Stavningsreformen

Widde · Inlägg av **Widde** » 15 december 2003, 15:26

[quote="Engan"]"drajvar" quote]

Det där händer redan, t.ex. på IRC. Svengelska i högsta klass.

Övriga "fenomen" som händer med vissa ord är att de blir "ewade" eller "awade". T.ex Hewra= Hora, Lol = Lewl. Dog = Dawg. Förkortningar blir förvränga, t.ex: ROFL(rolling on flor laughing) = ROLF = REWLF.

En diskussion jag följde för några dagar sedan såg ut så här.

Namnen/nicken är påhittade

Bengt: !
Håkan: ?
Bengt !!!
Håkan ?!
Bengt !!!!!
Håkan !
Bengt ?!
Håkan !!

Kan översättas t.ex.

Bengt: (!) Arg
Håkan: (?) Varför då?
Bengt (!!!) För att jag dog på sista banan
Håkan (!?) Men det var väl inte så farligt?
Bengt (!!!!!) JOO!
Håkan (!) Nu får du ge dig
Bengt (!?) Men jag dog juh..
Håkan (!!) Det är bara ett spel, sluta!

KättarAngus · Inlägg av **KättarAngus** » 15 december 2003, 15:39

Tack och lov har jag sluppit detta. Den enda ewl-iseringen jag stött på var när jag sysslade med MUD, cool --> kewl

Den flathet jag syftade på var dock den i radio, TV och tidningar, man tycker att de borde veta bättre än den obildade massan.
/Angus

barzam · Inlägg av **barzam** » 17 december 2003, 23:43

Man har under de senaste stavningsreformerna strävat efter att den svenska stavningen ska vara etymologiskt riktig, och att besläktade ord ska stavas lika även om uttalet skiljer sig åt. Därför skriver vi stjärna (historiskt sett *stêrn-, jfr lat. stêlla, grek. astêr) och gå : gick. Ett litet kuriosaexempel är ordet tjäle som är att koppla samman med kall, "felaktig" stavning således.

Jag är inte alls främmande för att reformera den svenska stavningen. Vokallängd skulle kunna betecknas med akut accent (hopa : hoppa; hópa : hopa) för att slippa alla dubbeltecknade konsonanter. J-ljudet skulle stavas bara med /j/ (júr : djur) och två nya tecken kunde införas /š/ (šýla för kyla) och /ç/ (çú : sju) etc. Principen för detta system skulle bli: ett grafem per (standardsvenskt) fonem. Detta skulle underlätta för dyslektiker, skolbarn, invandrare men försvåra kontakten mellan de nordiska skriftspråken och det skulle bli svårare att se släktskap mellan ord, dessutom skulle alla böcker av viss dignitet (av typen Strindberg, och ordlistor) behöva tryckas om i ny ortografi, och alla datorers stavningskontroll uppdateras, sidor på internet skrivas om etc.

Det skulle bli ett gigantiskt företag, men nån gång i framtiden kommer en stavningsreform att behövas vare sig vi vill det eller inte.

barzam · Inlägg av **barzam** » 17 december 2003, 23:57

KättarAngus skrev:Tack för infon.
/Angus, som redan idag ryser över flatheten att i skrift i tid och otid använda sig av svengelska.

Ryser du också av främlingar som centrum, vin (latin); fru, stad, förlåta (medellågtyska); kyrka, historia, teknik (grekiska); idrott, saga, ås (isländska); pojke, känga (finska); paprika (ungerska); kalabalik (turkiska); muslim, algebra (arabiska); kex, sport, tejp, rock (engelska); musik, trottoar, toalett (franska); kläder (fornsaxiska); guerilla (spanska); järn, klocka (keltiska)?

Listan kan hålla på i evighet. Kan vi ens uttrycka en vanlig mening utan lånord? Jag betvivlar det. Om hundra år kommer de engelska lånen att vara så hemmastadda så att man inte ens reflekterar över dem. Lånord berikar språket, vi har lånat in ord i alla tider. Det är inget fult, inget onormalt, inget som måste stävjas, ingenting att reflektera över. Om ett lånord används istället för ett befintligt är det bara positivt.

Engan · Inlägg av **Engan** » 18 december 2003, 10:24

barzam skrev:Lånord berikar språket, vi har lånat in ord i alla tider. Det är inget fult, inget onormalt, inget som måste stävjas, ingenting att reflektera över. Om ett lånord används istället för ett befintligt är det bara positivt.

Håller nästan med dig, men inte riktigt. Om ett lånord används i stället för ett befintligt är det väl inget positivt, bara neutralt (eller onödigt, beroende på hur man ser det). Det som är positivt är nya ord, lånade eller inte, som ger oss nya uttrycksmöjligheter och möjlighet till nyansering. Om ett lånord ersätter ett svenskt har ingen "berikning" skett. Om däremot ett lånord gör att vi kan uttrycka ett begrepp vi inte tidigare hade ett ord för har språket berikats.

Håller naturligtvis med dig om att det inte är något "fult" med lånord. Men jag kan personligen inte låta bli att tycka det är lite trist när ett lånord ses som "finare" eller "häftigare" än ett befintligt svenskt ord med exakt samma betydelse och därmed hotar att tränga undan det. Det berikar inte språket.

Låna (eller hitta på) ord när det behövs, använd de som finns.

KättarAngus · Inlägg av **KättarAngus** » 18 december 2003, 11:17

barzam skrev:Ryser du också av främlingar som centrum, vin (latin); fru, stad, förlåta (medellågtyska); kyrka, historia, teknik (grekiska); idrott, saga, ås (isländska); pojke, känga (finska); paprika (ungerska); kalabalik (turkiska); muslim, algebra (arabiska); kex, sport, tejp, rock (engelska); musik, trottoar, toalett (franska); kläder (fornsaxiska); guerilla (spanska); järn, klocka (keltiska)?

Nej, eftersom dessa inte, per definition är svengelska utan ord som lånats in till det svenska språket och fått en klar definition. Det jag stör mig på är när man tar ett engelskt ord och försvenskar stavningen istället för att fundera ett varv extra på om det redan existerar ett bra svenskt ord som uttrycker innebörden, vilket det ofta, dock inte alltid, finns.

Inom naturvetenskaperna flyger det runt drösvis med svengelska uttryck, mycket tack vare att folk inte ids fundera över huruvida det finns ett passande svenskt uttryck eller inte, på den sidan är folk ibland latare än på kvällspressen. Ibland är de engelska uttrycken lättare och kortare, det medger jag, t.ex. outlier känns smidigare än 'signifikant avvikande mätvärde'.

KättarAngus · Inlägg av **KättarAngus** » 18 december 2003, 11:20

Engan skrev:Om ett lånord ersätter ett svenskt har ingen "berikning" skett. Om däremot ett lånord gör att vi kan uttrycka ett begrepp vi inte tidigare hade ett ord för har språket berikats.

Håller naturligtvis med dig om att det inte är något "fult" med lånord. Men jag kan personligen inte låta bli att tycka det är lite trist när ett lånord ses som "finare" eller "häftigare" än ett befintligt svenskt ord med exakt samma betydelse och därmed hotar att tränga undan det. Det berikar inte språket.

Jag såg detta först efter mitt tidigare inlägg. Det sammanfattar väldigt väl vad jag anser om låneord vs svengelska eller halvperverteringar av ord från andra språk. Väl formulerat Engan.
/Angus

hans lindquist · Inlägg av **hans lindquist** » 18 december 2003, 11:24

Engan skrev:
barzam skrev:Lånord berikar språket, vi har lånat in ord i alla tider. Det är inget fult, inget onormalt, inget som måste stävjas, ingenting att reflektera över. Om ett lånord används istället för ett befintligt är det bara positivt.
Håller nästan med dig, men inte riktigt. Om ett lånord används i stället för ett befintligt är det väl inget positivt, bara neutralt (eller onödigt, beroende på hur man ser det). Det som är positivt är nya ord, lånade eller inte, som ger oss nya uttrycksmöjligheter och möjlighet till nyansering. Om ett lånord ersätter ett svenskt har ingen "berikning" skett. Om däremot ett lånord gör att vi kan uttrycka ett begrepp vi inte tidigare hade ett ord för har språket berikats.

Håller naturligtvis med dig om att det inte är något "fult" med lånord. Men jag kan personligen inte låta bli att tycka det är lite trist när ett lånord ses som "finare" eller "häftigare" än ett befintligt svenskt ord med exakt samma betydelse och därmed hotar att tränga undan det. Det berikar inte språket.

Låna (eller hitta på) ord när det behövs, använd de som finns.

Fram för ursvenska!
Vill i sammanhanget åberopa ett för undertecknad normgivande citat ur en intervju med gamle finansministern Gunnar Emanuel Sträng.
Finansministern såg ingen som helst anledning att tillgripa främmande ord och uttryck "när en fullt adekvat inhemsk vokabulär finns disponibel".
Med glad språkpuristisk hälsning
Hasse L

barzam · Inlägg av **barzam** » 18 december 2003, 16:16

KättarAngus skrev: Nej, eftersom dessa inte, per definition är svengelska utan ord som lånats in till det svenska språket och fått en klar definition. Det jag stör mig på är när man tar ett engelskt ord och försvenskar stavningen istället för att fundera ett varv extra på om det redan existerar ett bra svenskt ord som uttrycker innebörden, vilket det ofta, dock inte alltid, finns.

1. Men vilken är skillnaden mellan att ta ett latinskt eller tyskt ord och försvenska stavningen? Tror du verkligen inte det under historien har skett att man har lånat ord för företeelser som redan fanns i språket?

Ett utmärkt exempel på detta är ordet stad. Ordet har samma ursprung som vårt stå, latinets stô (PIE *steh2) och hade som grundbetydelse "plats för något". Ordet finns i många ortnamn: Knivsta '(personen) Knivs ställe' etc. Men under medeltiden när den egentliga stadskulturen uppkom i norden lånades den nuvarande betydelsen in från lågtyskan. Det fanns ett inhemskt ord borg som än idag betyder 'stad' på isländska. Den enda anledningen till detta lån var prestige, man ville ha samma ord som de tyska makthavarna. Precis av samma anledning lånar vi in engelska ord idag: engelska är prestigespråk, precis som franskan en gång var det, liksom lågtyskan. Om tvåhundra år kanske ryskan blir världens prestigespråk och då sitter din reinkarnation och klagar precis som nu.

2. Om jag säger maila istället för e-posta eller skicka e-post, betyder det då verkligen samma sak? Är det inte så att lånorden förmedlar en annan känsla än den inhemska konstruktionen? Du tycks inte tycka om maila så om jag pratar om det får det en annan effekt än om jag säger något av det andra.

Om lånordet stannar kvar i språket, vid sidan om varianten, kommer betydelserna att glida isär med tiden (det finns ytterst få, om ens några riktiga synonymer). På så sätt berikar lånorden språket.

KättarAngus · Inlägg av **KättarAngus** » 21 december 2003, 14:42

barzam skrev:
2. Om jag säger maila istället för e-posta eller skicka e-post, betyder det då verkligen samma sak? Är det inte så att lånorden förmedlar en annan känsla än den inhemska konstruktionen? Du tycks inte tycka om maila så om jag pratar om det får det en annan effekt än om jag säger något av det andra.

Precis, det får en annan effekt, kanske inte den du tror men likväl en annan effekt. För att ta ett av mina hatobjekt: Titt som tätt ser man reklam för att man kan köpa en "pizza slice" (slice kanske borde stavas slajs, vad vet jag?) och detta signalerar IMHO enbart en enda sak. Personen som skrev det hela kan varken engelska eller svenska speciellt bra, därav uppkomsten av blandningen. Det heter ju att "Det är bättre att vara tyst och bli misstänkt för att vara idiot än att öppna munnen och undanröja alla tvivel". I dagens läge går det dock alldeles utmärkt att undanröja alla tvivel enbart i skrift med särskrivningar, SMS-svenska eller svengelska konstruktioner enl. ovanstående exempel.

barzam skrev: Om lånordet stannar kvar i språket, vid sidan om varianten, kommer betydelserna att glida isär med tiden (det finns ytterst få, om ens några riktiga synonymer). På så sätt berikar lånorden språket.

Eller så försvinner det ursprungliga svenska ordet och då har man tvärtom utarmat språket.
/Angus

barzam · Inlägg av **barzam** » 21 december 2003, 16:14

KättarAngus skrev: Eller så försvinner det ursprungliga svenska ordet och då har man tvärtom utarmat språket.

Tycker du då att det är ett exempel på utarmning att vi talar om stad (i den moderna bemärkelsen) i svenskan?

KättarAngus · Inlägg av **KättarAngus** » 21 december 2003, 20:38

Nej, eftersom det gamla ordet, 'borg' enligt ditt tidigare inlägg, fortfarande finns kvar i språket och har en helt annan betydelse än 'stad'.

Det som vore intressant att veta är dock vad den ursprungliga betydelsen av ordet 'borg' var innan man tog in 'stad'.
/Angus

barzam · Inlägg av **barzam** » 22 december 2003, 08:35

på fornisländska betyder ordet borg

1. borg, fästning
2. fästningsvall, mur
3. kulle till likbränning och högläggning
4. höjd, backe
5. by med borg, by

ordet är att koppla samman med berg, Burg(und), och betyder alltså ursprungligen 'något högt (beläget)'

Fubbik · Inlägg av **Fubbik** » 30 augusti 2004, 20:10

Jag kommer att tänka på den gamle notarien som efter stavningsreformen sa: Här har jag i 15 år suttit och skrivit Stockholm som ofvan. Nu ska jag behöva skriva Stockholm som ovan (o-van).