Sveriges Vita Bussarna ett brott?
Nej, den här avdelningen handlar om andra världskriget, inte om vad man använder det till idag.jj skrev:Hur kriget tolkas och "används" har i högsta grad med kriget att göra....
Sådant hör snarare hemma under idéhistoria om det rör vilka idéströmningar det gett upphov till, under 1900-talets historia om det rör dess realpolitiska följder, eller under loungen om ni bara ska använda det som förevändning för att (under civiliserade former) diskutera dagsaktuell politik. Tänker ni dessutom krydda diskussionen med invektiv hör det inte hemma på Skalman över huvud taget.
Ugh.
Detta är från en essä och jag har tagit texten från ett word dokument jag har haft ett tag. Den riktiga källan har jag tyvärr glömt bort men det är antagligen från DN
Essän den 27 januari 2005
I Folke Bernadottes berömda räddningsaktionen i koncentrationslägren 1945 byttes nordbor mot fransmän och SS fick hjälp med fångtransporter. Smuts som tvättats bort i svensk historieskrivning.
Mörka fläckar på de vita bussarna
I år är det sextio år sedan Svenska röda korset räddade tusentals människor från tyska koncentrationsläger till friheten i Sverige. Efter kriget blev minnet av denna heroiska insats en viktig byggsten i konstruktionen av en kollektiv svensk identitet och självbild.
Men hjälpinsatsen hade en mörk baksida. Det förekom byteshandel i människoliv. I mars 1945 ställdes de vita bussarna i nazisternas tjänst för att förflytta 2.000 franska, ryska och polska fångar. Färden slutade i en humanitär katastrof. Denna händelse, liksom andra blinda fläckar som inte passat in i hjältebilden, har fallit bort ur svensk historieskrivning.
Att det fanns mer tvivelaktiga sidor av de vita bussarnas verksamhet än vad som med åren blivit officiell sanning var känt redan efter kriget. I Sven Frykmans "Röda korsexpeditionen till Tyskland" (1945) berättar chauffören Sten Olsson: "Av de människor vi fraktade till Hannover finns kanske inte många kvar i livet när jag skriver dessa rader. Så som dessa människor behandlades är det inte tillåtet att behandla djur hemma i Sverige. Jag såg med egna ögon hur en vakt slog en fånge i huvudet med gevärskolven så han segnade ned. Denna fånge avled senare på natten i en buss. På den turen påstods det att sju människor dog. Jag var personligen med och bar ut två döda."
Olsson och de andra busschaufförernas berättelser fick dock inte mycket plats när historien om de vita bussarnas skulle skrivas. Närmare efterforskningar som jag gjort visar att dessa tvångsförflyttningar, som alltså Svenska röda korset gjorde sig skyldig till, i själva verket slutade i en humanitär katastrof.
Utifrån tyska, polska, norska och franska källor har jag i boken "Blind fläck", som kommer ut i mars, visat att flertalet av de fångar, som mot sin vilja flyttades med de vita bussarna, med säkerhet avled under eller strax efter transporten.
Den 27-29 mars 1945 var Svenska röda korsets manskap och fordon engagerade i två fångtransporter, mellan koncentrationslägret Neuengamme och Hannover respektive Braunschweig. I varje buss medföljde två SS-vakter. Totalt "avlägsnades" 2.000 sjuka och döende franska, ryska och polska fångar.
Förflyttningen var resultatet av en pragmatisk uppgörelse med den svenska hjälpexpeditionens ledning och lägerkommendant Max Pauly i Neuengamme. I gengäld släpptes lika många
norska och danska fångar från olika läger och fördes med bussarna till Neuengamme, i väntan
på färd till Sverige.
Den 27 mars 1945 underrättade kapten Sven Frykman svenska UD om vad som var i görningen: "under hela dagens och morgondagens lopp är hela detachementet sysselsatt [med att] transportera omkring 2.000 tyska internerade från Neuengamme till Braunschweig för att bereda plats åt norrmän och danskar".
Detta pm visar på regeringens och Rödakorsledningens kallsinniga inställning till uppdraget. Dessa SS-övervakade förflyttningar av sjuka och döende fångar till de av nazisterna anvisade koncentrationslägren var ett brott mot Genèvekonventionerna och Röda korsets principer om opartiskhet och humanitet: "Röda korset gör ingen åtskillnad mellan nationalitet ... Enligt principerna om humanitet och icke-diskriminering borde alla människor få fullständig hjälp omedelbart. I de flesta nödsituationer är det omöjligt. Röda korset bör då ge den största hjälpen där hjälpbehovet är störst."
De fångar som kördes bort tillhörde lägrens allra svagaste. Deras fysiska uppenbarelse, som skuggor av forna människor, avslöjade nazismens ohyggliga brott mot mänskligheten. Det torde vara den främsta anledningen till att Max Pauly ville ha bort dem från sitt koncentrationsläger, före de allierades oundvikliga ankomst.
Att utforska dessa fångars identitet, liksom deras kollektiva öden efter att de "lastats av", låg uppenbarligen utanför det svenska ansvaret. I Röda korsets körjournaler finns flitigt antecknade uppgifter om körsträckor, klockslag, antalet fordon, drivmedel och annat, men ingenting om det humanitära tillståndet för de människor de just övergivit.
Det tog mig fyra år att klarlägga dessa förhållanden. Den första grundläggande förutsättningen var att jag måste söka mig bort från svenska arkiv och perspektiv. Redan i det norska källmaterialet blir frågan belyst ur andra vinklar. Norrmannen Odd Nansen var fängslad i Neuengamme när Svenska röda korset körde in med sina fordon i mars 1945. Han såg sina franska, ryska och polska medfångar mobilisera sina sista krafter i tron att de var räddade. "Alla dessa dödsmärkta muselmaner skiner upp av outsäglig glädje och förhoppning när de ser de vita bussarna uppställda inne
i lägret. De trodde att de skulle få åka med. För många blev det helt enkelt för mycket, de klarade inte av känslan av vidunderligt hopp utan föll samman och dog - bokstavligt talat av glädje."
De faktiska uppgifterna om dessa fångar återfinns till viss del i tyska arkiv. På 1970-talet insamlades vittnesmål med överlevande från Neuengammelägret. I dessa samlingar hittade jag ett antal berättelser från polska och franska före detta fångar som mot sin vilja kördes bort av svenska fordon. Besvikelsen bland dem var stor. Eftersom nazisterna var noggranna med att föra statistik kunde jag med hjälp av bevarade tyska listor jämföra antalet döda (som ökade lavinartat under krigets sista månader) i Neuengamme, med de läger dit fångarna lämnades av. Slutsatsen är att chansen till överlevnad minskade dramatiskt genom tvångsförflyttningen med de vita bussarna.
Med visshet om att de överlevande kan tillföra värdefull kunskap om vad som hände deras kamrater sedan de vita bussarna vänt dem ryggen gav jag mig i väg till bland annat Frankrike. En fransk fångförening hjälpte mig. Franska vittnesmål, brev och dagböcker bekräftade min hypotes att de fransmän som trodde att Svenska röda korset kommit till deras undsättning i själva verket offrades till förmån för hjälp åt skandinaviska fångar.
Än i dag söker anhöriga sanningen bakom deras bortförande. En av dem är Sisy Dugué-Bravard
i Argentan, Frankrike. Hennes far Roger Dugué kördes bort från Neuengamme trots att hans tillstånd inte klarade någon förflyttning. Han dog några dagar efter att de vita bussarna övergivit honom. Sedan dess försöker hans dotter förstå vad som hände: "Alltsedan 1945 ställer jag mig frågor, söker förklaringar till varför han övergavs i Braunschweig, vad hände? Jag var 22 år gammal, nu är jag 81 och vill alltjämt få en förklaring till varför han övergavs."
Mötet med franska överlevande och deras barn gav upphov till en annan obehaglig sanning. Folke Bernadotte och de vita bussarna var inte bara i mars 1945 involverade i byteshandel med människoliv, utan ända fram till krigsslutet, och regeringen i Stockholm gav direktiv om vilka fångar av rätt nationalitet som skulle räddas till Sverige.
Dessa, och andra, sanningar om Sveriges agerande under krigets sista månader har inte passat in i den officiella historieskrivningen. I min bok har jag gjort en systematisk genomgång av de tillfällen när man kritiserat eller försökt problematisera hjältebilden av Bernadottes vita bussar. Den visar att statsmaktens institutioner och språkrör alltid ingripit till aktionens försvar.
När den engelske historikern H R TrevorRoper 1953 hävdade att Bernadotte försummat judiska fångar, reagerade dåvarande regeringen med att tillsätta en statlig utredning som friade den svenska hjälten. Till uppdraget utsågs en tjänsteman ur de egna leden. Historikern och tillika arkivarien för UD:s arkiv Wilhelm Carlgren tog ett brett grepp om ämnet och presterade en historisk rapport som i många år betraktades som närmast fullödig. Men komprometterande fakta och obehagliga uppgifter förtegs redan då, både byteshandeln och det besvärande faktum att Bernadotteexpeditionen utnyttjade rysk slavarbetskraft.
Det visar hur politisk känslig frågan var, och fortfarande är i Sverige. 1998 producerade journalisten Bosse Lindquist radioprogrammet "Ta judarna sist". Passande nog gav Svenska institutet strax därefter ut ett hjälteporträtt av Folke Bernadotte (delvis anpassat till radioinslaget, se GP 4/6-98), skrivet av Bernadotteforskaren Sune Persson.
Men om man på allvar gör sig besväret att granska och plocka isär beståndsdelarna från traditionell svensk historiekunskap och samtidigt lyfta fram bortglömda berättelser framträder andra och solkigare bilder av Sveriges berömda hjälpinsats.
En jämförande studie mellan det samtida källmaterialet från 1945 och dagens historieskrivning visar till exempel på uppenbara skillnader i antalet räddade. 1945 angavs siffran i litteratur, klipp och dokument till 19.000, ett halvt sekel senare har den stigit till 30.000 (i läroböcker, uppslagsverk och vetenskapliga skrifter) - en överdriven och felaktig uppgift som räknar in de omkring 10.000 överlevande som kom till Sverige efter kriget.
En annan märkbar förändring i historieskrivningen rör kategorin fångar. I det sextio år gamla materialet framgår med all tydlighet att Svenska röda korset prioriterade hjälp åt dels danska och norska fångar i tyska koncentrationsläger, dels svenska kvinnor och deras barn bosatta i Tyskland. Dessa två kategorier utgjorde också flertalet av de räddade till Sverige.
Ändå har efterkrigstidens svenskar givits intrycket att de vita bussarna hör ihop med Förintelsen. Ett av de senaste exemplen är Internationella förintelsekonferensen i Stockholm år 2000 där statsminister Göran Persson poserar på bild framför de vita bussarna. Det politiska budskapet kunde inte vara tydligare: Sverige hjälpte Förintelsens offer.
En första artikel om tvångsförflyttningarna publicerade jag i Historielärarnas förening årsskrift, 2002. Den kritiserades i samma tidskrift följande år av Sune Persson, som hävdade: "De svenska transporterna av 2.000 lägerfångar från Neuengamme räddade paradoxalt nog, tvärtemot Lomfors antydan, ett stort antal av dem undan en säker död." I hans bok "Vi åker till Sverige. De vita bussarna 1945" har uttalandet modifierats, men den är likafullt ett exempel på hur Sveriges pragmatiska inställning under krigsåren inlemmats även i Perssons vetenskapliga orskning. "Transporterna var mardrömmar. Många fångar dog under resorna … Men resorna gav ett glädjande resultat. Vid den allra sista resan berättade den tyske kommendanten att det i hans läger fanns
73 danskar."
Resultatet av många års försköning av det som verkligen skedde kring Bernadottes vita bussar är att en kompakt rökridå kommit att omge denna händelse i svensk nutidshistoria.
Jo, artikeln kommer från DN:Relay skrev:Detta är från en essä och jag har tagit texten från ett word dokument jag har haft ett tag. Den riktiga källan har jag tyvärr glömt bort men det är antagligen från DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=370286
Henrik
Angående de svenska vita bussarna, fast vad de inte gjorde.
På en promenad i STH för ngn vecka sedan passerade jag en skylt som sade det Judiska Museet, dvs vid hörnet Hälsingegatan/Odengatan.
Jag gick in, museet är rätt ointressant iofs om man inte är intresserad av judiska religiösa föremål. Finns intressanta böcker där i ämnet judarnas historia iofs.
Nåväl, jag lyssnade på håll på ett telefonsamtal till mannen i biljettdisken där ngn kvinna frågade om det verkligen var så att de vita bussarna räddade så många judar till Sverige.
Han svarade henne att de med de vita bussarna var en liten minoritet. De flesta judarna kom till Sverige via båt. Han gav också en upplysning om en svensk bok där detta står, har tyvärr glömt såväl titel som författare.
Numret dit är 08-31 01 43.
Min uppfattning är att de är intresserade av att ge svar och att leta vidare till den som undrar över ngt re judarna.
Prova. Mitt tips.
På en promenad i STH för ngn vecka sedan passerade jag en skylt som sade det Judiska Museet, dvs vid hörnet Hälsingegatan/Odengatan.
Jag gick in, museet är rätt ointressant iofs om man inte är intresserad av judiska religiösa föremål. Finns intressanta böcker där i ämnet judarnas historia iofs.
Nåväl, jag lyssnade på håll på ett telefonsamtal till mannen i biljettdisken där ngn kvinna frågade om det verkligen var så att de vita bussarna räddade så många judar till Sverige.
Han svarade henne att de med de vita bussarna var en liten minoritet. De flesta judarna kom till Sverige via båt. Han gav också en upplysning om en svensk bok där detta står, har tyvärr glömt såväl titel som författare.
Numret dit är 08-31 01 43.
Min uppfattning är att de är intresserade av att ge svar och att leta vidare till den som undrar över ngt re judarna.
Prova. Mitt tips.
Att båt var det vanligaste sättet misstänker jag är en följd av att så gott som samtliga danska judar, ca 6.000 st, flydde till Sverige med båt över Öresund under ett par höstdagar 1943.Bagheera skrev:Han svarade henne att de med de vita bussarna var en liten minoritet. De flesta judarna kom till Sverige via båt. Han gav också en upplysning om en svensk bok där detta står, har tyvärr glömt såväl titel som författare.
Henrik
-
Artur Szulc
- Medlem
- Inlägg: 1954
- Blev medlem: 24 mars 2002, 16:40
- Ort: Västra Götaland
Det är väl klart att alla flyktingar kom med båt, så vitt jag vet så fanns det ingen broförbindelse mellan varken Danmark och Sverige eller Tyskland och Sverige.
De tusentals människor som räddades med de vita bussarna, kördes först med buss eller tåg också för delen, till speciella uppsamlingsplatsen, t ex Flensburg, eller Hamburg och därefter flyttades de över till båtar och färjor. Så visst, rent tekniskt kom inga flyktingar med de vita bussarna till Sverige.
Artur
De tusentals människor som räddades med de vita bussarna, kördes först med buss eller tåg också för delen, till speciella uppsamlingsplatsen, t ex Flensburg, eller Hamburg och därefter flyttades de över till båtar och färjor. Så visst, rent tekniskt kom inga flyktingar med de vita bussarna till Sverige.
Artur
Jeg har aldri skjønt meg på svensker, men en ting er ihvertfall sikkert... Noen av dere er kanskje "Feige" eller kun egoister??Tomas Ibsen skrev:Ja visst, kanske till Tysklands fördel... Vad skulle vi tjänat på att angripa tyskland? Massa döda soldater, förstörd utrustning och en j*vla massa döda "undermänniskor". För du tror väl inte att tyskland skulle ha gjort ingenting va?
Till saken måste också sägas att till skillnad till vad statsministern sa vid krigs utbrottet så var vår beredskap inte god. Den var åt helvete. Jag läste nånstans att Sverige, om vi blev anfallna, skulle klara oss i MAX 3 månader mot Tysklands armé.
Och visst, vi skulle ha kunnat anfalla tyskland vid krigsslutet, men varför i hela himlen då för? För att visa våran "goda vilja", som sagt ovan. Tror du inte att de Allierade skulle tyckt att vi kunde ha gjort det i början av kriget istället? Och inte i slutet. Vilket skulle du tro var mest fegt i de allierades ögon? Inte angripa alls, eller angripa när tyskland låg i dödsplågor?
Jag tycker vi gjorde rätt vid tidpunkten, utan facit i handen, sen att vi gott kunde ha anfallit Norge när tyskland låg på rygg halvdött för att "befria" det är bara en kolonial önskedröm.
Ikke vet Jeg...Sakens kjerne er at alle bør yte sitt for å unngå krig, men når ikke dette funker,
så må alle kjempe for en fri verden. Med tanke på tyskernes okkupasjoner burde Sverige trådt inn for å være med på å oppholde tyskerne.
Mest lønnsomt ville det vært i 1940, selv om sverige var dårlig utrustet. Eller i 1943 når sverige hadde fått rustet opp.
Det komiske er at sveriges romantiske nasjonalisme og historie, med så mange
hjelter..... kun er en fantasi og en drøm.
Og mens de drømmer, så er de svært opptatt med å skrive bøker, endre historien og rakke ned på de som faktisk gjorde noe.
Vi har vel mye å takke USA og Kanada for!!??
Don't feed the troll, sägs det ju, men ändå... Jag måste säga att jag finner din bild av svensk historieskrivning minst lika skrämmande som den svenska självbilden...
Låtom oss inte bedra oss själva - hade Norge varit i samma sits som Sverige hade den norska regeringen gjort exakt samma sak. Få se nu - hur var det med den norska hjälpen till Finland under vinterkriget? Nej det var så sant, den norska regeringen förbjöd norska officerare att enrollera sig i den finska armén, så de norska frivilliga (800?) fick gå med i Svenska Frivilligkåren (8000 man) för att kunna "kjempe for en fri verden"... Men alla sådana här jämförelser blir alltid direkt löjliga, och vi har haft säkert ett dussin trådar om Sveriges agerade under WW2 som utmynnat i om det var rätt eller fel eller bra eller dåligt eller fegt eller inte. Du kan knappast hävda att vi har en enkel och monokrom bild av hur Sverige agerade - det var och är ett komplext ämne i Sverige. Är det den norska bilden av den svenska självbilden som är en smula enfärgad, kanske?
En stat handlar utifrån vad som bedöms ligga i dess intresse, och utrikespolitik bedrivs inte på någon sorts ideell basis. Inte då och inte nu: "Countries don't have allies, they have interests".
Låtom oss inte bedra oss själva - hade Norge varit i samma sits som Sverige hade den norska regeringen gjort exakt samma sak. Få se nu - hur var det med den norska hjälpen till Finland under vinterkriget? Nej det var så sant, den norska regeringen förbjöd norska officerare att enrollera sig i den finska armén, så de norska frivilliga (800?) fick gå med i Svenska Frivilligkåren (8000 man) för att kunna "kjempe for en fri verden"... Men alla sådana här jämförelser blir alltid direkt löjliga, och vi har haft säkert ett dussin trådar om Sveriges agerade under WW2 som utmynnat i om det var rätt eller fel eller bra eller dåligt eller fegt eller inte. Du kan knappast hävda att vi har en enkel och monokrom bild av hur Sverige agerade - det var och är ett komplext ämne i Sverige. Är det den norska bilden av den svenska självbilden som är en smula enfärgad, kanske?
En stat handlar utifrån vad som bedöms ligga i dess intresse, och utrikespolitik bedrivs inte på någon sorts ideell basis. Inte då och inte nu: "Countries don't have allies, they have interests".
I går på kunskaps kanalen gick det ett program om "vita bussarna" där personer från Sverige,Frankrike dvs offer och chaufförer som fick säga sitt.
I chaufförens ögon såg han inget fel att slänga ut(lite väl hårt ord)de som icke var Nordiska då dessa skulle överlämnas till SS enligt det avtal(skrev man ett sådant med Himmler?)om vilka som skulle räddas.
Nu är detta inte mitt områden men det låter som Sverige var ute på hal is....ena sekunden ska vi rädda folket men enbart de som passar oss nästa sekund ska vi exporter Järn Malm till Tyskland och i nästa sekund har flera hundra friviliga som strider för Tyskland sak. Vi låter även Tyska soldater få vård under kriget i Sverige och låter Tyskland använda vårt transportnät i form av järnvägsnätet.
Sverige tillsammans med Schweiz var de länderna som drev igenom att judiska pass skulle stämplas med ett ”J” så att man skulle hålla koll på om man skulle ta emot ”rätt människor”. Allt enligt neutral korrekthet, så att man inte skulle hjälpa judar in i landet hur som helst. Även där så väljer Sverige att få chans att välja vilka man ville få in i Sverige.........
Vad som oxså är tänkvärt är att vi valde att hjälpa Finland mot Sovjet men när Norge(vår broder innan 1905) blev ockuperade av Tyskland så var det få om än några som sa:Norges sak är vår sak.
Nu senast idag fick Göran Persson frågan om Vi(sverige) har något som vi ska skämmas över från kriget fick svaret tillbaka
NEJ(enligt TT)
Vilket i mina ögon kan tyckas märkligt när nästan alla länder har/gjort upp med sitt förflutna under kriget så varför ska vi stå där med ock låtsas som oskyldiga.
Vi skulle ha valt sida under kriget vilken sida får var och en ha en åsikt om
I chaufförens ögon såg han inget fel att slänga ut(lite väl hårt ord)de som icke var Nordiska då dessa skulle överlämnas till SS enligt det avtal(skrev man ett sådant med Himmler?)om vilka som skulle räddas.
Nu är detta inte mitt områden men det låter som Sverige var ute på hal is....ena sekunden ska vi rädda folket men enbart de som passar oss nästa sekund ska vi exporter Järn Malm till Tyskland och i nästa sekund har flera hundra friviliga som strider för Tyskland sak. Vi låter även Tyska soldater få vård under kriget i Sverige och låter Tyskland använda vårt transportnät i form av järnvägsnätet.
Sverige tillsammans med Schweiz var de länderna som drev igenom att judiska pass skulle stämplas med ett ”J” så att man skulle hålla koll på om man skulle ta emot ”rätt människor”. Allt enligt neutral korrekthet, så att man inte skulle hjälpa judar in i landet hur som helst. Även där så väljer Sverige att få chans att välja vilka man ville få in i Sverige.........
Vad som oxså är tänkvärt är att vi valde att hjälpa Finland mot Sovjet men när Norge(vår broder innan 1905) blev ockuperade av Tyskland så var det få om än några som sa:Norges sak är vår sak.
Nu senast idag fick Göran Persson frågan om Vi(sverige) har något som vi ska skämmas över från kriget fick svaret tillbaka
NEJ(enligt TT)
Vilket i mina ögon kan tyckas märkligt när nästan alla länder har/gjort upp med sitt förflutna under kriget så varför ska vi stå där med ock låtsas som oskyldiga.
Vi skulle ha valt sida under kriget vilken sida får var och en ha en åsikt om
-
Belisarius
- Medlem
- Inlägg: 5093
- Blev medlem: 26 november 2004, 14:43
- Ort: Utrikes
Mr X är du bara ute efter att provosera?
Repesenterar chaufförens uppfattning hela orginisationen för de vita bussarna? i så fall varför räddades så många judar endå genom de vita bussarna. Såklart att sverige var tvungen att spela Himmler spel vid avtalsbordet. Tänk och säga har vi plats över så tar vi med judarna också till Himmler.
Den svenska järnmalmen svenska friviliga och tågtransporterna har diskuterats till döds, leta lite i forumet så hittar du flera träd om ämnet. Vist det bästa vore om svenska militären aresterade Hitler och Stalin och burade in dem för gott redan 1939. Men den bitra saningen var att Sverige är ett litet skitland gemfört med Tyskland och Sovjet och råka ha bägge dessa runtomkring sig under kriget, var av den svenska regeringen tingades till eftergifter....
Vist de brömda jude passen men hur många judiska flyktingar var tvungna att vända tillbaka vid svensk gränsen? Kan inte hänvisa till källan men vad jag har förstått så var den 0, har du annan uppgift var god visa den källan.
Flera 100 frivilga attans också var många, de var inte sanktionerat av den svenska regeringe utan som du säger frivilga, kontra de 1000- tals frviliga för Finland.
Anlednigen att Finland fick mer hjälp än tex Norge var att kriget gick så långsamt så man han organisera "frivilliga" och skicka matriel, medan kriget mot Danmark Norge gick så fort. Du kanske ska söka på Rädda Norge Rädda Danmark för att veta hur omfattande planerna var för dessa länder och hur mycket norsk/dansk trupp/poliser som utrustades.
Såklart vi inte är oskyldiga bara egoistiska och tänkte på landets bästa, Sverige hadde en förbaskad tur att slippa undan kriget. Men vad menar du med att vi inte har gjort upp med vårt förflutna? Tycker att det finns massor av länder som har gjort mindre upp med de förflutna än Sverige.
Du tycker att Sverige skulle valt sida. Skulle alla offer varit värd den evetuela äran (eftersom påverkan skulle varit minimal på krigets utgång)
Du glömde en annan sak som man kan klaga på, Sveriges utlämning av tyskar till sovjet efter krigets slut...
Repesenterar chaufförens uppfattning hela orginisationen för de vita bussarna? i så fall varför räddades så många judar endå genom de vita bussarna. Såklart att sverige var tvungen att spela Himmler spel vid avtalsbordet. Tänk och säga har vi plats över så tar vi med judarna också till Himmler.
Den svenska järnmalmen svenska friviliga och tågtransporterna har diskuterats till döds, leta lite i forumet så hittar du flera träd om ämnet. Vist det bästa vore om svenska militären aresterade Hitler och Stalin och burade in dem för gott redan 1939. Men den bitra saningen var att Sverige är ett litet skitland gemfört med Tyskland och Sovjet och råka ha bägge dessa runtomkring sig under kriget, var av den svenska regeringen tingades till eftergifter....
Vist de brömda jude passen men hur många judiska flyktingar var tvungna att vända tillbaka vid svensk gränsen? Kan inte hänvisa till källan men vad jag har förstått så var den 0, har du annan uppgift var god visa den källan.
Flera 100 frivilga attans också var många, de var inte sanktionerat av den svenska regeringe utan som du säger frivilga, kontra de 1000- tals frviliga för Finland.
Anlednigen att Finland fick mer hjälp än tex Norge var att kriget gick så långsamt så man han organisera "frivilliga" och skicka matriel, medan kriget mot Danmark Norge gick så fort. Du kanske ska söka på Rädda Norge Rädda Danmark för att veta hur omfattande planerna var för dessa länder och hur mycket norsk/dansk trupp/poliser som utrustades.
Såklart vi inte är oskyldiga bara egoistiska och tänkte på landets bästa, Sverige hadde en förbaskad tur att slippa undan kriget. Men vad menar du med att vi inte har gjort upp med vårt förflutna? Tycker att det finns massor av länder som har gjort mindre upp med de förflutna än Sverige.
Du tycker att Sverige skulle valt sida. Skulle alla offer varit värd den evetuela äran (eftersom påverkan skulle varit minimal på krigets utgång)
Du glömde en annan sak som man kan klaga på, Sveriges utlämning av tyskar till sovjet efter krigets slut...
Ja77:
Nej, jag är inte efter att provecera utan kan bara konstatera utifrån det som jag såg på kunskapskanalen om Vita bussarna.
Chauffören representera inte alla men detta skedde inte bara i hans buss utan även i andra enligt honom var det 2st som dog under hans resan i hans buss. Hur många som dog alt inte fick åka med hela vägen framgick inte under programmet dom interjuvade en Fransam och en gammal änka som miste sin man pga av detta.
Har inget uppgift alls hur många som nekades tillträde till Sverige men bara att man antog den regeln låter som man väljer sida?Räcker det inte?
Jag har inte sökt på nätet för att ta reda på hur många andra Nordiska medborgare som räddades med Rädda Norge/Rädda Danmark. Vet att 2500 från Norge dog i KZ i Sachsenhausen mellan 1940-45 tyvärr vet jag inte hur många som räddades av operation Rädda Norge aktionen.
Jag tyckte att det var märkligt att Göran P inte på något sätt tycker att vi gjorde något under andra världskriget som vi idag 60år senare skulle skämmas över:Högst personligt av mig själv.
Angående om Sverige skulle ha valt sida, eftersom vi idag inte vet hur många eller vilken sida Sverige skulle ha valt kan jag inte besvara den frågon angående om antalet offren skulle ha varit värt det. Vad jag menade i mitt första inlägg var att jag tycker att det vore bättre om vi(Sverige)skulle ha valt sida istället för som det blev nu. Att ibland passade det oss att vara vän med de alierade och ibland med Tyskland dvs hoppade från en tuva till en annan.
Skulle det inte vara på plats att vi(Sverige)erkännde vad vi gjorde under kriget(bla det som jag skrev i mitt första inlägg,det finns säkert flera andra saker att ta upp)
Och samtidigt be om ursäkt till de Folk som blev drabbade av våra politiska handlingar under krige ex:De Tyskar som vi utlämnade till Sovjet för att ta ett exempel.
Nej, jag är inte efter att provecera utan kan bara konstatera utifrån det som jag såg på kunskapskanalen om Vita bussarna.
Chauffören representera inte alla men detta skedde inte bara i hans buss utan även i andra enligt honom var det 2st som dog under hans resan i hans buss. Hur många som dog alt inte fick åka med hela vägen framgick inte under programmet dom interjuvade en Fransam och en gammal änka som miste sin man pga av detta.
Har inget uppgift alls hur många som nekades tillträde till Sverige men bara att man antog den regeln låter som man väljer sida?Räcker det inte?
Jag har inte sökt på nätet för att ta reda på hur många andra Nordiska medborgare som räddades med Rädda Norge/Rädda Danmark. Vet att 2500 från Norge dog i KZ i Sachsenhausen mellan 1940-45 tyvärr vet jag inte hur många som räddades av operation Rädda Norge aktionen.
Jag tyckte att det var märkligt att Göran P inte på något sätt tycker att vi gjorde något under andra världskriget som vi idag 60år senare skulle skämmas över:Högst personligt av mig själv.
Angående om Sverige skulle ha valt sida, eftersom vi idag inte vet hur många eller vilken sida Sverige skulle ha valt kan jag inte besvara den frågon angående om antalet offren skulle ha varit värt det. Vad jag menade i mitt första inlägg var att jag tycker att det vore bättre om vi(Sverige)skulle ha valt sida istället för som det blev nu. Att ibland passade det oss att vara vän med de alierade och ibland med Tyskland dvs hoppade från en tuva till en annan.
Skulle det inte vara på plats att vi(Sverige)erkännde vad vi gjorde under kriget(bla det som jag skrev i mitt första inlägg,det finns säkert flera andra saker att ta upp)
Och samtidigt be om ursäkt till de Folk som blev drabbade av våra politiska handlingar under krige ex:De Tyskar som vi utlämnade till Sovjet för att ta ett exempel.