Arkeologi, en pseudovetenskap?

[Hexmaster]

Härifrån

Det en arkeolog anser sig kunna fastställa genom att gräva fram lite benrester och några illa tilltygade bronsföremål skulle inom många andra discipliner räknas som pseudovetenskapligt nonsens.

Det vore intressant att höra en närmare redogörelse för denna brandfackla.

[B Hellqvist]

Om inte annat så visar påståendet på en avgrundsdjup brist på kunskap om hur modern arkeologi går till.

[a81]

Pseudovetenskap anser jag är en felaktig och nästan oförskämd beskrivning, men tillsammans med att dagens strikt källkritiska historievetenskap blir det ett slags obalans.

Jämför exempelvis Gamla Uppsala som före 2012 var mycket sparsamt utgrävt. Trots detta har arkeologer mer eller mindre tvärsäkert hävdat att det inte funnits något hedniskt tempel där, eller till och med att vikingar inte hade tempel överhuvudtaget, i all fall tills templet i Uppåkra (http://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingatid ... lbyggnader) hittades...

Arkeologerna får medhåll av starkt källkritiska historiker som hittar alla möjliga (mer eller mindre långsökta) invändningar mot Adam av Bremens beskrivning av templet, trots att Adam av Bremen samtalat med danske kungen Sven Estridsson (som hade vistats en längre tid i Sverige) och trots att templet sannolikt fanns kvar när Adam av Bremen nedtecknade detta (ca 1076, templet bör ha förstörts av Inge den äldre ca 1087).

Min poäng är att de olika traditionerna inom arkeologi respektive historia må vara berättigade strikt vetenskapligt, men att de ger allmänheten en felaktig uppfattning om ett "svart hål" för år 1000.

[gnikam4]

Härifrån

Det en arkeolog anser sig kunna fastställa genom att gräva fram lite benrester och några illa tilltygade bronsföremål skulle inom många andra discipliner räknas som pseudovetenskapligt nonsens.

Det vore intressant att höra en närmare redogörelse för denna brandfackla.

Nu är det ju inte riktigt så att jag stämplar arkeologin som pseudovetenskap, utan jag gör en (tillspetsad) jämförelse med de otroligt mycket hårdare prövningar av sanningsanspråk som vanligen finns inom andra vetenskapsområden, inte minst inom teknik och naturvetenskap.

Är denna skillnad ens möjlig att förneka?

[millgard]

Det är väl ingen arkeolog som "fastställer" något utan fastmer är det teorier som lanseras - rimliga eller i vart fall möjliga - utifrån det fyndmaterial som presenteras. Det där tycks du därför ha fått om bakfoten.

[Markus Holst]

Arkeologer är rätt duktiga på att formulera sig efter den osäkerhet som finns. De använder formuleringar so "tyder på", och liknande och uttrycker sällan någit tvärsäkert utom i lägen där de är tvärsäkra. Att man har grävt upp en buddastatyett på Helgö är de tvärsäkra på. Hur den har kommit dit och varför uttrycker de sig försiktigare om.

[gnikam4]

Jag är inte särskilt intresserad av arkeologi och läser inga vetenskapliga arbeten inom fältet, men när arkeologer uttalar sig i media tycker jag det är väldigt mycket säkra utsagor av typen "det här fyndet visar att..." (i direkta citat alltså).

[LasseMaja]

Själva arkeologin i sig utgör väl en av de få riktigt äkta källor som historikern har. Ett funnet föremål har ju ett visst utseende, det har hittats på en viss plats och kan kanske dateras (typ C14). Detta är en sorts historisk grundforskning. Nästan alla andra källor, typ skriftliga eller i modernare fall vittnesmål från äldre personer, har ju i större eller mindre omfattning påverkats av människor, ofta i ett visst syfte, och är därför svårtolkade. Däremot, hittar du en ruin, så kan du med ganska stor säkerhet säga att här låg staden, i jämförelse med att tolka fram samma plats genom att läsa äldre skrifter.

[Markus Holst]

Jag är inte särskilt intresserad av arkeologi och läser inga vetenskapliga arbeten inom fältet, men när arkeologer uttalar sig i media tycker jag det är väldigt mycket säkra utsagor av typen "det här fyndet visar att..." (i direkta citat alltså).

Jo,jag upplever också säkrare uttalanden på populärvetenskaplig nivå, vilket iband irriterar mig. De teckningar och tolkningar som ibland dyker upp kan vara riktigt åt väggarna. Men det är klart, av några stolphål är det omöjligt att veta hur poplatsen/byn exakt såg ut, men ändå vill kanske populärmedia ha en illsutrerande teckning på hur det kan ha sett ut. Då blir det ofta lite hollywood över det. Jag märker ofta ologiskheter i hästeriskildringar i sådana rekonstruktioner och blir då alltid lite orolig vilka fler brister det finns men som ligger utanför mitt kunskapsområde och som jag alltså tror på när jag ser bilden.

[millgard]

Jag är inte särskilt intresserad av arkeologi och läser inga vetenskapliga arbeten inom fältet, men när arkeologer uttalar sig i media tycker jag det är väldigt mycket säkra utsagor av typen "det här fyndet visar att..." (i direkta citat alltså).

Har du exempel att visa på eller är det en uppfattning du har?

[gnikam4]

Jag är inte särskilt intresserad av arkeologi och läser inga vetenskapliga arbeten inom fältet, men när arkeologer uttalar sig i media tycker jag det är väldigt mycket säkra utsagor av typen "det här fyndet visar att..." (i direkta citat alltså).

Har du exempel att visa på eller är det en uppfattning du har?

Jag har stött på det åtskilliga gånger, men nej, jag har inte klippt ut och sparat artiklarna för den händelse jag någon gång skulle råka in i en diskussion på Skalman om saken...

[millgard]

"Råka in i" kanske inte var ordet; det var ju du som påstod att arkeologer brukar uttrycka sig på det viset.


Jag tror i vilket fall att det inte är arkeologer som påstår dylikt, snarare handlar det om populärskribenter som drar långt gående slutsatser utifrån en av många tolkningsmöjligheter. Skolexemplet är ju han journalisten som skrev Sveriges Historia och hade TV-program och allt möjligt. Har glömt namnet och inte heller läst något av honom, men han är ju känd för sina tveksamma underlag.

[Hexmaster]

Jag är inte särskilt intresserad av arkeologi och läser inga vetenskapliga arbeten inom fältet, men när arkeologer uttalar sig i media tycker jag det är väldigt mycket säkra utsagor av typen "det här fyndet visar att..." (i direkta citat alltså).

Så du är varken insatt eller ens intresserad, men ändå kvalificerad att döma ut arkeologin på grundval av det lilla du tycker dig ha reda på? Var det inte just sådant beteende du dömde ut?

Det en arkeolog anser sig kunna fastställa genom att gräva fram lite benrester och några illa tilltygade bronsföremål skulle inom många andra discipliner räknas som pseudovetenskapligt nonsens.

[Widsith]

Jag är både insatt och intresserad, samt har och har haft en hel del samröre med arkeologskrået, så kanske kan min kommentar vara av visst värde.

Det arkeologiska fyndmaterialet är på intet sätt ett otvetydigt historiskt källmaterial, men väl en grund för att göra en mer eller mindre "kvalificerad gissning" om föremålets funktion, ålder, plats i en viss kontext osv. Arkeologen gör en tolkning, eller berättar en slags historia utan att i de flesta fall ha tillgång till historikerns mer exakta, skriftliga källor. Där historikern kan tillåta sig lyxen av mårdhårspensel för att finputsa sin forskning, är arkeologen hänvisad till dynggrepen, om man säger så.

Och arkeologen själv? Jo, det finns ständigt en rädsla för att få sina tolkningar utdömda av en klartänkt omvärld, och tillsammans med att det är så oerhört svårt för de flesta att livnära sig på arkeologyrket, med de små möjligheter till sponsring som finns, så är arkeologen oerhört rädd för att liera sig med fel kretsar. Auktoritetstroendet är starkt.

Jag har ett exempel på denna auktoritetstro: Jag och en gammal vis man från Tjörn föresatte oss en gång om att upplysa arkeologerna vid en viss institution om värdet i att en viss plats som skulle exploateras också fick en grundläggande arkeologisk granskning, utifrån en teori som den gamle mannen hade. Vi skulle gå olika vägar: jag skulle ta kontakt med institutionen direkt, och den gamla mannen skulle ta kontakt med länsantikvarien. Efter sex månader hade jag fått ett antal goddag yxskaft-svar från institutionen, tillsammans med påståenden om att man tappat bort det material jag sänt in. Dagen för exploateringen närmade sig, och i en sista desperat ansträngning skrev jag en debattartikel om platsen och fick den publicerad i den lokala pressen. DÅ kom ett svar från institutionens arkeologer: självklart kände dom till detta, för det hade herr filosofie doktorn (den gamle mannen på Tjörn) genom länsantikvarien upplyst dem om för länge sen.

Summa summarum: arkeologi kanske är en "mjuk" vetenskap, men detta kan vara fullt tillräckligt förutsatt att arkeologen inte låter sin rädsla för nutiden och vad den kan innebära ta över. För då tycker i alla fall jag att det blir fel.

[koroshiya]

Det finns åtminstone en vilja hos vissa arkeologer att berätta på ett vis som andra arkeologer tycker är alldeles för mycket. Den debatten är väl emellertid något av en lyx för arkeologer, där verkligheten - vad jag har förstått - mest går ut på att dokumentera så mycket som möjligt innan grävskopornas ankomst.