En översättares dagbok.
Fast Rivendell är ju inte ett alviskt namn, utan människornas namn på (och en översättning av) alvernas Imladris. Ett "å" mer eller mindre spelar sålunda ingen roll. Däremot kan jag hålla med om att det inte är ett särskilt snyggt namn, men det kanske inte är det viktigaste.klÅvedal...jag tycker att det känns fel med ett Å i ett alviskt namn...
Men det är ju inte alviskt ...
Imladris är alviska.
Rivendell är engelska (»översatt« från väströna).
Klåvedal är svenska (och svenskan har gott om ord som innehåller »å«).
Även om platsen heter Klåvedal på svenska kommer den ju fortfarande att heta Imladris på alviska.
/Skägglavsmannen
Rivendell är engelska (»översatt« från väströna).
Klåvedal är svenska (och svenskan har gott om ord som innehåller »å«).
Även om platsen heter Klåvedal på svenska kommer den ju fortfarande att heta Imladris på alviska.
/Skägglavsmannen
Har du något eget förslag, Eowyn? *nyfiken*
Jag tycker att det viktigaste är att man lyckas behålla ursprungsbetydelsen på grundtermen, samtidigt som man helst lyckas skapa en trovärdigt svenskt motsvarighet.
Jag tycker alltså snarare att det är den frågan vi ska ställa oss... Är Klåvedal, Kleva däld, Vattnadal, Riftedal, eller något annat alternativ det som bäst motsvarar kriterierna ovan. Något mer tycker jag inte man kan begära...
Jag tycker att det viktigaste är att man lyckas behålla ursprungsbetydelsen på grundtermen, samtidigt som man helst lyckas skapa en trovärdigt svenskt motsvarighet.
Jag tycker alltså snarare att det är den frågan vi ska ställa oss... Är Klåvedal, Kleva däld, Vattnadal, Riftedal, eller något annat alternativ det som bäst motsvarar kriterierna ovan. Något mer tycker jag inte man kan begära...
Jag tycker nog ...
Jag tycker nog att »Klevedäld« vore ett bra alternativ.
»Varför?«, hör jag er undra.
Rivendell
Klevedäld
Ser ni likheterna? »I« och »e« ligger nära varandra ljudmässigt, och detsamma gäller för »e« och »ä«. Heck, »dell« och »däld« är ju praktiskt taget samma fonem.
Den stora skillnaden är förstås »kl« i stället för »r«, men vill man bevara ursprungsbetydelsen får man vackert stå ut med det. »N« i »Rivendell« är ju ganska svagt, så det märks knappt att det saknas i »Klevedäld«.
»Riftedal« tycker jag är ok, men inte optimalt. Vad är en »rift«? Dessutom ligger »ft« rätt långt från originalets mjuka »v«, samtidigt som »dal« skiljer sig mer från »dell« än vad »däld« gör.
/Skägglavsdante
»Varför?«, hör jag er undra.
Rivendell
Klevedäld
Ser ni likheterna? »I« och »e« ligger nära varandra ljudmässigt, och detsamma gäller för »e« och »ä«. Heck, »dell« och »däld« är ju praktiskt taget samma fonem.
Den stora skillnaden är förstås »kl« i stället för »r«, men vill man bevara ursprungsbetydelsen får man vackert stå ut med det. »N« i »Rivendell« är ju ganska svagt, så det märks knappt att det saknas i »Klevedäld«.
»Riftedal« tycker jag är ok, men inte optimalt. Vad är en »rift«? Dessutom ligger »ft« rätt långt från originalets mjuka »v«, samtidigt som »dal« skiljer sig mer från »dell« än vad »däld« gör.
/Skägglavsdante
- Den stegrande kamelen
- Medlem
- Inlägg: 991
- Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
Angående dal eller däld citerar jag vad signaturen "Stefan" skrev i forumet på Tolkiens Arda, då han redan mycket väl har formulerat vad jag ville säga:
Vad gäller ljudlikhet så tycker jag att begynnelsebokstaven är viktigare än en konsonant mitt i, varför jag tycker att "Rifte" är bättre än "Kleve". Men detta är nog en ren smakfråga.
Annars, om ljudlikhet är det primära målet, så finns ju alltid ordet reva, som också kan betyda klyfta, ravin. Men jag vet inte om jag riktigt gillar Revedal (eller för den delen Revedäld). Där har vi plötsligt det motsatta förhållandet, att ordet på svenska är för begripligt och alldagligt jämfört med det engelska originalet.
Angående rift så är inte frågan "Förstår folk verkligen det ordet?" utan snarare "Är rift på svenska mindre begripligt än riven på engelska?" Jag tror inte att det är det, utan att orden är ungefär lika obskyra båda två. (Men jag lyssnar gärna på argument i frågan!)Stefan skrev:För det första har engelskan ett språk där äldre ord och uttryck lever i mycket högre omfattning än i svenskan. Emedan "däld" är ett ord som inte förekommer flitigt i daglig svenska (och som kanske är okänt för en del svenskar), är "dell" betydligt vanligare i engelskan. Om man kastar en blick i backspegeln, på texter av t ex Stiernhielm eller Lenngren, kan man konstatera att svenskan utvecklats hastigt och lustigt under de senaste 250 eller så åren. Däremot fungerar det utmärkt att läsa Defoe eller Swift, och i engelska skolor och på engelska scener får man sig Shakespeare till livs i original. Att plocka gamla ord bara därför att originalet har ett gammalt ord kan av denna anledning vara ovist.
Vad gäller ljudlikhet så tycker jag att begynnelsebokstaven är viktigare än en konsonant mitt i, varför jag tycker att "Rifte" är bättre än "Kleve". Men detta är nog en ren smakfråga.
Annars, om ljudlikhet är det primära målet, så finns ju alltid ordet reva, som också kan betyda klyfta, ravin. Men jag vet inte om jag riktigt gillar Revedal (eller för den delen Revedäld). Där har vi plötsligt det motsatta förhållandet, att ordet på svenska är för begripligt och alldagligt jämfört med det engelska originalet.
Såvitt jag vet är däld inte vanligt förkommande i ortnamn, utan ger åtminstone mig bara associationer till högstämd poesi, så jag föredrar nog -dal/-dalen.
Hur ni får in ett å i Klåvedal har jag ingen aning om (men upplys mig gärna). Däremot är former med ö vanliga (som i klövar, klöver o d), Klövedal finns för övrigt redan som ortnamn i Sverige. Annars kan jag hålla med om att namnen på Kl- låter litet hårda och opoetiska. Kan man inte använda ravin i någon form. Ravindalen t ex skulle ju åtminstone ha fördelen att man ser en vackert dramatisk dal med störtande branter inför sig ... Fast ni kanske var ute efter bågot mer obskyrt?
Hur ni får in ett å i Klåvedal har jag ingen aning om (men upplys mig gärna). Däremot är former med ö vanliga (som i klövar, klöver o d), Klövedal finns för övrigt redan som ortnamn i Sverige. Annars kan jag hålla med om att namnen på Kl- låter litet hårda och opoetiska. Kan man inte använda ravin i någon form. Ravindalen t ex skulle ju åtminstone ha fördelen att man ser en vackert dramatisk dal med störtande branter inför sig ... Fast ni kanske var ute efter bågot mer obskyrt?
- Den stegrande kamelen
- Medlem
- Inlägg: 991
- Blev medlem: 23 mars 2002, 21:08
- Ort: Göteborg
- Kontakt:
Jag roade mig med att söka i Lantmäteriets databas (som innehåller drygt 700 000 ortsnamn). Där finns ett enda namn i hela Sverige som slutar på -däld (Ebbesdäld på Öland). Tyvärr har jag ingen aning om motsvarande statistik i England, men jag inbillar mig att namn som slutar på -dell är väldigt mycket vanligare än så.Lindir skrev:Såvitt jag vet är däld inte vanligt förkommande i ortnamn, utan ger åtminstone mig bara associationer till högstämd poesi, så jag föredrar nog -dal/-dalen.
Det är en fullt legitim om än ålderdomlig ordform, och ganska vanligt förekommande i ortsnamn. Se t ex vad SAOB har att säga. (Själv bläddrade jag i och för sig i en lokal ortsnamnsbok idag, där det visserligen förekom många Klåve-namn men där nästan alla verkade syfta på kluvna stenar snarare än raviner.)Lindir skrev:Hur ni får in ett å i Klåvedal har jag ingen aning om (men upplys mig gärna).
Att jag inte tycker att det låter särskilt vackert är en annan femma...
Då har vi alltså din tillåtelse att döpa om Bilbo Baggins till Bimbo Backlin, eller kanske The Misty Mountains till Gamla skogen eller något sådant...Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om det är exakt rätt översatt eller inte. Huvudsaken är att det låter bra. Jag Vattnadal är det ända som låter vackert och bra som namn på alvisk ort.
För Tolkien var innebörden i orden det viktigaste.
Ok, klove/klova kan jag bättre förstå. Stavas det med -å- i de ortnamn du hittat? Hur hittar man förresten Lantmäteriets databas?Den stegrande kamelen skrev:Se t ex vad SAOB har att säga.