Modern Asatro

Ekonomi, samhälle och kultur genom hela historien.
Calypze
Medlem
Inlägg: 257
Blev medlem: 9 oktober 2004, 18:39
Ort: Stockholm

Inlägg av Calypze » 9 december 2004, 20:35

En sak jag tänkt på angående asatron är hur de ser på sina gudar jämfört med hur kristendomen ser på sin gud.

I kristendomen så är ju (som jag förstår det) inte ett fysiskt objekt, utan ett andligt objekt, alltså inte nån som "bor" nånstans. Helt och hållet allsmäktig, enligt islam så är ju Gud allseende och allvetande men ändå "närmare människorna än deras egen halspulsåder".

Men i asatron så är det ju smått förvirrande, gudarna har mänskliga egenskaper, intressen och personligheter, så långt är allt klart. De är inte allsmäktiga (Oden behöver ju sina korpar för att hålla koll på vad som händer ute i världen), och verkar vara fysiska objekt, då de bor inom Asgårds gränser i sina borgar. Men samtidigt så "kontaktade" ju vikingarna (och moderna asatroende) sina gudar genom meditation, trumresor, trans osv. Detta ger ju intrycket av att de inte är fysiska väsen, utan andeväsen.

Hur hänger allt detta ihop? :?

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 9 december 2004, 20:52

Det som är gemensamt för de flesta religioner är att de förutsätter en bakomliggande kraft som är konstant, oföränderlig, evig och ur vilken allt som finns emanerar. I judisk-kristen-muslimsk tradition finns inga andra gudomar (muslimer fnissar i o f s lite åt kristna som påstår att de är monoteister), men i de flesta andra trossystem så är gränsen mellan skapare och skapat mer luddig. Det finns dock alltid en bakomliggande skaparkraft som allt annat emanerar från. Inom trossystemet hunduismen t ex finns massor av gudar, men bakom allt finns Gud. Vimsigt?

/ Probstner

Användarvisningsbild
Hexmaster
Saknad medlem †
Inlägg: 10194
Blev medlem: 12 juni 2004, 18:41
Ort: Tjörn
Kontakt:

Inlägg av Hexmaster » 9 december 2004, 22:23

Calypze skrev:I kristendomen så är ju (som jag förstår det) inte ett fysiskt objekt, utan ett andligt objekt, alltså inte nån som "bor" nånstans.
Det har varierat över tiden. I GT beskrivs Gud som en person med s.a.s. mänskliga proportioner på flera ställen. Den "orörlige röraren" kommer in i ett senare skeende - minns alls inte detaljerna nu, men Karen Armstrong beskriver allt det där i Boken om Gud (osannolikt läsvärd, förresten).

Vet man hur vikingarna (eller skandinaver under vikingatiden...) gjorde för att komma i kontakt med sina gudar?

Calypze
Medlem
Inlägg: 257
Blev medlem: 9 oktober 2004, 18:39
Ort: Stockholm

Inlägg av Calypze » 31 december 2004, 11:31

Vad jag har hört så använde skandinaviska "asapräster" liknande shamanistiska metoder som i Sibirien och Afrika.

Skriv svar