Hexmaster skrev:Läser i
Asa-Tors hammare, av en känd auktoritet:
Ebbe Schön skrev:I [Grímnismál] får vi höra att en guldglimmande tupp vid namn Vidofner sitter i toppen. Men både i "Grímnismál" och "Snorres Edda" kan vi i stället läsa att det är en örn som sitter däruppe .
Tuppen kommer alltså från Grímnismál, som icke desto mindre även hävdar att det är en örn. Klarare besked lär vi nog inte få.)
"Wow" snacka om snyggt hantverk, man blir sugen på att gå ut och slöjda på en gång.
Världsträdet är stommen i den forntida kosmologien för alla kulturer och religoner runt om i världen.
Faktum är att det står i centrum för samtliga nuvarande stora religösa livsåskådningar.
Livets och kunskapens träd, mitt i edens lustgård, paradiset, det Judiskt kabbalistiska Tree of life m,m.
Det förekommer ofta i Vedisk litteratur och gamla yogiska mysterieskolor i Indien har i världsträdet en initiering till hur man skall visualisera detta träd, som sträcker sig genom alla världar.
Underjorden-det undermedvetna, den kausala kroppen-själen- kârana sárira
Midgård - den fasta fysiska kroppen- sthûla sárira
Asgård- den subtila kroppen- ande, medvetande, sinne- sûksma sàrira
Detta gäller många slutna/öppna system som t,e,x kroppen, medvetandet, jorden, universum m,fl. De är alla konstruerade på samma sätt, nämligen utav de tre ovan nämnda lagren. Dessa system är alla uppbyggda kring en axel, som får symboliseras av världsträdet.
Att det Vediska arvet har mycket gemensamt med de äldsta poetiska skrifter vi känner till ifrån norra Europa har vi känt till ett tag nu, men vet vi exakt hur mycket det gemensamma är ?. Hur ska vi kunna förstå vad t,e,x eddan handlar om, med alla dess figurer och symbolik. Kanske genom att titta på den yogiska kunskap som finns i Indien.
Då menar jag först och främst inte yoga som i rörelser och asanas utan dess teoretiska del.
Den sista store skalden ifrån Sverige, the godfather of teutonic mythologi Viktor Rydberg har i sin "Undersökningar i germanisk mythologi" tittat lite på det där med tuppörnen.
Han skriver där
att Völuspa strof, 42 talar om en Gyllenkamme, som med sitt hanegäll väcker dem som slumra hos härfader, och om en sotröd hane, som gal nedanför jorden vid Hels salar.
I Fjölsvinnsmal strof 25 näms dock en annan gyllene hanne Vidofner
Rydberg tror att Völuspas Gyllenkamme är densamme som Fjölsvinnsmals Vidofner.
Han fortsätter i vol 2 på samma tema,
"Att sedan världsordningen och världen blivit föreställda i gestalten av ett ofantligt träd, phantasien skulle försätta fåglar i dess krona och som sådana symbolisera den ena eller andra på världslivet tillämpliga idéen ligger så nära, att man har skäl att vänta detta i såväl den vediska mythologien som den germaniska."
"En vedisk gåto-hymn 1-64 som är en kedja av liknelser och omskrivningar, talar om två fåglar (förbundna vänner) i världsträdets krona, som besjunga sin andel av odödligheten och utan återvändo prisa (de heliga församlingarna av gudamakter). De säga, att söt är frukten i trädets topp - trädet hvarpå alla honungsätande fåglar gå till vila och vakna; men frukten skall aldrig nås av den, som ej känner fadern. I vers nr 11 kallas fåglarna örnar."
"Nordiska skalder ha högt i världsträdets krona satt den guldglänsande hanen Vidofner (Fjölsvinnsm. 24), en örn (Grimnersm. 32, Gylfag. 26) och en mellan örnens ögon sittande hök, Vedrfölnir (Gylfag)."
'
. Den klädda, ljusprydda inomhusgranen ska ju vara inlånad från Tyskland på 1740-talet. Först dök den upp i herrskapshemmen men började bli vanlig även hos vanligt fölk i slutet av 1800-talet. Långt tidigare hade man dock på många håll höga kvistade granar med endast en granruska i toppen på var sida om ytterdörren eller framför gården.
Att "topp" skulle antyda att en "tupp" hörde hemma i grantoppen -- tanken på att Lindgren (som väl skrev texten) fått med lite fornnordisk mytologi bara sådär är fascinerande, men jag tror tyvärr inte ett ögonblick på den.