Dilbert skrev:Kalle Anka på danska, d.v.s. Andreas And.
Helt rätt!
Andreas Andreae And (död 1317) var länge (under sju ärkebiskopar!) domprost i Uppsala. Han hade en magisterutbildning från Paris (vilket var mycket ovanligt på den tiden) och var sedan verksam i alla upptänkliga områden i Uppsala. Bl a satt han tidvis i kungens råd och satt som enda kyrkliga representant i kommittén som utarbetade Upplandslagen (under ledning av hans kusin lagman Birger Persson), varvid han åstadkom en långt senare beundrad syntes av kanonisk rätt och svensk rättstradition.
Bland hans betydande donationer är de mest kända det nämnda studentkollegiet i Paris 1281 och Helgeandshuset i Uppsala 1303 (det första i Sverige - Helgeandshus var en medeltida sjukvårdsinrättning i kyrklig regi). Slutligen donerade han genom sitt testamente 1316 en holme i Fyrisån i Uppsala (med tillhörande jordegendomar som ekonomisk bas) till domskolans studenter, den s k Kvarnholmen, den holme som numera Upplandsmuseet ligger på. Namnet Studentholmen, som användes under 1500-talet, antyder att Uppsala universitets tidiga studenter med stor sannolikhet hade detta hus som studenthem.
Studentkollegiet i Paris låg vid Rue Serpente, mitt i Quartier Latin, och var i bruk en bit förbi mitten av 1300-talet. Det inköptes av Andreas 1285 och donerades som sagt 1291. Där fanns plats för 12 studenter plus en kurator och en föreståndare. Reglerna finns bevarade och ger en god bild av dåtida studentliv - bl a lästes tidegärden dagligen, endast latin var tillåtet även på fritiden och allt sjungande och annat oljud förbjudet i trädgården. Schack- eller tärningsspel, skuldsättning, hund- eller fågelhållning och nattsudd var var också förbjudet.
Detta kollegium i Paris åtföljdes under 1300-talets gång av kollegier för Linköpings- och Skarastudenter. 1329 fanns följande antal svenska stundenter i Paris:
Uppsalakollegiet: 15
Linköpingskollegiet: 3
Skarakollegiet: 4
övriga utspridda studenter: 12
samt därtill kanske något tiotal svenska dominikan- och franciskanstudenter. Sammanlagt alltså ett 40- eller 50-tal.
Nästa fråga går följaktligen till Dilbert.