Sverige tog kål på flera furstbiskopsdömen under trettioåriga kriget.adlercreutz skrev: ↑2 maj 2025, 17:27Sverige tog väl kål på Verden och Bremen (som furstbiskopsdömen) i och med westfaliska freden?
Anledningen till att Bremen-Verden blev svenskt var att dess furstbiskop sedan 1635 var en av Kristian IV:s söner, sedermera Fredrik III av Danmark-Norge. Svenskarna fördrev honom därifrån redan 1643 i samband med Torstenssonkriget och danskarna tvingades acceptera förlusten i freden i Brömsebro 1645. Den Westfaliska freden var därmed bara en bekräftelse på ett fullbordat faktum.
I Mecklenburg fanns det två furstbiskopsdömen vid namn Schwerin och Ratzeburg som den mecklenburgske hertigen fick i Westfaliska freden. Detta var kompensation för att svenskarna hade erövrat Wismar från kejserliga trupper 1632 och beslutat att de ville behålla denna hamnstad (samt tullintäkter från Rostock).
Det stora priset under trettioåriga kriget var dock Pommern och när dess siste hertig dog utan egna arvingar 1637 valde svenskarna att konfiskera detta land som i praktiken hade kontrollerats av svenskarna sedan Gustav II Adolfs landstigning. Problemet var bara att Pommern var en vasall till Brandenburg och det var avtalat sedan lång tid tillbaka att Brandenburgs kurfurste skulle få Pommern ifall dess hertigätt dog ut. Detta blev den stora stötestenen under fredsförhandlingarna och det slutade med att Sverige och Brandenburg fick varsin halva. Brandenburg kompenserades dock för förlusten av halva Pommern med att få furstbiskopsdömena Kammin och Magdeburg istället.
1633 erövrade svenskarna även furstbiskopsdömet Osnabrück som de höll under resten av kriget. De fördrev en katolsk biskop som hade bedrivit en nitisk motreformation i biskopsdömet för att återställa vad lutherska biskopar hade uträttat åren 1574-1623. Ny biskop blev istället Gustav II Adolfs oäkte son Gustav Gustavsson av Vasaborg. Denna erövring fick svenskarna dock inte behålla och 1648 återvände den fördrivne katolske biskopen till sitt furstbiskopsdöme. Men Westfaliska freden gav lutheranerna religionsfrihet i Osnabrück och bestämde också att varannan biskop måste vara lutheran. Ingen av dessa blev dock en svensk utan de lutherska biskoparna kom från huset Hannover som efter 1715 var Storbritanniens kungahus.