elof skrev:Jag förstår inte riktigt din fråga. Det är väl alltid svårt att hänföra namn på grupper som omtalas i äldre texter med arkeologiska fynd. Är inte detta ett klassiskt problem inom historisk arkeologi?
Frågan var väl vilka som står för följande bild: "
Den bild som nu existerar verkar vara den tyska, där alla "germanfolk" buntas ihop till Tyskland, med 'Goter' i väster och 'Fenni' i öster, brevid Ukraina, precis bakom Tyskland samt Vender någonstans däremellan." Jag har inte hört något om en "tysk" bild inom arkeologin eller historiefacket, angående germaner. Men jag har ju inte läst Arkeologi som sådan.
elof skrev:Hursomhelst, jag har det vaga uppfattningen att termen germaner användes i början för andra folkgrupper än den germansktalande delen.
Posedonios är den förste vad vi vet att nämna Germaner som en entitet för folken i norr (90 f.Kr), Caesar och Tacitus nämner dem därefter. De särskiljs från Kelter och även Slaver, och ges en viss plats i norra Europa som bekant. De har väl främst en språklig och kulturell gemenskap som gör att de buntas ihop. Att romarna kallar
Cimbrer och
Teutoner (vars folkvandring hindrades ca 101 f.Kr) detta i senare historieskrivning är ju för att de då tydligen räknas ha tillhört dessa nordliga stammar. Dessa stammars utbredning har väl belagts genom att man jämför arkeologiska fynd över Europa, och spårar regelbundna likheter i fynden, utöver de tidiga geografernas skrifter. Skrifterna är ju nämligen inte alltid att lita på när de beskriver områden och folk de aldrig besökt, men när det bekräftas av arkeologiska fynd så borde man ju kunna vara åtminstone ganska säker på vilka som kan kallas Germaner, och vilka som inte kan det?
Germanerna verkar ha brett ut sig till åtminstone floden Wisla i Polen vid den här tiden, varefter andra benämnda folkslag tar över: nämligen slaverna. Plinius den äldre, Tacitus och Ptolemaios benämner dem
Venedi eller
Veneti, alltså Vender. På 500-talet benämns dessa stammar
Sklavenoi av bysantinska skribenter (Prokopios, Jordanes). På 600-talet rör sig slaviska stammar in i Pommern, dvs stammar som går under namnen Obotriter, Sorber, Vender och Pomoraner. Det är alltså stammar som genom språk och kultur kallas slaver.
De kulturella skillnanderna mellan dessa olika folk behöver dock inte nödvändigtvis vara så stora. Man pratar väl främst om språkliga. Namn på gudar och andra företeelser.
elof skrev:Nu ska jag väl erkänna att jag är för snabb att associerar Skyter och Sarmater med altajfolk. Det finns flera teorier, men jag sluter mig till de som antingen förknippar dem med altajfolk eller en annan blandning av folk, inklusive iranier, cimmeri, o.s.v. De Asiatiska Skyterna -- benämnda Saka i persiska källor -- anses av de flesta var altajer och mycket är det väl därför jag hänför samtliga Skyter till Altajfolk.
Jag kan bara tala för facklitteratur i ämnet, och Institutionen för Orientaliska språk på SU. Där benämns Saka-folket som ett folk som talar ett iranskt språk, alltså är de indoeuropéer. Saka-folket är möjligen samma som Yüeh Chih-folket (sannolikt en blandning av Tocharer och Saka) som intog det Baktriska riket och grundade Kushanariket ca 75 f.Kr i centralasien.
Det finns en hel del dokument av papper och på trästavar med saka-skrift på Etnografiska muséet i Stockholm. Dessa hittades i Taklamakanöknen, och är från 600-800-talet e.Kr. Språket dog ut på 1000-talet, ersattes med turkiska språk.
Att de kallas skyter kan bero på att de grekiska geograferna i stort sett kallar de flesta beridna folk från norr om Perserriket för Skyter, så att specifikt Skyter nästan är ett begrepp snarare än en bestämd folkstam i deras fall. I modern tid räknas dock Skyterna som en specifik grupp som har ett gemensamt språk och en gemensam kultur och alltså fanns från Svarta Havets kust och Kaukaus, med lämningar i form av gravsättningar ända borta i Hallstat i centrala Europa (man skall dock inte lägga för mycket i det).
elof skrev:Sauromatkulturen (600 - 400 f.Kr.), Sauro-Sarmatkulturen eller Försarmatkulturen (400 - 200 f.Kr.), Mittsarmatkulturen (200 f.Kr. - 100 e.Kr.) och till sist Sensarmatkulturen (100-300 e.Kr.) är väl de arkeologiska motsvarigheterna till antikens texter om Sarmaterna. Sauromaterna, de som omtalas av grekerna med mytiska kvinnliga krigare, placeras invid Uralbergen, men dessa är inte samma som Sarmaterna ur arkeologisk mening, hävdar en del. Det finns dock en idé att dessa vandrar västerut och ackulteras med andra folk, så det behöver naturligtvis inte helt vara felaktigt.
(D.v.s. det är väl varken rätt eller fel att associera dem med indoeuropeer.)
Rent språkligt så är det väl det enda rätta, eftersom de talar ett indoeuropeiskt språk?
Mvh -Dan
.