Med tanke på att Peter Englund sitter i Svenska akademin, samt är historiker och professor i historiskt och socialt berättande vid Dramatiska Institutet sedan 2001, så gör du nog alldeles rätt i att lita mer på honom.Mycket intressant, eftersom jag åtminstone har mer förtroende för Englund tror jag.
Som sagt, jag har läst en hel del böcker vars författare inte heter Herman Lindqvist, och de har oftast inte varit dåliga alls. Det är inte alltid de äe skrivna av professorer förstås, men Herman är långt ifrån ensam om att skriva rolig, spännande och intressant historia. Englund är också bra, äldre verk vars författare inte längre är i livet är också mycket bra, exempelvis "Karl XII:s levnad" av Frans G Bengtsson,bästa bok jag öppnat för övrigt, eller "Erik XIV" av Erik Andersson, eller om utländsk historia, möjligen "Det tredje rikets uppgång och fall" av William Shirer bara för att nämna några stycken som är mycket bra. Anthony Beehvor är ju också en klippa förresten, han är väl dock inte heller han proffesor utan militär.prozac skrev
Men sanningen är att Herman är så mycket roligare och trevligare att läsa än det är att läsa böcker skrivna av sega gamla proffesorer som bara skriver för att öka sin popularitet i de egna leden!
Personligen kan jag nog hålla med om detta. Den första bok jag läste, skriven av Herman, kunde jag notera att han anser Snorre Strulasson vara verksam på 900 talet, vilket bara är bom på 300 år. Han har samma begymmer som Jan G och skriver på kvällstidningsjournalistmaner. Man kommer osökt att tänka på det s.k. krokodilsyndromet, d.v.s. stor i käften och inga öron.När jag läst historia B blev det en liten debatt om just Herman Lindqvist och huruvida han hade gjort mera gott än ont genom att bredda intresset för historia. På det svarade min handledare (Peter Ericsson, Uppsala)att det tyvärr kunde jämföras med en geograf som gör reklam för Gotland genom att berätta om de många vulkaner som finns där...
KostbartMen visst är det imponerande, detta att han t.ex. läst hela Olof Rudbecks Atlantica i fem bukiga volymer (titeln på verket är dock av någon anledning fel) samt Generalstabens massiva "Sveriges krig 1611-1632", alla åtta banden, inklusive supplementet (även där har det råkat slumpa sig så att titeln i litteraturförteckningen ej blivit den rätta). Allra mest imponerad är jag dock av att Lindqvist tagit sig igenom Pufendorfs "Von Schwedish- und Deutsche Kriegsgeschichte. In 26 Büchern abgefasst" från 1688. Jag har inte kunnat drömma om det fanns någon av kvinna född som kunde läsa Samuel von Pufendorf "med glädje", men nu vet jag bättre.
Förtydligande: Skriver du vad du tycker eller skriver du för att få ilsken respons?Etherality skrev: Lindqvist skriver på ett medryckande sätt för folket medan Englund verkar starkt medveten om politiskt minerade områden. Ett minfält han själv är med om att placera ut.
Det är väl ändå inte meningen att korrekturläsarna skall skriva böckerna åt honom. Och vad är en historiesyn värd som är baserad på vad man råkar komma ihåg från historielektionerna?Etherality skrev: Synd och skam att inte Lindqvist nogrannare kan låta korrekturläsa sina böcker då hans sakfel inte på något sätt behöver ställa med till problem för hans berättarstil. Han historiesyn tillsammans med solid fakta hade varit ett sant nöje att läsa.
Trollet i den här tråden är heter Englund.Hexmaster skrev:Troll-varning?.
Givetvis är det mina åsikter om Englunds text jag presenterar. Det jag syftar på är att Englund i den här texten visar prov på exakt det Lindqvist, enligt Englund, brakar igenom öppna dörrar för. Englunds text är ett tydligt bevis på att, förutom det faktamässiga, det även existerer en ideologisk konflikt över hur historia skall skrivas.Hexmaster skrev:Förtydligande: Skriver du vad du tycker eller skriver du för att få ilsken respons?
Jag har inte hittat upplagesiffror - någon som vet? Men även om Lindqvist säljer avgjort mest så har Englund och Dick Harrison och kanske någon mer skrivkunnig akademiker knappast upplagor som skäms för sig..
Jag antar att Englund i sin iver över att smutskasta Lindqvist publicerar de mest flagranta sakfelen i boken. Ser man till dessa handlar det på intet vis för korrekturläsare att "skriva böckerna åt honom" genom att påpeka dessa fel. Ang folkskoleböckerna tror jag det snarare är stilen än faktan Englund är ute efter.Hexmaster skrev:Det är väl ändå inte meningen att korrekturläsarna skall skriva böckerna åt honom. Och vad är en historiesyn värd som är baserad på vad man råkar komma ihåg från historielektionerna?
Jag finner Lindqvists böcker vara gott läsnöje men givetvis stör vetskapen om eventuella sakfel läsupplevelsen något.Hexmaster skrev:När jag läser din sista mening en gång till så inser jag att du ju erkänner att Lindqvist inte är ett sant nöje att läsa. Då är vi ju överens, trots allt.
Spelar det roll för kritikens sanningshalt vilken rad den står på? Blir kritiken lögn för att den inte står i första stycket?Etherality skrev:Om man läser Englunds text tar det ju ganska lång tid innan han börjar räkna upp de saker han anser vara faktiska sakfel i Hermans bok.
Får jag fråga om du läst något av Peter Englund? Det verkar tyvärr inte så. Englund är ett ypperligt exempel på att man kan skriva opolitiskt och så värderingsfritt det är möjligt utan att göra läsningen tråkig eller icke "för folket". Englund skriver så vanligt folk kan identifiera sig, det garanterar jag dig. Måste man ta ställning för Stormakts-Sverige för att skriva "för folket"? Du verkar sätta likhetstecken mellan "prosvensk" och "för folket".Etherality skrev:Det stora textblocket innan talar ju ganska tydligt om att Englund inte bara är kritisk mot sakfel utan också starkt ogillar Lindvists berättarstil.
Englund skriver hånfullt om hur Lindqvist slår in öppna dörrar när han vill kämpa mot svensk historiemasochism, medan han i samma text påpekar att han finner "storsvenskt slagg" i hans bok. Han återkommer också ständigt till hur Lindqvist berättar historia på samma sätt som läroböckerna i folkskolan. Man kan här anta att det han syftar på är dessa läroböckers ofta färgstarka skildringar av svensk historia. Något som folk kan identifiera sig med på ett annat sätt än kallt och platt faktarabblande.
Min bild av Englund är just denna att han är väldigt mån om att rensa bort allt han tycker andas ens ett uns av prosvenska värderingar av skeenden. Jag anser att det visst finns anledning av Lindqvist att tala om en utbredd historiemasochism. Englund är själv en som ofta är nära att falla över gränsen. Lindqvist skriver på ett medryckande sätt för folket medan Englund verkar starkt medveten om politiskt minerade områden. Ett minfält han själv är med om att placera ut.
Englunds kamp mot Lindqvist är alltså mer än vetenskaplig utan också starkt ideologisk. Synd och skam att inte Lindqvist nogrannare kan låta korrekturläsa sina böcker då hans sakfel inte på något sätt behöver ställa till med problem för hans berättarstil. Hans historiesyn tillsammans med solid fakta hade varit ett sant nöje att läsa.
En fråga: För att "folk ska förstå och tycka det är intressant", måste man ljuga och fylla ut historien med egna spekulationer då? Är folk för dumma för att få sanningen eller så nära sanningen man kan komma?Prozac skrev:Eftersom han i grund och botten är jornalist så skriver han så att folk ska förstå och tycka det är intressant. Inte på det gamla stela vanliga viset.
Klart att alla "kunniga" inte tycker om Herman då själva alltid vet så himla mycket bättre själv. Proffesorer som skriver ner honom och hackar på honom kan bara helt enkelt inte ta att han är mycket populärare än dem.
Man kan säga vad man vill om Herman Lindqvist men sanningen är (vilket ingen kan förneka) han ökat Svenskarna historiska intresse avsevärt. Ingen damig gammal proffesor skulle ens kunna drömma om att ha gjort samma sak!
Ta det nu inte som att jag har ett hat mot proffesorer ( Även om det kanske ser ut som så). Det är klart att de behövs de också, men vad jag kritiserar är deras sätt att skriva och uttrycka sig. Det är som om att de behöver bevisa att efter alla deras år på universitet kan de alla "fina" och korrekta ord och utryck. Detta gör oftast att deras skrifter blir ganska tråkiga att läsa.
