Angreppskrigets problematik
-
theeverything
- Medlem
- Inlägg: 52
- Blev medlem: 21 oktober 2003, 22:33
- Ort: Stockholm
Angreppskrigets problematik
Jag har en teori, den kommer här.
För man angreppskrig kan man inte mobilisera landet i samma utsträckning som om man försvarar sig.
Om landets undergång står för dörren kan man göra nästan vad som helst (äldre ryska damer som gräver stridsvagnshinder framför Moskvas portar) men om strider för att vinna en landremsa eller landets ära eller något annat lika torftigt måste man låta civilbefolkningen leva drägligt (äldre tyska damer sågs sällan bära fram ammunition till haubitsarna framför Moskvas portar).
Detta var som jag ser det ett av tyskarnas stora problem innan sanningens minut började närma sig kring -44. Då började man mobilisera ordentligt och den berömda tyska damen fick lämna in aluminiumkastrullerna till gjuteriet. Då var det dock för sent.
Hitler försökte i och för sig utmåla fälttåget i öst som ett skydd mot en rysk invasion men men...
Det finns också uppenbara fördelar med att föra angreppskrig men de kan väl någon annan reda ut?
Någon annan som tänkt i dessa banor?
För man angreppskrig kan man inte mobilisera landet i samma utsträckning som om man försvarar sig.
Om landets undergång står för dörren kan man göra nästan vad som helst (äldre ryska damer som gräver stridsvagnshinder framför Moskvas portar) men om strider för att vinna en landremsa eller landets ära eller något annat lika torftigt måste man låta civilbefolkningen leva drägligt (äldre tyska damer sågs sällan bära fram ammunition till haubitsarna framför Moskvas portar).
Detta var som jag ser det ett av tyskarnas stora problem innan sanningens minut började närma sig kring -44. Då började man mobilisera ordentligt och den berömda tyska damen fick lämna in aluminiumkastrullerna till gjuteriet. Då var det dock för sent.
Hitler försökte i och för sig utmåla fälttåget i öst som ett skydd mot en rysk invasion men men...
Det finns också uppenbara fördelar med att föra angreppskrig men de kan väl någon annan reda ut?
Någon annan som tänkt i dessa banor?
- Thomas Johansson
- Medlem
- Inlägg: 485
- Blev medlem: 8 maj 2003, 13:06
- Ort: Gbg
Problemet för Tysklands del var ju att de på ett relativt sent stadium ställde om sin produktion helt och hållet för krigsföring. Jämför man befolkningen i Tyskland med andra krigförande stater under de första krigsåren så anser i vilket fall jag att det fanns ett överflöd av konsumtionsvaror i Tyskland. För en effektivare krigsapparat borde man ställt om en större del av den civila produktionen till krigsmaktens förfogande.
-
theeverything
- Medlem
- Inlägg: 52
- Blev medlem: 21 oktober 2003, 22:33
- Ort: Stockholm
Jo jag håller helt med dig, men min poäng var att jag tror att de inte kunde det (eller i alla fall upplevde att de inte kunde det) därför att de var angriparen och alltså inte kämpade med kniven på strupen i början av kriget.Thomas Johansson skrev:Problemet för Tysklands del var ju att de på ett relativt sent stadium ställde om sin produktion helt och hållet för krigsföring. Jämför man befolkningen i Tyskland med andra krigförande stater under de första krigsåren så anser i vilket fall jag att det fanns ett överflöd av konsumtionsvaror i Tyskland. För en effektivare krigsapparat borde man ställt om en större del av den civila produktionen till krigsmaktens förfogande.
- tyskaorden
- Redaktör emeritus
- Inlägg: 9349
- Blev medlem: 27 mars 2002, 14:52
Jo det ligger något i att det kan vara svårt att genomföra en total mobilisering när man för angreppskrig (ett segerrikt sådant).
Men angående den sena tyska omställningen till total krigföring, spökar här 1918. Det tyska folket led då svårt av bristen på varor vilket ledde till ett utbrett missnöje med kriget och uppror bland främst Högsjöflottans matroser. Hitler var paniskt rädd för en upprepning av upproren 1918 och var derför ovillig att i det längsta minska den civila konsumtionen.
//Marcus
Men angående den sena tyska omställningen till total krigföring, spökar här 1918. Det tyska folket led då svårt av bristen på varor vilket ledde till ett utbrett missnöje med kriget och uppror bland främst Högsjöflottans matroser. Hitler var paniskt rädd för en upprepning av upproren 1918 och var derför ovillig att i det längsta minska den civila konsumtionen.
//Marcus
Senast redigerad av 1 tyskaorden, redigerad totalt 20 gånger.
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
Gauleiterna, som lydde endast under Hitler, var av samma uppfattning och försvårade Albert Speers arbete med att försöka skära ner på den civila produktionen.tyskaorden skrev:Jo det ligger något i att det kan vara svårt att genomföra en total mobilisering när man för angreppskrig (ett segerrikt sådant).
Men angående den sena tyska omställningen till total krigföring, spökar här 1918. Det tyska folket led då svårt av bristen på varor vilket ledde till ett utbrett missnöje med kriget och uppror bland främst Högsjöflottans matroser. Hitler var paniskt rädd för en upprepning av upproren 1918 och var derför ovillig att i det längsta minska den civila kommsumtionen.
//Marcus
/Martin
- Olof Larsson
- Medlem
- Inlägg: 1741
- Blev medlem: 25 mars 2002, 19:08
- Ort: Sverige
Huruvida försvaret av den egna moderjorden är effektivare än att anfalla
fiendens dito är enligt min mening ganska ointressant eftersom det
senare alternativet är det enda acceptabla.
Det är ungefär som att fråga sig om ett fotbollslag anstränger sig mer när bollen
är inom det egna straffområdet än när bollen är inom motståndarens straffområde.
Ska man vinna (och det ska man självfallet) så måste man anfalla.
Annars är man dömd att förlora.
Sedan har anfallet självfallet andra fördelar än att det är det enda sättet att vinna.
Anfallaren har större möjlighet att ta och behålla initiativet,
hans moral främjas och hans industri och befolkning förblir i hans egna händer.
fiendens dito är enligt min mening ganska ointressant eftersom det
senare alternativet är det enda acceptabla.
Det är ungefär som att fråga sig om ett fotbollslag anstränger sig mer när bollen
är inom det egna straffområdet än när bollen är inom motståndarens straffområde.
Ska man vinna (och det ska man självfallet) så måste man anfalla.
Annars är man dömd att förlora.
Sedan har anfallet självfallet andra fördelar än att det är det enda sättet att vinna.
Anfallaren har större möjlighet att ta och behålla initiativet,
hans moral främjas och hans industri och befolkning förblir i hans egna händer.
-
theeverything
- Medlem
- Inlägg: 52
- Blev medlem: 21 oktober 2003, 22:33
- Ort: Stockholm
Nja, jag menar inte att man måste ha motståndaren långt inne på eget territoriom för denna effekt, utan snarare att befolkningen har upplevelsen av de är attackerade och att striden är på liv och död.Larsson skrev:Huruvida försvaret av den egna moderjorden är effektivare än att anfalla
fiendens dito är enligt min mening ganska ointressant eftersom det
senare alternativet är det enda acceptabla.
Det är ungefär som att fråga sig om ett fotbollslag anstränger sig mer när bollen
är inom det egna straffområdet än när bollen är inom motståndarens straffområde.
Ska man vinna (och det ska man självfallet) så måste man anfalla.
Annars är man dömd att förlora.
Sedan har anfallet självfallet andra fördelar än att det är det enda sättet att vinna.
Anfallaren har större möjlighet att ta och behålla initiativet,
hans moral främjas och hans industri och befolkning förblir i hans egna händer.
Ex. Storbrittanien: Aldrig invaderade men blev attckerade (även om England formellt förklarade Tyskland krig), senare också bombade och under hot om invasion. I denna svåra stund (slaget om storbrittanien) kunde de mobilisera i mycket högre grad än vad Tyskland kunde göra 1942 trots att de brittiska bombningarna av tyskland då orsakat större skada än Blitzen. Upplevelsen av hot om invasion eller orättfärdig aggression.
Hänger du med eller är jag för luddig i min argumentation?
Om Sovjetunionen anfallit Tyskland 1941, även om de inte ens kommit över gränsen i sina attacker, skulle känslan av hot och orättfärdig agression gjort det möjligt till total mobilisation i Tyskland samma år.
Detta är i alla fall den tes jag driver i den här debatten, men jag vill poängtera att jag inte är benhård i min åsikt, det är därför jag vill prova den här och se om jag kan lära mig något nytt eller tvingas ta tillbaka allt. Att kunna byta åsikt är en styrka. Fresta mig!
I övrigt håller jag definitivt med om dina åsikter om aggressionens fördelar.
Thomas Johansson skrev:Problemet för Tysklands del var ju att de på ett relativt sent stadium ställde om sin produktion helt och hållet för krigsföring. Jämför man befolkningen i Tyskland med andra krigförande stater under de första krigsåren så anser i vilket fall jag att det fanns ett överflöd av konsumtionsvaror i Tyskland. För en effektivare krigsapparat borde man ställt om en större del av den civila produktionen till krigsmaktens förfogande.
H. Göring, som själv inte direkt svälte.Fler kanoner och mindre smör på bordet!
- Martin Tunström
- Medlem
- Inlägg: 4279
- Blev medlem: 23 mars 2002, 17:55
- Ort: Helsingborg
- Kontakt:
-
theeverything
- Medlem
- Inlägg: 52
- Blev medlem: 21 oktober 2003, 22:33
- Ort: Stockholm
Du har en poäng där men 1942 var man även i krig med USA och den kampen kunde inte ens Hitler tro sig vinna med de till buds stående medlen. Trots detta innebar det ingen omedelbar total mobilisation.mrsund skrev:I Tysklands fall så tror jag inte man inte mobiliserade pga risk från upplopp, utan därför Hitler tänkte sig en serie avgörande snabba slag och sedan tid för återhämtning.
Att Sovjetunionen skulle slå tillbaka och besegra Tyskland verkar aldrig föresvävat honom.
Krigsförklaringen mot USA var mer än självmordsbenägen, det var så otroligt korkat att det inte finns någon logisk förklaring. (även om jänkarna kanske hade hoppat in i matchen senare)theeverything skrev:Du har en poäng där men 1942 var man även i krig med USA och den kampen kunde inte ens Hitler tro sig vinna med de till buds stående medlen. Trots detta innebar det ingen omedelbar total mobilisation.mrsund skrev:I Tysklands fall så tror jag inte man inte mobiliserade pga risk från upplopp, utan därför Hitler tänkte sig en serie avgörande snabba slag och sedan tid för återhämtning.
Att Sovjetunionen skulle slå tillbaka och besegra Tyskland verkar aldrig föresvävat honom.
Kanske deras tro på sig själv (Övermäniskor) sänkte dem.
Sen kan man fråga sig hur användbara civilister är vid fronten. Folkbattaljonerna i Sovjet gick ju åt som smör men det kanske var en del av den totala mobiliseringen. Volkstürm var även dessa ganska värdelösa även om de lyckades med en del mindre bedrifter.
Anser personligen att det finns andra faktorer som är viktigare vid anfallskrig/försvarskrig är om hela landet kan eller mobiliseras eller inte.
Anser personligen att det finns andra faktorer som är viktigare vid anfallskrig/försvarskrig är om hela landet kan eller mobiliseras eller inte.
-
theeverything
- Medlem
- Inlägg: 52
- Blev medlem: 21 oktober 2003, 22:33
- Ort: Stockholm
Av de ryssar som tågade in i Berlin 1945 var andelen som mobiliserats efter juni 1941 en mycket stor och viktig del. Utan dem skulle Ryssarna aldrig ha lyckats försvara sig med tanke på katastroferna -41. Annars ligger mitt fokus för uttrycket "total mobilisation" mer åt mobiliserandet av industriella resurser än uppsättandet av nya förband av pojkar, gubbar och personer med magproblem. Helt klart är att Wehrmacht behövde folk till sina divisioner men de materiella bristerna var ännu mycket större.Mostowka skrev:Sen kan man fråga sig hur användbara civilister är vid fronten. Folkbattaljonerna i Sovjet gick ju åt som smör men det kanske var en del av den totala mobiliseringen. Volkstürm var även dessa ganska värdelösa även om de lyckades med en del mindre bedrifter.
Anser personligen att det finns andra faktorer som är viktigare vid anfallskrig/försvarskrig är om hela landet kan eller mobiliseras eller inte.
De styrkor som 1940 besegrade Frankrike så snabbt och lätt var inte särskilt stora, 10 pansardivisioner + ett antal infanteriförband, men de var (för den tiden) gott utrustade.
/lasse