Karl IX:s väg till makten

Skriv svar
Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mars 2002, 00:21
Ort: Göteborg

Karl IX:s väg till makten

Inlägg av Lindir » 11 januari 2004, 00:52

Detta är svar på ett inlägg från tråden En liten fråga.

medundersåte skrev:Förutom Gustav Vasa som exempel på att Häggs påstående inte stämmer vill jag även nämna Gustav II Adolfs far Karl IX. Även han tog över tronen under lagliga former och behöll den till sin död.
Hur du får Karl IX:s väg till makten till "under lagliga former" kan jag inte riktigt förstå.


Kort resumé:

1592

Sigismund var kung, först av Polen, sedan vid sin far Johan III:s död 1592 också av Sverige. Eftersom Sigismund tillbringade större delen av sin tid i Polen var frågan om hur Sverige skulle styras under hans frånvaro extra viktig. Det fastslogs efter hårda förhandingar att riket skulle styras av ett riksråd med hertig Karl som främste medlem, men utan rätt att fatta beslut utan rådets samtycke.

1594

1594 kröntes Sigismund i Sverige, och i samband med det hölls 5 månaders förhandlingar mellan de tre maktpolerna - kungen, hertigen och rådet/aristokratin om hur riket skulle styras i Sigismunds bortavaro. Det hela utmynnade i en fullmakt som gav styresmakten åt rådet och hertigen i samråd. Vidare förbjöds inkallande av allmänna riksdagar samt utfärdande av lagar och förordningar utan konungens samtycke.

1595

Eftersom regeringsfullmakten inte tydligt angav maktfördelningen mellan hertigen och rådet fortsatte deras förhandlingar. Hertigen ville ha all makten medan rådet också ville vara med och bestämma (påminner litet om en sandlåda ...). Eftersom rådet inte gick med på hertigens oresonliga krav bestämde sig hertigen för att sammakalla en riksdag i Söderköping (i strid mot konugens uttryckliga förbud), för att försöka få ständernas stöd i sina krav. Rådet gick med på riksdagen först sedan hertigen hotat att annars avgå. Riksdagens gång tolkas dels olika av olika historiker, och dessutom fanns tvetydigheter i själva beslutet, vilket gjorde att hertigen ansåg att det beslutats att han skulle vara riksföreståndare med rådet som endast rådgivande råd, medan rådet själva ansåg att beslut skulle fattas av rådet och hertigen i samråd. Min bedömning är att rådets tolkning var närmare sanningen, och dessutom togs beslutet efter att ständerna försökt vägra (med hänvisning till konungens vilja), men delvis givit med sig efter att hertigen återigen hotat att avgå.

Hertigens självsvåldiga politik gjorde att han fick stora delar av de ledande kretsarna emot sig, bl a ärkebiskopen och nästan hela rådet.

1597

Kontentan blev att hertigen kände sig så hindrad i sin regeringsutövning att han beslutade sig att återigen sammankalla en riksdag, denna gång till Arboga. Kungen vägrade detta (en kung vill väl gärna ha åtminstone ett litet finger med i spelet när avgörande riksdagar sammankallas för att besluta om rikets styre ...), och gav i stället regeringsfullmakten åt riksrådet. Hertigen argumenterade bl a med att han hade blivit given riksföreståndarskapet med full kunglig myndighet i Söderköping 1595 (vilket inte är med sanningen överensstämmande), medan av rådet endast en enda person infann sig på riksdagen. Även i övrigt var denna riksdag dåligt besökt, eftersom det i allt större kretsar ansågs att hertigens handlande var mot lagarna och mot konungens uttryckliga förordningar. Dessutom stack det i ögonen att riksrådet inte ens tillfrågades i förväg (vilket var ett uppenbart brott mot även den mildaste tolkningen av Söderköpings beslut). Trots att alla fyra ständerna vid riksdagen var emot det, formulerade hertigen själv ett beslut enligt sin vilja och skrev under. Därmed fick han den olagligt sammankallade riksdagen att mot i stort sett alla (de få) närvarandes vilja besluta att hertig Karl skulle ges full kunglig myndighet så länge kungen själv var i Polen ...

Samtliga historiker jag sett uttala sig om denna riksdag (och NE) kallar den uttryckligen "revolutionär".

1598-1600

Hertig Karls nästa drag, som knappast heller kan kallas "lagligt" var att med vapenmakt börja avsätta kungens ståthållare i de olika landsändarna, varvid kungen till slut såg sig tvungen att samla en armé för att med vapen försöka återta sitt eget rike. Han misslyckades, och därmed hade hertigen lyckats tillvälla sig all makt i riket, vilket bekräftades genom att kungen förklarades avsatt av en riksdag 1599 (det är väl det man skulle "lagligt", om man vill pressa fram något sådant ur härvan). Därefter vidtog ett betydande antal halshuggningar av de mest motsträviga motståndarna (förutom de många som redan flytt landet), bl a vid Linköpings blodbad 1600, medan ärkebiskopen avsattes.
medundersåte skrev:Dock väntade han länge med att anta kungatiteln; det var först efter att ständerna flera gånger erbjudit honom kronan som han slutligen accepterade att bli kung.
Det är däremot sant. Man kan fråga sig varför han, sedan han lyckats tillvälla sig hela makten, valde att vänta så länge med att låta kröna sig. Kanske drabbades han av dåligt samvete. Kanske ville han framstå som mindre maktgalen (lycka till!).

Hur som helst, 1600 hyllades han som kung av riksdagen, 1603 började han använda kungatiteln, 1606 bekräftades denna av riksdagen och 1607 kröntes han. Inte undra på att olika regentlängder anger olika årtal för när Karl IX blev kung ...
Senast redigerad av 1 Lindir, redigerad totalt 12 gånger.

Användarvisningsbild
SuperPalle
Medlem
Inlägg: 1532
Blev medlem: 9 oktober 2002, 17:57
Ort: I19

Inlägg av SuperPalle » 11 januari 2004, 01:28

Att han väntade med att anta konungatiteln beror kanske på att han inte kände sig tillräckligt stark, att han ville pressa fram en bättre konunga ed eller kanske något annat, vad vet jag. Inte tror jag att han drabbades av dåligt samvete i alla fall.

Användarvisningsbild
medundersåte
Medlem
Inlägg: 518
Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
Ort: Vadstena

Inlägg av medundersåte » 11 januari 2004, 19:33

Enligt min mening så var en av förutsättningarna för att hertig Karl överhuvudtaget skulle kunna "ta över makten" just att han hela tiden kunde luta sig på gällande lagar och konventioner. Hertig Karl kunde bygga hela sin politiska makt på det faktum att Sigismund som katolik inte kunde vara kyrkans beskyddare. Även riksdagen användes av hertigen på ett sätt som var väl förankrat i dåtidens statsrättsliga idéer. Till detta kom att Sigismund var hårt pressad från Rom som hoppades kunna rekatolisera Sverige, vilket säkerligen förhindrade kungen från att använda sig av en smidigare taktik mot hertigens politik. Löften från Sigismund till kyrkan i Sverige och katolska kyrkan, Polen och Sverige motsatte varandra vilket på sikt hotade hans ställning som kung i både Sverige och Polen. Efter slaget vid Stångebro 1598 så valde Sigismund att lämna Sverige. Detta trots att det i stilleståndet med hertig Karl aldrig varit tal om att Sigismund skulle behöva avsäga sig sin svenska krona, utan bara att en ny delning mellan hertigens och kungens makt skulle göras (till hertigens fördel givetvis). Troligtvis berodde detta på att Sigismund ansåg att det skulle vara mest fördelaktigt för honom att satsa på att enbart stärka sin makt i Polen, snarare än att försöka detta i båda rikena. Först när kungen så uppenbart valt att vända Sverige ryggen kom avsättandet av Sigismund att bli möjligt. En märklig vändning med tanke på att Sigismunds far Johan III faktiskt försökte få sin son att avsäga sig sin polska krona.

Sigismund var kung i ett katolskt och ett lutherskt land vilket var den utgångspunkt han förde sin politik ifrån. Karl var hertig i ett lutheranskt rike och medlem av Vasaätten vilket utgjorde hans politiska utgångspunkt. Hertig Karl verkar främst ha varit besviken på att han under Johan III och Sigismund inte erhållit den maktställning som han enligt Gustav Vasas testamente skulle vara berättigad att ha. De olika utgångspunkterna gjorde att Sigismunds och Karls politiska mål kom att krocka vilket ledde till att Sigismund avsattes.
Lindir skrev:Man kan fråga sig varför han, sedan han lyckats tillvälla sig hela makten, valde att vänta så länge med att låta kröna sig. Kanske drabbades han av dåligt samvete. Kanske ville han framstå som mindre maktgalen (lycka till!).
Ja, hertig Karls väntan på att kalla sig kung och ännu längre väntan på att bli krönt får mig att vilja kalla tronövertagandet långtråkigt snarare än olagligt...
Karl ansåg sig antagligen inte ha någon anledning att ha dåligt samvete (även om Carl Snoilsky låter honom drabbas av det i dikten Vita frun). Kanske var han beredd att ge Sigismund kronan åter om denne gick med på hertigens krav?

/Kristofer

Användarvisningsbild
Lindir
Medlem
Inlägg: 2811
Blev medlem: 27 mars 2002, 00:21
Ort: Göteborg

Inlägg av Lindir » 12 januari 2004, 00:46

medundersåte skrev:Enligt min mening så var en av förutsättningarna för att hertig Karl överhuvudtaget skulle kunna "ta över makten" just att han hela tiden kunde luta sig på gällande lagar och konventioner.
Jag kan fortfarande inte se något stöd för denna åsikt. Hans främsta vapen var användandet av riksdagarna, och redan utlysandet av dem var ett brott mot både kungens förbud och överenskommelsen att hertig Karl skulle styra med riksrådets samtycke. Anledningen att så få också kom till riksdagen i Arboga var just det faktum att den inte ansågs laglig.
medundersåte skrev:Hertig Karl kunde bygga hela sin politiska makt på det faktum att Sigismund som katolik inte kunde vara kyrkans beskyddare.
Då glömmer du måhända att Karl hade samma problem, eftersom han var reformert, varför Uppsala möte 1593 som stadgade att endast den rena lutherska tron skulle tolereras också var en stor motgång för hertigen. Däremot förbjöds, precis som du säger, inte Sigismund att fortsätta vara katolik och kung samtidigt (vilket Karl gärna hade sett), och förstås inte heller Karl att vara reformert. Observera också att den strängt lutherska kyrkan mot slutet av maktkampen tydligt ställde sig på den katolske kungens sida, eftersom denna ansågs mer överensstämma med landets lag och tradition än den självsvåldige usurpatorn Karl.
medundersåte skrev:Sigismund var kung i ett katolskt och ett lutherskt land vilket var den utgångspunkt han förde sin politik ifrån. Karl var hertig i ett lutheranskt rike och medlem av Vasaätten vilket utgjorde hans politiska utgångspunkt.
Kort sagt, båda var medlemmar av Vasaätten och ingen av dem var lutheran. Att Karl kunde ägna all sin kraft åt att ta över makten medan Sigismund hade ett annat (både större och ännu mer svårbemästrat) rike att ägna större delen av sin tid är naturligtvis huvudförklaringen till att Karl lyckades med sin strävan. Däremot gör det inte saken mera laglig.
medundersåte skrev:Hertig Karl verkar främst ha varit besviken på att han under Johan III och Sigismund inte erhållit den maktställning som han enligt Gustav Vasas testamente skulle vara berättigad att ha. De olika utgångspunkterna gjorde att Sigismunds och Karls politiska mål kom att krocka vilket ledde till att Sigismund avsattes.
Man kan också sammanfatta det med att båda ville ha makten över Sverige, men det finns vanligvis bara en plats på en tron ...
medundersåte skrev:Ja, hertig Karls väntan på att kalla sig kung och ännu längre väntan på att bli krönt får mig att vilja kalla tronövertagandet långtråkigt snarare än olagligt...
Jo, där kan jag möjligtvis hålla med. I det läget (när Sigismund redan avsatts) har jag inga direkta anmärkningar på lagligheten.

Användarvisningsbild
medundersåte
Medlem
Inlägg: 518
Blev medlem: 5 juni 2003, 15:07
Ort: Vadstena

Inlägg av medundersåte » 12 januari 2004, 15:41

Lindir skrev:Jag kan fortfarande inte se något stöd för denna åsikt. Hans främsta vapen var användandet av riksdagarna, och redan utlysandet av dem var ett brott mot både kungens förbud och överenskommelsen att hertig Karl skulle styra med riksrådets samtycke. Anledningen att så få också kom till riksdagen i Arboga var just det faktum att den inte ansågs laglig.
Samtidigt så verkar ju onekligen föreställningen om att man kunde sammankalla lagliga riksdagar utan kungens tillåtelse funnits där. Det faktum att det överhuvudtaget kom folk till Arboga visar ju att vissa (men naturligtvis inte alla) fann den laglig.
Lindir skrev:Då glömmer du måhända att Karl hade samma problem, eftersom han var reformert, varför Uppsala möte 1593 som stadgade att endast den rena lutherska tron skulle tolereras också var en stor motgång för hertigen. Däremot förbjöds, precis som du säger, inte Sigismund att fortsätta vara katolik och kung samtidigt (vilket Karl gärna hade sett), och förstås inte heller Karl att vara reformert. Observera också att den strängt lutherska kyrkan mot slutet av maktkampen tydligt ställde sig på den katolske kungens sida, eftersom denna ansågs mer överensstämma med landets lag och tradition än den självsvåldige usurpatorn Karl.
Karl skrev en egen teologi varvid prästerskapet anklagade honom för kalvinism. Jag har oftare hört att hertigen hade reformerta/kalvinistiska böjelser, snarare än att han var reformert (visserligen ingen större skillnad). Det som gjorde att Karl inte i lika hög grad som kungen led av detta problem var att motsättningarna var större mellan katoliker och lutheraner än de var mellan lutheraner och reformerta. Prästerskapet ställde sig på Sigismunds sida då de var nöjda med dennes kungaed; som lutheraner höll de strängt på att inte lägga sig i den världsliga maktens angelägenheter. Problemet var att kungen kände sig tvungen att gå i ed på att han inte skulle följa sin kungaed, eller hur man nu vill uttrycka det. Hade det svenska prästerskapet vetat om att Sigismund i hemlighet avsvurit sig sin kungaed så är det troligt att de sett med andra ögon på den "självsvåldige usurpatorn" Karl.
Lindir skrev:Kort sagt, båda var medlemmar av Vasaätten och ingen av dem var lutheran. Att Karl kunde ägna all sin kraft åt att ta över makten medan Sigismund hade ett annat (både större och ännu mer svårbemästrat) rike att ägna större delen av sin tid är naturligtvis huvudförklaringen till att Karl lyckades med sin strävan. Däremot gör det inte saken mera laglig.
Eftersom Sigismund var kung av både Sverige och Polen och dessa båda riken hade territoriella krav i Baltikum som kolliderade med varandra samtidigt som det var kungens uppgift (i båda rikena) att försvara och genomdriva rikets territorium respektive krav på territorium så kom han i konflikt med sig själv. Sigismund var inmålad i ett hörn och kunde inte komma ur det hela utan att handla felaktigt (olagligt, för att anknyta till diskussionens kärna) mot ett av rikena. Detta i sin tur gjorde det möjligt för hertigen att stärka sin makt.
Lindir skrev:Man kan också sammanfatta det med att båda ville ha makten över Sverige, men det finns vanligvis bara en plats på en tron ...
Och Sigismunds problem var att det var svårt att sitta på två troner samtidigt. Min mening är väl närmast att de yttre omständigheterna var sådana att lojaliteter bröt mot andra lojaliteter, lagar och förordningar var/blev föråldrade och nya idéer blandades med gamla på ett sådant sätt att det blir svårt att tala i termer av lagligt/olagligt.

/Kristofer

Användarvisningsbild
snyde
Medlem
Inlägg: 122
Blev medlem: 1 juli 2003, 02:59
Ort: Stockholm

Inlägg av snyde » 13 januari 2004, 20:26

Hörni, på tal om Karl, vad vann hans anhängare på att stödja honom? Det kan väl inte varit så att lågadeln endast var intresserade av att stjälpa högadelns maktposition?

Användarvisningsbild
Perra
Medlem
Inlägg: 1762
Blev medlem: 8 maj 2004, 13:14
Ort: Vintergatan, ta till höger när det blinkar!

Inlägg av Perra » 24 maj 2004, 21:01

för många på hertigens sida kan jag tänka mig att det var protestantismen som gjorde att man kämpade för honom. Dessutom hade han väl skickat runt tämligen mycket propaganda i landet mot Sigismund, som helt klart inte tjänade på att han bodde i Polen.

MBGIRL
Ny medlem
Inlägg: 7
Blev medlem: 4 februari 2005, 16:01
Ort: Malmö

Inlägg av MBGIRL » 4 februari 2005, 16:10

medundersåte skrev:...Till detta kom att Sigismund var hårt pressad från Rom som hoppades kunna rekatolisera Sverige, vilket säkerligen förhindrade kungen från att använda sig av en smidigare taktik mot hertigens politik...

/Kristofer
Vad betyder rekatolisera det är inte något känt ord i mina ordböcker och stötte på det nu och i en annan text som handlar
om historia. Så skulle vara jättetacksam om någon kunde förklara ordets innebörd. :)

Användarvisningsbild
Probstner
Medlem
Inlägg: 5179
Blev medlem: 18 oktober 2004, 09:05
Ort: Stockholm

Inlägg av Probstner » 4 februari 2005, 17:19

Re=åter, rekatolisera betyder att återinföra katolicismen (efter reformationen under 1500-talet när Sverige blev protestantiskt).

/ Probstner

Skriv svar