Olympiska Spelen 1896-2004

[Relay]

Nu hoppas jag ni inte har något emot att jag klistrar denna tråd för jag hoppas den kan vara kvar en stund för detta ämne betyder mycket för mig personligen.

Dom Olympiska spelens moderna 1800 och framför allt 1900 tals historia är väl värd att ta upp nu särskilt nu när det inom ett år stundar nya sommarspel. Aten ska arrangera dom olympiska spelen i mångas tycke 8 år för sent. Jag förstår dom för 1996 på spelens hundraårsjubileum så borde historisk relevans komma före Coca Cola pengar.

Men det var inte en grek utan det var en Fransman som skakade liv i spelen. Coubertin(kan vara felstavat) är mannen som skakade liv i spelen. Genom åren har spelen växt både i antal grenar och sporter. Mediabevakningen var nästan obefintlig till en början men idag är det världens största återkommande idrottsfest.

Genom åren har många minnevärda händelser ägt rum under dom moderna spelens relativt korta historia (om man jämför med hur länge dom antika spelen pågick innan dom bannlystes)

För mig började det 1984 då jag såg det för första gången på TV. Jag minns fortfarande denna raketman som flög över arenan. Och alla ballongerna och publiken som bildade flaggor från hela världen. Maffigt och från den stunden så älskade jag dessa spel och det gör jag fortfarande
Sedan dess har jag alla invigningar och avslutningsshower på Video från Barcelona 1992 till Salt Lake City 2002. Jag har tyvärr inte alla fakta brevcid mej så jag hoppas att denna tråden kan bli ett frossande i allt som handlar om dom moderna olympiska spelen.

Som avslutning måste jag säga att jag en dag planerar åka ner till det olympiska museet i Lausanne. Och det vore kul om nån som varit där kan berätta hur det var? Sedan ska jag tilägga att jag även planerar en resa till Aten nästa år under spelens mittenhelg.

Som avslutning till mitt inledande inlägg i denna tråd bjuder jag er på lite goa bilder.




Bågskytten som ska tända elden 1992 i Barcelona.


Barcelona 1992 den pampiga och mycket vackra invigningen. Med massor av musik färger och framförallt kultur när den är som bäst.

Cobi min favoritmaskot i Barcelona


Den mäktiga tändningen av elden i Seoul Sydkorea 1988


Invigningen av OS i Los Angeles 1984 Spelen som fick mig att gilla OS.



Poster från OS i Berlin 1936


Öppningsceremonin i Atlanta 1996 visst är det vackert.


Öppningsceremonin från OS i Sydney Australien som var vacker och magnifik.


Cathy Freeman tänder elden i Sydney 2000 Jag ryser varje gång jag ser detta.


Ännu en bild på Cathy Freeman och elden


Bild från Sydneys avslutnings ceremoni


En scen från OS i Moskva 1980

[Wolfblitzer]

Har en sån där nalle som gosedjur, den hette nåt "nischa" eller nåt

[tyskaorden]

Ja olympiska spelen är verkligen ett spektakel för sig. Invigningarna och avslutningarna blir allt mer en tävling i att överträffa föregående spels. Men vist är de maffiga, de tenderar dock att bli en aning långa.

Föresten har Sverige haft OS två gånger dels de berömda spelen år 1912 och dels år 1956. Det senare året gick spelen visserligen av stapeln i Melbourne i Australien, men de australiensiska karantänreglerna gjorde att hästtävlingarna hölls i Sverige.

Mvh,
Marcus Karlsson alias tyskaorden

[Relay]

tyska orden det som jag tror har gjort dom Olympiska spelen så stora är det enkla faktum att dom bara går av stapeln två veckor vart fjärde år. och att sepelen idag har en diger historia med många personligheter och händelser sedan 1896.

[Martin Tunström]

Relay, de första spelen i modern tid var i helsingborg!

I Helsingborgsposten kunde man i juni 1834 läsa en märklig annons. Olympiska föreningen som bildats ett år tidigare sammankallade till olympiad. Alla som var intresserade att tävla eller vara åskådare önskades välkomna. Fyra olika tävlingsgrenar hade valts ut. Det fanns inte mycket tid till träning, för spelen skulle äga rum en knapp månad senare. Många helsingborgare trodde knappt sina ögon då de läste annonsen. Detta var den första olympiaden på 1 169 år!

G. J. Schartau var en av Olympiska föreningens mest aktiva medlemmar. Han arbetade som gymnastiklärare på Lunds universitet och bodde periodvis i Helsingborg. Schartau intresserade sig för allt som hade med idrott att göra. Han undervisade elever i gymnastik, fäktning, brottning, ja, allt möjligt. Schartau hade länge drömt om att anordna moderna olympiska spel. Han hade noggrant studerat hur tävlingarna en gång gått till. En lämplig arena för spelen i Helsingborg hade Schartau sedan länge funnit: Kappridningsfältet i Ramlösa.

Torsdagen 17 juli 1834 var en strålande sommardag. Solen sken från en klarblå himmel. Under de senaste veckorna hade olympiaden varit helsingborgarnas hetaste samtalsämne. Vem tänkte tävla i de underliga grenarna? Hur skulle olympiaden sluta? När dagen var inne begav sig mängder av åskådare till Kapplöpningsbanan. Damerna bar långa kjolar och hatt. Många herrar var klädda i vackra kostymer och spatserade med käpp. Nyfikna barn följde med stor spänning allt som hände. Journalister från tidningarna väntade förväntansfullt. Ingen ville missa den historiska händelsen!

Ett fyrtiotal vältränade män hade anmält sig och värmde upp i ett av arenans hörn . Trots att det inte hade funnits mycket tid till träning var det många som ville tävla. Det här skulle bli spännande! Idrottsmännen gjorde armhävningar och höga hopp för att komma i form. Några tränade starter eller tänjde på muskler och ben. Överallt var det aktivitet. De fyra tävlingsgrenarna hade valts ut efter förebild från de gamla olympiaderna. Man skulle tävla i: Wighetsrörelser och Balanser, Kapplöpning till fots å kortare och längre bana, Brottning och slutligen Klättring och äntring å mast och linor.

Först hördes en fanfar och orkestern började spela. Den första olympiaden i modern tid hade börjat! Trots att Kapplöpningsbanan var stor, var trängseln hög. Folk knuffades och hojtade. Alla ville få en plats längst fram. Medlemmarna i Olympiska föreningen var både glada och överraskade över alla besökare. Funktionärerna, som övervakade spelet, hade ibland svårt att hålla tillbaka åskådarna. När första tävlingen inleddes, jublade publiken.

Sju deltagare hade anmält sig till den första grenen: Wighetsrörelser och Balanser. Efter en lång kamp gick första priset till lundastudenten E. Krumlinde. Priset var en guldring. Den andra grenen var Kapplöpning. Här fanns 20 tävlande. Kapplöpningen var hård och jämn. Svetten rann från idrottsmännen när de kämpade sig fram på banan. Slutligen segrade smedlärlingen Olof Jönsson från Glumslöf. När han äntligen kom i mål var han så utmattad att funktionärerna fick ge honom vatten för att han inte skulle svimma. Stolt och utmattad fick även han en guldring för segern.

Den tredje tävlingen var Brottning. Sju deltagare hade anmält sig. Åskådarna hejade på så gott de kunde. Männen brottades allt vad de orkade. Slutligen kunde en vinnare utses: husaren Lamberg. För segern fick han en silverbägare. Det hade hunnit bli sen eftermiddag då det var dags för den sista grenen, Klättring och äntring å mast och linor. De tävlande skulle klättra upp för en 17 alnar (ca 10 m.) hög stång. För att göra tävlingen ännu svårare, hade stången strukits med såpa. I toppen hängde silverpokalen. Den som lyckades ta ner priset vann.

Turordningen lottades. Alla höll andan när den förste mannen försökte ta sig upp. Då han halkade ner gick ett sus genom publiken. Slutligen lyckades den fjärde tävlande ta ner silverpokalen. Han hette Håkan Isaksson och var en stalldräng från Ellinge. En pojke, som anmält sig till klättringen, hade haft otur i lottningen. När det blev hans tur var silverpokalen redan vunnen. Pojken, som hette Böttcher i efternamn, vann istället publikens hjärta. Vig som en katt klättrade han uppför den hala stången. Publikens jubel visste inga gränser! Åskådarna blev så imponerade att de på eget initiativ samlade ihop ett penningpris. Pojken fick med sig två riksdaler hem!

Så hade man äntligen slutfört den första olympiaden i modern tid. Tävlingen återgavs noggrant i tidningarna. Ryktet om den skånska olympiaden nådde ända till Tyskland. Två år senare anordnades en ny tävling, men sedan skulle det dröja ända till 1896 innan nästa olympiad gick av stapeln. Då i Aten.

/Anno

[Relay]

Källa från Sveriges Olympiska komitees hemsida

OS i Much Wenlock

En viktig händelse för de Olympiska Spelens framtid ägde rum i England 1850. Då var det premiär för "Much Wenlock Olympian Games". Much Wenlock är en ort på gränsen till Wales i västra England. Från början hade spelen en jippokarraktär med bland annat tävlingar med att köra skottkärra med förbundna ögon. Men senare tog det idrottsliga över och gjorde ett starkt intryck på Pierre de Coubertin när han besökte spelen 1890.

Initiativtagaren William Peny Brooke var noga med en värdig inramning. Spelen började med att han själv höll ett tal på stadens torg och efter det gick man i procession till idrottsplatsen.

Segrarna kröntes med olivkransar och man läste oden till deras ära.

Det rådde en ganska stor olympisk aktivitet under den andra hälften av 1800-talet i England. I Liverpool arrangerades under ett antal år en Olympic Festival. Segraren fick en silvermedalj och tvåan en bronsmedalj. I en del grenar som har högre status fick ettan guld, tvåan silver och trean en bronsmedalj.

Spelen i Liverpool upphörde 1865 därför att en ny organisation bildades - National Olympic Association. Den hade som målsättning att arrangera Olympiska Spel vart fjärde år. Fem spel hölls, de sista 1883. Anledningen var att anslutningen till organisationen inte blev den som grundarna hoppats på. Främst fick arrangörerna av spelen i Liverpool motstånd av universiteten i Oxford och Cambridge och dessutom från det mäktiga etablissemanget i London. Dödsstöten för Liverpool-spelen blev när Amateur Athletic Association bildades 1880.

Så Helsingborg var inte dom enda med pre Olympic Games som man kan utrycka det. Det för övrigt därifrån i England som Coubertin fick iden till vad det är idag.

/Anno Lokalpatrioternas skyddshelgon

[Martin Tunström]

/Anno Lokalpatrioternas skyddshelgon

Vår spel var i alla fall före de Engelska och hade grenar som stämmde överens med de antika grenarna och inte grenar som "köra skottkärra med förbundna ögon."

[tyskaorden]

tyska orden det som jag tror har gjort dom Olympiska spelen så stora är det enkla faktum att dom bara går av stapeln två veckor vart fjärde år. och att sepelen idag har en diger historia med många personligheter och händelser sedan 1896.

Det ligger nog mycket i det. Ishockey-VM som går varje år känns inte lika stort. OS bjuder ju f.ö. på en blandning av idrotter vilket bidrar till charmen. Tidigare ingick även en konsttävling, där Sverige faktiskt har tagit guld, om jag inte minns fel.

[Relay]

Tyska Orden den konsttävlingen ägde rum för rätt länge sedan ja.

[Widde]

Jag tror att man hade med fiske som sport på 20-talet någongång.

En massa sporter uppfanns också för att utöka utbudet, b.la. 3-steg och 5-steg och gång.

3-steg helt ok att tävla i men gång? Det är ungefär som att tävla i:vem som kan viska högst.

[Dilbert]

Att man redan före Coubertin gjorde flera försök att återupprätta de antika olympiska spelen hör framför allt samman med den "nyhumanistiska" idéströmning som uppstod i Europa mot slutet av 1700-talet. Som ett alternativ till den kristna idétraditionen och till upplysningens nyttotänkande började man nu starkt intressera sig för "antikens" konst och samhällsliv - som man i hög grad idealiserade - och även genomföra arkeologiska utgrävningar, bl.a. av Olympia på Peloponnesos. Det europeiska intresset för Grekland gynnades särskilt av landets uppror mot det turkiska väldet, som var helt i linje med tidens nationalism och därtill kunde uppfattas som en kamp för särskilda "europeiska" värden. Redan 1838 lekte man i det självständiga Grekland med tanken på att anordna internationella olympiska spel vart fjärde år, och man anordnade även nationella tävlingar som kallades "olympiska".

Detta var dock inga alldeles unika idéer. I England bedrev man sedan 1612 regelbundna tävlingslekar som kallades Cotswold Olimpick Games, och i franska revolutionens era försökte man ordna ett slags olympiska spel i Paris. Nyhumanismens antikdyrkan kom ju att i hög grad prägla även det unga USA:s ideal och institutioner, och 1788 prövade man vid Harvards universitet tanken att anordna olympiska spel. "Den svenska gymnastikens fader" Pehr Henrik Ling menade att grekerna rentav överträffat de gamla göterna när det gällde "kroppskultur", och det var i denna anda som Helsingborgs olympiska förening grundades på 1830-talet och genomförde sina spel i Ramlösa 1834 och 1836, som Anno nämnt.

Det nyhumanistiska landet framför andra var dock Tyskland, som ju även spelade en stor roll i de arkeologiska utgrävningarna liksom inom antikforskningen och filologin - den store tyske filologen B. G. Niebuhr hoppades t.ex. kunna uppliva de olympiska spelen i Rom - och år 1875 kunde man alltså börja gräva ut Olympia.

Efter nederlaget mot Tyskland i kriget 1870-71 följde i Frankrike en period av nationell självprövning som bl.a. riktade sig mot det egna undervisningsväsendet, och en av dem som riktade blickarna mot det engelska skolsystemet och den stora roll som idrotten spelade där var ju alltså, som Relay påpekat, baron Pierre de Coubertin. Den engelska skolan i sin tur syftade ju i hög grad till att fostra karaktärsfasta ledare i imperiets tjänst, och sporten spelade här en mycket stor "karaktärsdanande" roll i uppfostran. Konkurrens och tävling var överhuvudtaget idéer som "låg i tiden" inte minst sedan Darwins utvecklingslära fått sin genombrott och även vulgariserats till mänsklig samhällslära i form av s.k. "socialdarwinism". de Coubertins och andras tanke var nu att även i de franska skolorna införa en liknande pédagogie sportive och därmed bidraga till den franska nationella förnyelsen.

Sedermera influerades dock de Coubertin av amerikanska idéer om en samhällelig jämlikhet (dem som den franske filosofen Alexis de Tocqueville beskrivit i boken Om folkväldet i Amerika 1835-40) och det blev en hjärtesak för honom att skapa en rörelse som kunde innefatta alla samhällsklasser. Han besökte själv USA och träffade bl.a. idrottsvännen president Theodore Roosevelt, och fick även för första gången uppleva stora idrottstävlingar inför en jättepublik, något som sällan förekom i Europa.

En annan betydelsfull faktor i sammanhanget var Parisutställningen 1889, som firades till 100-årsminnet av revolutionen. Här kan de Coubertin ha fått många idéer när det gällde att organisera ett internationellt evenemang där också publiken spelade en stor roll, liksom vissa inledande och avslutande ceremonier - allt sådant som blev betydelsefullt också för de moderna olympiska spelen. På världsutställningen visades bl.a. fynd från de tyska utgrävningarna i Olympia, och man kan tänka sig att de Coubertin även drevs av nationalistiskt-revanschistiska motiv: om Tyskland hade grävt ut Olympia, så borde Frankrike kunna återställa dess "anda" i modern tid.

de Coubertin var en engagerad anhängare av nyhumanismens idéer. Nyhumanismen kunde stundom gå så långt att den närmast kom att likna en religion, och man älskade att föreställa sig att antikens greker präglats av en suverän balans, styrka och skönhet till både kropp och själ. Att det rått vapenvila under de antika spelen var också betydelsefullt för den fredstanke som var en viktig inspirationskälla både till de internationella världsutställningarna och till de moderna olympiska spelen. Förhoppningen var då att fredlig konkurrens i handel, konst och idrott skulle kunna ersätta striderna på slagfältet.

Men dessutom fanns en betydligt mer praktisk förebild i England. I den lilla orten Shropshire hade man redan i fyrtio år organiserat "Olympian Games", då dess ledare läkaren William P. Brookes skrev och bjöd in de Coubertin till tävlingarna 1890. Dessa spel omfattade även "musiska" grenar, och det var troligen här som de Coubertin inspirerades till sin idé att sådana skulle ingå i de moderna olympiska spelen.

Detta var dock inte fallet då de första spelen väl kunde genomföras i Aten år 1896. Man försökte uppföra en kopia av den antika marmorstadion i Olympia - en grekisk köpman stod för hela kostnaden eftersom staten inte hade råd - men fick fuska med en del detaljer. Stadion liknade ändå den antika i så hög grad att den inte egentligen var lämpad för modern idrott - löparkurvorna var mycket smala och utrymmet i mitten för trångt för att kunna användas till moderna kasttävlingar. 276 deltagare från 13 nationer deltog, varav Grekland bidrog med hela 197 tävlande; Tyskland med 21, Frankrike med 19, USA med 13, Ungern med 12, England med 8, Danmark med 3 och Sverige med 1 (Henrik Sjöberg, som tävlade i fem grenar).

Vid avslutningen av spelen uttryckte den grekiske kungen Georgios önskemål om att Athen nu skulle bli permanent plats för de olympiska spelen, vilket stridde mot Coubertins internationalistiska idéer. Upproret på Kreta 1897 och det följande kriget med Turkiet gjorde dock att Grekland under alla omständigheter inte kunde anordna fler spel på ett tag, och spelen år 1900 kunde enligt tidigare planer hållas i Paris, där de pågick så länge som från maj till november. Spelen 1900, 1904 och 1908 hölls alla i samband med världsutställningar, vilket gjorde att både den idrottsliga och den antikiserande andan kom i skymundan, och de framstod mest som underhållande komplement till utställningarna. Ett "extraspel" i Athen år 1906 - vilket dock Coubertin starkt ogillade - bidrog dock till att förstärka den "olympiska" andan, i det att idrotten här kunde framträda i egen rätt.

Det var 1906 som de Coubertin lyckades få igenom idén att de olympiska tävlingarna även skulle omfatta de "musiska" grenarna diktkonst, måleri, bildhuggeri, musik och arkitektur, och sådana genomfördes också vid alla spel från 1912 t.o.m. 1948. Vid spelen i Stockholm segrade f.ö. de Coubertin själv i diktkonstgrenen med ett bidrag inlämnat under pseudonym, Ode an den Sport.

Källa: Henrik Sandblad, Olympia och Valhalla. Idéhistoriska aspekter av den moderna idrottsrörelsens framväxt

[Buxen]

Inte för att jag är någon sportig typ direkt, men jag minns så jävla väl när simmaren Mark Spitz vann sju OS-guld i simning i Munchen 1972.
OS är något speciellt, särskilt om det går nattetid. TV;n står på och man kokar kaffe och fåtöljen står i rätt läge. OS är något speciellt!!

[Martin Lundvall]

Ar det nagon som har bilder fran olympiaden i Moskva jag vandrade runt pa olympiadomradet idag och blev nyfiken.

/Martin

[NIBBE]

OS är någonting man ser framemot lika mycket varje gång, ungefär som fotbolls-VM,fast lite bättre

[Frogman]

Tycker det är skandal att varken Afrika eller Syd-Amerika har haft OS ännu! Brasilia eller Kapstaden är mina önskemål om städer som skall hålla OS.