Jag skulle ju återkomma till ämnet.
Man kan särskilja mellan etnicitet och nationalism på följande sätt:
etnicitet handlar om en känsla av gruppsamhörighet, som grundar sig på ras, språk och religion, men också historisk tillhörighet.
Samhörigheten och känslan av samhörighet är således oerhört central.
Nationalismen är mer avancerad än etniciteten. Nationalism är mer medveten, den kan med andra ord vara politiskt organiserad.
Gruppsammanhållningen betonas starkt och för att utveckla en stark gruppsammanhållningen så krävs det en slags ledning som kan åskådliggöra detta för medborgarna, exempelvis Hitler under 1930-talet.
En viktig del i det nationalistiska tänkandet är behovet av ett yttre hot, i nazisternas fall; judar, slaver, zigenare, och andra
. En ytterligare aspekt handlar om tillgången till ett eget territorium, eller åtminstone en förhoppning om ett eget territorium.avvikande
Ett historiskt exempel: när Polen försvann från Europas karta i slutet av 1700-talet och slutade att existera som en nation med geografiska gränser så levde känslan av samhörighet kvar hos polackerna. Under 1800-talet gjorde polackerna uppror, främst i de delar som kontrollerades av tsarryssland. Etniciteten gick över till att bli nationalistisk: polackerna organiserade sig och strävade efter självbestämmande och ett eget territorium. Polackerna uppfattade hotet från den ryska övermakten som värst. De polska minoriteterna i Österrike och Preussen drevs inte av samma nationalistiska tankar; i Österrike erhöll polackerna ett visst självstyre. Men i samband med första världskriget så spreds de nationalistiska tankarna till majoriteten av polacker.
mvh artur