När lärde svensken sig att skriva?
När lärde svensken sig att skriva?
Hej!
Såg en förhandsvisning av Tre Solar idag som utspelar sig på 1300-talet. I en scen säger Lena Endres karaktär (vanlig bondkvinna) att hon ska skriva ett brev.
Tyckte det lät lite märkligt att bönderna kunde skriva på den tiden, det var väl inte nån allmän kunskap då? Eller har jag helt fel? Någon historiskt kunnig person som vet?
Tack!
//Mats
Såg en förhandsvisning av Tre Solar idag som utspelar sig på 1300-talet. I en scen säger Lena Endres karaktär (vanlig bondkvinna) att hon ska skriva ett brev.
Tyckte det lät lite märkligt att bönderna kunde skriva på den tiden, det var väl inte nån allmän kunskap då? Eller har jag helt fel? Någon historiskt kunnig person som vet?
Tack!
//Mats
- D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
Läs- och skrivkunnighet var vanlig redan innan folkskoletiden, det hängde ju samman med protestanismens genombrott (blev viktigt att kunna läsa i bibeln/psaltaren), husförhören. I husförhörsprotokoll brukade ju prästen anteckna hur pass mycket man kunde läsa och skriva: gott, något litet osv.
Om vanligt folks förmåga att läsa av runor och runstenar vet jag föga; men skrevs gjordes runstenarna av högt specialiserade skrivare. Vidare runstenar fungerade inte i första hand som allmän reselektyr, utan numera anser man att de var närmast oftast ett finkänsligt sätt att fastslå vem som var arvingen till en viss person.
Det var således inte nödvändigt att alla kunde läsa dem, det räckte att de lagkloka kunde. Men folk i trakten visste naturligtvis VAD som stod på de lokala runstenarna, och vetskapen fungerade som en liten minneslapp.
Jag också tycker det låter märkligt att en genomsnittlig enkel bondkvinna kan skriva på 1300-talet. Men knepet de hade var väl att gå till en skrivare, eller nån i byn som kunde skriva; och denne då skrev brevet. Dylikt förfarande är bruklig än i dag i de länder där det är vanligt att folk inte kan skriva. Det sitter helt enkelt skrivare i små bås på gatan, eller också har de små marknadsstånd, de också...
Om vanligt folks förmåga att läsa av runor och runstenar vet jag föga; men skrevs gjordes runstenarna av högt specialiserade skrivare. Vidare runstenar fungerade inte i första hand som allmän reselektyr, utan numera anser man att de var närmast oftast ett finkänsligt sätt att fastslå vem som var arvingen till en viss person.
Det var således inte nödvändigt att alla kunde läsa dem, det räckte att de lagkloka kunde. Men folk i trakten visste naturligtvis VAD som stod på de lokala runstenarna, och vetskapen fungerade som en liten minneslapp.
Jag också tycker det låter märkligt att en genomsnittlig enkel bondkvinna kan skriva på 1300-talet. Men knepet de hade var väl att gå till en skrivare, eller nån i byn som kunde skriva; och denne då skrev brevet. Dylikt förfarande är bruklig än i dag i de länder där det är vanligt att folk inte kan skriva. Det sitter helt enkelt skrivare i små bås på gatan, eller också har de små marknadsstånd, de också...
Hej, tack för alla svar!
Stefan: Att hon skulle gå till en skrivare är omöjligt då hon i den aktuella scenen befinner sig så gott som ensam och inte ens i närheten av ett samhälle.
Det är kanske svårt att hävda att så är fallet, men för mig känns det som en rejäl tabbe i denna medelmåttiga film. =)
//Mats
Stefan: Att hon skulle gå till en skrivare är omöjligt då hon i den aktuella scenen befinner sig så gott som ensam och inte ens i närheten av ett samhälle.
Det är kanske svårt att hävda att så är fallet, men för mig känns det som en rejäl tabbe i denna medelmåttiga film. =)
//Mats
- Mathias Forsberg
- Medlem
- Inlägg: 2986
- Blev medlem: 28 mars 2002, 15:09
- Ort: Stockholm
Under 1700-talet var läs- och skrivkunnigheten mycket utbredd i de större städerna (dvs de över ett par tusen invånare), och Stockholm i synnerhet. Skillnaden var stor bara från 1600-talet. Under 1800-talet var den svenska läs- och skrivkunnigheten i princip högst i världen.
I slutet av 1600-talet (typ 1681-2 om jag inte minns fel) institunationaliseras läskunnandet i och med ny kyrkolagstiftning där prästerna skall lära ut förmågan att läsa det lutheranska evangeliet (och därmed lära sig att läsa). Denna befästs ytterligare i början av frihetstiden, ca 1720-talet, då man skulle lära sig läsa. Hur det var med skrivkunnigheten är dock mer osäkert.
Under 1800-talet försvinner analfabetismen i princip före allmän folkskola införs 1842. Det var dock knappast skolans förtjänst eftersom landsbygdsbefolkningen ofta höll sina barn borta från skolan. Även kring slutet av 1800-talet var ibland uppemot hälften av barnen hemmahållna av sina föräldrar från skolan.
Detta var troligen vanligast i de mer prefiera delarna av landsbygden, där också just läs- och skrivkunnigheten var som lägst (ren gissning).
Utveckligen gick dock helt säkert från storstad (Sthlm) --> övriga städer --> närbelägen landsbygd --> glesbygd och perfiera områden.
/Forsberg
I slutet av 1600-talet (typ 1681-2 om jag inte minns fel) institunationaliseras läskunnandet i och med ny kyrkolagstiftning där prästerna skall lära ut förmågan att läsa det lutheranska evangeliet (och därmed lära sig att läsa). Denna befästs ytterligare i början av frihetstiden, ca 1720-talet, då man skulle lära sig läsa. Hur det var med skrivkunnigheten är dock mer osäkert.
Under 1800-talet försvinner analfabetismen i princip före allmän folkskola införs 1842. Det var dock knappast skolans förtjänst eftersom landsbygdsbefolkningen ofta höll sina barn borta från skolan. Även kring slutet av 1800-talet var ibland uppemot hälften av barnen hemmahållna av sina föräldrar från skolan.
Detta var troligen vanligast i de mer prefiera delarna av landsbygden, där också just läs- och skrivkunnigheten var som lägst (ren gissning).
Utveckligen gick dock helt säkert från storstad (Sthlm) --> övriga städer --> närbelägen landsbygd --> glesbygd och perfiera områden.
/Forsberg
- Gyllenewasen
- Medlem
- Inlägg: 32
- Blev medlem: 23 juni 2003, 08:34
- Ort: Borås
Det finns "mängder" av runskrifter på trä i Norge som visar att högst normala människor väl behärskade konsten att skriva redan under tidigkristen tid (japp, de använde runor då med).mafrolja skrev:Hej, tack för alla svar!
Stefan: Att hon skulle gå till en skrivare är omöjligt då hon i den aktuella scenen befinner sig så gott som ensam och inte ens i närheten av ett samhälle.
Det är kanske svårt att hävda att så är fallet, men för mig känns det som en rejäl tabbe i denna medelmåttiga film. =)
//Mats
Vi vet ju väldigt lite om runstenarna men det är väl inte omöjligt att de, liksom vi, gjorde skillnad på att klottra ner något på en lapp och att dels behärska poesi, dels veta hur man knackar i sten utan att allt far i flisor. Vem vet vilka ritualer de hade kring skapandet av en ny runsten som gjprde runstensmakaren till en speciell person.
Jämför bara en lokal annons för "peppes pizzeria och Diesels reklamkampanj för nya byxor. Om det enda som finns kvar om tusen år är två små reklamaffischer är det svårt för framtidens folk att förstå skillnaden, men för oss är det en milsvidd skillnad.
Att skriv- och läskunnigheten är ny och att alla var analfabeter förr är en av våra mest omhuldade myter. Jmf Mathias Forsbergs inlägg.
Att självägande bönder kunde läsa var självklart.
Dock får man vara medveten om att vad vi menar med att läsa och skriva inte är detsamma som man menade för 150 år sedan, vi har lite högre krav.
Jag håller med Gyllenewasen och MAthias Forsberg i stort.
Det finns näverbrev från Vikingatid osv som tyder på ett allmänt skriv och läskunnande.
En självägande bonde, vad det nu är, kanske kunde läsa men det är också så att skriften är ett maktmedel, så än idag. (juridik och kontrakt osv är väl praktexempel på det).
Under medeltiden kan jag tänka mig att det var länsherren och hans stabs privilegium att kunna läsa (kanske?). Under renäsansen adel och befäl. Under industrialismen fabriksägare och liknande. Under 1800-talet stadsbefolkningen osv
OBS! Jag har ingen aning bara radar upp sociala grupper på måfå för att tydliggöra vad jag menar.
Jag tror inte det var vanligt att man kunde läsa och skriva av den anledningen. Husförhören i all ära men nog kan de ha memorerat sina bibelcitat och evangelier snarare än lärt sig läsa? Kan man läsa kan man väl skriva?
Varför talas det annars om bomärken osv?
Varför sätta ett bomärke om man kan skriva sitt eget namn?
Att lära ut det Lutheranska evangelierna är nog som sagt mer en fråga om maktmedel än skrift och läskunnighet till folket,,,tror jag.
Vidare bevarades runskriften länge länge och kanske var det folkets skriftsystem? Följdaktligen kunde de läsa och skriva men ni förstår vad jag menar? Läskunnigheten i städerna var stor, i förhållande till landsbygden. Helt enkelt för att det i städerna fanns folk av högre social rang med behov av skriftspråk.
Allt detta är GISSNINGAR från min sida! Men jag skulle fortfarande gissa på Folkskoletiden som tiden för ett mer allmänt skriv och läskunnande över de olika sociala ranggrupperna.... Sedan är det inte ens då något ädelt syfte för att skänka skriftspråket till folket.
Under industrialismen behövdes barn och kvinnor som arbetare inom industrin. Hemmafrun började sin resa ut ur hemmet och under 1800-talet behövdes institutioner för de hemmavarande barnen.
Folkskolan infördes och problemet med omkringdrivande barn och hemmafruar som valde att ta hand om sina barn istället för att arbeta var löst. (Det är vad jag tror, usch vad jag gjort många inlägg om statens överhet och mindre ärefulla avsikter det senaste
)
Mvh
Björn
Det finns näverbrev från Vikingatid osv som tyder på ett allmänt skriv och läskunnande.
En självägande bonde, vad det nu är, kanske kunde läsa men det är också så att skriften är ett maktmedel, så än idag. (juridik och kontrakt osv är väl praktexempel på det).
Under medeltiden kan jag tänka mig att det var länsherren och hans stabs privilegium att kunna läsa (kanske?). Under renäsansen adel och befäl. Under industrialismen fabriksägare och liknande. Under 1800-talet stadsbefolkningen osv
OBS! Jag har ingen aning bara radar upp sociala grupper på måfå för att tydliggöra vad jag menar.
Jag tror inte det var vanligt att man kunde läsa och skriva av den anledningen. Husförhören i all ära men nog kan de ha memorerat sina bibelcitat och evangelier snarare än lärt sig läsa? Kan man läsa kan man väl skriva?
Varför talas det annars om bomärken osv?
Varför sätta ett bomärke om man kan skriva sitt eget namn?
Att lära ut det Lutheranska evangelierna är nog som sagt mer en fråga om maktmedel än skrift och läskunnighet till folket,,,tror jag.
Vidare bevarades runskriften länge länge och kanske var det folkets skriftsystem? Följdaktligen kunde de läsa och skriva men ni förstår vad jag menar? Läskunnigheten i städerna var stor, i förhållande till landsbygden. Helt enkelt för att det i städerna fanns folk av högre social rang med behov av skriftspråk.
Allt detta är GISSNINGAR från min sida! Men jag skulle fortfarande gissa på Folkskoletiden som tiden för ett mer allmänt skriv och läskunnande över de olika sociala ranggrupperna.... Sedan är det inte ens då något ädelt syfte för att skänka skriftspråket till folket.
Under industrialismen behövdes barn och kvinnor som arbetare inom industrin. Hemmafrun började sin resa ut ur hemmet och under 1800-talet behövdes institutioner för de hemmavarande barnen.
Folkskolan infördes och problemet med omkringdrivande barn och hemmafruar som valde att ta hand om sina barn istället för att arbeta var löst. (Det är vad jag tror, usch vad jag gjort många inlägg om statens överhet och mindre ärefulla avsikter det senaste
Mvh
Björn
- D. Andersson
- Medlem
- Inlägg: 827
- Blev medlem: 1 oktober 2002, 17:29
- Ort: Katrineholm
- medundersåte
- Medlem
- Inlägg: 517
- Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
- Ort: Vadstena
I Världens ekonomiska historia av Rondo Cameron sä sätts vuxnas läskunnighet i Sverige omkring 1850 till 90%. Denna höga siffra beror säkerligen främst på kyrklig undervisning (främst genom 1686 års kyrkolag och biskopliga initiativ dessförinnan). Skrivkunnigheten brukar dessutom ofta sägas ligga på en lägre nivå än läskunnigheten. Läs- och skrivkunnigheten i Sverige skall dessutom ha varit lägre än i Västeuropa under medeltiden (med undantag av runorna).
/Kristofer
/Kristofer
E.J. Hobsbawm anger i "Kapitalets tidsålder", s65, följande siffror för antalet analfabeter i den Europaiska befolkningen:England 1875, 17%. Frankrike (1975) 18%. Belgien (1875) 23%. Skottland (1875) 9%. Schweiz (1879) 6%. Tyskland (1875) 2%. Sverige (1875) 1%. Danmark (1859-60) 3%. Italien (1875) 52%. Österike (1875) 42%. Rysland (1875) 79%. Spanien (1877) 63%.
Siffrorna härstammar från lite olika tidpunkter, men Sverige framstå monekligen som bäst.
Siffrorna härstammar från lite olika tidpunkter, men Sverige framstå monekligen som bäst.
-
Oceanic815
- Tidigare medlem
- Inlägg: 472
- Blev medlem: 17 november 2003, 19:49
- Ort: Göteborg
Re: När lärde svensken sig att skriva?
Är bara tvungen att säga: Blev själv knäckt när jag såg den scenen!mafrolja skrev:
Såg en förhandsvisning av Tre Solar idag som utspelar sig på 1300-talet. I en scen säger Lena Endres karaktär (vanlig bondkvinna) att hon ska skriva ett brev.
Mitt ute i ingenstans, inga träd, bara kala grässlätter nära kusten, närmaste stad är en borg som Ingen blir insläppt i på grund av pesten och denna bondkvinnas vän ropar till henne ungefär "Kom nu!" och då besvarar hon "Vänta, ska bara skriva ett brev som han kan läsa när han vaknar"
- Tomas Ibsen
- Medlem
- Inlägg: 3626
- Blev medlem: 5 mars 2003, 15:27
- Ort: Gotland.
- Kontakt:
Re: När lärde svensken sig att skriva?
O...k...Bedrettin skrev:Är bara tvungen att säga: Blev själv knäckt när jag såg den scenen!mafrolja skrev:
Såg en förhandsvisning av Tre Solar idag som utspelar sig på 1300-talet. I en scen säger Lena Endres karaktär (vanlig bondkvinna) att hon ska skriva ett brev.
Mitt ute i ingenstans, inga träd, bara kala grässlätter nära kusten, närmaste stad är en borg som Ingen blir insläppt i på grund av pesten och denna bondkvinnas vän ropar till henne ungefär "Kom nu!" och då besvarar hon "Vänta, ska bara skriva ett brev som han kan läsa när han vaknar"
Är glad att jag inte sett filmen. Vi ser trpja på svenskan i skolan nu eftersom vi pratar om grekiska sagor (INGEN MER J-VLA GRAMMATIK!! Weeee!), och jag såg alla brinnande pilar. Usch.
Fast, som vissa säger: Bättre med en nästan historiskt korrekt film än ingen alls. Sen att jag blev irriterad på bimbon som satt och var övertygad om att Brads muskler i filmen var äkta, det är någonting helt annat och hör inte hit.