en ström eller en sjö utan ett hav med allt ont".

Så då riktades följdaktligen allt hämndbegär mot dem på andra sidan gränsen? Så står det inte i källlorna, mon capitaine. GIIA brände och slog ihjäl med samma friska tag även på den svenska sidan. Vad gäller sammansättningen på styrkorna är det belagt att befälen var svenska, allt övrigt manskap utländska legoknektar. Den danska styrkan var sammansatt på ett liknande sätt.

Källor samt tid och plats för Gustav II Adolfs påstådda härjningar på svensk mark?

Skall vi se vad källorna i krigsarkivet och riksarkivet vet att berätta om sammansättningen av Karl IX och Gustav II Adolf's armeer under Kalmarkriget.

Vid mönstringen av den strategiska reserven den 2:e juni 1611 när man var nästan framme vid Kalmar så framgår att i hären ingick 2406 svenska knektar, 472 skottska och engelska knektar samt 767 svenska ryttare.
Jesper Mattsons avdelning som var satt att försvara västra Sverige räknade samam år 1439 svenska knektar och 730 svenska ryttare.
Dvs av 5814 man så var bara 8% av manskapet utlänningar, så mycket för ditt påstående om att "allt övrigt manskap utländska legoknektar". Jag kan om så behövs forsätta häravdelning för häravdelning.

Vad gäller danskarna så mönstade den danska hären 4581 inhemska knektar, 4246 utländska knektar, 1550 inhemska ryttare samt 1650 utländska ryttare. Dvs ca 50% av danska hären var inte utländsk.
(Källa Sveriges krig 1611-1632 Vol. I)

[Kapten_Gars]

Det enda som är gravt i inlägget ovan är din överdrift av Gustav II Adolfs synproblem, visst var han närsynt men inte värre än att han var en erkänt skickligt fäktare och artillerist något som vore omöjligt om han varit så närsynt som du gör gällande. Vidare är det belagt att GIIA inte använde de glasögon han ägde särskilt ofta, något tvång att använda dessa förelåg alltså inte.

Då är det lite märkligt att historiker som Tore Berg och Göte Göransson spekulerar i att orsaken till kungens död vid Lützen var att han helt enkelt red vilse, och utan beskydd var han helt enkelt en "sitting duck", lätt att putta ned från hästen. GIIA var närsynt, och han var så närsynt att han fick använda glasögon till och med för att läsa och skriva.

Intressant nog så nämner Göte Göransson ingenting om någon vilseritt pga närsynthet i det avsnitt som behandlar Lützen och kungens dödsritt i "Gustav II Adolf och hans folk". omständigheterna kring konunges död är dessutom så välkända att dylika spekalationer inte behövs. Dimman och röken vid Lützen gorde sikten svår för alla oavsett kvalite på synen och konungen var itne ensam utan åtföljd av ca 8 personer när det lilla följet överaskades påväga bakåt för att förbinda konungens svåra sår i armen. Eftersom sikten var urusel så var det en ren slump att överste-löjtnant Mortiz von Falckenberg och hans lilla tropp av kyrassiärer ur Götz regemente träffade på konungen och hans följe i dimman. Någon chans att aktivt söka efter Gustav Adolf fanns inte, hade von Falckenberg bara ridit några meter åt sidan så hade det ödesdigra mötet aldrig skett. Tror inte heller att den von Falckenberg skulel hålla med om att GIIa var en "sitting duck" då han sköts ner av kungens stallmästare Von der Schulenburg ögonblicket efter att han avlossat det dödande skottet.
Att kungen int emäktade fäkta på sitt vanliga effektiva sätt berodde å att han fått ena armen avskjuten innan striden med kyrassiärerna samt att Falckenbergs kula var dödade i sig då den slog igenom lunga, diafragma och lever. GIIa hade stupat oavsett om han fallit av hästen eller ej, det var bara en fråga om vart hans skulle avlida, inte när.

Vad gäller konungens närsynthet så har du inte besvarat elelr förlarat följande problematik:
Om kungen var så närsynt att han behövde glasögon för att läsa och skriva hur kom det sig
Att han var en erkänt skicklig fäktare
Att han var en skolad artillerist och skicklig kanonskytt
Att så få ögonvittnen beskriver användning av glasögon.
Notera även att jag är närsynt med ett fel å ca -4,75 på båda ögonen och trots detta kan jag skriva och läsa utan glasögon, jag kan dock inte fäkta eller skjuta effektivt utan dem vilket Gustav II Adolf kunde.

[Kapten_Gars]

2. Han inte haft någon möjlighet i fält att dra någon nytta av sina studier i vilket fall som helst, då han knappt hade ledsyn.

Redan motbevisat i tidigare inlägg ovan du får också gärna förklara hur denne man som "knappt hade ledsyn" kom att bli betraktad som en av de absolut största fältherrarna. Enligt dig så skulle han inte kunnat föra något effektivt befäl, än midnre värja sig själv i de många närstrider han bevisligen var inblandad i.

3. Han i det första krigsföretag han basade över, i Skåne, inte gett intryck av att besitta några kunskaper i krigsföring, snarare tvärtom. Här tänker jag kanske särskilt på det tillfälle, då kungen plötsligt gick ned sig i en vak alldeles intill motståndarsoldaterna och med nöd och näppe undkom med livet i behåll.

I själva verket så visade prins Gustav Adolf goda anlag i sitt första krigsföretag när han i spetsen för två fanor ryttare framgångsrikt stormade fästningen Kristianopel natten till den 26:e juni 1611. Fästiningen och dess förråd brändes och 28 danska fanor och 20.000 daler erövrades. Rätt bra för någon som inte besatt "några kunskaper i krigsföring".
Händelsen vid Vitsjö ägde rum först vintern 1612 under vilken Gustav II Adolf överraskades vid Vitsjö av danska ryttare. Det var under reträttstriden över sjöns is som han gick igenom. Att den svenska styrkan blev överraskad kan knappast skyllas på den 18-årige konungen och hans färdigheter, fältherrar har bättre saker för sig än att sköta post och patrulltjänst, till sådant har man kompanichefer och underbefäl.

4. Samt att vad vi vet om orsakerna till den svenska stormaktstiden snarare talar om ekonomiska och militära faktorer oavhängiga kungens kunskaper eller dennes lärare.

Och vilka militärafaktorer var det som omvandlade den svenska armen från en av Europas absolut sämsta som förlorade i stort sett varje drabbning den var inblandad i med några få undantag under 13 års tid till en armen som kunde besegra den skicklige Tilly och hans veteraner vid Breitenfeld?
Hur kunde den svenska armen som aldrig vunnit ett slag mot polackerna bli deras jämlikar i krigskonsten på några få år?

[/quote]

[Ben]

Så Gustav II Adolf hade alltså så dålig syn att studier var meningslösa? Samtidigt lärde han sig en rad olika språk. Hur går den ekvationen ihop?

16 år fyllde Gustav Adolf den 9 december 1610 och han var alltså vid faderns död fortfarande 16 år. Då pågick Kalmarkriget för fullt och då fanns det mer angelägna ting att göra än att sitta i skolbänken. Och om han nu var gravt närsynt och därför inte kunde tillgodogöra sig undervisningen hade det väl varit slöseri med tid att fortsätta studierna? Då var det väl rentav bättre att han intresserade sig för kvinnor, kanske kunde han på det sättet skaffa landet en arvinge med god syn?

[Kapten_Gars]

För övrigt hittar man inte stormaktstidens grundbult i slagen i Ryssland, Livland och Preussen. Det utan tvekan mest bestämmande för Sveriges utveckling till stormakt var Kalmarkriget om handelsrättigheter, med i förgrunden Sverige på ena sidan och Danmark på den andra, och i bakgrunden England, Skottland, Holland, Tyskland m.fl. Hade inte Sverige köpt sig väg till västerhavets handelscentrum genom Älvsborgs lösen, så hade Sveariket varit ett litet, rumphugget bakvatten, ständigt beroende av sina grannar för sin ekonomiska utveckling. Det hade inte GIIA kunnat rå på, även om han varit aldrig så gudasänd.

Med tanke på att huvudelen av handel gick via Öresund och på Östersjön både före och efter Kalmarkriget så är påståendet om att Sverige skulle varit rumphugget utan Göteborg och Älvsborg en betydnade överdrift. Att föra handeln från hamnarna i öst landvägen över hela sverige och sedan skeppa ut den från Göteborg-Älvsborg var vare sig fysiskt eller ekonomiskt möjligt. Den svenska stormaktens eknomi var i själva verket beroende av de rika handelsintäkterna ifrån hamnarna i Estland, Livland och Preussen. Riga var stormaktens största stad och hamnarna och tullarna i Preussen stod för en mycket stor del av rikets inkomsteri reda peningar. När Preussen gick förlorat 1635 så skrev Oxenstierna att han ansåg att sveriges krona hade förlorat halva sitt värde.

[Widsith]

Tack för dina fyra inlägg, Kapten Gars. De har varit belysande på många sätt och vis. Nu vet vi alltså hur det ligger till när det gäller mina påståenden 2, 3 och 4. Du har dock inte sagt ett ord om påstående nr 1, att den unge mannen struntade i sina studier och sina lärare. Först efter att jag fått dina tankar rörande denna punkt kan jag lämna en samlad redogörelse för vad jag tycker om dina svar. Dessutom har vi fortfarande problemet med Christer Samuelssons påstående:

Johan Skytte är en av våra svenska lärdomsgiganter, Bureus är innovatören: Strax stiger organisationssnillet Oxenstierna in i bilden, så har vi då den karismatiska ledaren Kung Gustav II Adolf. Det är sannolikt så, att denna kvartett, är själva grundbulten till den svenska stormaktstiden. Det är ju högst märkligt att ett litet folk i norra Europas utkant gör vad dom gör.

Instämmer du i detta, Kapten Gars, att denna kvartett sannolikt är själva grundbulten till den svenska stormaktstiden?