Finska "frihetskriget" 1918

[Robert Sköld]

Terijoki-regimen förde under senare perioder kampanjer i Finland, för att dess befolkning skulle inse vilket bra alternativ man var. Bland annat lovade man Finlands befolkningen lagstadgad 8 timmars arbetsdag, något som var genomfört sedan flera år (vid perioden innan Vinterkriget bröt ut)

Ett lite "komiskt" inslag i detta grymma inbördeskrig.

/Robert Sköld

[Hans N]

Skulle snarare påstå att namnet på kriget beror på hur man ser på saken,
Frihetskriget stämmer om man tänker på att finnarna ville befria landet från det ryska styret. Inbördeskriget stämmer med tanke på att vita finnar slogs mot röda finnar. Har även hört talas om benämningen "Brödrakriget", med samma aspekt som innebörden för Inbördeskriget. Hur som helst har det finska kriget 1918 många namn och de flesta stämmer oavsett om det är politiskt eller inte.

Denna blodiga händelse i det finska landets historia var något Finland inte gärna talade om, avrättningar mm. Det är inte förrän för ca 10 - 15 år sedan man började att göra upp med landets mörka historia från denna tidpunkt.

De svenska frivilliga i detta krig har också blod på sitt samvete från avrättningar och dylikt.

Den som är intresserad av att läsa om kriget bör försöka få tag på Heikki Ylikangas bok Vägen Till Tammerfors, den skildrar i huvudsak striderna om Tammerfors. Han skildrar inte bara den politiska och militära händelseutvecklingen utan också en realistisk bild på hur kriget påverkade de vanliga människorna som tvingades genomleva det.

[Martin Lundvall]

varjag

Alternativet - Finska Revolutionen, hade för Sveriges del inneburit en rad skrämmande perspektiv. Vi hade fått en lång landgräns till Sovjetunionen - i form av Sovjetrepubliken Finland och det tidigare neutraliserade Åland hade blivit 'en sovjetisk pistol - riktad mot Sveriges hjärta'.

Leninregimen var iofs den förste statsledningen som erkände Finlands suveränitet och hade varken lust eller resurser att annektera landet så jag betvivlar att landet hade blivit en Sovjetisk delrepublik.

Bolsjvikierna trodde ju på en världsrevolution 1917. Jag håller det däremot inte för otänkbart att Finland hade blivit en sovjetrepublik, åtminstone i ett senare skede.

Det är för det första omöjligt, tsarregimen hade fallit i och med att menshevikerna to makten i början av mars 1917.

Mensjevikerna tog aldrig makten i Ryssland.

/Martin

[LasseMaja]

Bolsjvikierna trodde ju på en världsrevolution 1917. Jag håller det däremot inte för otänkbart att Finland hade blivit en sovjetrepublik, åtminstone i ett senare skede.

Det är minst lika tänkbart att vid en seger för de röda så hade Finland blivit en egen socialistisk stat, bolsjevikerna hade fullt upp med inbördeskriget som bröt ut efter oktoberrevolutionen.

[varjag]

Terijoki-regimen förde under senare perioder kampanjer i Finland, för att dess befolkning skulle inse vilket bra alternativ man var. Bland annat lovade man Finlands befolkningen lagstadgad 8 timmars arbetsdag, något som var genomfört sedan flera år (vid perioden innan Vinterkriget bröt ut)

Ett lite "komiskt" inslag i detta grymma inbördeskrig.

/Robert Sköld

Lite frågande Robert här....Terijoki-'regeringen' hörde ju hemma i Vinterkriget. Och det är helt riktigt om dess 'komiska' löfte om 8-timmarsdagen - sedan länge lagstiftad i Finland. Vad är kopplingen till 'detta grymma inbördeskrig'? För du betraktar väl inte Vinterkriget som ett inbördeskrig - vilket jag vill minnas var precis vad Otto Kuusinens 'regering' hävdade när den begärde sovjetisk hjälp för att 'återställa ordningen' i Finland.

[Robert Sköld]

Självklart räknar jag inte Vinterkriget som ett inbördeskrig. Poängen var just att det var nästan samma parter i den episoden jag nämnde.
¨
/Robert

[zjukov]

Någon som har svart på vitt vad de röda stred för? Vad ville man genomföra när man kom till makten? Efter vad jag hört var de rödas program förvånansvärt liberalt och ganska skonad från radikala bolsjevikiska käpphästar, ett program som i mångt och mycket liknade det som de svenska socialdemokraterna kämpade för vid samma tidpunkt men som i de vitas ögon tolkades eller medvetet förvanskades till rysk bolsjevism.

Tror vidare att man ska vara mycket försiktig att dra praralleller med vinterkriget till förhållandena vid inbördeskriget. Bra det faktum att finnana manngrannt slöt upp bakom den nationella fanan och att endast de mest inbitna kommunisterna erkände Kusinen säger det mesta.

[Marco]

År 2000 kom det ut en Commando seriebok om 1918 händelser, i denna använde man namnet "Kansalaissota" alltså medborgarkriget.

Anser att detta är det mest neutrala namnet för årets 1918 krig.

[Donkeyman]

Någon som har svart på vitt vad de röda stred för? Vad ville man genomföra när man kom till makten?

Efter vad jag förstår var den röda sidan långt ifrån någon politiskt enhetlig organisation. Tvärtom den innehöll hela skalan från skolade, målmedvetna bolsjeviker till vad vi i dag skulle kalla socialdemokrater. Kriget startade med en klassisk revolution i stora delar av Finland - men långt ifrån i hela landet - och utvecklades med tiden till ett inbördeskrig mellan två sidor.

Min tolkning är att de politiska motsättningarna i Finland var betydligt mer polariserade än vad de var i Sverige. Även om situationen i Sverige var nog så explosiv. Skillnaden var nog att den svenska socialdemokratin såg att möjligheterna till framgång genom vanlig fredlig politisk kamp var större än genom revolution. Man hade ju redan vid denna tid gjort märkbara framsteg. Dessutom var nog den fredliga sidan mer välorganiserad i Sverige. Man hade ju parti och fackföreningar med en mängd andra institutioner typ Folkets Hus, ABF etc etc. I Finland hade inte de institutionerna samma möjligheter vid den tiden. Detta gjorde att de revolutionära i Finland hade större inflytande.

Man får inte heller glömma att Finland var en del av det Ryska riket, visserligen med en något annan samhällsorganisation men trots allt inte jämförbar med i Sverige. Revolutionen i Ryssland blev givetvis en stor inspirationskälla - dessutom på nära håll. De radikala i Finland såg en möjlighet till omedelbara politiska framsteg, troligen menade man att man hade fått en möjlighet till att förändra samhället som inte skulle komma tillbaka på lång tid. Man får inte glömma bort att vid den tidpunkten visste man inte i vilken riktning revolutionen i Ryssland skulle utvecklas. Jag tror tvärtom att en stor del av Europas arbetare och bönder hade stora förhoppningar på utvecklingen i Ryssland.

När man väl hade gjort revolution fanns det inte någon väg tillbaka. Det var antingen - eller. Om man inte solidariserade sig med de röda stödde man de vita. Detta innebar för många att man stödde de samhällsinstitutioner som hade funnits i långa tider och som man var djupt kritisk till. Bodde man i de röda områdena var det nog naturligt för många icke-revolutionära att ta ställning för de röda när först situationen hade utvecklat sig som den gjort.

När de vita hade vunnit blev hämnden våldsam. Det var ju först efter direkta hot från Europas övriga länder som den segrande sidan modererade sig. Det var vinterkriget och fortsättningskriget som enade nationen mot en gemensam fiende - Sovjetunionen. Hade inte de händelserna ägt rum bara 20 år efter inbördeskriget / medborgarkriget tror jag att det skulle tagit lång tid innan de båda sidorna hade försonats med varandra. Kanske skulle motsättningarna varit kvar än i dag.

Ovanstående är min rent personliga tolkning utan direkta källhänvisningar. Har dock läst och hört mycket om saken.

[zjukov]

Jag har skrivit en d-uppsats kring sprängningen av SAP 1917-1918. SSV (vänstersocialisterna) som bröt sig ur moderpartiet anklagades av socialdemokraterna för bolsjevism och ickedemoktatiskt agerande. I själva verket gav min undersökning precis motsatt resultat. SSV respekterade de demoktatiska traditionerna mer än moderparitet som allt mer utvecklades till ett pampvälde med en nonschans för medlemmarnas åsikter samt kongressbeslut.

Däremot allierade sig SSV stundtals med SAC, Ungsocialsterna, vilka hånade den parlamentariska demokratin (även tillviss del ungdemokraterna dvs socialdemokratiska ungdomsförbundet vilket manngrannt anslöt sig till SSV) förhärligade direkt aktion med ett visst våldsinslag. Som jag uppfattade ville SSV aldrig ta till våld utan endast hot om våld för att genomföra en fullständig demokratisering av samhället både politisk och även socialt/ekonomiskt.

Finns det här paralleller till den finska utvecklingen? Hur stor del påverkade 1:a världskriget, massmobiliseringarna, hungerkravallerna samt kravet på fullständig demokrati, vilket alla var en viktig ingrediens i den "svenska revolutionen" utvecklingen i Finland?

[zjukov]

År 2000 kom det ut en Commando seriebok om 1918 händelser, i denna använde man namnet "Kansalaissota" alltså medborgarkriget.

Anser att detta är det mest neutrala namnet för årets 1918 krig.

Medborgarkriget menar jag är tämligen färgad beteckning. I denna tolkning stred folket för de medborgerliga rättigheterna, så som sociala, ekonomiska och poliltiska aspekter. Detta lyfter fram och legitimerar de rödas motiv i kriget.

[Donkeyman]

Medborgarkriget menar jag är tämligen färgad beteckning. I denna tolkning stred folket för de medborgerliga rättigheterna, så som sociala, ekonomiska och poliltiska aspekter. Detta lyfter fram och legitimerar de rödas motiv i kriget.

För att provocera lite grand: Var det så mycket fel med de rödas motiv då ? Nog stred väl merparten av de som var på den röda sidan för att uppnå vad vi i dag betecknar som normala medborgerliga rättigheter. Det vill säga i grunden ganska ädla målsättningar. Tvivlar starkt på att det var särskilt många som eftersträvade Sovjetsamhället i den form det senare kom att utvecklas.

Däremot är det riktigt att kritisera medlen till att uppnå målet det vill säga revolution som gjorde ett följande inbördeskrig oundvikligt.

[zjukov]

Medborgarkriget menar jag är tämligen färgad beteckning. I denna tolkning stred folket för de medborgerliga rättigheterna, så som sociala, ekonomiska och poliltiska aspekter. Detta lyfter fram och legitimerar de rödas motiv i kriget.

För att provocera lite grand: Var det så mycket fel med de rödas motiv då ? Nog stred väl merparten av de som var på den röda sidan för att uppnå vad vi i dag betecknar som normala medborgerliga rättigheter. Det vill säga i grunden ganska ädla målsättningar. Tvivlar starkt på att det var särskilt många som eftersträvade Sovjetsamhället i den form det senare kom att utvecklas.

Däremot är det riktigt att kritisera medlen till att uppnå målet det vill säga revolution som gjorde ett följande inbördeskrig oundvikligt.

Inte på något sätt. Med tanke på vilka förhållanden som folk levde under och de mycket skarpa klassmotsättningarna som rådde vid tiden så var kanske händelsutvecklingen ej så konstig. En revolution/inbördeskrig uppkommer ju ej i ett samhälle som fungerar bra! Dock vidhåller jag att beteckningen medborgarkrig ej är värdeneutralt, de som ex menar att det var ett finskt självständighetskrig gentemot sovjetiskt diktatur använder med största sannolikhet ej detta begrepp!!! Men visst "privat " kallar jag det gärna ett medborgarkrig (dock ej för mina elever då man skall ha en mer neutral hållning)

[Lanrezac]

Kan någon berätta för mig vilken sida som företräddes av en demokratiskt vald regering ??

[Henke]

Kan någon berätta för mig vilken sida som företräddes av en demokratiskt vald regering ??

De vita.