Svenska Försvaret under WW2

[UrsusRex]

Har hört historier från äldre att de hade tre patroner tilldelade och att två av dessa var blanka. Stämmer detta? I så fall är det ju inte undra på att Sverige lät tysken passera!

Hur såg det Svenska försvaret ut under mellankrigstiden och WW2?

/Björn

[Von Nilsson]

1925 bestämde sig riksdagen för att en nedrustning skulle ske, detta beslut var nära att kosta oss vår nationella frihet, när kriget bara 15 år var i full gång. Även vid försvarsraseringen 1925 försäkrades, att en tillförlitlig återtagningsförmåga fanns inbyggd i planeringen, fast den gången talades i termer som "det elastiska försvaret", vilket likt en fågel Fenix snabbt skulle framträda i full styrka, när så krävdes. Vi vet hur det gick. För all del: visst blev det återtagning - men denna var inte fullbordad förrän vid krigets slut 1945! Endast tack vare en nådig försyn, uteblivna fientliga angrepp och förödmjukande eftergifter (tex permittenttrafiken) förmådde vi hålla näsan över vattenytan och rädda ett skamfilat anseende. Svenska folket avslöjade snart det lögnaktiga i ett stats ministeruttalande 1939 att "vår beredskap är god".

1936 beslutatde riksdagen om en viss upprustning.

En överbefälhavare skulle leda försvaret i krig och en försvarsstab bildades. Denna var gemensam för armén, marinen och flygvapnet. I samband med kriserna i Europa 1938–1939 fick försvaret stora tilläggsbelopp för att förstärka beredskapen. När andra världskriget bröt ut 1939 hade inte 1936 års försvarsbeslut hunnit genomföras. Under det pågående vinterkriget 1940 bestämdes att hela försvaret skulle förstärkas.

En bra sida om försvarsbesluten http://www.aff.a.se/vf994_34.htm

[CJBackfire]

suck...
jag har skrivit ett JÄTTE arbete on sverige under WW2.
så vill du ha reda på lite detaljer så säg till...

[furir]

Som föregående debattör så riktigt påpekar så var Sveriges försvar anno 1939 av mindre bra kvalitet. Per-Albins berömda ord "vår beredskap är god" skall dock främst sättas i samband med Sveriges allmäna beredskap, inte militära. Gällande krigsmateriel var situationen på gränsen till löjeväckande, i varje fall enligt svenska beredskapssoldater själva:
"I stort sett var det dock endast uthållighetsövningar, där soldatens förmåga att frysa och svälta och vara utan sömn framförallt sattes på prov. Färdigheten i vapnens bruk fick däremot minimal plats i övningsschemat. För egen del sköt jag 9 pistolskott och 6 karbinskott under hela vintern. Någon skjutövning med granatkastaren förekom inte under hela tiden. Man får ej undra på, att den enskilda soldaten betraktade denna beredskapstjänstgöring som tämligen meningslös."(Källa, Krigsarkivet, Beredskapsminnen under andra världskriget, 272 a, volym 14)
De knappa tillgångarna på ammunition ledde till dålig utbildning m.m., jag vet att även svenska kavallerister så sent som 1940 övade anfall till häst med dragna sablar - därav skall vi inte skratta så hånfullt åt skrönorna om de polska beridna lansiärernas anfall mot tyska pansarvagnar. Oavsett, pga av denna materielbrist, som i mångt och mycket bottnar i den stora regementsdöden på 1920-talet, kunde inte Sveriges regering göra ngt annat än vad denna faktiskt gjorde. De lyckades trots allt att hålla Sverige utanför kriget och detta måste ses som det primära målet för denna tid. Först vid år 1943 började den svenska försvarsmakten att få ordentliga materielresurser, därav kunde Sverige detta år säga upp den berömda tyska "permittenttrafiken". Eventuella reprissalier från tysk sida, ex en invasion el dyl, skulle förhoppningsvis kosta mer än vad det skulle smaka, en svensk devis som lät sig hållas ända tills relativt nyligen (dvs tills CCCP föll...)

[JohnT]

Har hört historier från äldre att de hade tre patroner tilldelade och att två av dessa var blanka. Stämmer detta?

Sverige hade 74 miljoner 6.5mm skarpa skott i April 1940.
(enligt Chefen för arméns rapport om ammunitionsläget daterad 12 April 1940.)
Så en tre-fyra hundra skott per soldat är mer med sanningen överensstämmande.

Det är naturligtvis omöjligt att säga att det aldrig hände,
I samband med organiseringen i april 1940 var det rörigt och det kan ha hänt att fotfolket tappade bort sitt egna underhåll.
Dock är det förvånande att så många har varit med om samma historia...
Jag har hört den förut och det gick en massa rykten redan under kriget och de blev säkert inte färre med tiden.

Den mest verklighetsförankrade grunden till ryktet var att flera förband inte fick öva skytte under de två första månaderna och att de sedan fick ut en handfull skott per månad. Orsaken var att man inte kunde rekvirera ammunition för skjutövningar!
Eftersom man inte var mobiliserade utan organiserade så fick man inte med automatik bryta lådorna med reglementsenlig ammunitionsutrustning, den skulle ju sparas till kriget.
(Källa: "I4 1928-1961" sid 179)

Antagligen berodde detta administrativa elände på klantighet hos några lagerföreståndare och att alla vettiga befäl låg i skogen.
Men det visar att delar av svenska arméns befäl inte var helt krigsdugligt.

PS.
i boken "Jaktpiloter" berättar Len Deighton en liknande historia från slaget om storbritannien. Mässen serverade varm lunch mellan klockan tolv och ett, var piloterna ute och flög då så fick dom ingen varm mat.
Den mässansvarige fick naturligtvis skala potatis resten av kriget.

I alla krigsmakter finns det befattningar som man i fredstid tycker är så oviktiga att man stoppa in vem som helst där.
Sen när kriget kommer så visade sig att så inte var fallet.


Hej Hopp
/John T.

[JohnT]

De knappa tillgångarna på ammunition ledde till dålig utbildning m.m.,

Om du ändrar det till den knappa tillgången på övningsammunition så köper jag dina argument rakt av. Att inte låta de inkallade öva var en av de förfärligaste psykologiska blunders man kunde göra.
Sex karbinskott på en vinter samtidigt som man producerade 10 -20 miljoner skott i månaden!

Först vid år 1943 började den svenska försvarsmakten att få ordentliga materielresurser, därav kunde Sverige detta år säga upp den berömda tyska "permittenttrafiken". Eventuella reprissalier från tysk sida, ex en invasion el dyl, skulle förhoppningsvis kosta mer än vad det skulle smaka, en svensk devis som lät sig hållas ända tills relativt nyligen (dvs tills CCCP föll...)

Jag vill hävda att det mycket mer berodde på att Tysklands relativa styrka gentemot de allierade hade ändrats än Svenska försvaret.

Nästa myt jag vill prata om -
Det fanns två komponenter i det svenska försvaret som utvecklades positivt under kriget.
Antalet tränade män och Svensk propaganda.
Den svenska armén var relativt möjliga motståndare sämre utrustad 1945 än 1940.


Cheers
/John T.

[Totmes]

Men Sverige hade ett trumfkort, jag tänker på den geniale matematikern Arne Beurlings dechiffrering av den tyska teletrafiken genom Sverige.
Sverige visste mycket om tyskarnas avsikter, t.ex Barbarossa.

[Etcetera.]

Jag skulle bara vilja veta. Hur mycket mer material hade Finland när de blev anfallna av Sovjet än vad Sverige hade under samma tid? Vad jag har förstått så var inte Finland speciellt bra rutade de heller.

[Von Nilsson]

Först vid år 1943 började den svenska försvarsmakten att få ordentliga materielresurser, därav kunde Sverige detta år säga upp den berömda tyska "permittenttrafiken".

Permittenttrafiken sägs upp pga av stora påtryckningar av de allierade, tex sovjet sa att Sverige hjälpte tyskarna med deras fälttåg mot sovjet. Sovjet menade att tyska divisioner hade färdats igenom sverige från norge till finland.
Men sverige sade upp trafiken, pga av stora påtryckningar av de allierade plus att försvaret BÖRJADE bli relativt bra.

När permittenttrafiken sades upp blev de full mobelisering i försvaret.

1943 vände sverige mer åt de allierades hål, de var därför hitler lät generallöjntnand Von Schell utarbeta en plan mot Sverige, "Studie Sverige"


MVH//Von Nilsson

[furir]

Självklart var inte försvarets ökade materielresurser allena orsaken till uppsägande av permittenttrafik. Av än mer vikt är naturligtvis det utrikespolitiska läget. Naturligtvis bidrar de allierades påtryckningar och den vändande tyska krigslyckan. Jag menar dock att det är tänkvärt att uppsägandet sker först när materielresurser m.m. nått en acceptabel nivå. (Så jag tror att vi alla egentligen talar samma språk även om vi väljer att uttrycka oss ngt annorlunda) Angående kvaliteten på soldaterna så kan det sägas att den svenska soldaten blev otvivelaktigt bättre förberedd ju längre kriget pågick. I början av kriget fanns det förband där uppemot 70-80% av soldaterna saknade relevant vinterutbildning, trots att dessa förband uppenbarligen skulle användas i en vintermiljö. (Se exempelvis Beredskapsdagbok 1939-45 som vi upplevde det då och minns det nu, red. Björn Forslund, sid. 32.) Med tidens gång blev de svenska soldaterna dock mer dugliga i sådan här vintermiljö, det infördes i vpl.utbildningen. Dessutom bidrog naturligtvis de osedvanligt stränga vintrarna till att folk i allmänhet förbättrade sina "vinterlevnadsfärdigheter".
Tack och hej!
Rob

[Stefan]

En stor orsak till bristerna var inte en sen mobilisering, problemet var att få tag i ändamålsenligt krigsmateriel, eftersom alla andra började också rusta när det sent på 30-talet blev klart att det skulle bli krig så småningom. Så nästan det ända materialet som kunde köpas för pengar och som var någotsånär acceptabel var italienskt - och i Sverige visste man att den var ändå inte av allra högsta klass.
Det var först när vår egen tillverkning kom igång som man hade säkra leveranser.

Men att det var ont om ammo ute på förbandet är givetvis illa; mauserammo är ju enkel att göra.

Sist. Någon hånler att kavalleriet övade chocker med sablar. Chock med sablar är kontroversiellt, men användbart på rätt plats och rätt tillfälle, poängen är dock att övning med sablar är säkert en fin övning i att hålla balans, behärska hästen och sig själv och så. Så håller man sig med hästar, är sabelövningar till häst bland de bästa man kan hitta på!

[JohnT]

För egen del sköt jag 9 pistolskott och 6 karbinskott under hela vintern. Någon skjutövning med granatkastaren förekom inte under hela tiden. Man får ej undra på, att den enskilda soldaten betraktade denna beredskapstjänstgöring som tämligen meningslös."(Källa, Krigsarkivet, Beredskapsminnen under andra världskriget, 272 a, volym 14)

Tack Furir!
Vet du vilket förband och vilken vinter citatet är ifrån?
Under vinterkriget skickade den privata industrin i Sverige 147 000 st 81mm granatkastargranater till finland, så då var det kanske lite knappt här hemma.

Hittar inte det direkta citatet men Jan linder skrev något i stil med: "det är lite konstigt att vår beredskap var så dålig 1940 när man samtidigt ville skicka halva armén till finland och lyckades sätta upp Frivilligkåren (ung. en brigad) från scratch på ett par månader"


Jag fick uppfattningen att problemen med övningsam. var ett mer lokalt problem med lokal stoppkloss, det kan ju vara så att beslutet kom från toppen och i så fall gällde alla utom dom förband som hade chefer som vågade bryta mot reglerna (och de var nog inte många).

Cheers
/John T.

[JohnT]

Jag skulle bara vilja veta. Hur mycket mer material hade Finland när de blev anfallna av Sovjet än vad Sverige hade under samma tid? Vad jag har förstått så var inte Finland speciellt bra rutade de heller.

Rent praktiskt var vi tvåäggs tvillingar.
Sverige hade ett sämre utrustat lokalförsvar och mycket större flotta.
Finnarna hade fler fördelningar med de var sämre utrustrade än svenskarnas. Sverige hade istället 5 anständigt (det som stod i planen att dom skulle ha fanns där) utrustade fördelningar och sedan lokalförsvar som var taskigt utrustat Här fanns tex hälfen av de reglementsenliga automatvapnen och dom som fanns hade köpts med frivillig medel.


Den stora skillnaden Mellan Sverige och Finland var att Finland hotades till livet.
Hitler hade styckat tjeckoslovakien i ett par omgångar.
Polackerna och Finnarna var övertygade om att dom inte kunde gå med på dom från början "små" kraven så alternativet var inte att gå med på några krav från Hitler eller Stalin utan det fanns inga alternativ än krig.

Sverige ställdes ju aldrig inför några tydliga ultimatum som hotade landets existens. Hoten fanns lite diffust men "så länge vi skötte oss så skulle nog inte hitler behöva anfalla sverige"

Cheers
/John T.

Bra länkar :

http://www.winterwar.com

http://www.ankkurinvarsi.net/jaeger/LIB ... PAGE.shtml

http://www.sci.fi/~ambush/faf/faf.html
http://www.hut.fi/~jaromaa/Navygallery/index.htm

[Luno]

glöm inte bort det mycket berömda citatet
vår beredskap är god
Per Albin Hansson
Söndagen den 27 augusti 1939
det var väll dom orden det svenska folket ville höra då

[Stefan]

Åter till UrsusRex fråga om två blindpatroner och en skarp.

Det slog mig att det är en uppsättning som stämmer med vaktinstruktionen: anropa halt - vem där två gånger, skjut två varningsskott två gånger - i luften om det är skarp ammunition eller med lös ammo, samt därefter verkansskott.

För en vaktpost i fredstid ute mest för ordningsskull mera än ett verkligt skarpt skydd är en sådan ammo-tilldelning fullt tillräckligt.

Att det sedan psykologiskt sett känns lite otillfredsställande är en annan sak.

Det tråkiga är att man har tydligen fortsatt med samma rutin även när läget började skärpa till sig.

Frågan är möjligen om detta med 2+1 patroner är en myt uppkommen ur fredsinstruktionen, eller om vaktpostern under brinnande ww2 hade det verkligen så magert.

Vidare, vilken ammotilldelning hade i så fall den insatsberedda bakjourstyrkan? För det måste ju ha funnits sådan grupp??