fortsättning.....
Mindre än en vecka senare – natten till Luciadagen 1939, görs den första jagarmineringen av
Tyneside (Newcastle on Tyne). Företaget leds igen av Kdr. Bonte, vars bekantskap läsarna redan gjort
tidigare i tråden. Med ’’sin flagg’’’i Künne, har han med sig Ihn, Steinbrinck, Beitzen och Heinemann.
Samt sådär 300 minor. Allting går ’’som på räls’’ – efter fullgjort värv ställs kosan hemåt.
Minfältet de lägger skördar redan samma morgon sitt första offer, den lilla belgiska ångaren
s/s ROSA om 1150 ton sjunker. Inte mindre än 11 fartyg, varav fyra är trålare – går förlorade inom
en vecka. Bland dem den svenska ångaren s/s MARS (1877GRT).
Dessutom skadades en åttatusentons tanker, AHELTEMPLAR.
Totalt tonnage minerat på detta fält blir 20125 GRT. Det största fartyget var motortankern INVERLANE på över 9000 ton. Någon läsare kanske erinrar sig att INVER-tankbåtarna figurerat i sjöfartstråden tidigare. Dom var byggda i Tyskland strax före kriget och – hela klassen om sju
fartyg skulle alla bli krigsoffer före 1943. INVERLANE’s förskepp bärgades, bogserades till Scapa Flow
och sänktes där som ’’blockskepp’’. Hennes ’’näsa’’ var synlig ovan vattnet till 1996 – då den försvann för gott i en storm.
- mt INVERLANE ännu 1996.jpg (183.67 KiB) Visad 5120 gånger
Men – allting som går ’’som på räls’’ spårar ju ur förr eller senare. Och denna 13:e december blev ingen bra dag för Kriegsmarine.
Sedan den 12:e november, hade Sjökrigsledningen tagit sig för att skicka ut en ’’mottagningskommitté’’ – för att eskortera de hemvändande minjagarna till den trygga hamnen.
Kommittén bestod oftast av 1-2 kryssare, med några torpedbåtar som eskort.
Normalt, skall ju jagare eskortera kryssare – och inte tvärtom. Priset, för sådana dumheter – fick
betalas i fullt mått den dagen.....
Konteramiral Günther Lütjens kommenderar den 13:e ’’kommittén’’ bestående av kryssarna NÜRNBERG, LEIPZIG & KÖLN, men utan lätta eskortfartyg.
Klockan 11.22 anländer s.k. flygsäkring i form av två lågflygande He 115, den en Heinkeln
börjar omedelbart morsera med lampa – U-U-U!!! (betyder att den siktat en ubåt i undervattensläge) Men varningen kommer för sent – 11.24 torpederas LEIPZIG midskepps
på babordssidan. Lütjens beordrar omedelbar 90-graders styrbordsgir för NÜRNBERG & KÖLN – han står själv ute på styrbords bryggvinge.....när giren påbörjats ser han och utkikarna två torpedbanor till! Som hans kryssare i giren bjuder sin bredsida till. Desperat beordrar han ’’hårt babordsroder’’ med innan reverseringen tar effekt, tre minuter senare – 11.27 skakas även NÜRNBERG av en torpedträff i förskeppet.
LEIPZIG är svårt skadad, två pannrum vattenfyllda, ett tredje tar in vatten, elförsörjning och telefoner är utslagna, däcket bucklat uppåt över pannrummen. Hon ligger med 8 graders
Slagsida och omkring 1700 ton av Nordsjön inombords.....Men, hon sjunker inte.
(LEIPZIG’s skador går inte helt att reparera.....som en vingskjuten and, blir hon skolfartyg
för restenav kriget och deltar aldrig mera in någon ’’skarp’’ operation.)
NÜRNBERG har fått en perfekt ’’uppercut’’ – hela hennes haka är bortsprängd !
T.v.
Flottenbegleiter F 9 - t.h. Nürnbergs tappade haka....
Det är den engelska ubåten HMS SALMON som siktat och torpederat kryssarna.
Till denna förvirrade och sorgliga scen, anländer Kdr Bonte och hans jagare från Themsen
en timme senare.
NÜRNBERG och KÖLN eskorteras av fyra jagare, två avdelas för LEIPZIG tills tillkallade
förstärkningari form av minsvepare och ett par Flottenbegleiter (snabba eskortfartyg) kan ta över.
[Under den senares långsamma hemfärd siktas hon av ubåten HMS URSULA – som skjuter
fyra torpeder....som går för om kryssaren då ubåten grovt överskattat LEIPZIG’s fart. Men
en av dom träffar Flottenbegleiter No. 9 – som ’’slits sönder’’ och försvinner inom sekunder.
Bara ett halvdussin män kan räddas]
Amiral Raeder skriver i Krigsdagboken: ...’’användningen av kryssare som eskort för jagare
eller andra lätta styrkor, har visat sig vara felaktigt....’’
Det kan man minsann skriva under på!
Den observante läsaren erinrar sig kanske – att det var den Luciadagen – på andra sidan Jordklotet, som Panzerschiff GRAF SPEE kom in till Montevideo för att slicka sina sår.
Hon skulle heller aldrig mera gå till sjöss.
Den 13:e december 1939 – var sannerligen en svart dag för Kriegsmarine!
Här går jag lite OT med en
Solskenshistoria om ubåten SALMON som torpederat två kryssare
När nu ändå ubåten HMS SALMON kom upp på tapeten, tar jag mig friheten med en rad
om Cpt. Bickford, hennes fartygschef och hur han kom att befinna sig i grannskapet.
Dagen före, alltså den 12:e december – hade SALMON fått det fetaste tänkbara byte i sikte.
Nordtyska Lloyds jätteångare s/s BREMEN kom forsande framför hans torpedtuber med
modiga 28 knop! Hon hade lämnat Murmansk den 10:e för att slå sig igenom till Tyskland.
- ss BREMEN 52000 ton.jpg (78.67 KiB) Visad 5120 gånger
Dags nu att jag erinra om vad jag skrev i början av tråden om
Det Inskränkta Ubåtskriget.
BREMEN var ett civilt fartyg – och måste varnas före sänkining så att besättningen kan
överge fartyget i livbåtar.....
Så vår gode Capt. Bickford – går upp till ytan, i akt och mening att ’’skjuta prejskott
för om bogen’’, tvinga BREMEN stoppa – få tyskarna lämna jätten – och sedan torpedera den
Alltnog – britterna hinner knappt mera än öppna tornluckan, då en Dornier 18 flygbåt
dyker ned mot dem......dom smäller raskt igen luckan – och dyker.
Vilket var synd!
Det hade varit skojigt läsa om den tyska reaktionen – då ubåtens lilla 76mm’s ärtbössa
knallade till! Antagligen hade en eller annan tysk skrattat ihjäl sig -
Men Captain Bickford – blir minsann Commander Bickford för bedriften att ha vingskjutit
Tysklands två modernaste lätta kryssare.
forts. följer
Varjag
! Jag har andra informationer - från den första flygburna LM-insatsen 18 november till den sista, 7 december fallskärmades blott 86 minor i engelska kustvatten (till i slutet av 1939 stod blott 292 "Luftminen" av typ LM/A och LM/B till förfogande).
- Varjag
!
