De försvagade tsarmakten, den provisoriska regeringen lyckades aldrig att vinna över den stora massan av befolkningen på sin sida. I början var de rätt framgångsrika, men deras önskana om att fortsätta kriget var katastrofalt.LasseMaja skrev: Just de att de deserterade i så stor omfattning är ingen parentes i händelseutvecklingen, tvärt om, det är en av nyckelpunkterna till försvagningen av den sittande regeringen.
Skillnaden är enligt mig monumental. Den stora massan ville ha lugn och ro, de ville ha fred och lag och ordning. När den provisoriska regeringen inte kunde uppfylla det så gjorde befolkningen inget stort försök att försöka försvara regeringen. Befolkningen var inte intresserad av någon omvälvning av samhället. De omvälvningar de var intresserad av hade till stor del redan genomförts. Det enda som saknades var lugn och ro. För mig är det återigen att en revolution ska inkludera någon form av folkligt deltagande. Att befolkningen är passiv på grund av att de inte vet vad de ska välja är inte för mig att delta. Fram till februarirevoluttionen var det rätt klart vad befolkningen ville. Efter att tsaren hade störtats och en demokratiskare regering hade installerats tilltog istället kaos. Ingen hade kraft och styrka nog att fylla det vacuum som tsaren hade fyllt. Dett var snarare ett institutionellt problem än att befolkningen fortsatte vara revolutionär.[Vad är skillnaden? Man vet överhuvudtaget inte åt vilket håll en revolutionär utvekling tar efter att den sittande makten störtas, vilket tydligt visas i alla de olika revolutionära Franska regeringarnas olika konstiga "projekt". Befolkningen är huvudaktör såtillvida att det är den som genom sitt missnöje möjliggör maktskiftet, det är just det som är "revolutionen", vad som sedan händer, vilken regim som i slutändan tillträder tar inte bort det faktum att det var det folkliga missnöjet, den revolutionära och kaotiska situationen som möjliggör revolutionen.
När anser du att den ryska revolutionen börjar och slutar?
/Martin