De sovjetiska civila förluster.

[tobbe]

För att Sovjet var rätt bra på att depotera befolkningen i dess länder. Till exempel deporterades från juni 1940 till juli 1941 109 000 ester från Estland.

Det var förluster han skrev om.

Dedt går inte att enbart säga att de sovjetiska soldaterna ville hämnas.
/Martin

Nej, det gör det inte men det var det som vägde mest.

[Johan Elisson]

Nej, det gör det inte men det var det som vägde mest.

Jag är lite fundersam över hur du så tvärsäkert kan påstå att det som ligger bakom är känslan "hämnd"? Hur kan du veta om en person dödar för att han vill ha hämnd, eller för att han känner hat?

/Johan

[tobbe]

I det här fallet var ju hämnd och hatkänslorna startk sammankopplade.

[Johan Elisson]

Precis. Så hur kan du urskilja det allmänna hatet (som kan ha ursprung i både propaganda och tidigare upplevelser) från hämnden (som också kan ha ursprung i både propaganda och tidigare upplevelser)?

/Johan

[Martin Lundvall]

För att Sovjet var rätt bra på att depotera befolkningen i dess länder. Till exempel deporterades från juni 1940 till juli 1941 109 000 ester från Estland.

Det var förluster han skrev om.

Under Sovjetunionens aktioner så dog många, både på grund av deportationer och avrättningar. Jag hade bara siffran för deportationerna till hands. Fast jag vet inte om jag tolkade pandersson rätt. Det får han svara på, jag erbjöd bara en tänkbar förklaring.

Nej, det gör det inte men det var det som vägde mest.

Jag undrar också hur du kan var så tvärsäker. Om vi tar ett annat exempel: Tyskland behandlade de sovjetiska krigsfångarna dåligt (medan västallierade soldater behandlades bättre), Sovjetunionen var inte heller kända för sitt humana beteende mot tyska fångar slutligen var Japan också grymma. I alla dessa tre fall så ser vi att detta beteende uppmuntras från högre ort. I fråga om hämnd: Storbritannien hade också lidit under kriget (absolut inte i lika stor omfattning som Sovjetunionen) ändå pågick ingen systematisk hämnd från brittisk sida. Detta för att det inte uppmuntrades. För mig är sambanden självklara.

Jag tror att britterna också ofta ville hämnas men de höll tillbakas av sina befäl och politiker. I slutändan är det givetvis kriget den direkta orsaken , inget krig inga döda, sårade, förstörd egendom med mera. Fast att resonera så är lite väl enkelspårigt. Om de sovjetiska myndigheterna aktivt hade arbetat för att soldaterna skulle besinna sig så tror jag inte alls Berlins kvinnor hade behövt leva i ständig skräck och fruktan.

/Martin

[pandersson]

Min fråga var främst en principiell fråga som får olika svar beroende på vilken inställning man har till legitimiteten av de sovjetiska ockupationen.

Med förluster så menar jag de som avrättades, de som dog i läger, de som tvångsrekryterades och dog i armen, samt de som dog som följd av deportation. Det intrycket jag har från Baltikum är att de flesta i dessa områden ansåg att den ryska ockupationen var hårdare än den tyska. De siffror jag läst varierar och osäkerheten känns stor, framförallt angående den andra ryska ockupationen. Mitt intryck är att det inte är någon större skillnad i antalet dödade av ryssar och tyskar. De som dog som följd av partisankrig mot sovjetmakten efter kriget tror jag inte brukar ingå i denna statistik.

De siffror jag har i huvudet från den första sovjetiska ockupationen är ca 15 000 avrättade och 20 000 deporterade alldeles innan krigets början i juni 1941. Det totala antalet under året känner jag inte till.