Slavköpare

[Hexmaster]

Bilden av en presumptiv slavköpare i Rom (för att ta ett exempel) är en förmögen herre som är ute efter tjänare, gladiatorer... Var det så? Hände det att bagare eller krukmakare skaffade sig lite outbildad arbetskraft för att klara av ordertopparna?

[Stefan Lundgren]

Jag har svårt att tänka mig att det fanns bagare i gamla Rom, men krukmakare fanns det nog gott om. Isåfall behövde dom de slavar som var anpassat för själva produktionen. Hur större makeriet var, desto fler slavar måste det vara. Dessa slavar kom nog från de områden som låg i tvist med själva Rom, plockade upp dom där det passade eller vad det nåt annat skäl. Det finns en uppslagsbok på engelska om slaveriet och finns på en välsorterat akademisk bibliotek.

Stefan

[Stefan]

Jag har svårt att tänka mig att det fanns bagare i gamla Rom, men krukmakare fanns det nog gott om.
Stefan

Hur så, varför skulle det vara ont om bagare?? Bröd var ju stapelfödan för vanligt folk.
Krukor var det vanliga förvaringsställe för nästan all slags mat (t.ex. säd, frön, vin, olja, ättika, källvatten, osv etc), så behovet av krukor på den tiden var ju mycket större än numera. Så det fanns även gott om krukmakare - även om mycket av krukor gjordes väl halvt industriellt.

Vidare skulle jag tro att det var vanligt med slavarbetskraft. Alla de massorna som satt halva året på arenorna och därmed bevisligen inte gjorde någonting nyttig minst halva året.
Om vi inte utgår ifrån att så gott som alla romarna tillhörde ledighetskommittén, så har vi en enkel lösning: det mesta vardagsarbetet - även kvalificerat yrkesarbee - gjordes utav slavar (och kvinnor - som ju inte gick lika flitigt till amfiteatrarna)...

Vidare tror jag inte att flertalet slavar inte var yrkeskunniga. Nytagna krigsfångar var det väl i regel inte inte, man annars såg man nog till att träna upp dem i någon lämplig syssla. Behovet av slavar att piska upp efter behag minskade ju när nöjet och nyhetens behag väl blev mättad, och arbetskraft behövde man.
Både okvalificerad och välkvalificerad.

[Hexmaster]

Ja, exemplen på arbetskraft var naturligtvis just exempel, poängen var huruvida slavköparna endast återfanns i överklassen eller om även borgare skaffade sig slavar vid behov. Det jag menar är att bilden av slavhandel som åtminstone jag haft, mer eller mindre oformulerad, är att slavar är ett privilegium förbehållet samhället allra rikaste och mäktigaste.

Vidare, slavar som inte kom från totalt ociviliserade trakter hade naturligtvis mestadels yrkeskunskaper, jag utgår ifrån att slavhandlaren slog mynt av dem om det gick. (Kanske rentav överdrev dem - säljare är sig lika, oavsett årtusende...)

[Probstner]

Nån som vet hur jordbruket såg ut? Hade varenda jordägare slavar, eller fanns det också jordbruk som var "enfamiljsföretag"? Eller fanns det kooperationsliknande brukningsenheter i stil med medeltidens byar?

/ Probstner

[Dûrion Annûndil]

Av allt att döma var slaveriet vanligt från 200-talet f.Kr till 300-talet e.Kr ungefär. Det finns ju bevarade lagar över exempelvis hur många slavar som man får frige på en gång, och hur många slavar man får ha beroende på vilken förmögenhetsklass man tillhör. Slavar var alltså väldigt vanliga. De kan betraktas som bruksföremål ungefär, men man skall inte tro att slavar enbart hölls för att det var ekonomiskt fördelaktigt. Det gav helt enkelt status att ha en slav, och jämförelser har gjorts med modernare slavsamhällen, som tillexempel USA:s slavstater. En fattig bonde på vischan kunde där ha en slav bara för att markera att han åtminstone stod över slaven (enkelt utryckt).

I Rom kunde alltså ett enkelt hushåll även ha 1 till 2 slavar, som levde i familjen och tog hand om de vardagliga göromålen, hämtade vatten i brunnen, passade barnen, lagade maten, städade... Slavar arbetade i hela riket med vanliga jobb, enklare eller svårare. De konkurerade tillochmed med de fria människorna, varför arbetslösheten kunde vara stor trots att slavar hölls på fält, i gruvor, i hantverkslokaler. Fria män ville inte jobba i gruvorna, pågrund av stolthet och för att det ju var farligt och slitigt. Slavarna kunde alltså ha vilka vardagliga yrken som helst.

Som exempel skulle alltså en vanlig bagare i Rom (och de fanns i varje kvarter) kunna ha enstaka slavar som jobbade vid hans sida. Inte för att detta skapade någon större vinst och var ett tecken på att bageriet gick bra eller dåligt, utanför att man hade slavar om man kunde och slavar betalades i natura för det mesta.

En viss del av slavarna var ju också barn, barn till slavar, eller barn som tagits om hand av slavhandlare när de sats ut, sålts av sina föräldrar, eller rövats bort av pirater, rövare eller arméer.

Slavar kunde fås från alla möjliga håll, exempelvis genom schanghajning i någon del av Medelhavet, brottslingar som fått slaveri som straff, eller slavhandel som var så pass utbredd att slavar köptes även från Indien. Att ha exotiska slavar var naturligtvis status i sig, något att paradera med.

Yrkeskunniga slavar var naturligtvis bra att ha, men eftersom slavar helst var så unga som möjligt så var det ju inga problem att lära upp dem i sitt eget yrke tillexempel, eller skicka dem i lära hos någon kunnig slav.

Vidare skulle jag tro att det var vanligt med slavarbetskraft. Alla de massorna som satt halva året på arenorna och därmed bevisligen inte gjorde någonting nyttig minst halva året.
Om vi inte utgår ifrån att så gott som alla romarna tillhörde ledighetskommittén, så har vi en enkel lösning: det mesta vardagsarbetet - även kvalificerat yrkesarbee - gjordes utav slavar (

Nja, det är väl inget bra bevis i sig... I västvärlden har vi ju hockeysäsongen och fotbollssäsongen som avlöser varandra året om, och trots det så lyckas vi jobba 40 timmar i veckan... Föreställningarna var knappast timslånga, dagligt förekommande...

Litteraturtips: Slavery and society at Rome, Keith Bradley, Cambridge University Press 1994

Mvh -Dan

[Stefan Lundgren]

Lite påökning på det som Durion skrev:

Encyclopedia of Slavery

Stefan

[Stefan]

Om vi inte utgår ifrån att så gott som alla romarna tillhörde ledighetskommittén, så har vi en enkel lösning: det mesta vardagsarbetet - även kvalificerat yrkesarbee - gjordes utav slavar (

Nja, det är väl inget bra bevis i sig... I västvärlden har vi ju hockeysäsongen och fotbollssäsongen som avlöser varandra året om, och trots det så lyckas vi jobba 40 timmar i veckan... Föreställningarna var knappast timslånga, dagligt förekommande...
Mvh -Dan[/quote]

Varför tvärvänder du Dan när du just så fint och kunnigt bekräftat min delvis intuitiva analys?

Var det inte så att föreställningarna pågick hela dagen; de fattigare gick upp tidigast - och satt längst. Och periodvis kunde de ha spelen 180 dagar per år, och var det inte spel så var det andra helger som skulle firas och antogs vara arbetslediga.
Ergo: stora delar av befolkningen gjorde bevisligen inte nånting halva året - och det nödvändiga arbetet måste således göras av någon annan.
Eller?

Och vad gäller vår tid med såväl fotbolls- och ishockeysäsongerna. Företeelsen gäller nog mest män - som antingen är ensamstående eller också har de en duktig hustru - och hustrun sköter om största delen av markarbete - iaf under högsäsongen...

Och knepet att hålla igång med både fotboll, ishockey och handboll dessemellan är givetvis att se till att man har en bekväm sittplats. Det är det som är tricket!

[Dûrion Annûndil]

Var det inte så att föreställningarna pågick hela dagen; de fattigare gick upp tidigast - och satt längst. Och periodvis kunde de ha spelen 180 dagar per år, och var det inte spel så var det andra helger som skulle firas och antogs vara arbetslediga.

I staden Rom kan man väl säga att skådespel av olika slag var vanligt förekommande under kejsartiden. I Romerska riket som helhet, däremot knappast. I Rom var det sådan inflation på festdagar att tillslut nästan varje dag var en festdag. Men det ordnades ibland av olika kejsare. Att det var festdag innebar däremot inte att alla var lediga från jobbet, för varför skulle man varit ledig från jobbet bara för att det var helg? Vissa helgdagar var visserligen viktiga att iakttaga, men de flesta var enbart ursäkter för att kunna hålla festspel.

Det betyder dock inte att alla satt på teatern, hippodromen eller Coloseum dagarna i ända. Någon måste trots allt skaffa maten på bordet, och inte många hade så många slavar att man själv inte behövde arbeta för att försörja familjen. Att spel var vanligt förekommande i staden Rom innebar endast att vem som helst någon gång skulle ha möjlighet att gå och se något spektakel, inte att alla kunde sitta där hela tiden. Ungefär som biobesök alltså.

Mvh -Dan

[Hexmaster]

I ett av de senaste numren av Illustrerad Vetenskap beskriver en romare (Seneca?) spelen, där beskrivs vad som uppfördes på förmiddagen och på eftermiddagen; och mitt på dagen, då de flesta gick hem för att äta, då nöjde man sig med att avrätta dödsdömda, utan strid utan bara rätt upp och ner (citerat ur minnet).

Vad gäller den ursprungliga frågan så fick jag ett uttömmande, välformulerat svar förut - tackar för det.

[Stefan]

Det betyder dock inte att alla satt på teatern, hippodromen eller Coloseum dagarna i ända. Någon måste trots allt skaffa maten på bordet, och inte många hade så många slavar att man själv inte behövde arbeta för att försörja familjen. Att spel var vanligt förekommande i staden Rom innebar endast att vem som helst någon gång skulle ha möjlighet att gå och se något spektakel, inte att alla kunde sitta där hela tiden. Ungefär som biobesök alltså.

Mvh -Dan

Vi kan försöka ta en överslagsberäkning.
Colosseum tar väl en 50.000 åskådare? Och kan man anta att de flesta platser - kanske så gott som alla - var upptagna iaf under de lite bättre spelen? (man kan dock tänka sig att ibland var den bara halvfylld, till skillnad från vad man ser på Gladiator eller Quo Vadis).
Åskådare kunde vara av alla de slag, men huvudsakligen fria vuxna män. Eller?

Hur många invånare hade Rom? Då blir det lätt att se kvoten, och den ÄR ganska hög.

Men din Dans påpekan att därmed inte sagt att alla invånarna satt där hela dagen vid precis varenda tillfälle det var spel - utan de flesta tog sig tid att se spelen bara några få gånger per år - är säkert också riktigt när jag tänker efter.

I det här fallet kan vi se att sanningen torde ligga nånstans i mitten.

Men att en stor delförklaring till att så många faktiskt kunde ta sig den tiden var att slavarbetskraften var så pass utbredd - och detta är vi ju överens om.

[Stefan Lundgren]

Hur så, varför skulle det vara ont om bagare?? Bröd var ju stapelfödan för vanligt folk.
Krukor var det vanliga förvaringsställe för nästan all slags mat (t.ex. säd, frön, vin, olja, ättika, källvatten, osv etc), så behovet av krukor på den tiden var ju mycket större än numera. Så det fanns även gott om krukmakare - även om mycket av krukor gjordes väl halvt industriellt.

Jag känner till att brödet har varit en viktig basföda för människor i drygt 5000 år, men jag tror också att varje hushåll i Rom nån gång under året bakade för egen konsumption. Man kan föreställa sig att vissa hushåll hade slavar som skötte om bakeriet, men brödet var ju knappast till nån försäljning. Det kanske fanns en del hushållsbagerier för eget bruk, men ett fåtal av dem var nog under försäljning till andra konsumenter.

Stefan

[Hexmaster]

jag tror också att varje hushåll i Rom nån gång under året bakade för egen konsumption

Så du trodde alltså fel.

[Stefan Lundgren]

Om du syftar på tidigare inlägg så kan man syfta på att det fanns dels "riktiga bagare", men det fanns inte så mycket av dessa, men att invånarna själva bakade för eget konsumption kan man alltid utgå ifrån. Jag har nog inte hunnit med att tittat i det verk som jag angav är ovanför för jag har inte den boken själv.

Stefan

[Dûrion Annûndil]

Angående bagerier och brödkonsumtion:

I Pompeji så har man väl hittat ca 35 bagerier för tillfället, och hela staden innanför murarna är inte undersökt ännu. Om Pompeji då hade ca 10000 - 20000 invånare, så blir det ungefär mellan 300 till 550 personer per bageri.

På den här informativa sidan har man räknat med att kvarn i ett bageri i Pompeji kunde tillverka mjöl till bröd för mellan 320 och 690 personer/dag (det är även en intressant sida om romerska bagerier över huvud taget ).

I vilket fall som helst så fanns det alltså gott om bagerier även små städer som Ostia och Pompeji. Eftersom bakning kräver en ugn, och många bor i insulae (flervånings hyreshus) snarare än privata atrium-hus (villor med innegård). Med tanke på brandsäkerheten så byggdes det inga ugnar i dessa hyreshus. I villorna fanns det lite större frihet, eftersom de vanligtvis var en-plansvillor, och det bodde rikare personer i dem och vatten även kunde vara indraget i huset.

Bagerier fanns det dock på varenda gata, i centrala delarna av staden låg de vägg i vägg ibland (lokaliteten i centrum beror antagligen på lättare distribution av mjöl). Bröd såldes naturligtvis i bageriet, men även på de många krogar och tavernor som även fanns i städerna. Restauranger fanns redan i det gamla Rom alltså, och de sålde "Takeaway".

Rom var ett konsumtionssamhälle.

Mvh -Dan