Damerna först

[johane]

hej

detta tror jag kan vara en fråga för vår faktorid expert Hexmaster..

Jag har hört att förklaringen till utrycket "damerna fört" kommer från vikinga tiden, det var så att de inte ville rikera att då igenom de låga dörrarna men sina värdefulla starka karlar med tanke på risken att det skulle stå någon med svärd på andra sidan...

själv klart är detta inte sant.. men är det någon som vet vart detta utryck kommer ifrån?


(moderatorer, flytta gärna tråden om ni vill)


//johan

[Conrad]

hej

detta tror jag kan vara en fråga för vår faktorid expert Hexmaster..

Jag har hört att förklaringen till utrycket "damerna fört" kommer från vikinga tiden, det var så att de inte ville rikera att då igenom de låga dörrarna men sina värdefulla starka karlar med tanke på risken att det skulle stå någon med svärd på andra sidan...

själv klart är detta inte sant.. men är det någon som vet vart detta utryck kommer ifrån?


(moderatorer, flytta gärna tråden om ni vill)


//johan

Jag har hört samma sak, men då var vikingarna riddare.

[johane]

ja, jag kan tänka mig att historien finns i alla möjliga former med riddare, romare, greker osv osv

[Hexmaster]

Har aldrig hört vare sig det ena eller andra... Utom själva talesättet då. När det nu kan ha vart.

Förklaringen låter helt klart som en efterkonstruktion, så har den någon spridning att tala om så är den helt klart värd att ta tag i.

[Hexmaster]

Den som googlar han finner:

Den gamla artighetsregeln om "damerna först", lär bottna i en mörk forntid, då det med hänsyn till lurande faror var lämpligt att skicka försökspersoner före sig. Då en riddare gjorde intåg i en främmande borg sändes "fruentimbret" först in genom portarna, under det att riddaren på respektfull avstånd väntade på utgången av detta företag. Det kunde ju hända att att det stod en fiende på lur någonstans och då riskerade man hellre det mindre värdefulla fruntimret såsom försökskanin. Detsamm gällde vid gästabud, då skulle damen först ta för sig av maten och avsmaka bägarna. Det kunde ju hända att maten var förgiftad! Först efter ett lyckat försök kunde riddaren ägna sig åt förtäringen.

Utifrån detta finns det som bevis ett par klassiska historiskt kända fall. Då Ludvig XI:s av Orleáns älskarinna, den kloka madame Berhte d´Hocquentonville i sin boudoir ordnat en genomklassisk fälla med lejda lönnmördare bakom gardinerna, och med den tidens smak för avlägsnandet av mindre önskvärda personer, bjöd hon honom med en förförisk blick att stiga in, svarade han "Apre´s vous, madame" (ni först, madame) varigenom allt misslyckades.

Även vid franska revolutionen lär uttrycket ha räddat ett antal franska adelsmän på väg till giljotinen, där frasen uttalades, och adelsmannen av olika skäl som genom trassel, uppskov med avrättningarna eller annat lyckades undkomma pga. denna fras.

Men idag är inte regeln använd på detta vis, tack och lov, utan syftet är idag att damen kan först passera genom dörrar mm för att först av alla få ta för sig av de anrättningar som bjuds därinne. Och det är då förhoppningsvis inte tillagat i ont försåt.....

Det finns dock ett undantag, och det är när man går uppför en trapp. Då skall herren gå först. Han kan ju, hemska tanke, se in under kjolen på henne om han går sist.

http://www.etikettdoktorn.se/Fragor/fragor.htm

Eftersom den som skriver tydligen figurerar i radio då och då så kan ju den här till synes befängda förklaringen ha fått rejäl spridning där; om den inte rentav var spridd tidigare. Nu börjar det likna nåt.


(Hysterisk sida förresten, utförliga svar på frågor som "Är det bra eller dåligt att umgås med arbetskamrater?", "Finns det någon regel om vem som ska hälsa först (enbart säga ett hej eller godmorgon/godmiddag/godkväll) när man kommer till arbetsplatsen eller kanske till en mindre samling människor?", "Om jag som gäst har med mig en flaska vin på en fest. Ska jag förvänta mig att bli bjuden på den då?" osv.
Eller den här pärlan: "En högtidlig herrbjudning. Åt vilket håll tittar jag när jag skålar. Jag noterade nämligen att alla ständigt började titta åt höger (normalt med bordsdamen där). Detta ledde till att alla möttes av en rygg. Det hela upprepades sedan då alla vände sig åt vänster. Samma problem återkommer sedan efter skålen. Vad är riktigt?"
Ahh vilket fynd)

[Probstner]

Kolla här då, från samma sajt:

Lagom
Lag om! utropade vikingarna när de skickade runt mjödhornet för att alla skulle kunna ta en klunk, utan att någon blev utan. En lagom klunk, med andra ord. Ordet lagom sägs vara unikt för svenska språket.

Hur många fel kan man hitta i dessa tre meningar?

/ Probstner

[Dûrion Annûndil]

Kolla här då, från samma sajt:

Lagom
Lag om! utropade vikingarna när de skickade runt mjödhornet för att alla skulle kunna ta en klunk, utan att någon blev utan. En lagom klunk, med andra ord. Ordet lagom sägs vara unikt för svenska språket.

Hur många fel kan man hitta i dessa tre meningar?

/ Probstner

Allt är fel.
Lagom är svenskt och norskt, och kommer av "i rätt lag", "rätt ställning", alltså det har ordnats rätt och riktigt, i precis rätt mängd eller skick. Sedan 1675 enligt NE.

Mvh -Dan

[Probstner]

Purister skulle väl sätta frågetecken för bruket av ordet vikingar och fundera över förekomsten av mjödhorn också. Dessutom finns ju ord för lagom på alla språk som jag känner till i alla fall.

/ Probstner

[johane]

haha, ja, den myten är besynerlig... hur kan den ha rotatt sig så väl i Sverige?

[Dûrion Annûndil]

Dessutom finns ju ord för lagom på alla språk som jag känner till i alla fall.

Exempelvis?

Mvh- Dan

[Hexmaster]

Om det finns ord med exakt samma betydelse som "lagom" på andra språk vet jag inte, men det gäller ju även för otaliga andra ord, något man dock aldrig gör en poäng av.

Vikingarnas dryckeshorn skulle jag vilja veta mer om. Har dessa någon myt-status?

Vad gäller damerna först så har jag hittat ungefär lika lite på engelska, dvs. lite här, lite där, men inte så mycket mer. Månne detta är en uppfattning som främst sprids muntligt?

Etikett-galningen nämner ju även ett historiskt exempel, där Ludvig XI figurerar. Har någon skalmanit hört denna anekdot tidigare? Vad beträffar madam "d'Hocquentonville" så hittar Google en (1) träff på detta namn, vilket gör att jag tvivlar än mer på tillförlitligheten. Måhända han blandat ihop kungen från 1400-talet med någon senare Ludvig?

[Probstner]

Herrar arkeologer på forumet kan ju säkert svara på frågan om det verkligen fanns dryckeshorn. Jag tycker bara att det verkar lite lurt. Kåsor och stånkor och sejdlar och stop i trä, läder och metall tror jag benfast på, men det verkar så opraktiskt med horn.

/ Probstner

[Örjan]

Herrar arkeologer på forumet kan ju säkert svara på frågan om det verkligen fanns dryckeshorn. Jag tycker bara att det verkar lite lurt. Kåsor och stånkor och sejdlar och stop i trä, läder och metall tror jag benfast på, men det verkar så opraktiskt med horn.

/ Probstner

När jag läste arkeologi fick jag med egna ögon se ett dryckeshorn gjort i glas som romarna hade tillverkat och sålt till germanerna. Det var en mycket vacker sak som säkert gjorde intryck på grannarna som fick nöja sig med vanliga dryckeshorn.

[johane]

jag var på en föreläsning med Dick Harisson, och jag frågade otroligt nog honnom ifall man verkligen drack med horn, och han svarade tvärsäkert ja.

[Ny Björn]

...med all rätt. Dryckeshorn i sig är ingen myt, det är själva fenomenet som kommit att "mutera". Det finns flera fynd och avbildningar av dryckeshorn från skandinaviskt område, ett exempel är t.ex. en av de båda brädspelande gentlemännen på Ockelbo-stenen. I klichévikingens utrustning finns annars nästan alltid ett enormt dryckeshorn, gärna stamandes från afrikansk watussi-boskap. Dåtidens dryckeshorn var relativt små och långtifrån i ensamt majestät - svarvade bägare och importerade glasbägare användes, liksom "kåsor", metallbägare och keramikmuggar. Utifrån diverse religiöst präglade motiv, t.ex. på gotländska bildstenar anses dock just dryckeshorn ha haft en inte obetydlig betydelse vid div. kulthandlingar.

/N B