Huvudsakligen tre saker.
Viktigast var att förklara Arianus kätterier anatema och fastställa den Nicaenska trosbekännelsen, där det fastslås att Fadern, sonen och den helige ande är samma entitet. Jesus fanns innan sin födsel och är av samma substans som gud.
Man kom också fram till en första enighet i när påsken skall firas. Metoden för att räkna ut det har dock förändrats sedan dess.
Man beslutade också vidta åtgärder mot Meletius, biskop av Lycopolis i Egpten, för hans insubordination mot kyrkohierarkin (främst hade han prästvigt folk utanför sitt eget biskopdöme). Han fick "stadsarrest" i sin egen stad och fråntogs rätten att prästviga.
Förutom dessa tre huvudämnen kom man fram till en lista av tjugo regler eller Canon, som innefattar många vitt skilda ämnen, som att präster inte får låna ut pengar mot ränta, att man måste be stående på söndagar och påsk, mm. Exakt vad vissa av dessa tjugo går ut på vet vi inte eftersom vi bara har "rubrikerna" bevarade till en del.
Quiz: Medeltid
Jag skulle nog vända på den första meningen: viktigast var att man fastslog att Jesus var en del av treenigheten ("av samma väsen som Fadern"), vilket formulerades i den Nicenska trosbekännelsen. Detta utlöstes av (men avslutade definitivt inte ...) den Arianska striden och utmynnade i ett fördömande av hans lära. Att säga att det "viktigaste var att förklara Arius kätterier anatema" tycker jag nog däremot är att ge honom litet väl stor betydelse. Beslutet om Kristi natur har gett färgen åt läran ända sedan dess, medan Arius krympt till en historisk kuriositet. Jag håller alltså nästan med ...Engan skrev:Viktigast var att förklara Arianus kätterier anatema och fastställa den Nicaenska trosbekännelsen, där det fastslås att Fadern, sonen och den helige ande är samma entitet. Jesus fanns innan sin födsel och är av samma substans som gud.
Måhända viktigt att påpeka är att denna Nicenska trosbekännelse inte är den som vanligtvis kallas "den Nicenska trosbekännelsen" (dvs den längre av de två som regelbundet används i t ex Svenska Kyrkan). Den vi använder i dag är en betydligt längre version, från Konstantinopel 381, som egentligen bör kallas "den Niceno-konstantinopolitanska trosbekännelsen".
Jomenvisst, ännu på 1900-talet hänvisar många ortodoxa till just beslutet i Nicaea som argument för att inte avskaffa den julianska kalendern.Engan skrev:Man kom också fram till en första enighet i när påsken skall firas. Metoden för att räkna ut det har dock förändrats sedan dess.
Det är väl litet mycket sagt att räkna det till de "tre stora besluten"? Ska man lista just tre skulle jag nog ge det tredje till det oerhört viktiga grundläggandet av den stora kyrkliga hierarkin, med indelandet i kyrkoprovinser som var och en skulle hålla regelbundna lokala kyrkomöten, och med fastställandet av förstarangställningen för biskoparna i Rom, Antiokia och Alexandria, och därefter Jerusalem (dvs patriarkaten utom Konstantinopel som inte blivit biskopssäte än - K-opel fick sin förstarangställning vid konciliet i just Konstantinopel 381).Engan skrev:Man beslutade också vidta åtgärder mot Meletius, biskop av Lycopolis i Egpten, för hans insubordination mot kyrkohierarkin (främst hade han prästvigt folk utanför sitt eget biskopdöme). Han fick "stadsarrest" i sin egen stad och fråntogs rätten att prästviga.
Såsom av en ren slump (Engan skrev:Förutom dessa tre huvudämnen kom man fram till en lista av tjugo regler eller Canon, som innefattar många vitt skilda ämnen, som att präster inte får låna ut pengar mot ränta, att man måste be stående på söndagar och påsk, mm. Exakt vad vissa av dessa tjugo går ut på vet vi inte eftersom vi bara har "rubrikerna" bevarade till en del.
) har jag texten till dessa 20 canones framför mig, och jag kan då inte se vilka beslut vi inte skulle kunna se vad de går ut på. Är detta bara rubriker så är det osedvanligt långa rubriker ... Den canon du nämner angående stående gudstjänstfirande är den näst kortaste. Såvitt jag kan se gäller den stående ställningen för all bön till Gud (jag antar att de syftar på endast gemensam bön), men däremot föranleds beslutet av att "några knäböjer på söndagar och under påsktiden".De 20 canones utgör en av de viktigaste tidiga kyrkoordningarna, eftersom de tidigare inte fick riktigt samma spridning, medan Nicaea-mötet hade större auktoritet (och ju sedermera kom att räknas som det första "ekumeniska konciliet").
Utmärkta kommentarer, Lindir 
Jag läste någonstans att inte alla 20 canones fanns kvar, och den enda fullständiga listning jag kunde hitta var av rubriker.. plus fragment där bara några av reglerna fanns i sin helhet.. men säger du att alla har pusslats ihop så tror jag dig naturligtvis. Har du någon länk till en sida där alla finns samlade?
Sen tror jag nog att huruvida Arianus fördömande var viktigare än själva definitionen av treenigheten beror på om man ser det ur de närvarandes synvinkel eller inte. Så här långt i efterhand är självklart själva principbesluten viktigare, men själva mötets enda egentliga anledning till att sammankallas var väl just att besluta vad som skulle göras åt Arianus?
Att Meletius var det tredje "stora" beslutet grundade jag på en katolsk online-encyklopedi. Kanske var det så att det räknades som "viktigare" för att det var definierat redan innan mötets sammankallande att just den saken skulle diskuteras? Att sedan andra saker dryftades som fick större konsekvenser på lång sikt är ju en annan sak.. så sett är förstås alla canones viktigare än beslutet om Meletius..
Jag läste någonstans att inte alla 20 canones fanns kvar, och den enda fullständiga listning jag kunde hitta var av rubriker.. plus fragment där bara några av reglerna fanns i sin helhet.. men säger du att alla har pusslats ihop så tror jag dig naturligtvis. Har du någon länk till en sida där alla finns samlade?Sen tror jag nog att huruvida Arianus fördömande var viktigare än själva definitionen av treenigheten beror på om man ser det ur de närvarandes synvinkel eller inte.
Så här långt i efterhand är självklart själva principbesluten viktigare, men själva mötets enda egentliga anledning till att sammankallas var väl just att besluta vad som skulle göras åt Arianus? Att Meletius var det tredje "stora" beslutet grundade jag på en katolsk online-encyklopedi. Kanske var det så att det räknades som "viktigare" för att det var definierat redan innan mötets sammankallande att just den saken skulle diskuteras? Att sedan andra saker dryftades som fick större konsekvenser på lång sikt är ju en annan sak.. så sett är förstås alla canones viktigare än beslutet om Meletius..
På nätet har jag inte sett dem, men de finns säkert någonstans om man letar. Allt finns väl på nätet? Nästan, i alla fall ...Engan skrev:Jag läste någonstans att inte alla 20 canones fanns kvar, och den enda fullständiga listning jag kunde hitta var av rubriker.. plus fragment där bara några av reglerna fanns i sin helhet.. men säger du att alla har pusslats ihop så tror jag dig naturligtvis. Har du någon länk till en sida där alla finns samlade?
Jag läste dem däremot i en sådan där gammeldags, fysisk bok, närmare bestämt Svenskt patristiskt bibliotek, band I - Gudstjänst & Kyrkoliv, utgiven på Norma 1998. Där finns mängder av intressanta texter, t ex alla de tidiga kyrkoordningarna (för första gången översatta till svenska), alltifrån Canon Muratori runt år 200 till Kyrkomötet i Chalcedon år 451, diverse olika versioner av trosbekännelserna, tidiga beskrivningar av gudstjänsten samt ett antal liturgiska böner (från apokryferna och framåt).
Vi kan t ex läsa i kanon 6 från kyrkomötet i Illeberis i början av 300-talet (ett lokalt spanskt kyrkomöte):
"6 Om någon med trolldom dödar en annan, ett illdåd som inte kan utföras utan avgudadyrkan, kan man inte ens på dödsbädden ge honom kommunionen."
Hårda bandage ...
Var har du läst att inte alla Nicaea-canones finns kvar, förresten?
Jo, det kanske kan ses på det viset ur dåtidsperspektiv. Men ur det perspektivet tror jag å andra sidan inte att fastställandet av påskdatumet kan ses som något av de tyngre besluten.Engan skrev:Sen tror jag nog att huruvida Arianus fördömande var viktigare än själva definitionen av treenigheten beror på om man ser det ur de närvarandes synvinkel eller inte.
Fast å andra sidan vet jag inte om man verkligen kan likställa "huvudanledningen till att mötet sammankallades" med "det viktigaste beslutet som fattades på mötet". Jag skulle snarare se det som att man genom konflikten med Arius insåg att kyrkan måste klarlägga rent dogmatiskt sett hur man ser på Kristus i förhållande till Gud Fadern. Och så gjorde man det. Följaktligen får jag det till att beslutet om formuleringen av hur man ser på detta förhållande är det viktiga - inte vad man beslutade i förhållande till en människa som inte tyckte likadant.
Kort sagt väljer jag nog att hålla på det perspektiv jag valde även sett ur "dåtidsperspektiv". Men har du fler argument, så ...
Hm, jag har skummat runt en del böcker (inte vidare systematiskt, dock ...), och inte sett Meletius nämnd i en enda i samband med Nicaea-mötet ...Engan skrev:Att Meletius var det tredje "stora" beslutet grundade jag på en katolsk online-encyklopedi. Kanske var det så att det räknades som "viktigare" för att det var definierat redan innan mötets sammankallande att just den saken skulle diskuteras? Att sedan andra saker dryftades som fick större konsekvenser på lång sikt är ju en annan sak.. så sett är förstås alla canones viktigare än beslutet om Meletius..
Jag har svårt att se varför det skulle vara speciellt centralt vare sig då eller sett i efterhandsperspektiv, men har du sett det så framställt finns det kanske olika sätt att se på den saken också. Vad vet jag?
Hm, jag tyckte nog att jag och Lindir täckt upp det mesta redan.. jag hoppas du inte menar den gamla skrönan att man skulle ha diskuterat, röstat och beslutat att kvinnor hade själar? Det är en livskraftig och mycket gammal urban legend..
Annars får du nog ge en lite tydligare ledtråd. Jag orkar inte skriva ett inlägg där jag återger alla "protokoll" som finns bevarade, och jag tror inte någon annan känner för det heller..
Annars får du nog ge en lite tydligare ledtråd. Jag orkar inte skriva ett inlägg där jag återger alla "protokoll" som finns bevarade, och jag tror inte någon annan känner för det heller..
jo jag menade det där med att man kom fram till att kvinnan hade en själ.Engan skrev:Hm, jag tyckte nog att jag och Lindir täckt upp det mesta redan.. jag hoppas du inte menar den gamla skrönan att man skulle ha diskuterat, röstat och beslutat att kvinnor hade själar? Det är en livskraftig och mycket gammal urban legend..
Annars får du nog ge en lite tydligare ledtråd. Jag orkar inte skriva ett inlägg där jag återger alla "protokoll" som finns bevarade, och jag tror inte någon annan känner för det heller..
din tur...
Ok, bara vi noterar tydligt att man inte kom fram till något sådant alls. Frågan diskuterades över huvud taget inte (i alla fall inte på något sätt som tagits upp i några protokoll).
Man kan väl inte beskylla den tidiga kyrkan för att vara särskilt jämlikhetssträvande, men att man någonsin skulle ens varit i närheten av att antyda att kvinnor inte hade själar är faktiskt orättvist. Att de har det har aldrig över huvud taget ifrågasatts av kyrkan (i alla fall inte officiellt, sen att enskilda präster kan ha haft personliga funderingar åt det hållet är säkert inte alls omöjligt).
Men det är en "kul historia" och som sådan kommer den säkert att återberättas och leva vidare i många hundra år till..
Jaja.. ny fråga då.. jag återkommer snart med det.
Man kan väl inte beskylla den tidiga kyrkan för att vara särskilt jämlikhetssträvande, men att man någonsin skulle ens varit i närheten av att antyda att kvinnor inte hade själar är faktiskt orättvist. Att de har det har aldrig över huvud taget ifrågasatts av kyrkan (i alla fall inte officiellt, sen att enskilda präster kan ha haft personliga funderingar åt det hållet är säkert inte alls omöjligt).
Men det är en "kul historia" och som sådan kommer den säkert att återberättas och leva vidare i många hundra år till..
Jaja.. ny fråga då.. jag återkommer snart med det.
Okej, ska försöka få med lite av dramatiken.
Bo Jonsson Grip blev landförvisad efter att ha lett adelns kamp mot kungamakten. Han kom till Mecklenburg 1363 och förklarade då att han och några liksinnade riksråd kunde tänka sig Albrekt som konung över Sverige.
Albrekt accepterade och tog sig till Sverige år 1363 och blev utropad som konung 1364 vid mora stenar i uppland.
Ett krig bröt lös som löstes med att Sverige delades mellan Magnus Eriksson och Albrekt av Mecklenburg
Det kom att bli en sista uppgörelse utanför falköping år 1389, som jag uppfattar det, till stor del handlade om Bo Jonssons arv ? Stormännen som hade stått med Bo hade vid denna punkt anslutit sig till drottning Margareta som också vann slaget. Albrekt blev tillfångatagen men släpptes senare mot en lösen 1395 och återvände till Mecklenburg där han regerade fram till sin död 1412.
Kvar var knut som fick se hur stora delar av faderns egendom gick till kronan, efter en uppgörelse mellan Margareta och svenska storherrar. Knut vände sig då till drottningens motståndare efter hjälp.
Det var till en början ingen konflikt, men när Knut reste till finland och hävdade sitt arv efter fadern skickade drottning Margareta en här till Åbo. Knut hade då redan blivit tillfördelad Åbo slott och fyra andra av Jakob Abrahamsson, som var drottningens man. Margareta svarade med att skicka en här till Åbo och i ledning av Abraham Brodersen Tjurhuvud, som intog slottet 1398. Knut lyckades ändå förhandla sig till, i utbyte mot de finska slotten, Stäkeholms slott.
Kanske inte beskrev det så dramatiskt ändå !
Bo Jonsson Grip blev landförvisad efter att ha lett adelns kamp mot kungamakten. Han kom till Mecklenburg 1363 och förklarade då att han och några liksinnade riksråd kunde tänka sig Albrekt som konung över Sverige.
Albrekt accepterade och tog sig till Sverige år 1363 och blev utropad som konung 1364 vid mora stenar i uppland.
Ett krig bröt lös som löstes med att Sverige delades mellan Magnus Eriksson och Albrekt av Mecklenburg
Det kom att bli en sista uppgörelse utanför falköping år 1389, som jag uppfattar det, till stor del handlade om Bo Jonssons arv ? Stormännen som hade stått med Bo hade vid denna punkt anslutit sig till drottning Margareta som också vann slaget. Albrekt blev tillfångatagen men släpptes senare mot en lösen 1395 och återvände till Mecklenburg där han regerade fram till sin död 1412.
Kvar var knut som fick se hur stora delar av faderns egendom gick till kronan, efter en uppgörelse mellan Margareta och svenska storherrar. Knut vände sig då till drottningens motståndare efter hjälp.
Det var till en början ingen konflikt, men när Knut reste till finland och hävdade sitt arv efter fadern skickade drottning Margareta en här till Åbo. Knut hade då redan blivit tillfördelad Åbo slott och fyra andra av Jakob Abrahamsson, som var drottningens man. Margareta svarade med att skicka en här till Åbo och i ledning av Abraham Brodersen Tjurhuvud, som intog slottet 1398. Knut lyckades ändå förhandla sig till, i utbyte mot de finska slotten, Stäkeholms slott.
Kanske inte beskrev det så dramatiskt ändå !
Här kommer en !
Vem skrev detta och vad hände strax därefter ?
"Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat".
Hoppas den är okej / naz
Vem skrev detta och vad hände strax därefter ?
"Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat".
Hoppas den är okej / naz
Gustav Vasa skrev den vänliga inbjudan och vad som hände strax därefter var väl att han förmäldes med Margareta Leijonhufvud, som strax därefter kröntes till Sveriges drottning.naz skrev:Vem skrev detta och vad hände strax därefter ?
"Hälsning med Gud, min käre Lars Kafle, att du ville omaka dig och komma till vårt bröllop med jungfru Margareta Eriksdotter nästa söndag efter Michaelis, att göra dej glad med oss och flera av våra vänner. Vi vilja med dem dela, vad Gud förlänat".