Värsta idiotin på västfronten?

[JETSKI]

Vilken var den största idiotin på västfronten?

Fransmännens agerande vid verdun?

Anfallet vid somme?

Operation Gericht?

Fransmännens "fältmässiga" uniformer i rött och blått

Fyll på med era bidrag (behöver inte vara de mest betydande händelser, bara saker som ni hängt upp er på) och motiveringar.

Själ tycker jag att fransmännens idiotiska utnyttjande av forten vid Verdun är irriterande. Rensa alla fort på kanoner och gräv ner er utanför istället! En handfull tyskar erövrar största fortet och fransmännen förbrukar tiotusentals man på att ta tillbaka det! åhhh!

[meimer]

Att brittiska officerar i början av kriget gick "over the top" medförandes endast komando stav.

A

[Mathias Forsberg]

Mentaliteten som sådan låg bakom agerande, och den kom till uttryck vid närmast alla de exempel som nämns ovan. Lysande illusterart i Larssons Black Adder-referat i en annan tråd.

/Forsberg

[Henke]

"The machine gun is a much over rated weapon." (uttalande av Douglas Haig, 1915)

[Löwe]

En dum grej:

Fritzarna använder giftgas, och skapar fullkomlig panik hos fransoserna. Men på grund av rädsla för det nya vapnet, vägrar tyska soldater rycka in i det tomma området!
Nästa gång detta vapen används har frankerna redan gasmasker...

[Olof Larsson]

Överhuvudtaget så vill jag påstå att mentaliteten bland de högre bittiska
officerarna var det dummaste under kriget.

Man var mot kulsprutor, stridsvagnar, flygspaning och initiativtagande av lägre befäl.
Man var för veckolånga artilleriinsatser som gav fienden tid att föra fram förstärkningar,
samtidigt som den gjorde terrängen till en lervälling som man knappt kunde föra
fram tyngre vapen genom.
Man ansåg t.o.m. att kavalleriet skulle fälla avgörandet.
Uppenbarligen hade man inte lärt sig mycket av de senaste århundradenas krig.

Å andra sidan kunde man kanske inte förvänta sig det av en yrkeskår,
där vilseledning och kringgång ansågs som ogentlemannamässigt (no cricket),
där man såg ner på litterär förkovran och proffesionalism och där f-n
tog den som tog egna initiativ som t.ex. utveckling av nya vapen och stridsteknik.

Vid Somme t.ex. så angav man maxgränser för hur långt förbanden fick framrycka,
vilket kontrasterar mot tyskarnas aggerande, f.f.a. när man införde infiltrationstekniken
i allt större omfattning.
Då angav man att målsättningen för varje enhet var
att framrycka så långt och snabbt som det bara gick.
Målet var t.ex. att ta linje A, men om de kunde fortsätta
och ta linje B och C så skulle de självfallet göra det.
Om befälet på platsen ansåg att det var lämpligt m.a.o.

[JETSKI]

Får nog hålla med om att brittiska officerskåren var den mest idiotiska och kanske brutalaste i viss mån. Å ena sidan den "gentlemannamässiga" andan, kadaverdiciplinen och på vilket sätt officerare fick sin fullmakt men å andra sidan kan man inte undgå att beundra dem på viket sätt de gick i krig med BEF och sedan improviserade ihop en mångmiljonarmé.

Sir Douglas Haig personifierar nog den brittiska höga officern. Under sommeslaget skrev han resignerat i sin dagbok att en viss divisions förluster låg under 1000 man och erinrade sig att han veckan innan kört förbi detta förband och de hade varit slöa och inte hälsat ordentligt på honom... Dålig hälsning-låga förluster= inga bra soldater.

Visserligen gick många av dessa egenskaper igen i alla de krigförandes arméer, fransmännen som medvetet malde sönder egna förband med artelleri (även om det knappast var brukligt!). Preussarna som till en början vägrade att låta "vanligt" folk bli officerare eller krigsbefodrade till befäl.

Ett annat problem som tyskarna hade vara att de rangordnade soldaterna i förbanden, använde de bästa först och stod till sist med avskrapet kvar, vilket inte britterna gjorde som blandade kreti med pleti.

[SuperPalle]

Jag tror nog inte att man kan anklaga det som hände i början av kriget så hårt. Trots allt visste man då inte riktigt hur mycket teknologin hade förändrats. Något som man dock borde ta att gnälla på är dessa ständiga genombrottsförsök. Alla dessa mördande och meningslösa offensiver var nämligen alla försök till att bryta den tyska linjen så att kriget kunde bli rörligt igen. Man kan tycka att dom borde lärt sig efter ett tag. Tycker "man".

Tyskarna gjorde i jämförelse med britterna och fransmännen inte lika många av dessa offensiver, även fast ortnamn som Verdun självklart Måste nämnas. Dom tyska offensiverna hade dock ett något sundare mål och en klarare tanke om vad som faktiskt kunde åstakommas. Notera att jag skrev sundare, inte att den faktiskt Var Sund.

- Palle

[Sergeant Pepper]

Tanken slår mig att både britternas och turkarnas beteende under 1:a vk liksom framför allt framsmännens under 2:a vk var extremt konservativa och riktigt ålderdomeliga. Känner ni till fler exempel på stormakter som levt högt på sin gamla taktik i tron att den var så fantastisk att den inte gick att vidareutveckla när tiden var mogen? Polska kavalleriet på 1650-talet kanske?
Finns det tvärtom några exempel på där "gammal är äldst" om ni förstår vad jag menar, d.v.s där en äldre stridstaktik slagit ut modernare arméer?

[CJBackfire]

att omringa en fiende är väl ganska så gammal strategi...

[Löwe]

Finns det tvärtom några exempel på där "gammal är äldst" om ni förstår vad jag menar, d.v.s där en äldre stridstaktik slagit ut modernare arméer?

När afghanerna slog ut moderna sovjetiska helikoptrar med gammaldags raketgevär, och klassisk gerillakrigföring? Visst att terrängen hjälpte till, så även religionen, men faktum kvarstår: ryssarna förlorade, trots att de var mer modernt utrustade.

[JETSKI]

Tyskarna gjorde i jämförelse med britterna och fransmännen inte lika många av dessa offensiver, även fast ortnamn som Verdun självklart Måste nämnas. Dom tyska offensiverna hade dock ett något sundare mål och en klarare tanke om vad som faktiskt kunde åstakommas. Notera att jag skrev sundare, inte att den faktiskt Var Sund.

Frågan är om man kan kalla Verdun för Offensiv. Till en del -ja, men målet var ju inte ett genombrott utan att hammra fransmännen till att förblöda mot Verdun vilket de lyckades rätt bra med själva. Det var nog inte en speciellt sund idé tycker jag.

[Bad Mr. Frosty]

Att skicka upp piloter i strid med mindre än 10 timmars flygträning och strunta i att förse dem med fallskärm med motiveringen att det skulle göra dem fega och hoppa när strid nalkades.
Hade man insett detta tidigt i kriget så hade man kunnat spara tusentals
flygares liv. Trots detta så har jag för mig att ballongspanare försågs med fallskärm kriget igenom?

[Olof Larsson]

Finns det tvärtom några exempel på där "gammal är äldst" om ni förstår vad jag menar, d.v.s där en äldre stridstaktik slagit ut modernare arméer?

När afghanerna slog ut moderna sovjetiska helikoptrar med gammaldags raketgevär, och klassisk gerillakrigföring? Visst att terrängen hjälpte till, så även religionen, men faktum kvarstår: ryssarna förlorade, trots att de var mer modernt utrustade.

Nu var det väl snarare så att de ryska helikoptrarna sköts ner med moderna
axelburna luftvärnsrobotar av sovjetiskt och amerikanskt ursprung.
Taktiken var heller knappast omodern. Delar av mujahedin ska ju ha tränats
i Storbrittanien av "regementet", d.v.s. SAS.

Jag skulle vidare inte vilja påstå att sovjet besegrades.
De valde att dra sig ur.

[Stefan]

Det kan hända att de gjorde sina misslyckade massdödsanfall eftersom de inte kom på en bättre strategi och trodde det var ett nödvändigt ont.
Kan man kanske säga om man vill vara vänlig.
Men.
Erövringen av Vimy-åsarna av Kanadensiska trupper vart ju en fantastiskt framgång, med bara 10% i förluster - som till stora delar var deras eget misstag.
Strategin var enkel: Tre minuters inledande beskjutning. Infateriet går ut och börjar marschera under tiden. När de är säg 200 m ifrån artilleriexplosionerna börjar artillerielden förflyttas i långsam marschtakt bakåt. Kulspruteskyttarna störtar ut; men då är ju infanteristerna i gott skottavstånd till dem och kan skjuta ner dem. Många bunkrar togs med besättningen i villäge; här förbereder de sig för en månadslång beskjutning - och så är fienden här en hel månad för tidigt!
Enda egentliga förlusten kom på ett avsnitt som kanadickarna ville spara som museiavsnitt och som då inte besköts alls; kulsprutenästen var oskadda - och många dog. Nu hade de tydligen något slags tidiga granatgevär (Mills bomber?) så de lyckades slå ut några av kulsprutorna och lyckades bryta igenom ändå.

Och efter den här fantastiska framgången med en ny bra taktitik, bara några månader senare anfalller britterna vid Paschendale med gammaldags blodstrategi, till en sedvanlig taxa av 250 000 för ett par kilometers lervälling.

Det är fascinerande att man kunde. Vi brukar anklaga barbarer att de kunde storma fästningar genom att skicka våg efter våg av trupper utan hänsyn till förluster. Vi föraktar ryssarna som under Stalins tid antogs köra med massanfall; soldater är billiga.

Men våra västerländska demokratier körde ju med samma strategi i kubik för inte så förfärligt länge sedan - i åratal.