JohnT skrev:Förstår inte poängen med att du klassar Sverige skeppen som Pre-Dreadnought, De enda dreadnoughts Sverigeskeppen någonsin skulle kunne tänkas möta vore de Sovietiska. I övrigt käner jag att definitionen Pre-drednought är missledande
och ser inte vad för fakta du bygger den benämningen på.
Layouten Ok stämmer
men har du någon jämförelse på pansarkvalité, konstruktion, eldledning, målyta och vapensystem ?
Psilander skrev:HMS Dreadnought höjde ribban rejält för efterkommande, och där bör Sverige skeppen räknas in då de liksom Dreadnought inlemmande de avgörande nymodigheterna:
- Central eldledning
- Stort huvudbatteri (4x28cm vs. tidigare 2x21cm)
- Högre fart (22,5 vs. tidigare 17kn)
- Ångturbiner (tidigare kolvångmaskineri)
[/quote]
Nu blir det omständlig knappologi:
Före
HMS Dreadnought (som f.ö. inte var den första "Dreadnoughten" - den amerikanska
South Carolina-klassen designår 1904, byggda 1906-10, även Cunibertis "An Ideal Battleship for the Royal Navy, 1903 föregick
HMS Dreadnought), var slagskeppen av enhetstyp och benämndes Battleships eller Linienschiffe med den brittiska
Royal Sovereign-klassen från 1892 som förebild. Även slagkryssarna, Armoured Cruisers resp Grosse Kreuzer, var av enhetstyp. Normalutförandet var fyra svåra stycken i varsitt dubbeltorn i vardera fatygsänden, kaliber 24-30,5 cm på "slagskeppen" och 21-24cm på "slagkryssarna", med ett medelsvårt artilleri normalt bestående av 12st 15cm. Slagskeppen gjorde 16,5-19,0 knop medan slagkryssarnas fart var ca tre till fyra knop högre. Det var mot dessa fartygstyper som devisen "Starkare än de snabba, snabbare än de starka" framtagits och som låg till grund för
Sverige-klassens konstruktion.
Strax efter sekelskiftet påbörjades en utveckling där det medelsvåra artilleriets kaliber ökade tills dess att kulmen nåddes med den franska
Danton-klassen och den japanska
Satsuma-klassen med 4x30,5 cm och 12x25,4cm i dubbeltorn. Den efteföljande japanska klassen,
Kawachi-klassen, som var varje eldledningsofficers mardröm då den kompletterade huvudartilleriets 4x30,5cm l/50 med ett sekundärartilleri bestående av 8x30,5 cm l/45 i dubbeltorn
plus 10x15,2 i kasematter
samt 8x12cm i enkellavettage bakom skyddssköldar (och framdrevs med turbiner), räknas ibland som dreadnoughts och ibland som pre-dreadnoughts. Efter HMS Dreadnought kallades samtliga tidigare konstruktioner "Pre-Dreadnought Battleships" (kortform, pre-dreadnought) av britter medan tyskarna länge behöll de officiella beteckningarna "Linienschiffe" respektive "Grosse Kreuzer". Efter det först världskriget blev beteckningen "pre-dreadnought" ett vedertaget begrepp för att beskriva samtliga typer av äldre slagfartyg vilka hade färre än åtta eldrör av samma kaliber och eldrörslängd.
De kriterier du ställer upp för vad som kännetecknar ett Dreadnought-slagskepp (eller -"- slagkryssare), Psilander, känner jag inte igen från den litteratur jag har läst eller innehar i ämnet:
*
Central eldledning infördes inte på en gång med
HMS Dreadnought utan de däri ingående komponenterna tillkom pö om pö. I Storbritannien infördes det av Rear Admiral Sir Percy Scott, trots hårdnackat motstånd under en period av mer än tio års tid, men inte ens vid Skagerrackslaget hade någon av kombattanterna ett komplett, centralt eldledningssystem.
*
Stort huvudbatteri. För att räknas som en Dreadnought måste huvudartilleriet vara av enhetlig typ och omfatta minst åtta (8) eldrör med en lägsta kaliber av 28cm. Detta är f.ö. det enda krav som ställs och som utgör skiljelinjen mellan vad som är en Dreadnought respektive en pre-dreadnought.
*
Högre fart. Än de gamla enhetsslagskeppen av pre-dreadnoughttyp, visst.
Sverige-skeppen gjorde 22-23 knop, men det gjorde nära nog samtliga jämnåriga Super-Dreadnoughts.
*
Ångturbiner (tidigare kolvångmaskineri). Om turbiner är ett krav för att räknas som ett
Dreadnought-slagskepp, kan vi omedelbart avfärda följande slagskepp vilka samtliga marinhistoriker är överens om att de är Dreadnoughts eller t.o.m. Super-Dreadnoughts:
USS Delaware
USS Texas, New York
USS Oklahoma
SMS Nassau, Westfalen, Rheinland, Posen
SMS Heligoland, Ostfriesland, Thüringen, Oldenburg
BRA Minas Gerais, Sao Paolo
Följande pre-dreadnoughs måste omklassificeras p.g.a. att de framdrevs av ångturbiner (listan möjligen ej komplett):
IJN Kawachi, Settsu
FRA Danton, Condorcet, Diderot, Voltaire, Mirabeau, Vergniaud
Jämfört med
Dreadnought-generationens slagskepp och slagkryssare var
Sverige-skeppen "Svagare än de snabba och långsam som de starka", med andra ord en föråldrad konstruktion. Om någon fortfarande tvivlar eller vill hävda att
Sverige-skeppen var av Dreadnought-typ, hänvisar jag till
"Naval Annual 1913" som betecknar
Sverige som c.d.s. (coastal defense ship) eller
"Taschenbuch der Kriegsflotten 1914" som artigt nog benämner
Sverige som ett "linienschiff".