Europas politiska utveckling under 1800-talet
Europas politiska utveckling under 1800-talet
Hej
Är det någon vet någon bra litteratur eller länk om Europas politiska utveckling under 1800-talet?
Är det någon vet någon bra litteratur eller länk om Europas politiska utveckling under 1800-talet?
- NikolaiBucharin
- Medlem
- Inlägg: 23
- Blev medlem: 24 februari 2004, 20:57
- Ort: Sverige
- Ralf Palmgren
- Medlem
- Inlägg: 2287
- Blev medlem: 17 juli 2004, 16:03
- Ort: Helsingfors
Europas politiska utveckling under 1800-talet
Hej!
Det här är mitt allra första inlägg på denna intressanta hemsida!
Om man är allmänt intresserad av Europas historia under det långa 1800-talet kan jag rekommendera Eric Hobsbawm och hans tre böcker om 1800-talet. Dessa är skrivna på engelska men jag har för mig att de även finns översatta till svenska. De heter utgående från tidsbenämningen:
The Age of Revolution 1789-1848
The Age of Capital 1848-1875
The Age of Empire 1875-1914
M.V.H.
Ralf
Det här är mitt allra första inlägg på denna intressanta hemsida!
Om man är allmänt intresserad av Europas historia under det långa 1800-talet kan jag rekommendera Eric Hobsbawm och hans tre böcker om 1800-talet. Dessa är skrivna på engelska men jag har för mig att de även finns översatta till svenska. De heter utgående från tidsbenämningen:
The Age of Revolution 1789-1848
The Age of Capital 1848-1875
The Age of Empire 1875-1914
M.V.H.
Ralf
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
Jag tycker att det finns en gigantisk skillnad mellan JS Mill/Marx och Hobsbawm. Om jag inte kommer ihåg fel nu så introducerade de förstnämnda trots allt nya "läror". Hobbsawm är bara en förmedlare, tycker det finns en distinkt skillnad här. Som redogörare för händelser och utvecklingar 100 år bakåt vill jag helst inte läsa någon med extrempolitiska åsikter.Gutekrigaren skrev:Som sagt ovan är originalen bra. JS Mill, Marx m fl är utmärkta. Men glöm inte att de har "läggning" de också...Johan Rapping skrev:Unviker helst Hobsbawm på grund av hans läggning. Någon som kan annat tips??
Mvh Petter
Jag har läst delar av "the century of extrem.." och ett konkret exempel på när jag inte tillåter mig själv att lita på Hobsbawm på grund av hans politiska åskådning är när han utvärderar anledningarna till de finansiella kriser som uppstod under 1900-talet. (Han menar de nästan uteslutande uppstod pga spekulation på tomter i närheten av storstäder.)
Jag har helt enkelt allvarliga problem att lita på Hobsbawm då han behandlar ekonomi-frågor. Är det så dumt?
Annars kan jag nog lita på det han skriver.
Jag har helt enkelt allvarliga problem att lita på Hobsbawm då han behandlar ekonomi-frågor. Är det så dumt?
Annars kan jag nog lita på det han skriver.
-
Gutekrigaren
- Medlem
- Inlägg: 4120
- Blev medlem: 23 mars 2002, 19:38
- Ort: Rom
De flesta verk är skrivna av "förmedlare", så är det nya läror du är ute efter i varje bok blir nog listan kort. 
Jag har inte läst Hobsbawm själv, men generellt vill jag nog säga att normativa ställningstaganden från en författares sida inte behöver vara ett hinder för att litteratruen i sig är otillförlitlig eller dålig. Ingen (samhällsvetenskaplig eller humaistisk) bok kan heller sägas vara helt icke-normativ, författarens egna värderingar finns där alltid. I vad som nämns och inte nämns, vad som anses viktigt och inte viktigt osv. Bättre då att det märks ganska tydligt vad författaren själv anser så att man kan skapa sig en uppfattning.
Hobsbawm är ju i alla fall akademiker, det är forskning han håller på med och karln vore knappast firad professor om de vetenskapliga kraven inte uppfylldes...
Här ser du Peter Englunds recension av hans 1900-talsbok, där står mycket generellt om H:s åsikter och dess inverkan på författandet: http://www.peterenglund.com/textarkiv/hobsbawm.htm
Mvh Petter
Jag har inte läst Hobsbawm själv, men generellt vill jag nog säga att normativa ställningstaganden från en författares sida inte behöver vara ett hinder för att litteratruen i sig är otillförlitlig eller dålig. Ingen (samhällsvetenskaplig eller humaistisk) bok kan heller sägas vara helt icke-normativ, författarens egna värderingar finns där alltid. I vad som nämns och inte nämns, vad som anses viktigt och inte viktigt osv. Bättre då att det märks ganska tydligt vad författaren själv anser så att man kan skapa sig en uppfattning.
Hobsbawm är ju i alla fall akademiker, det är forskning han håller på med och karln vore knappast firad professor om de vetenskapliga kraven inte uppfylldes...
Här ser du Peter Englunds recension av hans 1900-talsbok, där står mycket generellt om H:s åsikter och dess inverkan på författandet: http://www.peterenglund.com/textarkiv/hobsbawm.htm
Mvh Petter
Det är aldrig "dumt" att vara kritisk. Däremot kan man måhända tycka att det är "dumt" att inte läsa bra historikers verk bara för att man inte delar deras åsikter.Johan Rapping skrev:Jag har helt enkelt allvarliga problem att lita på Hobsbawm då han behandlar ekonomi-frågor. Är det så dumt?
Kanske skulle man rentav säga att det är ännu större skäl att vara kritisk när man läser sina egna "favoritförfattare", vars åsikter man vanligen delar, eftersom det då är ännu större risk att man accepterar allt de skriver utan att tänka själv.
Jag håller med dem som rekommenderar Hobsbawms böcker vad gäller övergripande historia (och jag har ingen dragning till marxism). De förekommer också ofta som kurslitteratur på universitetsnivå.
- Perra
- Medlem
- Inlägg: 1762
- Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
- Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!
Jag har en så kallad munta om revolutionerna nästa vecka och har då bland annat läst Hobsbawms Revolutionens tidsålder, och jag visste faktiskt inte innan att han var marxist, men då man läste honom så gick det inte att undvika att märka det...emellertid tycker jag inte att det är så kollosalt uppenbart att det stör, det är ju en historiesyn så väl som någon annan och har sina förklaringar på skedena, är man medveten om detta och att det inte är en gång för alla givet att det är så det nödvändigtvis var, så är det inga problem att läsa Hobsbawm. Vissa fakta försvinner ju inte, att vara arbetare under 1800talet var bedrövligt och på alla sätt förfärligt rent socialt, ekonomiskt och hälsomässigt, rotlösheten att ryckas upp från det tidigare trygga (om än också fattiga) lantlivet tärde på många, det var en omvandlingens tid då kapitalismen ryckte fram på bred och djup front. Det måste också en icke-marxistisk historiker väl komma fram till?