Rymdprogram
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Rymdprogram
Hur kan det komma sig att det sovjetiska rymdprogrammet låg före USA under en så lång tid? Jag trodde att de flesta av de tyska raketexperterna flydde till USA. USA borde därför ha ett omfattande försprång i humankapital. Eller var det så att utforskandet av rymden länge var lågprioriterat i USA medan det inte var det i Sovjetunionen.
/Martin
/Martin
Re: Rymdprogram
Gröfaz skrev:Hur kan det komma sig att det sovjetiska rymdprogrammet låg före USA under en så lång tid? Jag trodde att de flesta av de tyska raketexperterna flydde till USA. USA borde därför ha ett omfattande försprång i humankapital. Eller var det så att utforskandet av rymden länge var lågprioriterat i USA medan det inte var det i Sovjetunionen.
/Martin
Var det inte så att USA mestandels roffade åt sig mer material typ V2 och mindre(men framstående) mängd forskare medan ryssarna tog mer forskare och mindre material?
- Martin Lundvall
- Medlem
- Inlägg: 5323
- Blev medlem: 22 mars 2003, 10:05
- Ort: Mer Lund än Moskva
- Kontakt:
Ryssarna fick sin andel tyska raketforskare också...
Ryssarna använde bara en typ av raket när de hadde fått den pålitlig (det tar tid/pengar och mislyckande för att få en raket pålitlig) och satte på exstra "bosters" för att kunna lyfta tyngre last.
Amrekanarna utveklade en ny raket i prinsip för varje program och fick då stora problem/fördröjningar. Men tack vare det lärde de sig att bygga säkra raketer som slutade i den stora raketen Saturns V.
När ryssarna skulle göra sitt månprogram upptäckte de att deras standard raket inte klarade av det, den hadde nått sin maximala gräns, den hadde boster som en bananklunga och kunde inte förses med fler.
Så när de bytte raket fick de uppleva alla problem som amrekanarna redan hadde haft och överkomit, det hände även ett par rejäla olyckor då tex raketer exploderade på startplattan under tankning med stora förluster i liv. Ryssarna började komma till rätta med problemen då amrekanarna vann rymdkaplöpningen.
Ryssarna använde bara en typ av raket när de hadde fått den pålitlig (det tar tid/pengar och mislyckande för att få en raket pålitlig) och satte på exstra "bosters" för att kunna lyfta tyngre last.
Amrekanarna utveklade en ny raket i prinsip för varje program och fick då stora problem/fördröjningar. Men tack vare det lärde de sig att bygga säkra raketer som slutade i den stora raketen Saturns V.
När ryssarna skulle göra sitt månprogram upptäckte de att deras standard raket inte klarade av det, den hadde nått sin maximala gräns, den hadde boster som en bananklunga och kunde inte förses med fler.
Så när de bytte raket fick de uppleva alla problem som amrekanarna redan hadde haft och överkomit, det hände även ett par rejäla olyckor då tex raketer exploderade på startplattan under tankning med stora förluster i liv. Ryssarna började komma till rätta med problemen då amrekanarna vann rymdkaplöpningen.
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Det är väl tveksamt om Sovjetunionen "låg före" annat än just raketområdet, där man förekom USA med att skjuta upp en satellit. Däremot blev det ju en uppenbar ideologisk samtida trumf.
Snarare låg man väl relativt jämsides, innan USA till slut kom att "vinna". Inte pga teknologiskt övertag utan pga ett ekonomiskt - man satsade heöt enkelt betydligt större resurser i absoluta tal än vad Sovjetunionen mäktade med. Mycket beroende på att Sovjetunionen misstänktes "leda" kapplöpningen och inneha ett "missile gap" som inte existerade.
Sputnik kom lustigt nog att bli avgörande för USA:s rymd- och raketprogram eftersom man fick betydande extra resurser efter detta.
/Forsberg
Snarare låg man väl relativt jämsides, innan USA till slut kom att "vinna". Inte pga teknologiskt övertag utan pga ett ekonomiskt - man satsade heöt enkelt betydligt större resurser i absoluta tal än vad Sovjetunionen mäktade med. Mycket beroende på att Sovjetunionen misstänktes "leda" kapplöpningen och inneha ett "missile gap" som inte existerade.
Sputnik kom lustigt nog att bli avgörande för USA:s rymd- och raketprogram eftersom man fick betydande extra resurser efter detta.
/Forsberg
Man kan faktiskt säga att tyska forskare är direkt ansvariga för frankrikes (dvs ESAs),
Sovjets och USAs rymdprogram, eller iallafall stora delar av det i början. Indirekt, om än
via ombud har dom också hjälpt England och Kina
Frankrike
R-7: Soyus. Även Den nya Onega, som är tänkt att skicka upp ryssarnas
nya rymdfärja Kliper är en direkt utveckling av Soyus.
Vidare så kommer USA ofta tillbaka till Saturn V när dom får idéer som
kräver en bärraket med stor kapacitet till LEO.
Vad vore (raket)världen utan den där tyska raketklubben i mellankrigstiden?
Sovjets och USAs rymdprogram, eller iallafall stora delar av det i början. Indirekt, om än
via ombud har dom också hjälpt England och Kina
Frankrike
SovjetunionenBy October 1946 the French employed nearly 90 German experts,
...
the group successfully developed the Veronique research rocket (chosen
for further development in preference to Jean-Jacques Barre's 'pure
French' Eole rocket. Evolution of this design led later to the Diamant
A satellite launcher and the Ariane European space launcher.
USAbut at least 234 rocket engineers and technicians went to the Soviet Union
...
Baum and Groettrup's engine and rocket designs led directly to the
Soviet R-7 ICBM. This awesome rocket started the space race, and is
still in use today as the Soyuz 11A511U space launcher.
Intressant är att rysslands enda "man rated" raktet är efterföljaren tillVon Braun led a group of 108 leading engineers who chose to surrender
to the Americans.
...
They were then charged with developing, in six years, the immense
Saturn V booster to take the first American to the moon.
R-7: Soyus. Även Den nya Onega, som är tänkt att skicka upp ryssarnas
nya rymdfärja Kliper är en direkt utveckling av Soyus.
Vidare så kommer USA ofta tillbaka till Saturn V när dom får idéer som
kräver en bärraket med stor kapacitet till LEO.
Vad vore (raket)världen utan den där tyska raketklubben i mellankrigstiden?
Ett försök att försöka besvara den inledande frågan.
Ryssarna byggde med hjälp av Baum and Groettrup den massiva R7
raketen. Dess ursprungliga kravspecifikation var att skicka en
verkansdel på 1 till 10 ton 5000 till 10000 km.
Första testuppskutningen av den ursprungliga R7 skedde 15 maj 1957,
och havererade pga. ett bränslepumpshaveri i en av de fyra
hjälpstegen. Den första lyckade uppskutningen skedde 21 augusti 1957.
Efter ytterligare en testuppskutning 7 september sköts så Sputnik 1
upp 4 oktober. Den sista uppskutningen av den ursprungliga R7 skedde
27 februari 1961. Den havererade 11 gånger av 31 uppskjutningstillfällen.
Dess (utvalda) efterföljare:
R7A: Var främst förbättrad för ökad räckvidd, från 8000 km för R7 till
över 12000 km för att kunna verka mot sina önskade mål. R7A var endast
beväpnad en gång i tjänst, och det var under Kubakrisen då en R7A stod
laddad med en fusionsstridsdel på startplatta LC41 i Plesetsk med 8
till 12 timmars reaktionstid.
Vostok 8K72K, (1960-1965): R7 med ett kraftigare tredje steg för att
skicka upp rymdkapseln Vostok 1-6 i omloppsbana. Användes också för
att skicka upp ett antal obemannade satelliter.
Voskhod 11A57, (1963-1976): Kraftfullare startsteg. Användes för Den
bemannade tre-personsrymdkapseln Voskhod 1 och 2 samt ett antal andra
satelliter.
Soyuz 11A511, (1962-1975): Lättare styrsystem, endast 150 kg, och
motormodifieringar i mittensteget.
Soyuz 11A511L (1970-1971): Kraftfullare andreasteg, större
kopplingsring. Användes vid test av LK månlandaren i omloppsbana.
Sojuz 11A511U, (1973- ): Högre motorprestanda, kallare bränsle med
högre densitet.
Sojuz 2, (2000- ): Bättre motorer, nytt kontrollsystem, digitalt
telemetrisystem, större kopplingsring mot nyttolast (3.65 m).
Onega, (2010- ?): I stort okända uppgraderingar av Soyuz 2. Ska skicka
upp ryska bemannade rymdplanet Kliper. Ska kunna skicka dubbla
nyttolasten till ISS. Detta kräver troligen ett nytt O2/H2 steg.
Så har vi gått från världens första ICBM R7 till Onega, ryssarnas
tilltänkta startraket till Kliper. Alla har samma grunddesign på
första steget och dess 4 påhängda hjälpsteg. Det är tror jag
anledningen att Ryssarna tog täten i början av rymdkapplöpningen. Så
fort ryssarna har designat andra raketer har dom haft stora problem,
vissa har dom löst, exempelvis med Progress, andra lag dom ner, som
månraketen N1 som dom aldrig fick ordning på.
Ryssarna byggde med hjälp av Baum and Groettrup den massiva R7
raketen. Dess ursprungliga kravspecifikation var att skicka en
verkansdel på 1 till 10 ton 5000 till 10000 km.
Första testuppskutningen av den ursprungliga R7 skedde 15 maj 1957,
och havererade pga. ett bränslepumpshaveri i en av de fyra
hjälpstegen. Den första lyckade uppskutningen skedde 21 augusti 1957.
Efter ytterligare en testuppskutning 7 september sköts så Sputnik 1
upp 4 oktober. Den sista uppskutningen av den ursprungliga R7 skedde
27 februari 1961. Den havererade 11 gånger av 31 uppskjutningstillfällen.
Dess (utvalda) efterföljare:
R7A: Var främst förbättrad för ökad räckvidd, från 8000 km för R7 till
över 12000 km för att kunna verka mot sina önskade mål. R7A var endast
beväpnad en gång i tjänst, och det var under Kubakrisen då en R7A stod
laddad med en fusionsstridsdel på startplatta LC41 i Plesetsk med 8
till 12 timmars reaktionstid.
Vostok 8K72K, (1960-1965): R7 med ett kraftigare tredje steg för att
skicka upp rymdkapseln Vostok 1-6 i omloppsbana. Användes också för
att skicka upp ett antal obemannade satelliter.
Voskhod 11A57, (1963-1976): Kraftfullare startsteg. Användes för Den
bemannade tre-personsrymdkapseln Voskhod 1 och 2 samt ett antal andra
satelliter.
Soyuz 11A511, (1962-1975): Lättare styrsystem, endast 150 kg, och
motormodifieringar i mittensteget.
Soyuz 11A511L (1970-1971): Kraftfullare andreasteg, större
kopplingsring. Användes vid test av LK månlandaren i omloppsbana.
Sojuz 11A511U, (1973- ): Högre motorprestanda, kallare bränsle med
högre densitet.
Sojuz 2, (2000- ): Bättre motorer, nytt kontrollsystem, digitalt
telemetrisystem, större kopplingsring mot nyttolast (3.65 m).
Onega, (2010- ?): I stort okända uppgraderingar av Soyuz 2. Ska skicka
upp ryska bemannade rymdplanet Kliper. Ska kunna skicka dubbla
nyttolasten till ISS. Detta kräver troligen ett nytt O2/H2 steg.
Så har vi gått från världens första ICBM R7 till Onega, ryssarnas
tilltänkta startraket till Kliper. Alla har samma grunddesign på
första steget och dess 4 påhängda hjälpsteg. Det är tror jag
anledningen att Ryssarna tog täten i början av rymdkapplöpningen. Så
fort ryssarna har designat andra raketer har dom haft stora problem,
vissa har dom löst, exempelvis med Progress, andra lag dom ner, som
månraketen N1 som dom aldrig fick ordning på.
Håller nog inte med om Ja77 att USA "vann" rymdkapplöpningen, snarare har NASA haft stora problem, rymdfärjan har visat
sig farlig och opålitlig, Venturestar projektet blev stoppat (tyvärr) och Ryssarna tuffar på med sina uppskjutningar, dom är även inblandade i
samarbetet Sea-Launch, med Norge, Ukraina och USA inblandat. Dessutom planeras och byggs det en rymdbas för Sojuz
i Franska Guyana´s djungel brevid ESA´s rymdbas.
sig farlig och opålitlig, Venturestar projektet blev stoppat (tyvärr) och Ryssarna tuffar på med sina uppskjutningar, dom är även inblandade i
samarbetet Sea-Launch, med Norge, Ukraina och USA inblandat. Dessutom planeras och byggs det en rymdbas för Sojuz
i Franska Guyana´s djungel brevid ESA´s rymdbas.
I den mening att dom lyckads landa på månen så "vann" dom väl rimligen. Men fram tills att USA hade Saturn raketen så var dom hjälplöst efter R7-utvecklingen.
Soyuz raketen är fortfarande en av de mest tillförlitliga raketer som finns. Det är ju också därför ESA sammarbetar med ryssarna. Dom behöver nått mitt emellan Arianne 5 och Vega. Där passar Soyuz bra. Kourou ligger ju väldigt gynsamt till för ekvatoriala banplan, så ryssarna kan ju också dra nytta av att ha tillgång dit.
Soyuz raketen är fortfarande en av de mest tillförlitliga raketer som finns. Det är ju också därför ESA sammarbetar med ryssarna. Dom behöver nått mitt emellan Arianne 5 och Vega. Där passar Soyuz bra. Kourou ligger ju väldigt gynsamt till för ekvatoriala banplan, så ryssarna kan ju också dra nytta av att ha tillgång dit.
Ytterligare ett argument för ditt resonemang är ju att den Amerikanska Atlas III och dess efterföljare Atlas V raketen har ryska Glushko RD-180 motorer i förstasteget.
Källa: http://www.astronautix.com/engines/rd180.htmThe engine, employing a LOX lead start, stage combustion cycle and LOX rich turbine drive, will deliver a 10 percent performance increase over current operational U.S. booster engines and provide clean reusable operation.
...
The RD-180 was developed in 42 months at a small fraction of the cost of a typical U.S. new engine development.
Visst, men ryssarna är ju nu i princip beroende av pengar från utlandet för att kunna fortsätta med uppskjutningarna, och i det samanhanget så kan man kanske säga att USA "vann" kapplöpningen?Frogman skrev:Håller nog inte med om Ja77 att USA "vann" rymdkapplöpningen, snarare har NASA haft stora problem, rymdfärjan har visat
sig farlig och opålitlig, Venturestar projektet blev stoppat (tyvärr) och Ryssarna tuffar på med sina uppskjutningar, dom är även inblandade i
samarbetet Sea-Launch, med Norge, Ukraina och USA inblandat. Dessutom planeras och byggs det en rymdbas för Sojuz
i Franska Guyana´s djungel brevid ESA´s rymdbas.