Nationalism

[Artur Szulc]

Hej!

Jag skulle ju återkomma till ämnet.

Man kan särskilja mellan etnicitet och nationalism på följande sätt:

etnicitet handlar om en känsla av gruppsamhörighet, som grundar sig på ras, språk och religion, men också historisk tillhörighet.
Samhörigheten och känslan av samhörighet är således oerhört central.

Nationalismen är mer avancerad än etniciteten. Nationalism är mer medveten, den kan med andra ord vara politiskt organiserad.
Gruppsammanhållningen betonas starkt och för att utveckla en stark gruppsammanhållningen så krävs det en slags ledning som kan åskådliggöra detta för medborgarna, exempelvis Hitler under 1930-talet.
En viktig del i det nationalistiska tänkandet är behovet av ett yttre hot, i nazisternas fall; judar, slaver, zigenare, och andra

avvikande

. En ytterligare aspekt handlar om tillgången till ett eget territorium, eller åtminstone en förhoppning om ett eget territorium.

Ett historiskt exempel: när Polen försvann från Europas karta i slutet av 1700-talet och slutade att existera som en nation med geografiska gränser så levde känslan av samhörighet kvar hos polackerna. Under 1800-talet gjorde polackerna uppror, främst i de delar som kontrollerades av tsarryssland. Etniciteten gick över till att bli nationalistisk: polackerna organiserade sig och strävade efter självbestämmande och ett eget territorium. Polackerna uppfattade hotet från den ryska övermakten som värst. De polska minoriteterna i Österrike och Preussen drevs inte av samma nationalistiska tankar; i Österrike erhöll polackerna ett visst självstyre. Men i samband med första världskriget så spreds de nationalistiska tankarna till majoriteten av polacker.

mvh artur

[LasseMaja]

Man kan särskilja mellan etnicitet och nationalism på följande sätt:

Stämmer bra det, nationalismen har uppkommit under 1800-talet trots att den bygger på urgamla företeelser som man kanske kan kalla "etnicitet". Men nationalismen är ingen naturkraft utan en männsklig konstruktion. Hur absurd nationalismen ibland varit kan representeras bra med Massimo DÁzeglios uttalade i det enade Italiens första parlamentssession "Vi har skapat Italien. Nu måste vi skapa Italienare."

[Superfinne]

Jag är lite fosterländsk jag räknar Finland som mitt fosterland/mitt land och sverige som ett land var jag bor.

//Martin

[Siempe]

varför måste man alltid hävda sig om sitt land och ursprung.. vi alla är väl människor från planeten Tellus.. spelar det då så stor roll inom vilka gränser vi bor osv... varför måste man känna sig tvungen att skilja på varandra? det låter som vi alla är olika... möjligtvis utseendemässigt och individmässigt, men det har ingenting med länderna att göra... utseendet kommer genom arv visst.. men vi alla är olika personer och inget land kan representera mig eller någon annan... om jag säger att jag är gambian kommer ni förmodligen inte ha någon aning om vad jag står för och hur jag är, om jag säger att jag är turk kommer ni inte heller det.. så vad spelar det för roll???

[Dan Koehl]

Själv rör jag mig rätt mycket och tror faktiskt att jag börjar nosa lite på hur det är att känna sig som EU-medborgare och Europé, det är rätt nytt och spännande, som att känna sig lite nationalistisk men på en hägre nivå liksom...

Kan man idag snart likställa nationalism som EU-medborgare med tex amerikansk nationalism eftersom båda är unioner?

(-ja, jag vet att man talar olika språk inom EU, men ändå?)

[LasseMaja]

Jag tror det är långt kvar innan vi EU-medborgare kan komma att känna oss som Amerikaner. Först och främst har vi språkskillnaden som du mycket riktigt påpekar, sedan har vi även det faktum att EU består av gamla länder med väldigt lång historia och skild kultur till skillnad från USA där ju de gamla länderna (Indiansamhällena) totalt sveptes undan och i stort sett alla medborgare blev invandrare på ny mark. Sedan har vi ju också tidsaspekteten, det tog säkerligen några generationer innan Amerikanerna började känna sig som "Amerikaner", så om EU till slut blir en lika sammanssatt union som USA, så bör vi alltså vänta ett par generationer och se vad som händer. Vad som kan tala till EU:s fördel är att vi har stor del av vår befolkning i större dynamiska städer där man kanske inte känner sig lika bunden till sitt gamla "fosterland".

[Mörner]

Bör även noteras att "Amerikanarna" stred gemensamt i ett krig mot övermakten för att få frihet. Nämn något annat som band folk lika väl under den nationalromantiska perioden, så håller jag tyst.

Ser personligen fram emot att en gång kanske kalla mig för europé , inte svensk.

[zjukov]

En klassisk strategi för överheten att styra de underkuvade, skapa enighet och sopa interna konflikter och orättvisor under mattan är att spela på nationalismen. Det finns otaliga historiska xempel på detta. 1:a världskriget kanske är det tydligaste exemplet.

För mig finns det inte något egenvärde att försvara en nation i sig ex kungen, eller den svenska flaggan eller den svenska skärgården (finns många vackra platser i världen) De är istället de värderingar som råder i ett samhälle som är värda att försvara. Om jag lever i ett land som bygger på solidaritet, rättvisa och jämlikhet är jag också beredd att försvara dessa ideal.

/greger

[cats]

Tänkte fortsätta en del på den här tråden om nationalism eftersom jag anser det vara en av de viktigaste frågorna som finns för att förstår historien, och då i synnerhet Europas nutids historia.

Grunden för det moderna nationalistiska begreppet anses komma från upplysningstidens filosof Rousseau, vars bok ”Om samhällsfördraget” förespråkade en "folksuveränitet'". Vilket lade grunden för kravet att definiera vad detta ”folk” egentligen var, och hur den här "nationen" skulle se ut och verka. Tidigare var landet starkt knuten till härskaren, och den geografiska del av landet som en specifik makthavare hade kontroll över. Någon speciell "folkgemenskap" är svårt att identifiera från historien, även om det alltid funnits vissa drag som kan tolkas som nationalistiskt också före upplysningstiden.
(här finns tolkningsmöjligheter hur många som helst som går att diskutera om, men jag försöker begränsa det här till nationalism i dess moderna form)

Den franska filosofen Ernest Renan (1823-92) försökte sig på att definiera det nationalistiska begreppet under en föreläsning som bar temat ”Vad är en nation?” Han gav förklaringen att en nation är: ”en själ, en andlig princip. Två sakförhållanden… bildar denna själ, denna andliga princip… Det ena är det gemensamma ägandet av ett rikt arv av hågkomster; det andra är själva överenskommelsen, lusten att leva tillsammans, viljan att fortsätta att oskiftat bruka det erhållna arvet”. Han var inte av den åsikten att folket var för evigt eller hade några begränsningar, utan att den ständigt omformades och förändrades. Rene kom att företräda en liberalnationalistisk del av nationalismen.

Genom Renan kom tanken om att ett folk kunde ha en "folksjäl" Något som man menade kunde bidra till att människor tänkte på en grupptillhörighet på ett sätt som skulle göra att de handlade mera altruistisk i sitt förhållande till det samhället man levde i.

Den moderna nationalismens följande stora huvudkälla kom från Tyskland i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet. Det var filosoferna Johann Gottfried Herder (1744-1803) och Johann Gottlieb Fichte (1762-1814). Herder var den första som myntade uttrycket "Nationalismus" i den form vi känner begreppet idag, som själva grundvalen för människors gemensamma identitet.

Han ansåg han att språket hade nyckelrollen i den gemensamma identiteten. Utan ett gemensamt språk kunde man inte bli medveten om sig själv, samtidigt som alla kollektiva samhällsband bildades och uppehölls genom språket.

Det som gjorde Herders idéer viktiga för nationalisterna var att han betonade samspelet mellan miljö och språkutveckling.
Språket kom inte från gud, utan bildades i den gemensamma kampen mot omgivningen, och de olika miljöerna man levde under. Den enda naturliga politiska ordningen var, att varje nation självständigt skulle styra sina angelägenheter i enlighet med sina egna traditioner och seder. Han höll för att nationer skulle bildas av människor av samma raser och inte av blandade raser. Annars var de ”utan inre liv och sympati de olika delarna emellan”. Däremot förkastade han tanken på att en kultur kunde vara en annan överlägsen. Enligt Herder kunde vilken som helst nation få detta enande inifrån genom nationell enhet. Däremot gör hans tankar att begreppen etnicitet och nationalism smälter samman.

Genom Herders tankar om språkets sammanhållande kraft, och påverkan av den gemensamma miljön, blev det också populärt att börja forska i vad vi idag kallar folkloristik.

Den tyske filosofen Johann Gottlieb Fichte, tog Herders tankar till en ny inriktning, genom att hävda att det endast var de folk som talade det han kallade ett ”ursprungligt språk” som utgjorde verkliga nationer. Enligt hans uppfattning var tyskan ett sådant språk, till skillnad från franskan, som talade ett slags förvrängd latin snarare än sitt modersmål. En rätt provocerande tanke riktad mot fransmännen och som säkert retade en del vid den här tiden.

Med Napoleonkrigen i färskt minne, fick hans tankar starkt gehör i Tyskland. Även om Fichtes tankar inte byggde på biologiska särdrag, utan på språkliga, banade hans teorier vägen för den tyska nationalistiska skolan som så småningom skulle lappas på med nationalromantik, och tankar om etnisk tillhörighet samt socialdarwinism.

Nationalism är ofta svår att kategorisera, eftersom den ofta är lika personlig till utformningen som olika personers tro på en religion, eller högre makt, kan vara. Nationalism kunde liknas vid en religion som kan basera sig på språk, ideologi, etnisk tillhörighet i olika grad. Ofta sammanblandad med romantiska föreställningar (framtidsromantik eller konservatism) eller så kan den vara socialt betingad. Eller en blandning av allt tillsammans.

Sedan kan man fundera om det här har varit till skada eller nytta för människorna och nationerna. Jag personligen tycker att det inte kan vara en ren tillfällighet att de nationer, som varit så viktiga för att utforma nationalismens principer i modern tid (Tyskland och Frankrike), också har varit de nationer som varit som djupast inblandade i orsakerna till att de båda världskrigen påbörjades.

[a81]

Man kan särskilja mellan etnicitet och nationalism på följande sätt:

Stämmer bra det, nationalismen har uppkommit under 1800-talet trots att den bygger på urgamla företeelser som man kanske kan kalla "etnicitet". Men nationalismen är ingen naturkraft utan en männsklig konstruktion. Hur absurd nationalismen ibland varit kan representeras bra med Massimo DÁzeglios uttalade i det enade Italiens första parlamentssession "Vi har skapat Italien. Nu måste vi skapa Italienare."

Nationalismen som ideologi uppstod under 1700-/1800-talet, men människor har varit nationalister långt tidigare, särskilt i nationalstater som Sverige. Var inte Olof Rudbeck (http://sv.wikipedia.org/wiki/Olof_Rudbe ... %C3%A4ldre) nationalist? Var inte Gustav Vasa nationalist? Detta är bara två exempel. De kallade sig givetvis inte nationalister och var kanske inte nationalister fullt ut ideologiskt sett, men skulle vi träffa dessa personer i dag så skulle vi uppleva dem som klart nationalistiska. Ordet nationalism verkar för övrigt vara tidigast belagt i svenskan 1804 (enligt SAOB).

Nation finns belagt sedan åtminstone 1500-talet. Här är ett exempel från 1650 i SAOB:

Wår Swenske nation, den der altijdh är wahn att regeras af en Konung.

Jämför till exempel med ordet alkoholist, som verkar vara tidigast belagt i svenskan 1875 (enligt SAOB). Fanns det inga alkoholister före 1875?

[frejs väpnare]

Please...
Blanda inte ihop alla olika betydelser av nationalism. A81 lyckas få in tre olika betydelser till samma smet.

[Göstring]

Please...
Blanda inte ihop alla olika betydelser av nationalism. A81 lyckas få in tre olika betydelser till samma smet.

Går det att lite snabbt rekapitulera huvuddragen i de olika betydelserna med samma namn?

[Markus Holst]

Jag tror det är långt kvar innan vi EU-medborgare kan komma att känna oss som Amerikaner.

Kanske lite elakt att skratta åt en 8 år gammal kommentar, men: Jag håller med. Det kommer förhoppningsvis aldrig ske att vi Européer känner oss som amerikaner

[Göstring]

Jag tror det är långt kvar innan vi EU-medborgare kan komma att känna oss som Amerikaner.

Kanske lite elakt att skratta åt en 8 år gammal kommentar, men: Jag håller med. Det kommer förhoppningsvis aldrig ske att vi Européer känner oss som amerikaner

Men har man lyckats skapa européen?

[cats]

Jag tror det är långt kvar innan vi EU-medborgare kan komma att känna oss som Amerikaner.

Kanske lite elakt att skratta åt en 8 år gammal kommentar, men: Jag håller med. Det kommer förhoppningsvis aldrig ske att vi Européer känner oss som amerikaner

Men har man lyckats skapa européen?

Jag tycker det är en bra fråga.

Om man utgår från kriteriet att ett gemensamt språk och gemensam kultur är grunden för en nation, då är det något man verkligen kan undra över. Kanske man också skulle kunna fråga om det ens är möjligt att skapa "européen"?

Kanske om gör en omdefinieringr av vad som skall kallas en nation.