Tors hammare

[Olof Ekström]

Vill först påpeka att det någonstans finns ett par trådar där det grävts fram en hel del fakta om kristna resp förkristna runstenar. Om man redan letat och och inte hittat så har jag dock viss förståelse för det, för jag hittade dem inte heller:-P

Varför runstenarna - som precis som redan påpekats är till mer än 90% kristna, oavsett vilket material man letar i - hamnade i kyrkorna, eller murstockarna hemma i gårdarna, eller som tröskelstenar, eller som trappstenar... Jag skulle säga att det beror mer på att kristendomen tagit bort ett behov, än på att det skulle ha skett efter någon slags agenda.

Ättebackarna, gårdsgravfälten, manifesterar gårdens ställning och position i bygden. Röst på tinget tillkommer bara etablerade. När kristendomen stadgar att begravning ska ske på kyrkbacken så rycker det naturligtvis undan fötterna på den traditionen. Positionen på tinget kommer hädanefter att räknas från andra variabler. Runstenen är nog dels att substitut när en hög till på gravfältet inte gavs, och dels en del i en propagandarörelse, en deklaration att den här gården har slutat höglägga, vi är en del av den sidan som etablarar sig och som kommer att vinna. Det förklarar också delvis varför nästan alla stenar är kristna, och varför de dateras som om en flodvåg sköljt över vårt land, norrut. Därför restes stenen där den restes - i kanten av gravfältet, vänd mot vägen.

Några generationer senare är högarnas betydelse glömd och borta. Ingen känner den som stenen rests över eller sammanhanget det skett i. Värt att notera är att det inte finns några platser - mig veterligen - där minnesstenar rests över fler än ett par, kanske tre generationer. Finns det en myckenhet stenar som är samtida så är det som med Jarlabanke - ett massivt monument över någon.

Efter att detta mellanspel i skarven mellan olika traditioner glömts är stenen nu bara bekvämt byggmaterial, och om den har kors eller ej är irrelevant.

Att det står gott om runstenar omkring våra landsortskyrkor har nog en mer prosaisk bakgrund - utan att göra en kontrollräkning skulle jag tro att det oftast rör sig om stenar som plockats fram ur kyrkan vid någon ombyggnation eller renovering. Det dussintal stenar som står runt Uppsala domkyrka till exempel har plockats fram under lång tid.

---
Slutsatserna ovan betraktar jag som mina egna - utan att för den skull hävda att de är nya eller unika - så någon källa för huvuddragen tänker jag inte ge. För enstaka fakta i resonemanget kan jag nog skrapa fram källor om så önskas. Om något motsägs av fakta vill jag mer än gärna höra det.

(Stenar från före 800 faller i princip helt utanför mönstret på många sätt så jag väljer att bortse från dem i ovanstående. De utgör också en pytteliten bit av antalet runstenar i vårt land)

[Kai Robert]

Att det står gott om runstenar omkring våra landsortskyrkor har nog en mer prosaisk bakgrund - utan att göra en kontrollräkning skulle jag tro att det oftast rör sig om stenar som plockats fram ur kyrkan vid någon ombyggnation eller renovering. Det dussintal stenar som står runt Uppsala domkyrka till exempel har plockats fram under lång tid.

Precis som Teodric säger så har de allra flesta runstenar hittats i samband med renoveringar, frågan är bara om de stod resta vid kyrkan innan de byggdes in eller har de förts dit för att användas som byggnadsmaterial?

Det finns stenar vid kyrkor som inte har varit inbyggda, t.ex. vid Husaby och vid Strängnäs domkyrka finns det en sten utan fot, förmodligen avsedd att användas som gravhäll.

När våra tidiga kyrkor byggdes så var det ofta på platser där det varit aktivitet en längre tid så runstensresandet kan kanske vara ett sätt att manifestera att det här är numera en kristen "kultplats".

Seden att resa stenar vid vägar. bror och liknande platser är till största delen från första halvan av 1000-talet för att sedan sakta men säkert smyga sig in på kyrkogården, kanske för att fylla ett behov av att visa att den här graven tillhör den här släkten/personen. Tidigare när man hade gravbacken hemma vid gården fanns inte det behovet, de visste ju var de hade sina förfäder.

En liten fundering. Om vi nu har hittat så många runstenar inmurade i våra kyrkor och kyrkogårdsmurar, hur många finns det då kvar som vi inte hittat, gömda under puts och murbruk?

MVH Kai

[Olof Ekström]

Rätt många, vi kan nog uppskatta siffrorna. En stor del av stenarna som hittas när kyrkorna byggs om är nämligen redan kända. De har katalogiserats på 1600-talet eller senare, ritats av och även om de slagits sönder så kan bitarna oftast identifieras. En intressant övning vore att beräkna kvoten av tidigare okända fragment bland ny/återfynden.

Men som sagt, huvuddelen av nyfynden tror jag är återfynd. Notera hur sista biten av den stora stenen i Ballingsta återfanns nyligen, som fundament till kyrkogårdsgrinden.

Idag känner vi till runt 3500 runstenar om jag inte minns fel. Hur många som försvunnit av dessa kan jag inte svara på men uppgiften kan inte vara så svår att ta fram. Att den totala siffran på runstenar i vårt land någonsin skulle ha överstigit, säg, 10000 tror jag inte. Kanske 5000?

De där kvoterna ska man kunna få fram automatiskt när jag väl fått min databas att snurra, det retar mig att sånt inte finns åtkomligt. Det fina med runstensforskning är att materialet är ganska behändigt - på papperet, inte på fältet:-)

[Gorm]

Troligtvis finns det en större mängd oupptäckta stenar, det görs ju fortfarande nyfynd lite då och då.

En annan tendens som går att se på stenarna är att de är resta efter personer som inte kunnat gravläggas hemmavid, som har dött vid resor i öster- och västerled. Stenen är någon sorts ersättnig för jordningen vid gården. Det tydligaste exemplet på detta är Ingvarsstenarna. Andra stenar är resta för att tydliggöra och manifistera arv och släktskap. Exempel på detta är runhällen i Hilleshög (U29), runstenen i Hägerstalund (U 73) samt ristningarna i Snåttsta (U 329, U 330 och U 331). Dessa är viktiga när man forskar om kvinnlig arvsrätt under vikingatid/tidig medeltid.

Det finns även exempel på stenar som står/stått på gravfällt. En tolkning av detta är att stenen har placerats på gravfältet för att "kristna" det och visa att man på detta gravfällt begraver krisnta innan man övergick till att gravsätta på kyrkogårdarna.

Utifrån detta (och tidigare inlägg i tråden) kan man dra slutsatsen att det verkar ha funnits flera syften att resa runstenar. Dessa är viktiga dokument eftersom de är de enda samtida skriftliga källorna som finns från t ex Mälardalen.

En intressant sida för den som vill beundra runstenar är: http://medlem.spray.se/christerhamp/index.html

/Gorm

[Gorm]

Idag känner vi till runt 3500 runstenar om jag inte minns fel. Hur många som försvunnit av dessa kan jag inte svara på men uppgiften kan inte vara så svår att ta fram. Att den totala siffran på runstenar i vårt land någonsin skulle ha överstigit, säg, 10000 tror jag inte. Kanske 5000?

Värt att notera är att den siffran representerar alla kända skrifter i Europa (3527 st enligt Rune Palm) och då är det exklusive inskriptioner på t ex amuletter och verktyg. Om jag inte miss fel så är även fragment inräknade i den siffran. I Sverige finns det 2737 minnesinskrifter (exklusive blekinge, skåne och bohuslän).

Av ren nyfikenhet, vad är det för databas du håller på med?

/Gorm

[Kai Robert]

Idag känner vi till runt 3500 runstenar om jag inte minns fel. Hur många som försvunnit av dessa kan jag inte svara på men uppgiften kan inte vara så svår att ta fram. Att den totala siffran på runstenar i vårt land någonsin skulle ha överstigit, säg, 10000 tror jag inte. Kanske 5000?

Värt att notera är att den siffran representerar alla kända skrifter i Europa (3527 st enligt Rune Palm) och då är det exklusive inskriptioner på t ex amuletter och verktyg. Om jag inte miss fel så är även fragment inräknade i den siffran. I Sverige finns det 2737 minnesinskrifter (exklusive blekinge, skåne och bohuslän).

Av ren nyfikenhet, vad är det för databas du håller på med?

/Gorm

Enligt runverket finns det ca 6000 kända runinskrifter i världen, ca hälften av dem är vikingatida runstenar.

Den enda siffra jag har på försvunna stenar är från Sörmland. Av ca 400 kända stenar så är ungefär 100 försvunna.

http://www.raa.se/runverket/index.asp

MVH Kai

[Gorm]

Det kan ju vara en rimlig siffra om man räknar med alla runiskrifter, inklusive fragment, näverbrev, brakteater och vapen.

/Gorm

[Kai Robert]

Men som sagt, huvuddelen av nyfynden tror jag är återfynd. Notera hur sista biten av den stora stenen i Ballingsta återfanns nyligen, som fundament till kyrkogårdsgrinden.

Det här är siffror jag har hittat om nyfynd.
-95, 13st.
-96, 25st.
-97, 11st.
-98, 4st, + ett par i Turkiet (hagia sophia).
-99, 23st, varav 21 från Sigtuna.
2001, 9st + 1 i USA!!

Detta är både lösfynd på diverse föremål samt runstenar/runstensfragment.

Kan nämna ett fragment som är hittat utanför Katrineholm -97. Det hittades på en gård långt ifrån närmaste kända runristning, man tror att den har kommit dit med fyllnadsmassor som man inte riktigt vet var man har tagit. Ett olöst mysterium med andra ord.

Det fanns inga uppgifter för 2000 och 2002, kan tilläggas att dessa uppgifter gäller bara Sverige, det finns en hel del nyfynd i England, Danmark, Finland, Tyskland och Norge.

http://hemsidor.torget.se/users/j/jaow/runologi.html

MVH Kai

[sibiriska tigern]

Forskare har gjort gällande att en miniatyr på tors hammare brukades vid bröllopscermonier under vikingatiden, då vid själva sammanvigningen av brudparet.

Jag är lite nyfiken på vad för bevis som finns för att det faktiskt har varit så? Jag är medveten om att det sker i Kvädet om Trym men i övrigt så är andra källor välkommna.

Det finns en hällristning i Bohuslän:
Förrättaren:Förrättaren har en figur med svärd (?) och erogen penis (?) som håller en yxa/hammare (?) och är riktat mot två personer som håller varandra i handen. Förrättarens vänstra hand hänger ned och verkar nästan röra sig mot svärdet. (Är det en avrättning?)

Paret: En person i paret har något avlångt på huvudet (hår?). Antingen har båda dessa personerna svärd, eller så har en svärd och erogen penis som verkar användas (stående kopulering?), mot den som har huvudbonaden. Huvuderna verkar också vara i kontakt med varandra.

Från ~1250 f.Kr., bronsåldern.

P.S. Den jag associerar till är id:fierad med "RAÄ NR. 1" samt Bildnr 31223121002, se ex. Vitlycke Museum som har ett bildarkiv på Internet. P.S.P.S. Den behöver ju inte ha med Tor alls att göra!? D.S.

[Olof Ekström]

Av ren nyfikenhet, vad är det för databas du håller på med?

(Offtopic)Den som är länkad i www-knappen i min signatur - dra inga växlar på vad du ser där, framförallt är all data att betrakta som försöksdjur. Ingen idé att försöka redigera uppgifter heller, det ser ut som man kan men det går bara inifrån mitt eget nät. Projektet är helt vansinnigt vidlyftigt, men jag har rätt kul med det.(/Offtopic)

[Gorm]

Det är en intressant tolkning av hälristningarna, men jag tycker att det är lite långsökt att tolka det som att brudpar vigdes med en hammare under järnåldern utifrån dessa. Det kanske finns fler exemel under de ca 1000 åren fram till järnåldern?

/Gorm

[Gorm]

Det senaste nyfyndet (alltså inte återfynd) som jag kan påminna mig är den runsten som påträffades i en åker vid Angarnssjön i Valletuna 2002.



Läs mer här!

Börjar vi inte glida ifrån det ursprungliga ämnet lite väl mycket nu?

/Gorm

[sibiriska tigern]

Varför förknippas dessa arkeologiska föremål, som kallas för "torshammare", med Tor egentligen?

För att de faktiskt representerar den hammare som Tor hade, skulle ha svårt att tro att den betydde något annat. Den omnämns bl a i Kvädet om Trym och Tors fiskefänge i Eddan.

Men varför har man börjat associera dem med bröllopsgåvor eller speciellt kvinnlig utstyrsel? I nordfennoskandien på 1600-talet verkar Tor varit tabu för kvinnor. Det skiljer visserligen 600 år emellan...

Även om Herrauðs och Bósa saga klassificeras som skönlitteratur vore det intressant att se en tolkning utifrån dessa... Där omtalas ju att man tog tillbaka några silver- (eller guld-)tackor, ursprungligen tributer från ett tidigt förkristningsförsök.