Hitler och första världskriget

[Schwalbe]

Var det inte så att Hitler var exentrisk och kanske bångstyrig? Han hade inte heller några vänner vad jag vet. Det var väl därför han aldrig blev befodrad.

Eder
- Palle

Han var exentrisk, det var nog därför han inte blev befodrad.
Han kunde sitta vid ett bord och plötsligt sprätta upp o tala om hur man kunde invadera Norge.
Att förbjuda trupperna att retirera var inte så bra, men Hitler var snillrik- inte förrän vi inser att han var ett geni kommer vi att förstå honom...

[Solitaire]

Han var exentrisk, det var nog därför han inte blev befodrad.

Trots alla dessa utmärkelser sa förblev han "Gefreiter" (=Korpral, underbefefäl). Anledningen till detta var enligt Hitlers "Kompaniefeldwebel" Georg Schnell att han bara var "frivillig utlänning" i den Bayerska armén och pa grund av detta inte kunde af en högre befodran.

[LasseMaja]

Det sägs väl att det faktum att Tyskland aldrig kom att använda stridsgas storskaligt under andra världskriget berodde på Hitlers upplevelser av denna under det första.

[P Östlund]

Alla inblandade visste om verkningarna av stridsgas och ingen ville bli anklagad för att ha börjat med den typen av krigföring. Det är dock tveksamt om britterna hade haft några moraliska betänkligheter om operation Seelöwe hade genomförts...

//Östlund

[LasseMaja]

ngen ville bli anklagad för att ha börjat med den typen av krigföring

Egentligen låter det konstigt, efter att ha satt igång dödslägren eller storskalig bombning mot civila städer, skulle man då bry sig om att använda gas på slagfältet?

[varjag]

Det sägs väl att det faktum att Tyskland aldrig kom att använda stridsgas storskaligt under andra världskriget berodde på Hitlers upplevelser av denna under det första.

Hitler gjorde helt klart om gaskriget på krigets första dag. Vid sitt tal i Kroll-operan den 1:a september 1939, gjorde han underhändigt klart att Tyskland inte tänkte använda gas i den kommande drabbningen.....'wer mit Gas kämpft - wird mit Giftgas BEKÄMPFT'. Undantagandes de stackars judarna - var det ett av de få löften Hitler höll till det bittra slutet.

[Schwalbe]

De här ordrarna att kringrända förband skulle bilda motståndsfickor för att senare räddas var väl också ganska katastrofala?

[SuperPalle]

Eftersom beslutet byggde på en ganska patetisk tro om att man skulle vända kriget, så ja. Inte fan var det begåvat i alla fall. Men på slutet får nog väldigt många utav Hitlers beslut anses som katastrofala. Han hade ju tappat sin verkligehetsuppfattning och levde i en drömvärld,

[P Östlund]

Den slutgiltiga lösningen var knappast något man hade tänkt skylta med utanför det tredje riket efter den förmodade segern. Att dölja hur man slogs hade däremot varit svårare.

//Östlund

[Henke]

Ganska mycket information om Hitlers deltagande i 1 vk finns annars här:
http://www.firstworldwar.com/features/aslowfuse.htm

Och här är en speciellt intressant historia om den brittiske soldaten Henry Tandey som trodde sig göra en god gärning genom att låta bli att skjuta en sårad tysk (som sedan givetvis visade sig vara Hitler):
http://www.firstworldwar.com/features/tandey.htm

Henrik

[MartinE]

Korpral Hitler ansåg (felaktigt) att om den tyska arme i vilken han vunnit sitt I:a Klass Järnkors och antagligen kämpat tappert, som kapitulerade 1918 hade kämpat med den anda och den fanatism som Hitler ansaag som sin - hade den varit oövervinnerlig. Hitler skyllde alltid nederlaget i 1:a VK paa kommunistiska myterister i flottan och skumma politikers agerande i kulisserna, medan, som han skrev i Mein Kampf - 'de gråa stålhjälmarnas järnfront, stod obruten'. Det där var svammel - men det var den andan Hitler ända till sin sista dag - försökte ingjuta den tyska krigsmakten i hopp om, att ännu en gång, bevisa att det omöjliga kunde bli möjligt.

Iofs var det där en generell bedömmning av många inom armeen eftersom dom inte alls var slagna.

[Löwe]

En sak tycker jag är motsägelsefull: Hitler var jättearg för att Tyska monarkin hade fallit, men samtidigt hatade han den gamla monarkin för att det fanns så mycket judar i samhällseliten. Jag vill minnas att Hitler någon gång sade:

Även om socialisterna är helt borta i sina drömmar i sitt meningslösa tal om internationalism och solidaritet, så har de ändå hundra gånger så mycket bättre förstått att dra med sig folkmassorna än dessa tröga personer, som vill återupprätta kejsardömet.

Detta verifierar i så fall teorin om att fascismen var en moderniserad, radikaliserad variant av monarki/konservatism.

[Fubbik]

Enligt en historia jag läst (har glömt var) befordrades frivillige Hitler redan efter tre dagar vid fronten till vicekorpral. Han fortsatte att sköta sig bra, och regementschefen övervägde att befordra honom till underofficer men avstod eftersom han ansåg Hitler sakna ledaregenskaper. Ett klent betyg för den som senare blev känd som Ledaren.

Om regementschefen överlevde kriget och såg utvecklingen i Tyskland under trettiotalet bör han ha tvivlat på sin omdömesförmåga.

[Wolfblitzer]

Det är väl en anledning att han inte blev underofficer. Att vara politiker och officer är olika saker.

[Stefan]

Många intressanta fakta och tankar.

Jag slås av en ekvation som inte riktigt går ihop, tycker jag.

a) Hitler sägs i andra sammanhang blivit hatisk mot judarna eftersom han inte fick komma in på konsthögskolan, medan en judisk medsökande kom in. Den judiske examinatorn gjorde urvalet. Ungefär så, eller hur??

b) Här sägs det att Hitler gjorde ett långt fälttåg med många utomordentliga bradger, blånader och sår och de allra högsta omdömen. Och ändå förblir han korpral, med hänvisning till att han inte är rikstysk medborgare.

Ekvationen går inte ihop, hatisk mot judarna när små små nyanser (kanske) blev felvägda, men inte mot den tyska armén trots att ALLA andra som det var något med fick avancera, t.o.m. judar, UTOM han??
Vågskålen står ju här millionen mot ett.

Är detta ett psykologisk fenomen, att det skulle göra alltför ont att ge sig på själva kärnan i tyskenheten, ja tom på den i mångas ögon heliga armén??
Eller den gamla klassikern att man statuerar exempel inte på huvudmotsåndaren/den mest skyldige, utan på någon som är lagom ofarlig och inte kan försvara sig??

Eller är detta ett indicium att det ÄR nån hund begraven där om Hitlers krigsbravader?? Att han visste med sig innerst inne att egentligen förtjänade han inte alls så mycket mer än han fick?


Fubbiks något vaga uppgift att han visst kunde få avancera, men passade inte för underofficersgrader - den är också intressant om den kan bekräftas och beläggas.