Jag har alltid tagit för givet att Sovjetunionens existens bidrog till förbättringar i levnadsvillkoren för arbetare i västvärlden - att rädslan för kommunismen bidrog till att tvinga fram sociala förbättringar så att lusten att göra revolution mattades av. Men på senare år har jag börjat fundera om det finns studier kring eller någon typ av "belägg" för detta. Bygger det hela på ett feltänk (som jag inte själv förmår att genomskåda) eller kan det ligga något i det?
/ Probstner
Sovjetunionens inflytande på utvecklingen i västvärlden
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
socialdemokratin bromsade upp kommunismens ambitioner, de senare menar ju som bekant att kapitalismen kommer slå ut sig själv till slut. Men socialdemokraternas framgångar, inte minst i sverige, hade mycket att göra med välfärdsstatens framväxt och därmed blev det inget överslag av kapitalismen, inga revolutioner osv. Arbetarna, som förutom socialdemokraterna och deras mera moderata framtoning i jämförelse med kommunisterna, hade naturligtvis sig själva och sitt engegemang i fackföreningar att tacka också, de hade inga skäl att vilja ha någon kommunism.
Jag tror att du delvis har rätt i dina spekulationer om att den utgjorde en drivkraft att förbättra de sociala förhållandena. Men Socialdemokratin hade säkerligen sökt driva sakerna ditåt även om det inte funnits något sovjet eller/och någon kommunism.
Jag tror att du delvis har rätt i dina spekulationer om att den utgjorde en drivkraft att förbättra de sociala förhållandena. Men Socialdemokratin hade säkerligen sökt driva sakerna ditåt även om det inte funnits något sovjet eller/och någon kommunism.
Sovjets inverkan är väl att rädslan för kommunismen stärktes, men den rädslan fanns även inom socialdemokratin. Man skall dock inte se förbättringarna i levnadsvillkoren som enbart ett resultat av detta. Det viktigaste är som sagt var den ekonomiska tillväxten som möjliggjorde både växande industi och bättre levnadsvillkor, sedan är givetvis socialdemokratin och arbetarrörelsen viktiga men man bör inte heller glömma bort att stora delar av borgeligheten varit förespråkare för välfärd.
-
Robert Sköld
- Medlem
- Inlägg: 2581
- Blev medlem: 9 oktober 2002, 03:23
- Ort: Linköping/Motala
- Kontakt:
Jag tror du spekulerar i "rätt" riktning probstner. I själva verket var det så att den ryska revolutionen påskyndade rösträttrörelsens verksamhet betydligt. Regeringen Edén/Brating lade fram ett förslag om allmän rösträtt 1917, som godkändes av den andra kammaren, medans den av högerkrafterna dominerade första kammaren röstade ner förslaget. Med rädsla för vad som skulle komma i kölvattnet av ryska revolutionen gick till slut Högern med på allmänrösträtt, och förslaget godkändes även i första kammaren 1918.
Intressant i sammanhanget är att man inom SAP och LO vid denna period inte visste hur man skulle ställa sig inför en Revolution i Sverige, om den skulle komma. Nått LO-fack skall enligt en skröna avvisat revolution, med motiveringen att det skulle bryta mot kollektivavtalen.
/Robert Sköld
Intressant i sammanhanget är att man inom SAP och LO vid denna period inte visste hur man skulle ställa sig inför en Revolution i Sverige, om den skulle komma. Nått LO-fack skall enligt en skröna avvisat revolution, med motiveringen att det skulle bryta mot kollektivavtalen.
/Robert Sköld
-
Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
I mitten på 1800talet. John stuart Mill var förspråkare för detta och hans kända bok om friheten kom ut 1859. Benjamin Disraeli, den med jämna mellanrum brittiske premiärministern var socialkonservatismens frontfigur. Bismarck var det också, som du säger.probstner skrev
Det var det jag tänkte på när jag skrev klassisk konservatism (varför jag nu gjorde det), typ Bismarck. När började det vi idag kallar socialliberalism att utvecklas?
hm kastar in två bilder på de omtalade herrarna.
- Bilagor
-
- Benjamin Disraeli.JPG (19.08 KiB) Visad 2828 gånger
-
- John Stuart Mill 2.JPG (13.56 KiB) Visad 2828 gånger
Vilket inte gör det uteslutet att Sovjetunionens existens kan ha påskyndat liberalismens utveckling i social riktning.LasseMaja skrev:John Stuart Mill (1806-1873) brukar ju kallas socialliberalismens fader, så ideerna har ju hängt med sedan 1800-talet, dock kan man nog säga att den egentliga socialliberalismen utvecklades under 1920-30.
/ Probstner
Sovjetuionen kombinerat med krachen på Wall-Street påskyndade det hela, men den socialliberala idéutvecklingen hade börjat långt tidigare. Det förtjänar att påpekas "social" i det här fallet är inte en förkortning av socialism utan en beteckning på den "sociala frågan", dvs problemet med den effekt som industialiseringen hade på samhället. Thomas Hill Green (1836-1882) är också en viktig tänkare här, redan 1880 så intar han en position mot det traditionella liberalismens negativa firhetsbegrepp, statsmaktens funktion är inte enbart att ge största möjliga frihet till, dvs. all statlig lagstiftning skall inte ses som inskränkande av friheten, utan man kan som liberal exempelvis stödja en lag som begränsar jordägarnas möjligheter att hunsa sina arrendatorer. Socialliberalismen anknyter ytterst till Aristoteles tes om människan som ett politiskt och socialt djur. Jag brukar även se socialliberalismen som en reaktion mot den mest utopiska liberalismen precis som socialdemokratin var en reaktion mot den mest utopiska socialismen. Kort sagt, socialliberalismens idé utvecklas av att man inte vill se människor lida i ofrihet för att andra skall ha total frihet, socialismen och Sovjets inverkan bidar inte till idéerna utan möjligen till opinionens snabbare svänger.Probstner skrev:Vilket inte gör det uteslutet att Sovjetunionens existens kan ha påskyndat liberalismens utveckling i social riktning.
Man kan väl med visst fog hävda att det var under 1930-talet som synen på medborgarnas köpkraft som ett värde i sig fick ett definitivt genomslag. Kanske ur ett humant perspektiv, kanske av rädsla för att kommunismens idéer skulle sprida sig, Men också för att det är bättre för producenter av varor (och tjänster) om folk har råd att konsumera.
/ Probstner
/ Probstner
Dom värsta farhågorna för en kommunistisk tsunami lades väl under senare hälften av 20-talet. Ekonomiskt uppswing i väster och uppenbarliga svårigheter med Lenin's 'paradis' i öster (massvält, barnadödlighet och Nansenhjälp) ledde till ökande levnadsstandard i väst och minskad oro för 'farsoten från Moskva'. Börskraschen 1929 och den följande massarbetslösheten i västvärlden skapade tveklöst nya farhågor om kommunismens attraktioner. Men Stalin replikerade artigt med nya excesser i sin 'jordreform eller utrotningen av kulakerna som klass' vilka ledde till en aldrig tidigare skådad svältkatastrof, lidande och död i Ryssland. Socialdemokratin i väst uppfattade korrekt de seismiska linjerna från jordbävningen i öster och kapitalisterna i väst behövde egentligen aldrig mera frukta något hot från den doktrinära Marxismen som predikades från Moskva.