Vad Fukuyama hegelian? Hur kan man anamma den hegelianska diealektiken samtidigt som man talar om "historiens slut och den sista människan"? Kan det bli mer antidiealektiskt? Citat:
Fukuyama bygger hela sin bok på Hegel. Enlig hegel upphör historien när den nått en viss utvecklingsgrad.
Eh? Nu hänger jag inte riktigt med. Marx dialektik innebär ju just ett avståndstagande från teleologi, schematism och determinism.
Dialektiken är just teleologisk. Det finns ett ändamål med historien. Det klasslösa samhället är det paradis som väntar i en avläsgsen framtid.
Grovt uttryckt menade Hegel att det finns en världsande som, under historiens gång via dialektiska kontradiktioner till slut kommer att nå självmedvetande, och detta kommer att ske när historien nåt sitt mål. Marx tog bort Hegels ande och ersatte den med arbetarklassen.
Och finns det något bättre redskap än dialektiken när det gäller att beskriva hur krafter och relationer ömsesidigt påverkar varandra?
Dialektiken fångar kvantitetens övergång i kvalitet; inre utvecklingsimpulser som utlöses genom motsättningen och sammanstötningen mellan olika krafter och tendenser, vilka verkar på en bestämd kropp antingen inom ramen för en viss företeelse eller inom ett bestämt samhälle; ömsesidig avhängighet och det intimaste oskiljbara sammanhang mellan varje företeelses alla sidor.
Nej, dialektiken får allt ännu betraktas som ett värdefullt redskap.
Men den är inte vetenskaplig. Ibland har den rätt och ibland inte. Vetenskapliga teorier måste vara testbara.
Utveckla och källa.
Kapitalet är källan och kapitlet 24 paragrafen 7, tror jag. Det är en förutsägelse som är falsifierad och därmed bör hypotesen förkastas.
Och varför talar du om "förutsägelser"?
Varje vetenskaplig teori måste kunna göra förutsägeselser om verkligheten. Einstein förutsäg att ljuset skulle böja sig runt solen pga att massa kröker rummet. Denna förutsägese visade sig vara korrekt, vilket stärkte teorin.
Faktum är att Marx senare ändrade uppfattning. Läs "Tredje utkastet till brev till Vera Zasulitjch" av Karl Marx i februari/mars 1881.
Under vissa särskilda omständigheter dvs. Hur som helst, vart ser du förutsägelsen?
En ad-hoc-hypotes. Det gör teorin ännu svagare om man ändrar den för att passa observationer.
Marx uttarmningsteori var relativ inte absolut.
Försvagar återigen teorin.
Denna Marx hypotes om att endast arbetarklassen kan störta kapitalismen har väl ändå upphöjts av empirin till rang av teori vid otaliga tillfällen vid det här laget? Historien har visat att Marx hypotes var korrekt.
Vilket kapitalistiskt land har störtats av arbeterklassen? i Ryssland skedde det inte och därmed är teorin falsifierad.
Lär dig skilja på en tendens och en prediktion.
Sedan så har väl ändå kapitalet tenderat att monopoliseras till allt färre händer? Småbourgeoisien har ju ex i praktiken slagits ut.
Så monopoliseringen i USA eller Sverige är större nu än på 1800-talet?
Marx menade att "de äldre ekonomerna missförstod de ekonomiska lagarnas natur, då de gämförde dem med fysikens och kemins lagar".
Marx ekonomiska lagar har mer gemensamt med Aristoteles än med modern nationalekonomi.
Enligt Marx så rådde det förvisso i det historiska skeendet en form av lagbundenhet, men denna lagbundenhet skiljer sig från exempelvis fysikens lagar i det att den är historisk. "Med produktivkrafternas olika utveckling ändrar sig förhållandena och de lagar som styr dem," påpekar Marx. Lagarna isig är själva historiska, och lagarna betingas sålunda av de sociala förhållanden innom vilka de är verksamma och av dess uppkomst, mognad och sönderfall. För Marx så var samhällsutvecklingen ingalunda en likriktad process som lika självklart resulterade i kapitalismens upphävande och kommunismens seger, som en sten faller till marken när den släpps. Den historiska utvecklingen är tvärt om en högst komplicerad historia. Marx undersökte inte blott de klara kommunistiska tendenser som verkar i samhället, utan även debergränsade, differentierande, motverkande tendenser som verkade för samhällets bevarande. Och först på grundval av detta vågade han yttra sig om de tendenser som gjorde sig gällande i den historiska utvecklingen.
Marx hävdade som sagt att historien var lagbunden. Därmed kunde man göra förutsägelser och sedan följer en massa metafysik som liknar religion. En av mina gamla favoriter, Bertrand Russel, gjorde denna jämförelse:
Jahve = den dialektiska materialismen
Messias = Marx
De utvalda = proletariatet
Kyrkan = det kommunistiska partiet
Kristi återkomst = revolutionen
Helvetet = bestraffningen av kapitalisterna
Det tusenåriga riket = det kommunistiska samhället
Termerna till vänster har samma emotionella karaktär som termerna till höger. Till dessa kan läggas:
Profeter = Lenin och Mao
Helig skrift = Kapitalet, det kommunistiska manifestet
Helig grav = Lenins och Maos mausoleum
Missionen = strävandena att vinna alla folk för detta budskap
Kyrkomöten = Internationalens möten som brännmärker de tidigare mötena
Jag menar sålunda tvärt om den gängse uppfattningen, att Marx var en utav de få vetenskapsmän på sin tid som inte var determinist.
Men Marx ansåg att det var en vetenskap och marxister hävdar fortfarande detta.
Som Lars Bergquist frågar sig i "Marx och Darwin":
"Var fanns väl här de absoluta och eviga "lagar" som fysikerna så stolt höll upp till beskådande? Var fanns de tvärsäkra och med datum försedda spådomar om framtiden, ...Marx och Darwins teorier är heuristiska och hermeneutiska; men prediktiva i normal bemärkelse är de inte. Den enda "prediktionen" i dem griper dock desto djupare: Allt fast förflyktigas."
Lars Bergqvist begriper sig inte på naturvetenskapens metod om jag ska döma utifrån citatet. Naturvetenskap jobbar med hypoteser som aldrig kan bevisas. De kan formuleras, testas och sedan falsifieras eller leva vidare tills en bättre hypotes dyker upp som förklarar mer data.
Darwin kände inte till gener men det naturliga urvalet var enligt ideologerna i Sovjet i konflikt med dialektiken. Lysenko hävdade i enlighet med den materialistiska dialektiken att ärftlighet inte bestämdes av gener utan av miljön och att dessa egenskaper kunde ärvas. Denna teori ansågs vara den progressiva sanningen, till skillnad från den ideologiska borgerliga vetenskapen i väst. Lysenkos teori hade inget stöd i vetenskapliga experiment utan var en ren slutsats från marxistiska argument. Det är faran med att ge marxismen status av vetenskap.