Quiz: Medeltid

[Dilbert]

Tack för det, fast vid närmare eftertanke har jag insett att svaret inte var alldeles korrekt ändå - Kalle Anka heter ju Anders And på danska. Nåja.

Ny fråga: varför kallas den medeltida balladen just för ballad?

[Lindir]

Tack för det, fast vid närmare eftertanke har jag insett att svaret inte var alldeles korrekt ändå - Kalle Anka heter ju Anders And på danska. Nåja.

Eftersom Anders är den svenska (och danska) formen av Andreas kan man väl anta att han kallades Anders hemma i Sverige. Åtminstone innan han tog magisterexamen i Paris ... Andreas är ju den lärda latiniseringen av hans namn.

Ny fråga: varför kallas den medeltida balladen just för ballad?

Med tanke på att det italienska ordet ballare (och antagligen något liknande på medeltidsfranska och/eller provensalska, eller var nu ordet uppstod) betyder "dansa", kan man väl alltid misstänka att de ursprungligen dansade till dem.

[Dilbert]

Med tanke på att det italienska ordet ballare (och antagligen något liknande på medeltidsfranska och/eller provensalska, eller var nu ordet uppstod) betyder "dansa", kan man väl alltid misstänka att de ursprungligen dansade till dem.

Rätt så! Det är ju åtminstone den föreställningen som ligger bakom ordet ballad, och även om man inte vet så mycket
säkert om balladtraditionen så har ju många forskare föreställt sig att framförandet av en medeltida ballad gick till ungefär
som på denna kända bild från Ørslevs kyrka i Danmark.

Bild: http://www.hum.au.dk/romansk/tidsskrift ... /LS_10.jpg

Möjligen med undantag för den hornblåsande haren, eller vad det nu är. En försångare kan ha sjungit verserna medan
deltagarna i en kedje- eller ringdans stämde in i omkvädet som återkom i varje vers (nedan markerat med rött).

Frwerne stå i höga lofft,
dhe wänta sine herrar hemkomma.
Hästarna komma blodiga hem,
och sadlerne äre tomme.
Dhe swenske the bryta den Dahlebergz skylden, der gråta så månge.
(ur "Slaget vid Lena")
S.k. historisk visa, fyrrading med enkelt omkväde.

Krymplingen danser och dumben han quadh,
thenn blindhe han weffuer gulladh.
Wij galom, men hönsen wthridha.
(ur "Den bakvända visan")
S.k. skämtvisa, tvårading med enkelt omkväde.

Herr Oloff rijder om otte,
- driver dagg, faller rihm -
liuse dagen honom tychte
– Herr Olof kommer hem när skogen giörs löffwegröen.
(ur "Herr Olof och älvorna")
S.k. naturmytisk visa, tvårading med dubbelt omkväde.

Termerna och titlarna är givetvis skapelser av senare upptecknare och forskare. Utöver de ovan tre nämnda genrerna
brukar man tala om legendvisor, kämpavisor och riddarvisor. En mycket spridd legendvisa som fortfarande är "levande"
i svensk tradition är ju för övrigt visan om Staffan Stalledräng, där omkvädet ju har en stark ställning.

Att texterna har "refräng" tycks ju vara ett gott tecken på att de verkligen fungerat som dansvisor.
I vissa länder sorteras de in under den mer allmänna termen "folkvisor" efter tyskans Volkslied, en term med rötter i
romantikens idéer om att det var "folksjälen" som skapade vissa melodier och inte enskilda människor.

Texten i de flesta ballader består av berättelser, i form av scener och dialoger. Själva omkvädet kan ibland vara ganska
frikopplat från händelseförloppet, och man har tänkt sig att det nog ofta är så att varje ballad i hög grad nyskapas vid
varje framförande. Försångaren utgår ifrån en grundberättelse och vissa formler och stående uttryck ("skön jungfrun",
"vitgulan lock", "fingrarna små", "skarlakan röd", "söder under ö" etc.) som fyller ut versen, men det finns troligen ingen
version av någon ballad som är den "riktiga" eller "ursprungliga".

"En sångare", skriver balladforskaren Sven-Bertil Jansson, "bär därför på klangbilder av balladerna, där ord,
melodi och rytm bildar en helhet. Dessa realiseras sedan vid framförandena, men varje gång olika
eftersom kunskapen om balladspråket ger friheter vid återskapandet".

Ämnet för balladerna är vanligen passioner, våld, svek, död, skräck och övernaturliga händelser av olika slag.
Förebilderna finns nog främst i Frankrike men även i England och Skottland, och genren kan ha kommit till Norden
under 1400-talet då den höviska kulturen (särskilt den franska visdiktningsgenre som kallas chanson d'historie)
började bli känd här. Det kan vara så att den nordiska balladdiktningen uppstod som en dans- och underhållningsform
bland samhällets högre skikt, och därefter "sipprat ned" till folket, men man har också hävdat att det är en
tradition som fungerade som "säljande underhållning" på marknader och har sitt ursprung där.

Herr Lindir, wij bijdhen Eder wäll!

Edit: Jag kopplar ned bildlänkningen så att rambredden blir normal igen. Bilden finns att se på ovanstående länk för den som vill.

[Lindir]

Vilka religiösa ordnar fanns representerade i (dåvarande) Sverige under medeltiden (genom kloster eller motsvarande)?

[Engan]

Ok, jag gör ett försök. Jag lär säkert missa någon.

Huvudordnar:

Benediktiner
Dominikaner
Franciskaner
Birgittiner
Kartusianer
Premonstratenser
Augustiner

Ordensgrenar med egna kloster och eget namn:

Cistercienser (stor och viktig gren av Benediktinerna, också kallad Bernhardiner)
Cluniacenser (gren av Benediktinerna)
Klarissor (kvinnliga grenen av Franciskanerna)

Tveksamma fall:

Johanniter? Skall man räkna den som en riddarorden eller en klosterorden? Vet inte riktigt. Men du sa ju iofs "religiösa ordnar", så då klassar de väl in i vilket fall
Antoniner kanske, beroende på när du räknar att medeltiden slutar. De kom 1497.
Beginer räknas väl inte, antar jag.

[Lindir]

Ok, vi betar av dem en i taget:

Benediktiner

I princip fanns det inga benediktiner i dåvarande Sverige, medan det fanns desto fler i Skåne. Möjligen kan Vreta kloster ha varit benediktinskt innan det blev cisterciensiskt, men de källor som finns ligger flera hundra år efter detta eventuella förhållande. Enligt vissa kan även en del andra cistercienskloster ha varit benediktinska från början, men detta är högst osäkert.

Dominikaner

Absolut, de var en av de viktigaste tiggarordnarna från början av 1200-talet (de kom t o m hit inom tio år efter att de grundats).

Franciskaner

Jomenvisst, de var den andra stora tiggarorden, likaså från början av 1200-talet.

Birgittiner

Ja, Sveriges eget bidrag till klosterordensvärlden får vi inte glömma.

Kartusianer

Ett av de sista kloster som grundades i Sverige var Kartusianklostret i Mariefred (uppkallat efter klostret - Pax Mariae) som grundades 1494 och bara fick stå kvar i 30 år.

Premonstratenser

Premonstratenserna, som följde augustinregeln, hade fem kloster i Skåne och ett i Bohuslän, men däremot inget i dåvarande Sverige.

Augustiner

Augustinerna var en prästorden, som hade medlemmar vid exempelvis domkapitel som inte levde klosterliv. De hade ett hus i Skåne, men mig veterligt inget i dåvarande Sverige.

Cistercienser (stor och viktig gren av Benediktinerna, också kallad Bernhardiner)

Cistercienserna var inte bara en gren av Benediktinerna, utan i allra högsta grad en egen orden (reformerade Benediktiner). De var rentav den första fullt organiserade orden, eftersom Benediktinerna bara var en löslig organisation (och formellt är så än idag). Cistercienserna var den i särklass mest betydande klosterorden i Sverige under medeltiden, och bidrog med många biskopar och andra kyrkoledare. Precis som de senare tiggarordnarna kom den till Sverige under ett väldigt tidigt skede av sin existens. Alla svenska cistercienskloster låg under klostret Clairvaux, Bernhards eget kloster, medan ett enda av de skånska cisterciensklostren i stället låg under Citeaux (det kloster Cisterciensorden fått sitt namn av).

Cluniacenser (gren av Benediktinerna)

Cluniacenserna var däremot en (viktig) gren av Benediktinerna. Å andra sidan fanns det inga cluniacenskloster i dåvarande Sverige (ett i Skåne, dock).

Klarissor (kvinnliga grenen av Franciskanerna)

Formellt sett är Klarissorna en egen orden (Franciskanernas Andra Orden). De hade ett kloster i Stockholm.

Johanniter? Skall man räkna den som en riddarorden eller en klosterorden? Vet inte riktigt. Men du sa ju iofs "religiösa ordnar", så då klassar de väl in i vilket fall

Det finns både en riddarorden och en hospitalorden som kallades Johanniter. Hospitalsjohanniterna fanns representerade i Sverige, och hade bland annat ett kloster från slutet av 1100-talet i Eskilstuna.

Antoniner kanske, beroende på när du räknar att medeltiden slutar. De kom 1497.

Antoninerna hade ett hospitalskloster i Ramundeboda. Möjligen är det något äldre än 1497, men fanns åtminstone senast detta år.

Beginer räknas väl inte, antar jag.

Beginerna är ingen orden (de var ofta tertiärer inom franciskan- eller dominikanordnarna) och fanns dessutom, mig veterligt, inte i Sverige. Det närmaste svensk anknytning brukar sägas vara den tyska beginen Katarina av Stommeln som Petrus de Dacia (de svenske dominikanen som brukar kallas "Sveriges förste författare") brevväxlade med. De hade mötts när han studerade i Köln.

Ett par ordnar har du glömt (försåvitt vi räknar in 1400-talet), nämligen Karmeliterna i Örebro och Helgeandsorden, som under 1400-talet övertog ett hospital i Söderköping och gjorde om till hospitalskloster.

Kanske har jag också glömt något, men frågan är i vilket fall som helst Engans!

[Engan]

Oj då, jag läste faktiskt din fråga fel.. i hastigheten läste jag "nuvarande", inte "dåvarande".. det ändrar ju onekligen innebörden en smula med tanke på hur många skånska kloster jag tog med.. oops

Karmeliterna hade jag ju med i min ursprungliga listning, men lyckades uppenbarligen klippa bort dem när jag försökte vara organiserad och ordna dem under rubriker. Så kan det gå. Helgeandsorden var en nyhet för mig, jag trodde de kom hit senare, typ under 1500-talet. Intressant.

Hm, jag hade för mig att jag läst i "Den dynamiska medeltiden" nåt om att det en tid skulle funnits åtminstone ett litet antal beginer i Sverige, på Gotland tror jag.. men å andra sidan kanske jag bara blandar ihop det med Petrus de Dacia som ju bodde på Gotland och hans Christina (hon hette väl inte Katarina?) av Stommeln.. och å tredje sidan var de ju faktiskt ingen organiserad orden i vilket fall som helst, så de var irrelevanta för frågan. Men jag skall kolla upp det när jag kommer hem i kväll om jag kommer ihåg det.

Jaja, ny fråga skall jag i alla fall komma med, och nu byter vi ämne totalt:

Vilken av 1400-talets modetrender sägs (om det är sant är det aningen ironiskt med tanke på att trenden var rätt kortlivad) ha gjort det nödvändigt att bredda och höja dörrarna i slottet Blois?

[Rubber Duck]

Blygdkapseln?

[Engan]

Mycket lustigt men så extremt blev nog aldrig det modet (jag kommer osökt att tänka på Blackadders "black russian", för de som sett den första serien) att man behövde förstora dörröppningar.

[Rubber Duck]

Sorry, jag kunde inte låta bli

[Engan]

Ok, nu har det gått två dagar. En ledtråd, då.

Modetrenden hade sin höjdpunkt mellan 1430 och 1470 och var populärast i Frankrike, men fanns i olika varianter i många europeiska länder. Det rör sig om ett klädesplagg.

[Lindir]

Med tanke på att de fick höja dörrarna får man väl gissa på någon huvudbonad, och lämpligen då den höga, koniska huvudbonaden med vidhängande slöja, som ofta bars av damer under 1400-talet. De kunde vara rejält höga och spetsiga, och kallades hennin (franska).

Med tanke på hur smala de var verkar det ju kanske onödigt att också bredda dörrarna, men antingen breddades de väl för att behålla proportionerna, eller också fanns det riktigt bredyviga exemplar av den variant som brukar kallas "fjäril" (namnet antyder formen). Eller också har jag helt enkelt fel ...

[Engan]

Nej då, det är alldeles rätt. Det fanns "fjärilsformade" hattar också vid samma period, fast de var inte så populära i Frankrike vad jag vet. Och de så breda var de inte att dörröppningar behövde breddas.

Breddningen var vad jag förstod mer för att behålla proportionerna, som du säger. Möjligen också avsedd för de dörrar som arkitektoniskt helt enkelt inte gick att höja så mycket som behövdes (kanske fanns det ett bärande valv rakt ovanför), men om man breddade dem kunde åtminstone damerna ta sig igenom genom att vika huvudet lite åt sidan. Ser åtminstone lite mer "ladylike" ut än att vika huvudet rakt bakåt eller framåt.

Din tur, Lindir.

[Lindir]

1. Vem brukar kallas för "den förste turisten"?
2. Vilken bok av honom brukar man hänvisa till då?
3. Var reste han i denna "reseskildring"?

[hasseman]

Menar du svensk så tror jag man kan säja Linné.
Han reste ju runt i Sverige bl.a. till Lappland Öland och Skåne. Dessa resor gjorde han ju för att studera natur och kultur i olika delar av Sverige, en form av turism eller?
Om iså fall nån av dessa resor var mer ”turistisk” det vet jag inte.

Annars kan man ju gissa på den romerska politikern Marcus Tullius Cicero som har fått ge namn till ciceron (Vägvisare)