Utdöda & utdöende ord

Diskussioner om språkhistoria, allmän språkvetenskap och den komparativa språkforskningen.
Skriv svar
Användarvisningsbild
Donkeyman
Saknad medlem †
Inlägg: 3181
Blev medlem: 5 februari 2004, 18:29
Ort: Tromsø

Inlägg av Donkeyman » 7 juni 2005, 20:46

Gipskatt var i gamla tider klockrent en beteckning på en spagetti, dvs en Italienare.

Men här kan man studera en intressant utveckling i språket och därmed i den sociala rangordningen. I min barndom var Spanjacker, Italianos, Juggar och Greker skumma typer som kom från länder med opålitliga människor. Det vill säga det obehagliga utlandet bortom de närmaste grannländerna.

Men när jag inte var barn längre utan hade blivit en ungdom då var dessa personer plötsligt accepterade. De skumma och möjligen asociala typerna var då Chilenare, Negrer och Packisar.

Numera är även dessa accepterade. De som i dag är skumma och möjligen asociala är nattsärkar med fläktrem på skallen, dvs Araber. Men alla andra muslimer åker med i samma bedömning. Det vill säga per i dag är de skumma, möjligen asociala och potentiella terrorister.

Roccalas
Medlem
Inlägg: 26
Blev medlem: 28 juli 2005, 23:56
Ort: Kungsbacka

Inlägg av Roccalas » 29 juli 2005, 00:51

Korgboll är ett otroligt utdött ord...

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13567
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 7 september 2005, 12:18

Ett ord som jag stötte på igår är jordegumma som motsvarar dagens barnmorskor, ett protokoll från en sockenstämma i Torstuna norr om Enköping visar att det förde en diskussion om detta under 1779.

Stefan

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 7 september 2005, 14:55

Jordemor har jag hört många gånger, men det är klart att gumma går lika bra.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13567
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 9 september 2005, 16:46

Hexmaster skrev:Jordemor har jag hört många gånger, men det är klart att gumma går lika bra.
Är jordemor och jordegumma samma sak?

Stefan

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 9 september 2005, 16:56

Stefan Lundgren skrev:Är jordemor och jordegumma samma sak?
Dvs. barnmorska, javisst. Det låter riktigt gammalt, SAOB har exempel från 1500-talet, men också så sent som 1895: "Barnsängskvinnorna .. betjänas.. (på Orust) till en stor del af oexaminerade biträden eller s. k. jordegummor." Så det vankar nog fortfarande runt en del gamlingar som blev förlösta av jordegummor. Minsann.

Stefan Lundgren
Stödjande medlem 2022
Inlägg: 13567
Blev medlem: 11 augusti 2003, 18:15
Ort: Uppland
Kontakt:

Inlägg av Stefan Lundgren » 9 september 2005, 17:05

Hexmaster skrev:
Stefan Lundgren skrev:Är jordemor och jordegumma samma sak?
Dvs. barnmorska, javisst. Det låter riktigt gammalt, SAOB har exempel från 1500-talet, men också så sent som 1895: "Barnsängskvinnorna .. betjänas.. (på Orust) till en stor del af oexaminerade biträden eller s. k. jordegummor." Så det vankar nog fortfarande runt en del gamlingar som blev förlösta av jordegummor. Minsann.
Det var första gången som jag reagerade på det när jag läste i "Tre sockenkrönikor" häromdan. Tack Hexmaster att du redde ut denna fråga.

Stefan

Matsy
Provmedlem
Inlägg: 1
Blev medlem: 29 november 2005, 19:18
Ort: Kristianstad

Inlägg av Matsy » 3 december 2005, 21:52

Donkeyman! På tal om utdöda yrkesbeteckningar och gipskatt som beteckning på italienare vill jag erinra om att stuckatörer (gipsmakare) ofta var italienare och på 1600-talet var yrkesbenämningen dönicker, vilket också numera fått en nedsättande betydelse. Detta gäller många andra gamla yrkebetecknare som t ex borstbindare, som sägs svära som fan och buttelschnider (tunnbindare) som var ett annat skällsord i gamla tider. F ö kan jag nämna att när någon i gamla dokument sägs vara böcker, så är han nog tunnbindare (eller bödkare).

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 844
Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 5 december 2005, 21:09

Hertig Karl, (tror jag men är inte säker) Utfärdade under sin tid ett påbud om att det var förbjudet att kalla Stockholms stadsvakt för "Burbänglar och sumprunkare)!!
Detta "burbänglar", tycker jag är ett invektiv med fabulös klang. Jag har inte en susning om vad det går tillbaka på. Det luktar dock tyska, emedan man skriver burbänglar och inte burbänglare.
Sumprunkare har knappast en en positiv klang, en dito hade förr ett yrke som innebar att kontinuerligt hålla vattnet i fisksumpar i rörelse, så att fisken får tillräckligt med syre och inte dör. Det lär ha varit illa ansedd syssla och ytterst dåligt betald.
Hälsningar
Christer Samuelsson

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 6 december 2005, 01:11

Bur är medeltida plattyska för "bonde", bängel likaså medeltida plattyska (Bengel) för "lymmel", härlett ur Bengel (av bangen, "banka") i betydelsen "knölpåk".

Bondlurk.

/ Probstner

Christer Samuelsson
Medlem
Inlägg: 844
Blev medlem: 25 oktober 2002, 16:49
Ort: Wilattunge

Inlägg av Christer Samuelsson » 6 december 2005, 21:44

Man blir lätt perplex inför Skalmans breda kompetens och jag kan personligen endast säja, tack för intressant och initsierat svar Probstner.
Hälsningar
Christer Samuelsson.

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 19 december 2005, 16:24

Funderar över det här begreppet dövstum som, såvitt jag förstått, använts om döva som inte talar - men som strängt taget är oegentligt eftersom de (som regel) inte är medicinskt stumma utan helt enkelt låter bli att tala eftersom de aldrig lärt sig det. Deaf and dumb på utrikiska.

Frågan är om det fortfarande finns i levande bruk?

Användarvisningsbild
Carolus
Medlem
Inlägg: 1052
Blev medlem: 2 augusti 2005, 18:31
Ort: Stockholm

Inlägg av Carolus » 19 december 2005, 17:12

Att man far någonstans. Dvs. att man åker. Det enda ställe jag känner till att det används är i Skellefteå, och där även av unga.
Finns det någonstans i övriga landet?

lovikavantaR
Medlem
Inlägg: 35
Blev medlem: 23 november 2005, 16:11
Ort: Strängnäs

Inlägg av lovikavantaR » 19 december 2005, 17:34

"Fara" brukar vi ofta göra i Strängnäs. Dock nästan bara som "for" i "jag for till stockholm".

Andra ord som jag kan tänka på är:
"Eran" och "våran" (ack. av er och vår?)

Användarvisningsbild
Daniel L
Medlem
Inlägg: 3375
Blev medlem: 20 oktober 2002, 20:49
Ort: Konungariket Sverige

Inlägg av Daniel L » 19 december 2005, 18:38

Eran och våran är väl egentligen bara talspråk för er och vår?

Fara används såvitt jag vet ganska utbrett i norra Sverige.

mvh/ Daniel

Skriv svar