Hej,
jag hamnade här av en slump och råkade se diskussionen om "asatro". Tänkte att jag eventuellt kunde tillföra diskussionen något lite. Även (pga?) om det blir högst ovetenskapligt. Om inte egen erfarenhet räknas som empiri
Jag har alltid haft en nära relation till naturen och dess rådare - med "folktrons värld" om man så vill. På så vis är jag "hedning" sedan barnsben. När jag var 14-15 år, alltså i den åldern då många på allvar börjar fundera kring existensiella frågor och andlighet, började jag bära hammaren kring halsen och sökte aktivt efter likasinnade. Det dröjde dock flera år innan jag hittade andra som var seriöst intresserade av den som många lite felaktigt kallar "asatro". Jag var under många år varit delaktig i Sveriges Asatrosamfund och ingår även i ett fristående litet blotlag som regelbundet träffas för att hålla blot och gillen tillsammans. Jag och min fru vigde oss i en eklund med en gode som vigselförrättare och med vänner, släkt och gudamakter som vittnen. Jag har själv hållit i en vigsel och åtskilliga blot genom åren. Hemma vid gården har vi en liten blotplats - ett vi, en harg och några gudastöttor.
Om jag utifrån detta frågar mig om det finns någon nordisk-hednisk tro/sed så blir det lite svårt att svara annat än "javisst", eller hur?

Att religionshistoriskt söka leda i bevis att det hela tiden funnits en levande "asatro" är en helt annan fråga. En fråga som för det första är fel ställd. Någon enhetlig "asatro" har troligen aldrig existerat. Tro och andliga seder och bruk skiljde sig även i förkristen tid åt mellan olika bygder och delar av skandinavien. Den hedniska andligheten var och är föränderlig och där finns inte bara asar utan ett myller av makter och rådare, inklusive folktrons väsen. Och genom folktro har hedniska sedvänjor levt kvar och utvecklats genom århundradena: blot till heliga källor, träd och stenar, tron på naturens rådare, julfirande och midsommarfirande i delvis kristen utklädnad osv.
Problemet är att det lätt blir missförstånd när man försöker tala med akademiker (inget ont om sådana - jag är själv, bland annat, akademiker) som ser asatron som en förkristen *religion* som helt ersattes med en kristen religion under 1000-talet. I mina ögon finns inga sådana skarpa brottytor. Även om man kan tala om en kristet tillbakatryckande (eller adopterande) av hedniska sedvänjor.
Till syvende och sist tillbaka till min verklighet - jag bryr mig inte så mycket om vad historievetenskapen anser om min levande andlighet. Och det kvittar mig ganska lika om jag har tusen eller hundratusen likasinnade. Jag lever med en hednisk andlighet oavsett vad religionshistoriker hävdar. En hednisk andlighet som bitvis baseras på levande folktro, bitvis på upphämtade kvarlevor, men framförallt på egna erfarenheter och seder som vi delar med varandra. Här och nu. Och det är ingen nyversion av 1800-talets sentimentala nationalromantik. Långt därifrån, tack och lov.
Tack för ordet.
Mvh
Karl
P.S. Vill ni läsa lite mer, annat än vad som finns på Asatrosamfundets webbplats, så kan ni kika in på
http://gimle.drengskap.com. Inte mycket till historievetenskap där men desto mer levande hedendom.