Polacker inom den tyska krigsmakten

Confident · Inlägg av **Confident** » 5 maj 2005, 21:29

Hej!

Efter att ha dividerat ett tag med mig själv om det logiska och sunda i att ställa mina frågor här, så kom jag fram till att det är värt ett försök...

Spörsmålen gäller huruvida några etniska polacker, t ex polska medborgare, fanns enrollererade i den tyska krigsmakten. Jag tänker främst på Wehrmacht och Waffen SS.

Fanns det överhuvudtaget några polacker stridande i någon av de tyska vapengrenarna?

Att det skulle vara polacker får jag uppriktigt sagt själv säga låter lite långsökt, men jag undrar och tycker att det vore värt ett försök att få svar på mina spörsmål.

Mvh/Dagwood

Artur Szulc · Inlägg av **Artur Szulc** » 6 maj 2005, 10:59

Hej!

Det går förmodligen inte att säga med säkerhet huruvida etniska polacker rekryterades till den tyska armén under kriget. Några enstaka gjorde det säkert.

Att polacker med tyskt ursprung gjorde det är ett faktum. Men saken är den att vi inte med säkerhet kan veta om ens dessa gick med frivilligt eller tvingades till det.

Men om någon vet med säkerhet hur många det kan röra sig om så ser jag gärna att uppgiftslämnaren anger källa. (ej internet)

MvH
Artur

Stefan · Inlägg av **Stefan** » 6 maj 2005, 13:22

stanislav skrev: Att polacker med tyskt ursprung gjorde det är ett faktum. Men saken är den att vi inte med säkerhet kan veta om ens dessa gick med frivilligt eller tvingades till det.

MvH
Artur

Precis. Det måste också ha funnits många mellanlägen mellan tvångsinkallning och helt frivilligt ansökan om inträde: Social och ekonomisk press av olika slag...

Men utan att veta något handfast skulle jag gissa att män i rätt ålder kallades automatiskt in så snart Volksdeutsch listan var underskriven. Möjligen att de kanske många gånger fick lokala uppgifter inom totalförsvaret, t.ex. som lokala Banschutze - järnvägsbeskydd.

Om vi tar ett annat men närliggande historiskt exempel. När den nya polska armen under sovjetisk protektion skulle bildas, var det lätt att få ihop folk till den Första Armén. Även att få ihop den Andra Armén gick rätt bra med bara lite skohorn. Så fick man idén att skapa även en tredje armé och därmed en Polsk Front (=en polsk armégrupp). Så när man gick in på de fd polska områden bebodda huvudsakligen av "minoriteter", t.ex. Wolhynien, började inkallningarna - som inte var populära och skedde m.e.m. med tvång. Det förekom tom myteriförsök. De fick aldrig ordning på denna tredje armé såvitt jag vet.

Varför denna utvikning? Ja, i tider när man behöver manskap tar man till även rätt hårda utskrivningar också av folk som man vet är egentligen emot hela idén...

Kn Korrekt · Inlägg av **Kn Korrekt** » 26 maj 2005, 10:08

Det finns en veteran du nog skulle kunna prata med. En frisör i Uppsala som till ett par år sedan var aktiv yrkesutövare var polack och i Luftwaffes markstridsenheter under hela kriget. Var baserad i bland annat Paris och östfronten flögs ut från Stalingrad kort innan stadens fall. Han var felwebel och tjänstgjorde ett tag i anti-partisantjänst. När han kom till Sverige efter kriget gjorde han lumpen här med avsikt att bli offficer, dock ansåg han att den svenska underbefälskåren inte hade någon aning om vad de gjorde och inte lyssnade på honom som varit hög underofficer och med långvarig krigserfarenhet. Svenk officer blev han aldrig.

Han är en mycket trevlig person och berättar gärna om sina upplevelser om man lär känna honom. PM:a för mer information.

Hans · Inlägg av **Hans** » 26 maj 2005, 11:47

I boken Band of Brothers nämner Ambrose en polack i tysk tjänst vid Omaha beach (sid 205 den engelska pocketutgåvan).

MVH

Hans

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 26 maj 2005, 12:56

Det är väl snarast frågan om hur man betraktar begreppet etnicitet. Jag har främst fördjupat mig i Protektoratet, men antar att mycket kan gälla också för Polen.

En stor andel av befolkningen i Förkrigstysklands östra grannländer hade ett ursprung som kan beskrivas som etniskt blandat, t ex en tyskspråkig mor och polskspråkig far. En person med den bakgrunden boende i t ex ett f d preussiskt område i det nya Polen kan antas göra känslomässiga och rationella överväganden i valet av officiell etnicitet. Sannolikt fanns det folk med blandat ursprung i dessa områden som var tyskar till och med Första världskriget men polacker under mellankrigstiden (det finns generellt en stark tendens att identifiera sig med den statsbärande etniciteten). Av dessa fanns det säkert ett antal som åter blev tyskar efter 1939.

Jag har ofta hört polacker och tjecker hävda att dessa var de enda ockuperade "folk" som Hitler inte ville ha i sina väpnade styrkor. Men ett sådant konstaterande tar inte hänsyn till att etnicitet för många till stor del var resultatet av ett aktivt val. Sudettyskarnas ledare Konrad Henlein hade t ex en tjeckisk mor (f Hedwig Dvořáčková). De allierade satte mot slutet av kriget upp hela förband med tillfångatagna tjecker i tysk uniform - de var naturligtvis officiellt tyskar, men hävdade tjeckisk etnicitet när de fallit i fångenskap (ot, men de bar som allierade faktiskt vanliga tyska uniformer med små tjeckoslovakiska flaggor på). Sådana exempel var rimligtvis också vanliga i Polen.

Lite ot men en bra illustration är folkräkningen för en ganska stor stad som idag heter Košice och ligger i östra Slovakien. Före "Ausgleich" var Kaschau en österrikisk stad, och c:a 80 procent av invånarna skrev sig som etniska tyskar. Mellan 1867 och Första världskriget var staden ungersk, och c:a 80 procent av invånarna skrev sig som etniska ungrare. Och efter 1918 blev den tjeckoslovakisk med en slovakisk befolkningsmajoritet på ungefär 80 procent. I själva verket var nästan alla familjer i staden flerspråkiga och hade därför möjligheten att vara pragmatiska i val av etnicitet.

/ Probstner

Artur Szulc · Inlägg av **Artur Szulc** » 26 maj 2005, 13:49

Hej!

Jo, men fanns det några etniska polacker i den tyska krigsmakten. Alltså sådana som var "polacker" sedan flera generationer.

Och att hävda en viss etnicitet är inte detsamma som att verkligen ha en viss etnicitet.

Jag kan mycket väl tänka mig att många polska folktyskar vid krigsslutet envist hävdade sin polskhet, trots att de några år tidigare var "tyskar". Att skriva in sig som folktysk var förbundet med vissa förmåner, men för de polacker som bodde i de västra delarna av tyskockuperade Polen betydde en sådan inskrivning i realiteten väldigt lite.

Men vad jag menar är att tyskarna inte satte upp några förband av polska frivilliga, som t ex i andra ockuperade länder, Belgien, Frankrike, Norge, Danmark, Slovakien osv. Det fanns nämligen inga polska frivilliga. Inte ens den självutnämnde ledaren för bergsfolken, gorale, togs på allvar av vare sig den polska befolkningen eller tyskarna. De enda som nazisterna erkände hade något "bättre" värde var kasjuberna.

Artur

Probstner · Inlägg av **Probstner** » 26 maj 2005, 15:59

stanislav skrev:Och att hävda en viss etnicitet är inte detsamma som att verkligen ha en viss etnicitet.

Men etnicitet är väl inget man "verkligen har"? För en person född i en enspråkig miljö av enspråkiga föräldrar (typ i Målilla för hundra år sedan) är det säkert i regel inte en fråga man reflekterar kring, men tänk på exempelvis alla tvåspråkiga wasserpolacker i Schlesien och alla andra flerspråkiga befolkningsskikt i östra Centraleuropa (och säkert annorstädes). Tyskarna betraktade ju under nazitiden sorber, mazurer, slovintser (slavisk lutheransk folkspillra i Pommern) och nämnda schlesier som "gesinnungsmässig Deutsch", vilket gav dem vissa privilegier (i jämförelse med opålitliga slaver som tjecker och polacker) samtidigt som de kunde enrolleras i krigsmakten.

Några etniskt polska förband var - som Du skriver - aldrig aktuella. Men det måste ha funnits tiotusentals soldater i den tyska krigsmakten som talade flytande polska och som - om de själva eller deras föräldrar hade velat - lika gärna kunde ha angivit polsk etnicitet som tysk i de registreringar som gjordes.

/ Probstner